Nej, du tänker inte fel. Jag började mitt vuxna liv som bilägare i några år. (För att jag behövde den.) Sedan var jag utan bil i ca 15 år, delvis av ekonomiska skäl (var student/doktorand en del av tiden), och för att jag inte behövde nån bil egentligen.
De gånger jag faktiskt behövde bil, för någon längre resa t.ex., så hyrde jag en helt enkelt. Man kan hyra rätt mycket bil pengarna du räknar upp...
Sedan blev jag bilägare igen, iofs, av flera skäl. Dels blev det allt oftare jag behövde hyra en, och logistiken kring bilhyrning kändes efter hand rätt bökig, och jag har fritidsintressen där bil är ett krav, och det gör en massa saker i vardagen mycket enklare. Och jag har råd.

Så det går i princip på fritids- och nöjeskontot, jag skulle klara mig utan bil om jag var tvungen.