• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Bostadsbubbla

Hoarz

Cartier
Mycket pekar på en stor nedgång på bostadspriserna om räntorna, inflationen och energipriserna fortsätter uppåt, men man ska inte glömma bort att många inte ser något annat alternativ än att bo i ägt boende. Så de flesta kommer nog försöka hålla sig flytande och rida genom den här dippen.

Vad ska man annars göra? Sälja boendet (kanske med förlust) och sätta sig i en hyresrätt som antagligen också kommer vara rätt dyr och som inte alls ger lika stor valmöjlighet på vart man faktiskt vill bo. Nu pratar jag framförallt om typ Stockholm där prisfallet kommer bli störst i pengar.

Har man en villa för 5-6mkr och 60-70%+ belåningsgrad blir det såklart svettiga månadskostnader ett tag men ska man sänka sin standard så mycket för sin familj och sätta sig i en hyresrätt, hur liten då för att det ska bli mycket billigare?

Nu är alla olika men då jag själv saknar kötid blir valmöjligheterna på billig och eller fin hyresrätt extremt begränsad i Stockholm och därför betalar jag hellre mer för att kunna bo i bostadsrätt där jag faktiskt fått välja helt själv vart jag vill bo.
Bor fortfarande ganska mycket billigare i stan än vad en motsvarande nybyggd lägenhet i orten skulle kosta.
 

aLiter

Cartier
Mycket pekar på en stor nedgång på bostadspriserna om räntorna, inflationen och energipriserna fortsätter uppåt, men man ska inte glömma bort att många inte ser något annat alternativ än att bo i ägt boende. Så de flesta kommer nog försöka hålla sig flytande och rida genom den här dippen.

Vad ska man annars göra? Sälja boendet (kanske med förlust) och sätta sig i en hyresrätt som antagligen också kommer vara rätt dyr och som inte alls ger lika stor valmöjlighet på vart man faktiskt vill bo. Nu pratar jag framförallt om typ Stockholm där prisfallet kommer bli störst i pengar.

Har man en villa för 5-6mkr och 60-70%+ belåningsgrad blir det såklart svettiga månadskostnader ett tag men ska man sänka sin standard så mycket för sin familj och sätta sig i en hyresrätt, hur liten då för att det ska bli mycket billigare?

Nu är alla olika men då jag själv saknar kötid blir valmöjligheterna på billig och eller fin hyresrätt extremt begränsad i Stockholm och därför betalar jag hellre mer för att kunna bo i bostadsrätt där jag faktiskt fått välja helt själv vart jag vill bo.
Jag har full förståelse för att folk bor i brf och villor. Alla de problem vi ser nu är orsakade av politiker som inte tagit ett helhetsgrepp om bostadsmarknaden, utan de har låtit den skjuta i höjden för att det ger både skatteintäkter och ökar människors konsumtionsvilja. Problemet är att när man når en viss skuldsättning så blir den ett fett jävla problem för samhället som helhet. Ränteökningar leder till minskad konsumtion och rejäla förluster för enskilda individer.

Om vi haft en så enkel sak som 30 års amortering på alla lån, då tror jag att vi hade kommit ifrån mycket av de värsta prisökningarna som vi har sett nu. Det räcker att en liten andel får problem för att hela systemet ska få stora problem.

Sedan kan det lika gärna vara så att vi nu är i samma situation som Japan var i på 90-talet och att vår peak är nu och vi ser inte dessa priser igen. Men stora problemet kommer ju när folk köper ett hus som är "ok" för de kan alltid byta upp sig för "priserna går alltid upp". Vad händer när det inte är sant längre? Då kommer vissa sitta i hus som de tänkt bo i ett par år, men nu kan de aldrig flytta därifrån. Därför är det vettigare att köpa ett hus man tänker bo i för resten av livet och priserna torde vara rimliga. Får man sedan en rejält ökad inkomst eller så som gör att man kan byta upp sig, toppen! Men att priserna på bostäder ska öka i all oändlighet så man kan byta upp sig, det är inte hållbart.

Med en stabil utveckling på bostadsmarknaden (kopplat till 30 års amortering) där priserna inte sticker så hade folk kunnat spara ihop för att byta upp sig till ett bättre hus. Det hade varit baserat på inkomst och kapital, inte vem som vågar ta störst lån. Jag tycker hela situationen har blivit helt absurd när en undersköterska och en taxichaufför kan köpa ett hus för 5 mille med belåningsgrad på 85 % bara för att de gjort bostadskarriär. De har inte en chans att betala av det huset med sina löner innan pensionen, men ändå kan de köpa.

Något som ingen riktigt vågar ta i som politiker är, ska alla kunna bo i vilket hus de vill?

EDIT: Dvs, något i denna stil.
Längsta amorteringstid på ett lån 30 år.
Maxbelåning 450 % av inkomst för hushållet.

Dvs, har du kapital att skjuta till kan du ändå låna till ett fint hus, men har du inte det? Då får du spara!
Fattar verkligen inte varför man inte gör något sådant. Det är en systemkritisk marknad..
 
Senast ändrad:

Frourez

Omega
En annan intressant aspekt är detta "Enligt Finansinspektionens bolåneundersökning från 2022 är den genomsnittliga belåningsgraden i stocken av bolånetagarna 53 procent, att jämföra med 64,5 procent bland de nya bolånetagarna i urvalet." Så att övriga skulle ha det superbra och att det inte är någon fara stämmer nog inte riktigt.

Frågan är väl vad folk faktiskt vill lägga på boende. 30 % av inkomsten? 40? 50? 90? Det är här vi kommer till pudelns kärna och det som avgör hur det går. Enligt Erik Olssons senaste undersökning vill folk lägga mindre på boende nu än vad de ville under pandemin( https://www.erikolsson.se/marknadskommentar/ )
Nu hugger jag lite i ditt inlägg, men är otroligt trött på din ensidiga analys.

Vem är folk? Genomsnittliga svensken? KS-medlemmen? Södra Sverige eller är det uppåt i landet?

Du måste förstå att du tävlar om samma objekt med personer som kan tänka sig lägga 30-70% av sin inkomst på boende, OCH ni har olika dessutom olika inkomster.
Ta köpare på en villa t.ex. Då kan du tävla mot köpare som inte äger en bil och köpare som äger 2 Teslor.

Priserna sjunker och kraschen kommer när majoriteten inte längre värderar dessa saker högt. Tyvärr är "finare boende samt läget" något många värderar högt.
Det som istället sker är att klyftorna ökar, folk drar i en högre växel för att generera mer pengar och kvar blir resten.

Ja du har helt rätt i din analys om man utgår från din synvinkel om hur samhället eventuellt borde vara. Men kan vi inte hålla oss till verkligheten istället?
 

aLiter

Cartier
Nu hugger jag lite i ditt inlägg, men är otroligt trött på din ensidiga analys.

Vem är folk? Genomsnittliga svensken? KS-medlemmen? Södra Sverige eller är det uppåt i landet?

Du måste förstå att du tävlar om samma objekt med personer som kan tänka sig lägga 30-70% av sin inkomst på boende, OCH ni har olika dessutom olika inkomster.
Ta köpare på en villa t.ex. Då kan du tävla mot köpare som inte äger en bil och köpare som äger 2 Teslor.

Priserna sjunker och kraschen kommer när majoriteten inte längre värderar dessa saker högt. Tyvärr är "finare boende samt läget" något många värderar högt.
Det som istället sker är att klyftorna ökar, folk drar i en högre växel för att generera mer pengar och kvar blir resten.

Ja du har helt rätt i din analys om man utgår från din synvinkel om hur samhället eventuellt borde vara. Men kan vi inte hålla oss till verkligheten istället?
Du missar min poäng. Så som det är i verkligheten är det som leder till att vi får dessa bubblor, med den misär som följer.
Jag tävlar inte med någon på bostadsmarknaden. Men det är just det här som är problemet. En person som vill lägga 70 % av sin inkomst får göra det för min del. Men tänkte sig den som lade 30 % av sin inkomst på boende att den skulle lägga 70 % en dag? Och om inte? Vad blir följderna? Vad blir följderna när många har planerat utifrån låga räntor och inte tagit höjd för högre räntor? Eller man kanske har tagit höjd för högre räntor men när man väl är där så känns det inte så bra.

Folks preferenser styr inte heller allt, utan det som styr är vad du kan få för lån. Vad du kan få för lån styr vad du kan köpa får boende. Någon kanske vill lägga 90 % av sin inkomst på boende. Ska banken då tillåta det, bara för att det teoretiskt går? Självklart inte och det gör de inte idag. Det jag efterlyser är en bättre reglering av marknaden och det tror jag även kommer att komma efter denna soppa är över.

Så med det sagt. Ett antal människor har fått ta lån som de inte riktigt tänkt igenom. När konsekvenserna blir uppenbara för dessa individer, då kommer de att hamna i en jobbig sists. Dessa människor har drivit upp priserna på bostäder, för de har budat helt galet och struntat i konsekvenser. När dessa människor försvinner från marknaden kommer marknaden att gå ner. Det räcker ju att dessa människor är med och budar för att trycka upp priserna, de behöver faktiskt inte vinna. Detta är ett av flera fel i systemet. En liten andel kan förstöra för många, dvs även de som försökt vara skötsamma kan bli drabbade av att icke-ansvarstagande tar sjuka risker.

Du kanske ville köpa ett hus för 10 mille. Janne banan har en inkomst på 35000 i månaden, men har ett lånelöfte på sju miljoner då han har en kontantinsats på tre mille. Janne budar mot dig, som har 100000 i månaden. Jannes lånelöfte slutar när ni når 10 mille. Huset låg ute för 7 från början, men Janne har fått med dig upp till 10 mille. Egentligen skulle Janne inte ha råd med ett hus för 7 mille med sin inkomst vid räntor på 4 %, men då Janne inte vet vad räntor är så budar han mot dig.
 

EmmiiLL

Cartier
Du missar min poäng. Så som det är i verkligheten är det som leder till att vi får dessa bubblor, med den misär som följer.
Jag tävlar inte med någon på bostadsmarknaden. Men det är just det här som är problemet. En person som vill lägga 70 % av sin inkomst får göra det för min del. Men tänkte sig den som lade 30 % av sin inkomst på boende att den skulle lägga 70 % en dag? Och om inte? Vad blir följderna? Vad blir följderna när många har planerat utifrån låga räntor och inte tagit höjd för högre räntor? Eller man kanske har tagit höjd för högre räntor men när man väl är där så känns det inte så bra.

Folks preferenser styr inte heller allt, utan det som styr är vad du kan få för lån. Vad du kan få för lån styr vad du kan köpa får boende. Någon kanske vill lägga 90 % av sin inkomst på boende. Ska banken då tillåta det, bara för att det teoretiskt går? Självklart inte och det gör de inte idag. Det jag efterlyser är en bättre reglering av marknaden och det tror jag även kommer att komma efter denna soppa är över.

Så med det sagt. Ett antal människor har fått ta lån som de inte riktigt tänkt igenom. När konsekvenserna blir uppenbara för dessa individer, då kommer de att hamna i en jobbig sists. Dessa människor har drivit upp priserna på bostäder, för de har budat helt galet och struntat i konsekvenser. När dessa människor försvinner från marknaden kommer marknaden att gå ner. Det räcker ju att dessa människor är med och budar för att trycka upp priserna, de behöver faktiskt inte vinna. Detta är ett av flera fel i systemet. En liten andel kan förstöra för många, dvs även de som försökt vara skötsamma kan bli drabbade av att icke-ansvarstagande tar sjuka risker.

Du kanske ville köpa ett hus för 10 mille. Janne banan har en inkomst på 35000 i månaden, men har ett lånelöfte på sju miljoner då han har en kontantinsats på tre mille. Janne budar mot dig, som har 100000 i månaden. Jannes lånelöfte slutar när ni når 10 mille. Huset låg ute för 7 från början, men Janne har fått med dig upp till 10 mille. Egentligen skulle Janne inte ha råd med ett hus för 7 mille med sin inkomst vid räntor på 4 %, men då Janne inte vet vad räntor är så budar han mot dig.
Janne får inget lånelöfte på 7 miljoner om han har en inkomst på 35000 i månaden.
 

Limpas

Cartier
Tycker faktiskt staten/samhället failat stort här. Det har med samhällskontraktet att göra. Har man de senaste 10 åren råkat leva i en storstadsregion och vara i den period i livet där man behöver byta upp sig bostadsmässigt så har man inte haft så mycket val än att lägga i nästa växel på bolånekarusellen med alldeles för höga lån.

Om man t.ex pluggat i en storstadsregion och skaffat familj och jobb där, vad har man då för val? Ska det inte vara möjligt att köpa ett hus att bo i med sin familj utan att belåna sig för mycket? Ett alternativ är att flytta ut i landet där bostäderna är billigare, men det är ofta inget alternativ för jobben finns inte där. Ett annat alternativ är att flytta till en kranskommun till en kranskommun där man kanske inte ens vill bo eller trivs, men då slår det istället på långa och dyra arbetspendlingar som kostar på både ekonomi och livskvalitet. Ett tredje alternativ är att hanka sig kvar i lägenhet även om man inte vill det, men även där åker man bostadskarusell och får på käften när bubblan spricker eftersom föreningen har hutlösa lån.

Nu var jag lite överdriven och pessimistisk här, men min poäng är att man ska kunna bilda familj och välja att bo i hus och ha ett anständigt avstånd till ett jobb som man har pluggat till och trivs med. Utan att flytta till andra sidan landet. Givetvis får man ta att det är dyrare att bo i den där storstaden, och att bo i hus, men inte på de här nivåerna. För att vara tydlig så menar jag inte att alla har rätt att bo i fristående villa i Danderyd, men som det har varit nu så har ju folk behövt låna uta helvete för att ha råd med ett risigt radhus med en timme kommunal resa till jobbet. Jobbet som bara finns i den där storstaden.

Med andra ord så borde man ha reglerat det här hårdare och för länge sen, alternativt se till att det byggs tillräckligt, så att priserna inte kunnat springa iväg på det här sättet. I slutänden är det bara bankerna som tjänar på det. Kanske staten också. Kortsiktigt iaf. Ett annat alternativ hade ju varit att se till att det finns jobb i andra delar av landet än Stockholm, Göteborg och Malmö.
 

aLiter

Cartier
Tycker Janne verkar som en skön grabb. Han bara kör.
Ja, han är inte ensam heller!
1663939114186.png

273 miljarder har vi i konsumtionslån i Sverige.
Om vi räknar på 5,6 miljoner vuxna får vi en snittskuld på 4875 per skalle. Inte så farligt.
Men! Då vi vet att det är 2 mille som har konsumtionslån får vi en annan siffra.
Dvs, 13650 per skalle.

Det sjuka i detta är att två miljoner har konsumtionslån och något ännu sjukare är detta
"Konsumtionslånen utgör en mindre del av hushållens totala lånestock, men enligt en rapport från Finansinspektionen står dessa lån för cirka hälften av hushållens låneinbetalningar i räntor och amorteringar."
Så ja, vi lever livet och lånar som aldrig förr. Det gick bra när räntorna var låga. Hur går det nu när räntorna ökar och hur påverkar det bostadsmarknaden?

Ber om ursäkt för att jag babblar så mycket, men tycker ämnet är intressant.
 

jappdapi

Panerai
Ja, han är inte ensam heller!
1663939114186.png

273 miljarder har vi i konsumtionslån i Sverige.
Om vi räknar på 5,6 miljoner vuxna får vi en snittskuld på 4875 per skalle. Inte så farligt.
Men! Då vi vet att det är 2 mille som har konsumtionslån får vi en annan siffra.
Dvs, 13650 per skalle.

Det sjuka i detta är att två miljoner har konsumtionslån och något ännu sjukare är detta
"Konsumtionslånen utgör en mindre del av hushållens totala lånestock, men enligt en rapport från Finansinspektionen står dessa lån för cirka hälften av hushållens låneinbetalningar i räntor och amorteringar."
Så ja, vi lever livet och lånar som aldrig förr. Det gick bra när räntorna var låga. Hur går det nu när räntorna ökar och hur påverkar det bostadsmarknaden?

Ber om ursäkt för att jag babblar så mycket, men tycker ämnet är intressant.
Finner detta jätteintressant och tycker du bidrar med bra fakta till tråden. Gillar även retoriken. Keep going 👍🏼
 
  • Like
Reactions: iko

dauit

Panerai
En allmän fråga, vad räknas som ett konsumtionslån?

Föräldrarna lånade 300k för att fixa taket och fasaden på radhuset samt dra in vatten till sommarstugan. Detta lades på huslånet så nu har dom sammanlagt 500k med ett husvärde på 5 miljoner, dom låste dock lånet för ett par år sedan och kmr ha betalat tillbaka allting när det går ut.

Jag köper t ex oftast semestrarna på kreditkortet pga bra reseförsäkring, man kan komma upp i 13k relativt lätt om man gör som mig(det betalas av direkt nästkommande månad såklart), räknas det som ett konsumtionslån också?
 
Ja, han är inte ensam heller!
1663939114186.png

273 miljarder har vi i konsumtionslån i Sverige.
Om vi räknar på 5,6 miljoner vuxna får vi en snittskuld på 4875 per skalle. Inte så farligt.
Men! Då vi vet att det är 2 mille som har konsumtionslån får vi en annan siffra.
Dvs, 13650 per skalle.

Det sjuka i detta är att två miljoner har konsumtionslån och något ännu sjukare är detta
"Konsumtionslånen utgör en mindre del av hushållens totala lånestock, men enligt en rapport från Finansinspektionen står dessa lån för cirka hälften av hushållens låneinbetalningar i räntor och amorteringar."
Så ja, vi lever livet och lånar som aldrig förr. Det gick bra när räntorna var låga. Hur går det nu när räntorna ökar och hur påverkar det bostadsmarknaden?

Ber om ursäkt för att jag babblar så mycket, men tycker ämnet är intressant.
Vad är en nischbank?
 

aLiter

Cartier
En allmän fråga, vad räknas som ett konsumtionslån?

Föräldrarna lånade 300k för att fixa taket och fasaden på radhuset samt dra in vatten till sommarstugan. Detta lades på huslånet så nu har dom sammanlagt 500k med ett husvärde på 5 miljoner, dom låste dock lånet för ett par år sedan och kmr ha betalat tillbaka allting när det går ut.

Jag köper t ex oftast semestrarna på kreditkortet pga bra reseförsäkring, man kan komma upp i 13k relativt lätt om man gör som mig(det betalas av direkt nästkommande månad såklart), räknas det som ett konsumtionslån också?
Dina föräldrars räknas som ett huslån.
Dina kreditkortsräkningar räknas som konsumtionslån.

Nischbank är typ Klarna, Collector etc.
 

dauit

Panerai
Dina föräldrars räknas som ett huslån.
Dina kreditkortsräkningar räknas som konsumtionslån.

Nischbank är typ Klarna, Collector etc.
Tack, va lite som jag trodde. Dock oroväckande med det du skriver om räntekostnaderna för denna "lilla summa".
Va ju mycket snack om smslån för ett par år sedan och dess kamp att försöka få ned dessa. Vore intressant att se en graf där dom har brutit ned varje kategori i ännu mer detalj, kanske redan finns?
 

aLiter

Cartier
Då är det där ruskigt missvisande.
Vad är missvisande? De där lånen står för hälften av totala räntekostnaden för svenskar (men totalt lånebelopp är strax under 10 % av totala lånebeloppet för bostäder). Räknar du bort klarnas fakturor (30 dagar) och kreditskortskostnaden (innan du får betala ränta) är situationen ännu värre än den ser ut. Så ja, det är missvisande, fast åt rätt håll. Om jag nu inte missat något?
Tack, va lite som jag trodde. Dock oroväckande med det du skriver om räntekostnaderna för denna "lilla summa".
Va ju mycket snack om smslån för ett par år sedan och dess kamp att försöka få ned dessa. Vore intressant att se en graf där dom har brutit ned varje kategori i ännu mer detalj, kanske redan finns?
Finns här: https://www.fi.se/sv/publicerat/rapporter/rapporter/2021/svenska-konsumtionslan/
Statistikbilaga finns också.
 

Per

Björklövens finest
Inte mycket tyder på en krasch. Priserna kommer gå ner men de kommer inte att kollapsa. De flesta har en marginal och kommer att klara också denna kris. Om än utan dyr semester, utemiddagar och ny bil.

Att systemet möjligtvis mått bättre med rak amortering är vad det är. Vi kan ogärna skriva om spelreglerna helt på marknaden. Det skulle göra mer skada än nytta.

De som kommer få det tufft är de som har små marginaler och får ändrade förutsättningar. De hade haft det tufft oavsett om de blivit sjuka eller blivit av med jobbet.

Bara för att en exit blir sämre med lägre priser så betyder det inte att folk som inte planerat exit blir tvungna att sälja. De flesta kan rida ut en kall vinter och räntor som kliver upp till något mer normala nivåer. Även om det kommer att leda till en försämrad levnadskvalitrt.

Hyresalternativen är dessvärre inte alltid bättre vid normala nivåer.
 
Ja, han är inte ensam heller!
1663939114186.png

273 miljarder har vi i konsumtionslån i Sverige.
Om vi räknar på 5,6 miljoner vuxna får vi en snittskuld på 4875 per skalle. Inte så farligt.
Men! Då vi vet att det är 2 mille som har konsumtionslån får vi en annan siffra.
Dvs, 13650 per skalle.

Det sjuka i detta är att två miljoner har konsumtionslån och något ännu sjukare är detta
"Konsumtionslånen utgör en mindre del av hushållens totala lånestock, men enligt en rapport från Finansinspektionen står dessa lån för cirka hälften av hushållens låneinbetalningar i räntor och amorteringar."
Så ja, vi lever livet och lånar som aldrig förr. Det gick bra när räntorna var låga. Hur går det nu när räntorna ökar och hur påverkar det bostadsmarknaden?

Ber om ursäkt för att jag babblar så mycket, men tycker ämnet är intressant.

Även fast din retorik är ensidig gillar jag starkt vad du bidrar med, kanske det mest sakliga vi sett på månader i den här tråden.
 

StarMan

KS Explorers Club
Tycker faktiskt staten/samhället failat stort här. Det har med samhällskontraktet att göra. Har man de senaste 10 åren råkat leva i en storstadsregion och vara i den period i livet där man behöver byta upp sig bostadsmässigt så har man inte haft så mycket val än att lägga i nästa växel på bolånekarusellen med alldeles för höga lån.

Om man t.ex pluggat i en storstadsregion och skaffat familj och jobb där, vad har man då för val? Ska det inte vara möjligt att köpa ett hus att bo i med sin familj utan att belåna sig för mycket? Ett alternativ är att flytta ut i landet där bostäderna är billigare, men det är ofta inget alternativ för jobben finns inte där. Ett annat alternativ är att flytta till en kranskommun till en kranskommun där man kanske inte ens vill bo eller trivs, men då slår det istället på långa och dyra arbetspendlingar som kostar på både ekonomi och livskvalitet. Ett tredje alternativ är att hanka sig kvar i lägenhet även om man inte vill det, men även där åker man bostadskarusell och får på käften när bubblan spricker eftersom föreningen har hutlösa lån.

Nu var jag lite överdriven och pessimistisk här, men min poäng är att man ska kunna bilda familj och välja att bo i hus och ha ett anständigt avstånd till ett jobb som man har pluggat till och trivs med. Utan att flytta till andra sidan landet. Givetvis får man ta att det är dyrare att bo i den där storstaden, och att bo i hus, men inte på de här nivåerna. För att vara tydlig så menar jag inte att alla har rätt att bo i fristående villa i Danderyd, men som det har varit nu så har ju folk behövt låna uta helvete för att ha råd med ett risigt radhus med en timme kommunal resa till jobbet. Jobbet som bara finns i den där storstaden.

Med andra ord så borde man ha reglerat det här hårdare och för länge sen, alternativt se till att det byggs tillräckligt, så att priserna inte kunnat springa iväg på det här sättet. I slutänden är det bara bankerna som tjänar på det. Kanske staten också. Kortsiktigt iaf. Ett annat alternativ hade ju varit att se till att det finns jobb i andra delar av landet än Stockholm, Göteborg och Malmö.
Vill bara flika in att det finns gott om jobb i Västerbotten och Norbotten, speciellt i Skellefteå, Luleå, Gällivare och Kiruna iom. batterifabrik, fossilfritt stål, gruvexpansioner o.s.v. Frågan är om storstadsborna är villiga att flytta även om det finns jobb?
 

alfgren

Rolex
Det här "flytta till hyresrätt" som ni kommer med hela tiden - ni är med på att det alternativet över huvudtaget inte existerar i de större städerna utan enorm väntetid? Det är liksom inte så att det är ett fritt val som man avstår för att man tycker det är så kul att betala huslån.
 

alfgren

Rolex
Vill bara flika in att det finns gott om jobb i Västerbotten och Norbotten, speciellt i Skellefteå, Luleå, Gällivare och Kiruna iom. batterifabrik, fossilfritt stål, gruvexpansioner o.s.v. Frågan är om storstadsborna är villiga att flytta även om det finns jobb?
Jag jobbar på kontor. Ingen kommer vilja ha mig till något fysiskt, jag lovar. Det krävs ganska mycket kvalifikationer där också.
 

Frourez

Omega
Du missar min poäng. Så som det är i verkligheten är det som leder till att vi får dessa bubblor, med den misär som följer.
Jag tävlar inte med någon på bostadsmarknaden. Men det är just det här som är problemet. En person som vill lägga 70 % av sin inkomst får göra det för min del. Men tänkte sig den som lade 30 % av sin inkomst på boende att den skulle lägga 70 % en dag? Och om inte? Vad blir följderna? Vad blir följderna när många har planerat utifrån låga räntor och inte tagit höjd för högre räntor? Eller man kanske har tagit höjd för högre räntor men när man väl är där så känns det inte så bra.

Folks preferenser styr inte heller allt, utan det som styr är vad du kan få för lån. Vad du kan få för lån styr vad du kan köpa får boende. Någon kanske vill lägga 90 % av sin inkomst på boende. Ska banken då tillåta det, bara för att det teoretiskt går? Självklart inte och det gör de inte idag. Det jag efterlyser är en bättre reglering av marknaden och det tror jag även kommer att komma efter denna soppa är över.

Så med det sagt. Ett antal människor har fått ta lån som de inte riktigt tänkt igenom. När konsekvenserna blir uppenbara för dessa individer, då kommer de att hamna i en jobbig sists. Dessa människor har drivit upp priserna på bostäder, för de har budat helt galet och struntat i konsekvenser. När dessa människor försvinner från marknaden kommer marknaden att gå ner. Det räcker ju att dessa människor är med och budar för att trycka upp priserna, de behöver faktiskt inte vinna. Detta är ett av flera fel i systemet. En liten andel kan förstöra för många, dvs även de som försökt vara skötsamma kan bli drabbade av att icke-ansvarstagande tar sjuka risker.

Du kanske ville köpa ett hus för 10 mille. Janne banan har en inkomst på 35000 i månaden, men har ett lånelöfte på sju miljoner då han har en kontantinsats på tre mille. Janne budar mot dig, som har 100000 i månaden. Jannes lånelöfte slutar när ni når 10 mille. Huset låg ute för 7 från början, men Janne har fått med dig upp till 10 mille. Egentligen skulle Janne inte ha råd med ett hus för 7 mille med sin inkomst vid räntor på 4 %, men då Janne inte vet vad räntor är så budar han mot dig.
Nej, vi har inte missat din poäng. Samhället har bestämt att vissa lever i misär och andra inte, det är verkligheten. Din verklighet som du beskriver när ingen lever i misär är vad som idag kallas "Disney fairytale".

Följderna blir att de som inte tagit höjd för höjda räntor och inte växlat upp sin ekonomi, blir förlorare. Så enkelt är det. Verkligheten är att vissa är vinnare och andra är förlorare.

Ett riktigt exempel från verkligheten, att separera är ekonomisk förlust och vara sambo ekonomisk vinst. Det går inte att komma ifrån att det fungerar så.
(Ja det finns sambos som bor i en mindre och billigare lägenhet där båda parterna har råd att köpa ut den andra).

Janne med 35k och villan för 10mkr är inte ens nära verkligheten. Att du tar det som exempel visar ju att du inte har koll på verkligheten utan lever i nån egen bubbla. Banken hade aldrig godkänt lånelöfte på 7mkr till en inkomst på 35k.

Med all respekt nu, vi har fattat din poäng och vad du driver för agenda här inne. Om du ska fortsätta skriva i tråden, var snäll att ha lite koll på grejer innan du skriver.

Janne med 35k har aldrig ett lånelöfte på 7mkr, nånstans måste vi ändå hålla en viss nivå på verkligheten, eller vad tycker du?
 

aLiter

Cartier
Nej, vi har inte missat din poäng. Samhället har bestämt att vissa lever i misär och andra inte, det är verkligheten. Din verklighet som du beskriver när ingen lever i misär är vad som idag kallas "Disney fairytale".

Följderna blir att de som inte tagit höjd för höjda räntor och inte växlat upp sin ekonomi, blir förlorare. Så enkelt är det. Verkligheten är att vissa är vinnare och andra är förlorare.

Ett riktigt exempel från verkligheten, att separera är ekonomisk förlust och vara sambo ekonomisk vinst. Det går inte att komma ifrån att det fungerar så.
(Ja det finns sambos som bor i en mindre och billigare lägenhet där båda parterna har råd att köpa ut den andra).

Janne med 35k och villan för 10mkr är inte ens nära verkligheten. Att du tar det som exempel visar ju att du inte har koll på verkligheten utan lever i nån egen bubbla. Banken hade aldrig godkänt lånelöfte på 7mkr till en inkomst på 35k.

Med all respekt nu, vi har fattat din poäng och vad du driver för agenda här inne. Om du ska fortsätta skriva i tråden, var snäll att ha lite koll på grejer innan du skriver.

Janne med 35k har aldrig ett lånelöfte på 7mkr, nånstans måste vi ändå hålla en viss nivå på verkligheten, eller vad tycker du?
Janne är en hyperbol. Men det finns folk med lån som ligger långt över 4,5x inkomsten. Det är en utmaning för systemet.
 
  • Like
Reactions: PJZ

alfgren

Rolex
Janne är en hyperbol. Men det finns folk med lån som ligger långt över 4,5x inkomsten. Det är en utmaning för systemet.
Det ska de inte ha. Då har bankerna fuskat med kvotmåtten. Det är allvarligt och ska vara extremt sällsynt. Kan hända om någon förlorat jobb osv men att det godkänns långt över 4.5 ska vara mycket sällsynt.
 

alfgren

Rolex
Detta är främst kontors och ingenjörsjobb. Inte ens gruvarbetare har speciellt fysiska jobb nu för tiden. Det är en myt att man går omkring med hackor och spadar.
Jo men jag kan knappast köra sorteringsverk eller en masugn med ett excelark ;) Min poäng är att det är kvalificerad arbetskraft med rätt utbildning och erfarenhet som krävs där också.

Missförstå mig för övrigt inte. Jag är HELT EMOT den här koncentreringen av arbetstillfällen till storstäder som finns nu. Ett tag med Corona och allmänt distansarbete kändes det som det fanns en öppning, nu ser jag fler och fler arbetsplatser som har policys om att man måste vara minst X dagar på plats i veckan. Sånt är i min mening 70talsmässigt tänkande.
 

StarMan

KS Explorers Club
Jo men jag kan knappast köra sorteringsverk eller en masugn med ett excelark ;) Min poäng är att det är kvalificerad arbetskraft med rätt utbildning och erfarenhet som krävs där också.

Missförstå mig för övrigt inte. Jag är HELT EMOT den här koncentreringen av arbetstillfällen till storstäder som finns nu. Ett tag med Corona och allmänt distansarbete kändes det som det fanns en öppning, nu ser jag fler och fler arbetsplatser som har policys om att man måste vara minst X dagar på plats i veckan. Sånt är i min mening 70talsmässigt tänkande.
Jag tror bara inte man för lättvindigt ska avfärda arbetsmöjligheter för att man inte är ingenjör eller geolog eller grovarbetare för den delen. Alla typer av jobb (nästan) finns här uppe nu. Batterifabriken t.ex. lockar till sig folk från helt andra branscher som skolar om sig på arbetstid för att bli processoperatörer. Vill man så går det.
 

alfgren

Rolex
Jag tror bara inte man för lättvindigt ska avfärda arbetsmöjligheter för att man inte är ingenjör eller geolog eller grovarbetare för den delen. Alla typer av jobb (nästan) finns här uppe nu. Batterifabriken t.ex. lockar till sig folk från helt andra branscher som skolar om sig på arbetstid för att bli processoperatörer. Vill man så går det.
Inte för att jag är så stockholmsfrälst själv (är inflyttad och kom aldrig hem sen) men man ska nog inte underskatta den sociala omställningen av att flytta 70 mil(?) norrut. Mörker, andra intressen, kyla mm lockar inte så mycket och mina barn ännu mindre tror jag.
 
Topp