När jag började hänga här för typ fem år sedan så tyckte jag att DOXA var gräsliga. Quirky boett, svinfula visare, röriga index och ett sånt BOR-armband som gav klökningar i munhålet!
Så antingen har jag nu mognat och blivit en urconnoisseur, eller så har jag tappat allt vad stil och smak heter, för nu tycker jag att den är spot-on!
Krispigt somrig utan att bli skrikig, strandraggarblingig utan att kännas billig och den har rejäl närvaro utan att vara påträngande, och jag undrar om inte den lite udda vridringen kniper förstaplatsen för greppvänliga vridringar -Funkis!
Jag är glad att jag valde 300T. När jag ser den på armen känns tavlan precis lagom stor. På lite håll i spegeln kan jag möjligen uppleva boetten aningen stor i förhållande till tavlan, men det är mer ett problem för andra än mig..
BOR. Det har jag nu lärt mig att älska. Det får armbandet att kännas som en rustning. Lite hajbrynja liksom. Ett mesh vore såklart än mer spot-on i det avseendet, men där drar jag fan gränsen!
Det enda jag kan sätta ett litet minus framför är att dom tre första riskornen träffar boetten och får första länken att peta ut något. Det andra är att det förnämliga spännets knivskarpa kanter är just lite väl knivskarpa i hörnen. Båda minusen kan dock ritas om till plustecken med lite våtslippapper och en Dremel, fast efter någon vecka in i bärandet stör jag mig inte längre på något av det och tänker att de utpetande länkarna är by design. Annars hade som fixat det i fabriken.
Så. Nu inväntar vi bara en stekhet sommar. Då ska jag släppa loss på dykförlängningen och köra bilhandlarhäng, slicka drinkar i uppknäppt, stormönstrad Hawaiiskjorta och alldeles för tighta speedo’s. Jag ska vara på tok för solbränd och hasa fram, kokosdoftande och välinsmord med Hawaiian Tropic sololja, i den kritvita sanden som jag sprätter på alla jag passerar.
Hade jag haft hår så hade jag haft en hockeyfrilla!