Jag har vissa klockor som jag tänker så om, men inte alla. För mig handlar det om vad som går att återtälla och inte. 140S/143S skulle jag till och med tveka på att låta någon annan prova på ett GTG om olyckan skulle vara framme och klockan slinter från handleden ner i backen. De boetterna och den beläggningen går ju aldrig att få tillbaka och även om det skulle gå att restaurera är det inte mint 70-tal längre.
Klassik 12 däremot skule inte röra mig i ryggen om den hamnade under en hjullastare och jag menar det verkligen inte på ett arrogant sätt. Det är hysterisk mycket pengar som man bör behandla med respekt med tanke på hur privilegierade vi är som har ymnesten att lägga pengar på annat än det allra nödvändigaste. Nej, det jag menar är att efter ett samtal till Trygg-Hansa och ett mail till Sinn så kan de ordna fram en identisk klocka på studs, (om nu inte Pascal sätter käpparna i hjulet
).
101B/103B. 20ATM respektive 10ATM. Skulle jag bada med dem efter godkänt trycktest? Nej, aldrig då jag inte kan få tag på de tavlorna igen. Bada med 809 som är tagen ur produktion och lite ovanlig? Jajamensan i och med att Sinn har kvar reservdelar, både tavla glas och visare.
856 UTC kanske skulle vara en modell att gå all-in på? En mycket kompetent GADA-klocka som dessutom är utmärkt som resesällskap om det nu någonsin blir läge för det igen
(Och ett strax-monster så som en bra GADA bör vara).