Tvärtom, jag har vistats i fattiga miljöer nästan hela mitt yrkesliv, visserligen lite in från sidan, men ändå. Jag är nog lite färgad av det men efter att ha träffat hundratals utsatta är min reflektion att de... ja den där ensamma, skötsamma mamman med låg lön och många barn är inte så vanlig. Det rör sig nästan alltid om andra problem (som bör hanteras på andra sätt än att man kastar pengar på dem). Sen förekommer det såklart, det går förstås att hitta sådana exempel också, och det blir smaskiga reportage.
Nja, det är ju inte mitt fel att samhället ser ut som det gör. Jag har inte bestämt att det är på detta vis, jag bara konstaterar att rent samhällsekonomiskt ska man komma ihåg att vi har byggt ett maskineri som kräver att många i samhället har höga löner. Många tror att bara för att man arbetar och betalar skatt så är man med och bidrar, men riktigt så enkelt är det inte.
Vi har inte ett samhälle där "många" inte har möjlighet att äta ett mål mat för dagen, runt 1% av befolkningen lever i fattigdom och deras problem är antagligen inte att de arbetar hårt men är fattiga, de plågas antagligen av andra problem, kanske främst missbruk och psykisk ohälsa. Det är hemskt i sig, men det är ett annat problem. Sen finns förstås "normala" människor som har genuint dålig ekonomi, det är synd om dem också, såklart. Några har fattat dåliga beslut tidigare i sitt liv, som nu jagar dem. Det är sorgligt men de är, tack och lov, relativt få.
Grovt räknat, trebarnsmamman i ditt exempel får ut strax över 20.000kr/månad efter skatt. Med barnbidrag blir det runt 24.000kr. Givet en hyra om c:a 8500kr / månad tillkommer sen bostadsbidrag med 2500kr/månad. Det bör hon gå runt på.