Som aktiv och medveten vindrickare de senaste åren har jag funderat en hel del på det här med vinkällare. Vad ska du ha i din vinkällare egentligen? Och hur gammal ska den vara? När du går ner i vinkällaren (eller öppnar dörren till vinkylen...), vad vill du hitta?
I en annan tråd i gjorde jag ett lättare överslag. Jag och sambon brukar dela på en flaska vin fredag kväll, och kanske även lördag kväll. Det är två flaskor i veckan och säg för enkelhetens skull att det är 100 flaskor om året (lägg t ex till tisdagsroséerna på balkongen på somrarna). Sedan gillar vi viner som legat till sig i 5-6 år ungefär. Det innebär att vår källare bör hålla närmare 500 flaskor! Om det då ska innehålla 500 Cristal och Dompan, ja då talar vi om en källare som årligen kostar en bra bit över 100 000 kr... (nej det är ingen investering
, det går via resultaträkningen)
Men är det bara prestigeviner du vill ha i källaren? Nja, som med allt annat är det balansen du vill ha. Jag vill ha en källare som är blandad, där tonvikten ligger på snart mogna bättre vardagsviner. Jag vill kunna öppna vinkylen och se, "ah, den här har vi ju, den kan vi ta!" När det gäller rött har jag kommit fram till att jag vill ha gott om 10 år gamla 350-400-kronorsviner. När det gäller vitt så vill jag ha fem-sju år gamla rieslings och purfärska savvies. När det gäller bubbel vill jag ha 10-15 år gamla 500-600-kronorsviner. Det är klart att det är gott att då och då dra fram en David Leclaparte eller Selosse, men det är ju inte det du vill ha i källaren såvitt du inte är gjord av pengar eller tokprioriterar vin. Det är så lätt att hamna i situationen "I don't have a drinking problem, I have a buying problem" - d v s att du har ett begär att du bara måste köpa ett sexpack av nya Dompan eller Winston Churchill.
Förstå mig rätt - jag ÄLSKAR prestigechampagner. Men utan mogna vardagsviner finns ju inget att dricka om man blir sugen på lite bubbel en onsdagskväll efter städningen. Så vad vill jag säga med det här svammelinlägget? Köp gärna Cristal men glöm inte sexpacket Vilmarts årgångslösa!
Och för övrigt tycker jag att Pol Roger är överskattat (den lite lätt dyiga smaken gör ju inte saken bättre
)