Men det måste ju handla om utsatta personer som knappast köper lägenhet i sthlm? Det är dock hämskt att det är så tufft för så många. För de som inte kan ta 5k kan väl knappast satt sig i sitsen själv genom köksrenovering och ny bmw...
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Bostadsbubbla
- Trådstartare Kson
- Start datum
Jag kanske går off topic. Du tänker mest på hur stor buffert de som har köpt bostad har?
Hittade ett par artiklar iaf - Lendo gjorde nån poll som resulterade i dessa siffror ;
Fråga: Hur stor oförutsedd utgift skulle din ekonomi klara av utan att du behöver ta ett lån?
Mindre än 5000 kr: 12%
5 000-24 999 kr: 19%
25 000-49 999 kr: 12%
50 000-74 999 kr: 9%
75 000-99 999 kr: 6%
100 000 kr eller mer: 37%
Vet ej: 4%
Swedbank gjorde också en poll ;
https://www.sparbankennord.se/share...ar-inte-oforutsedd-utgift-pa-5000-kronor.html
Ett par ekonomer/analytiker på Swedbank granskade ett större antal BRFer för ett par år sedan och kom fram till att hälften av dem gjorde alldeles för låga avskrivningar och bara fokuserade på löpande kostnader och att hålla nere avgifterna. Räkmackor och Rolex åt alla under de goda åren, sen blir det knäckebröd och chockhöjda avgifter när det krävs dyrt underhåll som ingen har budgeterat för.
https://www.swedbank.se/newsroom.details.34C5F95AEE2FA28D.html
Är ju marken som huset står på man betalar för i många fall. Och området..
Det får man bara en tomt för här. Sen lika mycket till i byggkostnad.
Eller 55kvm en kvart från t-centralen. Om man har tur...
idagtisdag
Basic
Mycket av de skenande tillgångspriserna hör ihop med lågräntepolitiken, den har stor skuld till problemen också.
idagtisdag
Basic
Det handlar om förmögenhetspyramiden.
Förenklat:
10 st som har 10 miljarder SEK
100 st som har 1 miljard
1000 st som har 100 miljoner
10 000 st som har 10 miljoner
De du ser är de som är i de sista kategorierna, och de som bränner sina sista kronor för att låtsas att de hör till dem.
idagtisdag
Basic
Det handlar om att köpa bästa möjliga umgänge till sina barn.Får ångestpåslag av blotta tanken av att vara belånad även om det känns mer som en regel än undantag idagMånga jämnåriga polare är belånade över öronen medans man själv är helt skuldfri.
Lever gott ändå med mindre medel.
White flight – Wikipedia
Det tvingar många att skuldsätta sig. Sedan när man väl bor i ett område där alla har det, eller verkar ha det, riktigt bra är det nog lätt att dras med. Jag tror man kan klara vardagen utan att både han och hon åker senaste BMW SUV:en, men kanske känns det som det blir ett måste.
Det finns bra jobb och områden även utanför Stockholm, om du inte vill betala vad det kostar.
Det största lurendrejeriet är annars bostadsrättsradhus. Miljontals kronor i lån göms undan och bostäderna verkar billiga jämfört med att köpa egen fastighet.
idagtisdag
Basic
Sedan runt 2010 kan banken inte tvinga fram förtida amortering när det generella prisläget på bostäder går ner. Men vad händer om man inte klarar månadskostnaderna, eller om man måste sälja pga skilsmässa, jobbflytt eller dödsfall? Ja då åker man på smällen och får flytta ut med en fet restskuld till kass ränta.
idagtisdag
Basic
Bankerna bryr sig knappt om var insatsen kommer ifrån. Ungefär 1 av 10 banker bryr sig om du har eget sparat kapital.
Ja det är ju uppenbart men också meningslöst påstående. Vi kan säkert köpa en herrgård i Norrland men nu vill vi inte bo utanför Stockholm (kommun). Vi har bostadsrätt som vi trivs toppen i och mina tankar och skrivelser här handlar primärt om att jag försöker förstå prisläget och finna logiken i det för att få en känsla för framtida priser. Vi har väl 7 år på oss att köpa huset och även om vi kan göra det idag känner vi ingen stress. Eftersom jag tycker marknaden är för obalanserad där majoriteten av Stockholmarna idag aldrig hade kunnat köpa sin bostad utan stora vinster undrar jag om det inte borde komma en sättning inom 7 år.
Hur är detta lurendrejeri? Så är väl vanliga bostadsrätter för lgh upplagda. Det som är allvarligare är kanske att många inte tänker på att marken kanske ägs av t ex kommunen och att detta arrende-arrangemang kan kosta rejält om markpriserna skjuter i höjden och ägaren vill följa marknadspriserna.
bluetrain
Silver
Någon som har en avvikande åsikt att bostadsmarknaden i Sverige inte skulle vara osund? Det stora problemet att bankerna till synes helt ohejdat lånar ut höger och vänster utan begränsningar där vi har 10-20% ”värdeökning” per årsbasis är att alla som äger sitt boende blir medberoende. Som ett pyramidspel där ju tidigare su kommer in, desto mer tjänar du. Står du utanför är du förlorare.
Hur ofta har ni inte haft en diskussion i bekantskapskretsen i stil med ”många x Msek vårt boende ökat den senaste tiden. det är helt sjukt”? Av den anledningen tror jag det finns en begränsad vilja hos allmänheten att få till någon större och mer hållbar förändring. Det är helt uppenbart att prisökningen kommer orsaka en krasch men om den kommer nu till höst/vinter eller om tio år tror jag däremot ingen med säkerhet kan säga.
Kanske har vi haft det för bra för länge. Jag var inte själv med vid kraschen i början av 90talet men när jag fått berättat om historier där man fick sälja sin bostad för 1kr men lånen var kvar. Kanske 100-200kkr som påverkade ekonomin under lång tid framöver.
Att tänka sig att bostadspriserna skulle ner går ner kraftigt, man tvingas sälja, och man blir skyldig banken att betala tillbaka flera miljoner tror jag för de flesta är helt otänkbart idag skulle ju kunna bli kontentan vid en stundande lågkonjunktur. Hur många hushåll skulle klara en sådan fallhöjd?
Hur ofta har ni inte haft en diskussion i bekantskapskretsen i stil med ”många x Msek vårt boende ökat den senaste tiden. det är helt sjukt”? Av den anledningen tror jag det finns en begränsad vilja hos allmänheten att få till någon större och mer hållbar förändring. Det är helt uppenbart att prisökningen kommer orsaka en krasch men om den kommer nu till höst/vinter eller om tio år tror jag däremot ingen med säkerhet kan säga.
Kanske har vi haft det för bra för länge. Jag var inte själv med vid kraschen i början av 90talet men när jag fått berättat om historier där man fick sälja sin bostad för 1kr men lånen var kvar. Kanske 100-200kkr som påverkade ekonomin under lång tid framöver.
Att tänka sig att bostadspriserna skulle ner går ner kraftigt, man tvingas sälja, och man blir skyldig banken att betala tillbaka flera miljoner tror jag för de flesta är helt otänkbart idag skulle ju kunna bli kontentan vid en stundande lågkonjunktur. Hur många hushåll skulle klara en sådan fallhöjd?
Du gör misstaget att tro att din bekantskapskrets är representativ för hela befolkningen. Det finns väldigt många som gärna ser en radikal förändring av bostadsmarknaden, men de flesta av dem bor utanför Stockholms tullar och verkar därför inte existera i debatten. Istället går politiker fram med ännu mer omvandlingar i områden där intresset för att ta lån för att köpa en risig lägenhet är obefintligt. Om de ens skulle få till ett möte med en bank. Det är inte hos allmänheten motviljan till förändring finns, även om man kan luras att tro det om man lyssnar på politiker.
Ser inte hur denna marknad ska gå ner. Däremot har ju priserna stagnerat på sina håll om man räknar in inflation och kronfallen som varit. Lär nog fortsätta uppåt stadigt med ett par procent om året. 2008 samt 2020 skapade i bästa fall en kortvarig dipp.
Tillgång och efterfrågan är helt satt ur spel. 10-15 års kötid i många städer för att få "en" bostad. Tittar man på Sthlm är det tvärkört. Gick in på bostadssidan och innanför tullarna finns det typ 2-3 bostäder med absurda tider. Ingenting på Lidingö, Danderyd, de bra delarna Bromma, Nacka eller ens i Solna. En person som ställer sig i kö idag får nog inte ens en lägenhet på tunnelbanenätet då det väl är dags. Nya villaområden kommer inte hända heller bara se hur lite som skapats sista årtiondena. Så sätter inte byråkratin stopp så kommer lokalt politiskt motstånd emot en utbyggnad att göra det.
Har man ett kontrakt som ofta ger vad som kan definieras som en subventionerad boendekostnad resten av ens liv kan man ju köpa tex ett sommarhus/annan bostad eller slippa binda kapital/belåning som kan användas till annat.
Blir bara värre och värre. Kontrakt säljes för enorma pengar idag 10-15% av pris vad ett köp kostat trots hårdare regler rullar det på som vanligt samma med svartuthyrningen. Blivit så absurt att folk flyttar in hos döende släktingar för att ärva kontrakt. Läs bara om Lill-Babs arvtagare och det bråket som väl går till rätten snart. Vi kommer ha samma efternamn i hyres-trappuppgångarna i 100 år framöver.
Tillgång och efterfrågan är helt satt ur spel. 10-15 års kötid i många städer för att få "en" bostad. Tittar man på Sthlm är det tvärkört. Gick in på bostadssidan och innanför tullarna finns det typ 2-3 bostäder med absurda tider. Ingenting på Lidingö, Danderyd, de bra delarna Bromma, Nacka eller ens i Solna. En person som ställer sig i kö idag får nog inte ens en lägenhet på tunnelbanenätet då det väl är dags. Nya villaområden kommer inte hända heller bara se hur lite som skapats sista årtiondena. Så sätter inte byråkratin stopp så kommer lokalt politiskt motstånd emot en utbyggnad att göra det.
Har man ett kontrakt som ofta ger vad som kan definieras som en subventionerad boendekostnad resten av ens liv kan man ju köpa tex ett sommarhus/annan bostad eller slippa binda kapital/belåning som kan användas till annat.
Blir bara värre och värre. Kontrakt säljes för enorma pengar idag 10-15% av pris vad ett köp kostat trots hårdare regler rullar det på som vanligt samma med svartuthyrningen. Blivit så absurt att folk flyttar in hos döende släktingar för att ärva kontrakt. Läs bara om Lill-Babs arvtagare och det bråket som väl går till rätten snart. Vi kommer ha samma efternamn i hyres-trappuppgångarna i 100 år framöver.
Harmon Rabb
Basic
Väldigt mycket runt bostadspolitiken kretsar runt huvudstaden. Där har det alltid varit en brist på hyreskontrakt vilket föranlett att många betalar för att få tag i 1:a handskontrakt. Det var så för 20 år sedan när jag bodde där och det var så även tidigare och med den prisstegring som varit kan man bara tänka vad folk betalar för att få ett hyreskontrakt på en orenoverad lägenhet som bara har fått den generella hyreshöjningen sedan 70- talet. Där hyresgästen själv har fixat till lägenheten och behållit den låga hyran.
Det är inte vem som helst som ordnar 1:a handskontrakt på det här viset. Tror det finns många som vill bevara den här strukturen även om de säger något annat utåt. De slipper ta stora lån och kan sätta kapitalet någon annan stans. Det är trots allt inte alla som vill ta stora lån för att bo och låsa upp kapital som de kan disponera på annat.
Minns vänners föräldrar som bodde utomlands. De hade lägenheter tomma kvar i Stockholm. Hyreslägenheter som de inte disponerade eftersom de bodde utomlands. De släppte inte kontrakten utan betalade den låga hyran som var eftersom de visste att alternativet var att de kanske var tvungen att köpa den dagen de flyttade tillbaka.
Egentligen är det där med kötider inget mått egentligen. Många gånger läggs hyresbostäder ut och folk för söka till dem aktivt. Sedan sållas det där. Vad folk helst av allt vill ha är en orenoverad fräsch lägenhet med en hyra enligt gammal standard i ett attraktivt läge. Dessa växer inte på träd och färre sådana blir det allt eftersom hyresfastigheter i attraktiva områden ombildas eller att lägenheterna genomgår nödvändiga standardhöjande åtgärder.
Sverige hade behövt en genomgående förändring i bostadspolitiken. Många partier från olika block pratar gärna om det men i realiteten kommer de inte att göra något åt det. Finns en tröghet inbyggd i systemet. Även folk med kapital som har möjligheter att köpa en bostad när som helst, men har kontakterna att ordna ett billigt hyreskontrakt ser gärna att saker är som idag.
Jag var med då och flera bekanta hade det tungt för stunden medan jag själv kunde välja och vraka bland objekt. Man behövde inte ens låna pengar. Ett par månadslöner efter skatt räckte för en 2-3:a i förorten. I dag kostar de 10 årslöner efter skatt.
Jag delar din syn på marknaden. Jag brukar ge exemplet att köpa en lägenhet innanför tullarna med 85% belåningsgrad bara i syfte för andrahandsuthyrning ger en rätt bra löpande avkastning även med "hög" amortering.
Jag tror detta är problemet generellt. Politiker bryr sig mest om att bli omvalda och den politik som förts samt den penningpolitik som förts har verkligen gynnat medelklassen och upp, när ekonomi varit högst upp på politikernas priolista och man då förlitar sig på teorier om att alla gynnas om toppen gynnas genom "trickle down". Rimligt om man inte fattar att man lever på 2000talet. Vi går mer och mer mot en amerikansk modell med minskad välfärd för massan för att kunna prioritera saker som gynnar de som har det bra från början. Att man tex har vårdförsäkringar och privatiserar vård är ju ett sådant exempel där man går mot en amerikansk modell som för visso då kanske gynnar de som har det bra men som helhet är både dyrare och sämre.
Hur som är det som du säger många som blivit "rika" på sin bostad och dessa kan nu leva ett liv som man med samma inkomst och "cash-förmögenhet" en generation tillbaka hade tyckt var helt orimligt. Dessa vill knappast återgå till ett mer anpassat liv. Denna stora grupp är troligen också starka röster och därmed viktiga att hålla nöjda.
Än så länge har primärt personer under medelsteäcket påverkats negativt men de har troligen inte lika starka röster.
Men allt eftersom ställs även medelklassen utanför och då kanske det händer ngt. Om du inte har stora vinster eller arv kan du trots bra utbildning och vettig lön knappt köpa ngt rimligt i sthlm idag. Den som för 10 år sedan kunde köpa en 2a inne i stan får idag en 1a i en förort.
Däremot har ju inte priserna stigit senaste 5 åren. Amorteringskrav, lånetak och icke fallande räntor har haft effekt. Men det har också gjort klyftan djupare. De som köpte för ett antal år sedan har helt andra förutsättningar än de som köpt senaste åren.
Räntorna kommer troligen inte stiga så som de steg på 90talet men om man inte tror räntorna kan stiga när de ligger på 0% är man osedvanligt blåögd. Om det sker i höst eller om 10 år är en annan sak, men de kommer knappast falla (så det har betydelse för bostadsköpare) så om vi inte Regeringen fegar ur och lättar på de helt rimliga restriktionerna har jag svårt att se stora uppgångar. Priserna kan ju stiga om inkomster ökar eller kostnader faller. Inkomsterna ökar inte nämnvärt och kostnaderna kan knappast falla mkt mer så var är utrymmet för folk att betala mer på 5 års sikt?
Kan du förklara för mig hur man gör? Har velat göra så flera gånger då kalkylen är superenkel men som jag förstår det är det inte säkert att man får hyra ut och särskilt inte längre än typ 1 år? Och man får väl inte ta hur mkt som helst även om man kan ta mer nu?
Om det är så ta man en löjligt stor risk. Men om jag har fattat fel skulle jag gärna lära mig och köpa en extra lgh. Var nära när det föll en del och någon grannlgh gick lågt men vågade inte pga ovan.
bluetrain
Silver
Just den stora diskrepansen mellan tillgångar i fastigheter och (normala) inkomster känns som en bidragande orsak till att så många tappar fattningen. T ex 1Msek är väl inte så mkt när det gäller bostad. Peanuts tycker säkert många. Men att spara ihop till denna summa? Vem gör det? Hur många kan göra det med inte alldeles orimliga avkall avseende livets nödtorft?
Sen är det nära nog frapperande, skulle nästan kalla det att det blvit en sorts respektlöshet mot pengar generellt. Inte hos alla såklart men i vissa samhällsgrupper som gjort denna bostadskarriär som belånar sig hejvilt med (för dem för dyra) bilar och andra konsumtionsvaror. Denna tillgång på billiga pengar, är den bra tror ni?
Sen är det nära nog frapperande, skulle nästan kalla det att det blvit en sorts respektlöshet mot pengar generellt. Inte hos alla såklart men i vissa samhällsgrupper som gjort denna bostadskarriär som belånar sig hejvilt med (för dem för dyra) bilar och andra konsumtionsvaror. Denna tillgång på billiga pengar, är den bra tror ni?
Harmon Rabb
Basic
Fortsätter riksbanken trycka nya pengar och ökar stimulanser i ekonomin samtidigt som man deltar i racet mot botten i räntepolitiken för att trycka tillbaka kronan så blir vi alla fattigare i realiteten. Man brukar säga att bostäder och fastigheter är inflationsskyddade över tid. Långsiktigt är det inte fel att äga en bostad så länge man kan sköta sina betalningsåtaganden. Det går inte att tajma rätt när man ska in. Köper man för att bo på sikt så tror jag inte man förlorar pengar på sitt boende. Kanske finns det mindre att hämta än efter den ränte nergång som varat under senaste 20- 25 åren i kombination med alla stimulanserna som kom när man avskaffade fastighetsskatten, diverse jobbskatteavdrag, rot avdrag vid renoveringar etc. Det finns ju risker att räntan på sikt kryper uppåt, att man återinför skatter och drar ner på stimulanser. Ingen regering oavsett färg kan göra några radikala förändringar. Man får fortsätta skruva lite här och där om man inte tvingas in ett hörn som Sverige gjorde på 90- talet där man var tvungen att ta en del hårda beslut. Det kan så klart hända att man kommer dit igen en dag.
Tror det hade varit bra om Sverige hade kommit överens om en översyn på skatterna och att man hade tittat på en hållbar bostadspolitik värd namnet. När Socialdemokraterna kom till makten här om året så satte man Mehmet Kaplan som bostadsminister. Vilka signaler sänder det efter att man har pratat bostadspolitik under valrörelsen som föregick? Därefter Per Bolund, Peter Eriksson, Per Bolund igen. Alla från Miljöpartiet. Alliansregeringen hade marknadsliberaler från Kristdemokraterna i rollen dessförinnan med Mats Odell och Stefan Attefall. Detta är sista 10 åren. Innan dess Mona Sahlin...
Signalpolitiken regeringarna sänder ut är knappast att de avser göra allt förstora förändringar. Inga direkta tungviktare i rollen som bostadsministrar i någon regering på väldigt länge.
Tror det hade varit bra om Sverige hade kommit överens om en översyn på skatterna och att man hade tittat på en hållbar bostadspolitik värd namnet. När Socialdemokraterna kom till makten här om året så satte man Mehmet Kaplan som bostadsminister. Vilka signaler sänder det efter att man har pratat bostadspolitik under valrörelsen som föregick? Därefter Per Bolund, Peter Eriksson, Per Bolund igen. Alla från Miljöpartiet. Alliansregeringen hade marknadsliberaler från Kristdemokraterna i rollen dessförinnan med Mats Odell och Stefan Attefall. Detta är sista 10 åren. Innan dess Mona Sahlin...
Signalpolitiken regeringarna sänder ut är knappast att de avser göra allt förstora förändringar. Inga direkta tungviktare i rollen som bostadsministrar i någon regering på väldigt länge.
Låt mig komma med ett dagsfärskt exempel. En bekant var intresserad av ett kedjehus nära Stockholm. Marken ägs av svenska kyrkan. I år var det dags för om"förhandling" av tomträttsavgälden. Resultatet - den gick från 2500kr/år till 72.000kr/år! Förstå vad det gör för fastighetsvärdet.
Man står skriven i lägenheten och sen tar man in en "inneboende". Att hyra ut i andrahand är svårt annat än korta perioder i de flesta föreningar. Min bror sitter i styrelsen för en förening, de godkänner enbart studier på annan ort och att "provbo" tillsammans med annan person under 6 mån. Det är vad jag förstår nån slags standard bland bostadsrättsföreningar. Regelbundet gör de också uppföljningar vilka personer som är skrivna i lägenheterna och är det inte samma som innehavaren görs en granskning.
Harmon Rabb
Basic
Det finns kanske föreningar där man kan komma överens. T ex om man har bott där väldigt många år och varit engagerad själv i styrelsearbetet. Vet några sådana exempel i bekantskapskretsen som sitter på bostäder i främst Stockholm. De bor i annan del av landet numera men har kvar lägenheterna som ”övernattningsbostad” som de hyr ut i 2:a hand. Inget ovanligt. Blev ännu bättre deal efter att man lättade på reglerna om vilken hyra man kan ta ut. Vet inte om man egentligen uppnådde så mycket med det beslutet. Folk sitter kvar på bostäderna och kan ta ut höga hyror. Betydligt högre än jämförbar hyresobjekt. Som sagt Sveriges bostadspolitik är totalt dysfunktionell. Man vill få igång flyttkedjor men har fullt med inlåsningseffekter.
Ja det kan jag tänka mig men att köpa för att hyra ut blir svårt? Iaf om man vill bo ngn annan stans och redan har sambo tex. När vi sålde min fösta lgh (som då ägdes av familjens företag) övervägde vi det men kände att det räcker med en ny styrelse så tvingas man sälja och då vet man ju inte hur prisläget är. Kan bli om 1 år eller 10 år men osäkerheten kändes stor. Och de föreningar med mycket 2a hand har ju stora problem så många vill bli av med det.
Jag satt i styrelsen i nuvarande Brf förra året och frågade rakt ut om jag fick köpa en och hyra ut (men då bo kvar i föreningen och alltså fortsätta komma på årsstämmor etc) men icke. Får man det är det ju happy days. Lättare investering är svår att hitta.
Om du klagar på bubblor och hur dyrt allt är men ändå själv tänker att det är en bra idé att köpa en extra lägenhet bara för att hyra ut är du en stor del av problemet.
Harmon Rabb
Basic
Om jag bodde i en förening och satt i styrelsen hade jag varit extremt restriktiv. Det bästa i ett hus är om folk bor där som ska bo där. Man vill inte ha folk som kommer och går. Det skapar bara osäkerhet. De som bor i andra hand bryr sig sällan lika mycket. Tar mindre hänsyn etc.
För egen del hade jag inte satt mig i den situationen att investera i en bostad jag inte har avsikt att bo i. Som du säger vet man aldrig hur styrelsen ser ut över tid. Du hyr ut på annans nåder.
Då är det bättre att köpa ett fristående hus eller annan bostads investering som t ex ett semesterboende med lång säsong. T ex en lägenhet i Chamonix som lever året runt. Utan att nu ha koll på hur lagstiftningen ser ut i Frankrike. Man ska så klart följa de regler som gäller.
Med det sagt föredrar jag personligen att inte äga någon semesterbostad. Tycker det är skönare att bara kunna åka dit man vill och inte vara bunden. Hur tänker t ex de som investerat i bostäder i Spanien när de inte kan hyra ut dem i andra hand när de inte nyttjar dem. Det lär ju inte vara någon ström av turister dit under dessa Corona tider. Sedan risken att åka dit eftersom man inte tillåtet den typen av uthyrning många kalkylerat med.
Det finns gott om bubblor lite varstans som när som helst kan explodera.
Senast ändrad:
Ja fusk och mygel är alltid en bra början till goda affärer. Men precis som du skriver är det nog lättare om man bott länge och svårt att räkna med vid nyköp. Att göra det som styrelsemedlem skulle jag dock aktat mig väääldigt mycket för. Vid första tillfälle man blir osams om någonting kommer det användas som ammunition mot dig.