När ska vi spela?Golf är väl ändå underbart.
Nu har jag tryckt in fyra rundor med de nya klubborna.
1:a 37p
2:a 40p
3:e 37p
4:e 19 p.
Vad är det med denna jävla sport egentligen.
Man spelar jämnt och stabilt i tre rundor och sänker sig gång på gång.
Sedan kommer den där klassiska dagen- man tåar första slaget och magen knyter sig av obehag för man vet vad som KAN vänta.
Man ställer sig framför bollen för andra slaget, svetten ligger likt pärlor på överläppen men man försöker koppla av och återkomma till sin swingtanke och.......jajamen. Tio meter fram och femtio meter åt höger går bolljäveln.
Ett dussin favoritkönsglosor far genom skallen och man vet att nu är det bara att ta förnedringen under 18 oändliga hål. Man påskyndar ett litet leende mot sina medspelarnför att låtsas att man har läget under kontroll (både känslomässigt och tekniskt) men inombords har man redan börjat vittra sönder.
Hålen spelas klart med en smakfull variation av toppar, duffar, hookar, slicear och sedvanliga treputtar. Man förbannar sig själv, livet, tillber mörka makter, skickar mentala förbannelser till medspelarna som sätter varje slag, man hatar golfen och skissar på tankar om att tillverkarna smitt klubbor som enbart för att fullkomligen kossa ens känslor.
Man går av banan och.......man längtar direkt efter nästa gång man får stå på första tee igen.