Harmon Rabb
Cartier
Det var inte helt enkelt att få skuldsanering trots miljonskulder. Skulle inte sätta framtiden på spel i tron att det bara är att sätta sig i personlig konkurs och starta om igen. Så fungerar det inte riktigt.
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Skuldsanering får man ansöka om och alla får det inte. Begreppet fanns inte 1990. Jag tror det kom efter millenieskiftet. Du lånar inte till en bostad via en seriös bank om du har betalningsanmärkning och anledningen till den, om det nu finns seriösa banker nuförtiden. Det fanns då. Det fanns också fler människor av typen som aldrig skulle drömma om annat än att göra rätt för sig och betala klart skulden. Du kan säkert få ett sms-lån med en knagglig ekonomi, men inte får du låna till en bostad. Du får det att låta enkelt och ansvarslöst att få bort en självförvållad eller oförväntad skuld. Han man haft skuldsanering i fem år, som jag tror är minimum, finns det nog inte så det räcker till handpenningen.
Det var inte helt enkelt att få skuldsanering trots miljonskulder. Skulle inte sätta framtiden på spel i tron att det bara är att sätta sig i personlig konkurs och starta om igen. Så fungerar det inte riktigt.
Nej, det är inte så lätt. Det hänvisades till personer som aldrig kommer kunna betala av sina skulder.
Det hände inte de som kunde betala. Det hände med de som fick problem. Själv bodde jag då i en äldre bostadsrättsförening med lite lån och stadd kassa. Föreningen bjöd på juli månads hyra så den la vi på extravagant semester. Andra blev skuldsatta för livet.
Skuldsatta för livet?
Borde ha hunnit göra hyfsat bra bostadsaffärer efter det...
Du ja, men vem vet hur dina eller andras barn tänker.Vad som händer efter döden kunde jag inte bry mig mindre om. Att hjälpa barnen med boende är däremot hyfsat viktigt men det behovet uppstår snarare när man är 50 år än 85 och jag har inte tänkt att dö i femtioårsåldern. Huruvida de får ärva en eller tre miljoner när de själva är 50 år gamla funderar jag rätt lite på. Då bör de ha ordnat upp sin situation redan.
Nej, det är inte så lätt. Det hänvisades till personer som aldrig kommer kunna betala av sina skulder.
Synes dock varit betydligt fler som förlorat på börskrasch än bostadskrasch.
"skuldsanering infördes i svensk rätt 1994"
https://www.konsumentverket.se/cont...eb9/uppsats-cafer-demirok-konsumentverket.pdf
Troligtvis innebar det att lagen började tillämpas som tidigast under 1995. Då hade redan den värsta krisen passerats, vilket syns redan i rubriken här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Finanskrisen_i_Sverige_1990–1994
En liknande diskussion förs även inom forskning etc. Frågan är om inte ansvaret även behöver delas av banken, inte bara den "svaga" bostadsköparen.Någonstans kan jag tycka att man nästan borde ha möjlighet att lämna in nyckeln till bankerna och bli skuldfri. De har bidragit till en osund kreditgivning och borde ta smällen utan att kunna jaga enskilda individer hela livet tills dess att de har fått en skuldsanering.
Notera att personlig konkurs inte är det många tror, skulderna försvinner inte.Andra ansökte om personlig konkurs. Såg till att bulvaner stod som ägare på diverse tillgångar de lyckats gömma undan. Hus och andra tillgångar på fru och barn. Företag startades om igen med andra ägare på pappret. I praktiken led de ingen nöd. Att de fått dras med ett dåligt rykte där folk pratar bakom ryggen på dem 25- 30 år senare. Det kanske var ett pris värt att betala. Jag vet inte.
Ja så är det nog absolut att man känt!
Dock är det ändå en stor skillnad. En familj med två inkomster över medel har fram tills för några år sedan i princip alltid kunnat spara ihop till en insats och låna till ett rimligt radhus i en bra förort. Idag behöver man antingen 2 miljoner i årslön eller 5 miljoner i cash för samma hus.
Alla har nog tittat tillbaka och tyckt att det var bättre förr, men de har också för det mesta kunnat ta i och köpt.
När husen gått från att kosta 10 till 30 medelårsinkomster är det en annan situation.
8-10?
Och så får man låna 5 inkomster? En vanlig men välutbilda familj med rätt hög inkomst tjänar typ millen? Så visst 5 kke liten överdrift, men 3-5. Inte supermånga hushåll med långt över miljonen i lön så låneutrymmet bör sällan vara mkt större än 4-6.
Tillåt mig att försöka svara för den breda allmänheten.Börjar bli lite tröttsamt med ditt raljerande om farliga förorter och att man måste betala minst 8mkr om man ens ska få ett radhus i okej förort.
Citerar mig själv nedan då jag aldrig fått något svar från dig om vilka förorter som duger?
De priserna du pratar om hela tiden, 8-10mkr för de billigaste radhusen gäller några väldigt få ”fina” förorter i Stockholm där priserna på hus och villor är de absolut högsta i landet.
Just nu är kanske inte månadskostnaden högre. De höga priserna har däremot pressat upp risken. Risken för höga månadskostander i framtiden, risken att behöva sälja med förlust.Samtidigt som bostäder är dyrare än någonsin så har inte månadskostnaden blivit nämnvärt mycket högre än gör någon tidigare generation. När det finns varken fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt och räntan enligt Riksbanken inte blir mer än noll på flera år så blir det högre priser. Blir inte bättre av alla stimulanser som gör att marknaden vadar i pengar som ska ta vägen någonstans.
Nu har jag iofs sagt att jag ska sluta skriva då mina inlägg retar folk.När du diskuterar inkomster, menar du då före eller efter skatt? Idag tjänar ju tex ett par där båda är lärare med några års erfarenhet lätt 40 000 kr var före skatt. Det kommer ofta över 1 MSEK i inkomst före skatt.
Nu har jag iofs sagt att jag ska sluta skriva då mina inlägg retar folk.
Men jag slarvade där. Tänkte 100k per månad. Men det blir såklart 1.2 och det ger 6m i låneutrymme, så om man köper för 8-10 blir det bara 2-4 cash. Finns såklart många hushåll med 1+ i lön men det avtar snabbt över det. Kollar man statistik är det bara enstaka procent som tjänar mer än typ 60k på månad.
Att du får lite mothugg gällande ok förorter är väl knappast samma sak som att folk blir uppretade För övrigt låg snittet på sålda radhus i Älvsjö som du tog som exempel på 10-miljonersområden på ca 6,5 baserat på Hemnets senaste 26 försäljningar. Enskede låg högre med strax över 9.
Och många runt 5-6,5 i Täby. Få över 8 eller ens nära 10
Det sista, är det före eller efter skatt?Nu har jag iofs sagt att jag ska sluta skriva då mina inlägg retar folk.
Men jag slarvade där. Tänkte 100k per månad. Men det blir såklart 1.2 och det ger 6m i låneutrymme, så om man köper för 8-10 blir det bara 2-4 cash. Finns såklart många hushåll med 1+ i lön men det avtar snabbt över det. Kollar man statistik är det bara enstaka procent som tjänar mer än typ 60k på månad.
Före såklart.Det sista, är det före eller efter skatt?
Tror du underskattar hur många det finns som har medelhög inkomst men väldigt gott om kapital (arv, förtida arv/gåva, tidigare bostadsförsäljningar, sparande etc)Före såklart.
9% tjänar mer än 50k.
Det faller sedan fort...
https://www.scb.se/hitta-statistik/...h-diagram/lonespridning-efter-sektor-och-kon/
Edit. Tror man lätt överskattar personers ekonomi när man hänger på detta forum. Man ska nog komma ihåg att det trots allt är en väldigt skev bild av verkligheten. De allra allra flesta hade inte ens drömt om att köpa en klocka för 50k.
Nä det är ju det jag pratat om så mkt. Att folk uppenbarligen har just det. Mycket kapital, oftast från bostadskarriär. Och hur det skapar så stora klyftor när det är så ojämnt skattetryck. Men jag ska inte gå in på det igen. Det går att läsa i denna tråd.Tror du underskattar hur många det finns som har medelhög inkomst men väldigt gott om kapital (arv, förtida arv/gåva, tidigare bostadsförsäljningar, sparande etc)
Det har bara varit exempel.Får man fråga varför du är så låst till Älvsjö? Finns bra många radhus i andra områden som är minst lika trevliga som Älvsjö.
Prenumererar inte på DI så jag kan inte heller läsa, men den där undersökningen är garanterat beställd av någon som har en viss agenda att säga något. En bank, mäklare, villaägarna eller vad det nu kan vara. Man måste läsa sådana där artiklar med viss distans.
https://www.di.se/nyheter/svenska-hushall-vill-krympa-skuldberget-men-inte-bli-av-med-ranteavdragen/
Ränteavdraget är en sådan sak man borde ha avskaffat när Alliansregeringen var inne och rotade. Nu kan jag inte läsa di om det framgår argument varför det ska bli kvar. Så länge det är rekordlåga räntor borde man ha avskaffat det redan. En förlegad sak sedan vi hade ett helt annat ränteläge.
Det är min bild också. Det har spårat totalt senaste månaderna. Under sommaren verkar det varit helt sjuk omsättning. Någon slags kosläppseffekt ”efter” Corona?Hamnade på en middag igår brevid en innerstadsmäklare (Stockholm) och enligt han är det vansinnigt tryck nu! Enligt honom så är vi inte långt ifrån ATH. Och nu börjar även hyllvärmarna gå innan visning, och en snabb titt på Hemnet förstärker den bilden!
Tänker att det är flera faktorer, varpå alla inte alltid är rationella eller logiska.Det är min bild också. Det har spårat totalt senaste månaderna. Under sommaren verkar det varit helt sjuk omsättning. Någon slags kosläppseffekt ”efter” Corona?
Vore kul att förstå vad som händer just nu, men galet är det. Kan det vara så att folk känner sig rika efter ett halvår med minskade utgifter (hemarbete och utebliven semester)? Boendet har blivit viktigare eftersom folk spenderat mycket mer tid hemma?
Prenumererar inte på DI så jag kan inte heller läsa, men den där undersökningen är garanterat beställd av någon som har en viss agenda att säga något. En bank, mäklare, villaägarna eller vad det nu kan vara. Man måste läsa sådana där artiklar med viss distans.
Jo, det stämmer säkert. Folk verkar verkligen inte längre se någon risk i bostadsköp med stora lån. Man har väl bara erfarenhet av en marknad där det är väldigt lönsamt och ”säkert”. Intressant att folk som oftast är ganska riskaversiva inte ser någon som helst risk i bostäder. De har nog rätt i att sannolikheten är låg att det ska gå åt helvete, men ändå. Om det gör det så är ju konsekvenserna stora. Jämför med att många aldrig skulle riskera några större belopp på börsen, och än mindre belåna sig där.Tänker att det är flera faktorer, varpå alla inte alltid är rationella eller logiska.
Men en typ av garanti på 0ränta länge gör att folk kan bära större lån, samt att man nu inte måste amortera gör att kassaflödet blir bättre. Tror också en väääldigt viktig faktor är att man nu räknar kallt med att regering och centralbanker kommer göra allt för att rädda bostadsmarknaden och börsen, så man upplever risken som låg.
Sedan det där med hemmajobb och så.