Prioritera inte bort träningen! Ger både smörj till själen och styrka att lyfta ungar. Visste ni förövrigt att det är en grym magövning att ha en unge på armen?
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Den stora förälder- och barntråden
- Trådstartare MrPlow
- Start datum
matalm
Cartier
BoB Borrby på Österlen bokat för två vuxna... om två veckor! Skönt!
Jag låter alltid mitt barn vara med när jag tränar. Ibland lånar jag grannens också.
Skämt åsido, vi skaffade löpband hemma när vi fick barn och det har nog räddat vårt äktenskap. När hon var riktigt liten bar jag henne i ergobaby eller bärsjal och gick på långpromenader. Nu försöker jag klara av löpningen till och från jobbet eller på luncherna eller när barnet är hos kompisar. Eller när vi är hos mamma. Sen är det hemmaträning som gäller, men där har jag svårare att disciplinera mig. Det var lättare när jag var tvungen att bära runt henne överallt. Så snygg rygg som jag hade då har jag inte haft sedan jag klättrade.
Unge nr 2 landade i måndags. Gått över förväntan bra med henne men ett förvånande problem uppstod: unge nr 1 (22 mån gammal) är helt förkrossad och svartsjuk. Jag trodde att han skulle vara lite smått avis men detta är extremt. Första nätterna vaknade han förkrossad minst en gång i timmen och han blir vansinnig när han inte får all uppmärksamhet på dagarna.
Givetvis gett honom tokmycket uppmärksamhet och gjort roliga saker. Det har blivit lite bättre nu men långt från bra. Han är extremt retfull och gör saker han inte får. Typ rycker i TVn, står på bord och kastar glas i marken. Max uppmärksamhet non stop.
Hur var er första när andra kom? Några tips?
Givetvis gett honom tokmycket uppmärksamhet och gjort roliga saker. Det har blivit lite bättre nu men långt från bra. Han är extremt retfull och gör saker han inte får. Typ rycker i TVn, står på bord och kastar glas i marken. Max uppmärksamhet non stop.
Hur var er första när andra kom? Några tips?
D
Deleted member 1154
Guest
En mycket enkel fråga?, min dotter är nu 1,5 år och sen hon föddes har jag varit mycket förkyld, är det ehh "normalt" , man hör ju många föräldrar med äldre barn säga om småbarnsåren "jag var konstant sjuk osv." men nu har jag varit konstant förkyld i ca 3,5 månader, muskelverk m.m. och stress över att aldrig bli frisk och kunna njuta av tillvaron? Bör jag slappna av och vara fortsatt förkyld och glad? 
(och ja, jag har varit och kollat upp det)
(och ja, jag har varit och kollat upp det)
Barnallergi?En mycket enkel fråga?, min dotter är nu 1,5 år och sen hon föddes har jag varit mycket förkyld, är det ehh "normalt" , man hör ju många föräldrar med äldre barn säga om småbarnsåren "jag var konstant sjuk osv." men nu har jag varit konstant förkyld i ca 3,5 månader, muskelverk m.m. och stress över att aldrig bli frisk och kunna njuta av tillvaron? Bör jag slappna av och vara fortsatt förkyld och glad?
Penicillindags?En mycket enkel fråga?, min dotter är nu 1,5 år och sen hon föddes har jag varit mycket förkyld, är det ehh "normalt" , man hör ju många föräldrar med äldre barn säga om småbarnsåren "jag var konstant sjuk osv." men nu har jag varit konstant förkyld i ca 3,5 månader, muskelverk m.m. och stress över att aldrig bli frisk och kunna njuta av tillvaron? Bör jag slappna av och vara fortsatt förkyld och glad?
D
Deleted member 1154
Guest
Been there done that...
Vi har två barn och vi är förkylda till och från från oktober till mars. Ett immunförsvar som fixar det här tar några år att bygga upp. Tror inte att du behöver oroa dig. Med det sagt är det såklart sjukt frustrerande att aldrig vara på topp.En mycket enkel fråga?, min dotter är nu 1,5 år och sen hon föddes har jag varit mycket förkyld, är det ehh "normalt" , man hör ju många föräldrar med äldre barn säga om småbarnsåren "jag var konstant sjuk osv." men nu har jag varit konstant förkyld i ca 3,5 månader, muskelverk m.m. och stress över att aldrig bli frisk och kunna njuta av tillvaron? Bör jag slappna av och vara fortsatt förkyld och glad?
Norrlänningen
Rolex
Våran äldsta (tre år) är förkyld ungefär varannan vecka. Har uppsökt sjukvården med svaret att det är fullt normalt.
Iofs ganska lugna dagar att vara hemma med henne, men min chef (stor statlig arbetsgivare) började ifrågasätta detta trots inlämnade sjukintyg. Det är baksidan med småbarn att man får en hel del frånvaro från sitt arbete.
Iofs ganska lugna dagar att vara hemma med henne, men min chef (stor statlig arbetsgivare) började ifrågasätta detta trots inlämnade sjukintyg. Det är baksidan med småbarn att man får en hel del frånvaro från sitt arbete.
Kan det vara så att nån börjat på förskola? Bakteriefloran kan ändrad rätt drastiskt efter det... 
HardcoreError
Omega
På nått sätt kan jag, så här i efterhand, sakna förskoletiden och att ungarna drog hem "dagispest" varje ny termin. Vår äldsta blir tolv nu i februari och jag ser hur han med rask takt förvandlas från min lille kille som alltid tittade på pappa med beundran i blicken, till ett blivande tonårsmonster med hormoner sprutande ut genom öronen. Det är väl som det ska vara, men vad jag har lite svårt att acceptera är den stora förändringen i personlighet; hela den här terminen har han slarvat med skolan, ljugit om att han inte har några läxor och uppvisar en väldigt nonchalant attityd när man försöker prata med honom.
Känner att jag håller på att bli en sådan där förälder jag aldrig ville bli; det känns som att alla mina samtal med honom är förmanande och med irritation i rösten, vilket ju naturligtvis inte gör situationen bättre.
Någon med barn i ungefär samma ålder/situation som har några tips/råd att komma med?
Känner att jag håller på att bli en sådan där förälder jag aldrig ville bli; det känns som att alla mina samtal med honom är förmanande och med irritation i rösten, vilket ju naturligtvis inte gör situationen bättre.
Någon med barn i ungefär samma ålder/situation som har några tips/råd att komma med?
Nu har jag yngre barn men jag tror att det fungerar bättre att hitta positiva saker med honom och ge beröm för detta än att vara irriterad och förmanande. Visa honom att du förstår att han är stor (även om så ej är fallet) och att du har förtroende för honom. Släpp lite på tyglarna och ge beröm när han fixar att ta ansvar och ge så lite negativ feedback som möjligt.
Vet att det är sjukt svårt. Lever själv med en förskolechef som har koll på pedagogik och uppfostran. Jag är ofta allt för opedagogisk och strikt fast jag vet att morot fungerar bättre än piska.
HardcoreError
Omega
Tror en del av problemet är att jag i mitt arbete måste ha ett oändligt tålamod och pedagogiskt tänk. Så när jag väl kommer hem är huvudet helt tomt och tålamodet lika med noll. Vilket nog är mer en förklaring än en ursäkt.
Idag ska jag träffa mitt tonårsbarn, och förklara att hon antingen sköter skolan, eller flyttar hem (från orten hon bor på nu) och söker jobb.
Självklart kommer hon inte få något jobb, trulig tonåring utan gymnasieexamen är inte direkt någon anställningsbar grupp, så jag tror egentligen inte att något blir bättre.
Vad tusan ska man göra med apatiska barn egentligen? Ungen är social och trevlig (tycker även folk som inte känner henne eller familjen), smart när hon vill, men det är viljan som saknas.
Morot är bättre än piska, sägs det, men då hon inte vill göra eller ha någonting så vet jag inte vad som skulle kunna vara en morot heller.
Till på köpet är hennes mamma i stort sett omöjlig att prata "allvar" med, hon kan inte svara på en konkret fråga, och oavsett vad vi kommit överens om ska gälla för barnet så "fuskar" hon med det efteråt. En osäker jävel, som är rädd att bli osams med sitt barn.
Jag är så trött på tjafs. Hon är 18 om 8 månader, hur fan ska det bli?
Självklart kommer hon inte få något jobb, trulig tonåring utan gymnasieexamen är inte direkt någon anställningsbar grupp, så jag tror egentligen inte att något blir bättre.
Vad tusan ska man göra med apatiska barn egentligen? Ungen är social och trevlig (tycker även folk som inte känner henne eller familjen), smart när hon vill, men det är viljan som saknas.
Morot är bättre än piska, sägs det, men då hon inte vill göra eller ha någonting så vet jag inte vad som skulle kunna vara en morot heller.
Till på köpet är hennes mamma i stort sett omöjlig att prata "allvar" med, hon kan inte svara på en konkret fråga, och oavsett vad vi kommit överens om ska gälla för barnet så "fuskar" hon med det efteråt. En osäker jävel, som är rädd att bli osams med sitt barn.
Jag är så trött på tjafs. Hon är 18 om 8 månader, hur fan ska det bli?
RosaCasio
Cartier
Skulle det fungera att ge henne ansvar över något viktigt? Jag kommer ihåg från när jag var yngre att jag tidigt fick ansvara över mig själv och småsyskon. Visst var det inte kul alla gånger men man lärde sig mycket om att man måste göra saker i rätt ordning och i tid annars står man där och får skämmas. T.ex om hon har någon fritidsaktivitet hon gillar så låt henne själv betala räkningen, morot med ansvar.
zeke_varg
Omega
Jag var sjukt osugen på skola och valde jobb/jaga jobb/jobba på kommunen med klottersanering osv. Det var tufft och svårt. Efter två ”sabbatsår” kände jag att jag behövde förbättra mina möjligheter i arbetslivet. Läste extraår. Tog mig in på högskola. Examen fixad och sen började det rulla på bra.
Låt henne ta beslut och leva med konsekvensen. Om hon vill jobba på bensinmack och är rätt nöjd med livet är det ok i min bok. Så är min tanke med mins barn..
Gnälls det om pengar så får de lösa det. Att gnälla över livet utan att göra något åt situationen är det värsta jag vet.
@RosaCasio Låter i sak vettigt, men i och med att hon inte bor hemma så blir det svårt att ge henne ett ansvarsområde.
Sedan har hon ingen fritidsaktivitet, inga intressen och inga önskemål. Finns ingenting som kan agera morot.
@zeke_varg Jag vore helt nöjd med att hon hoppade av skolan och försökte jobba. Det är bara att hon inte vill göra ett smack. Bara låter dagarna gå.
För mig låter det som ett ovärdigt och ointressant liv. Obegripligt.
Sedan har hon ingen fritidsaktivitet, inga intressen och inga önskemål. Finns ingenting som kan agera morot.
@zeke_varg Jag vore helt nöjd med att hon hoppade av skolan och försökte jobba. Det är bara att hon inte vill göra ett smack. Bara låter dagarna gå.
För mig låter det som ett ovärdigt och ointressant liv. Obegripligt.
Luftombyte kanske? Var sjukt osugen på det mesta under mitt första år på gymnasiet. Hade inte kommit in i nya klassen bra och kom inte överens med lärarna, antagligen delvis för att jag sket i att plugga och försökte köra helt på talang...
Tog ett sabattsår som utbytesstudent i USA och kom tillbaka med ny energi till en ny klass, på en ny skola med nya lärare. Är idag civ ing och mellanchef, dit var jag inte på väg då kan jag säga... Mycket händer i den åldern och mycket kan förändras men en liten push kan ibland behövas kanske.
Norrlänningen
Rolex
Vad tror du skulle hända om ni inte ger henne pengar till mat och hyra?
Jag var förmodligen väldigt lik din dotter när vi var i samma ålder så det är lätt att relatera till.
I mina föräldrars ögon var jag förmodligen ganska slö och viljelös, men för mig krävdes det att jag flyttade hemifrån och fick ta ansvar för mig själv. Ingen hjälp med hyra, mat eller kläder.
Visst, mamma stack in någon 500:- på Ica-kortet då och då, men jag skaffade ett extraknäck inom äldrevården alldeles själv när jag var 16 och det räckte till hyra, mat, kläder och folköl. Att jag sen skötte det sjukt dåligt under dom första åren får nog ses som relativt normalt när man ska lära sig vuxenlivet.
Jag har alltid haft en jävla vilja att göra en massa saker, men mina föräldrar var nog av exakt den motsatta åsikten när jag var 16-18 år...
Iofs så kan situationen med ditt ex vara försvårande och något jag inte kan relatera till men...
RosaCasio
Cartier
Något måste det finnas, ett tips är att be om att få kolla vad hon har på sitt flöde i Instagram. Deras logaritmer berättar rätt mycket om vad man kollar på och kanske är intresserad av. Sen kanske det är så enkelt att hennes kosthållning inte är optimal, kolla vad hon äter och se om du kan få in nått nyttigare. Hon kanske kan laga nyttig mat med sin mor?
Grotesco överlag är bland det bästa svensk humor har
Kugghjul
Panerai
Det låter som om ni behöver mer tid tillsammans.
cycleMagnus
Panerai
Försök ge barnen tid själva med en förälder, dela upp er och gå till lekplatsen utan lillasyskon. Far och morföräldrar är bra som backup och är bra på att skämma bort sina barnbarn. Sova i olika rum där ett av barnen får vara med.
RosaCasio
Cartier
Jag och lilleman har fått order om att hålla oss borta på eftermiddagen 22e eftersom frugan ska duka till fest på kvällen. Eftersom vi inte bor i sthlm så tänkte jag höra om någon vill ha hem oss på play-date eller om någon har tips på saker man kan göra på Kungsholmen om det är kasst väder ?
Grabben är 2 år och intresserad av att leka med bilar.
Jag är 33 och intresserad av vanliga saker.
Grabben är 2 år och intresserad av att leka med bilar.
Jag är 33 och intresserad av vanliga saker.
RosaCasio
Cartier
