Tack för alla tips på knivlister!
Det blev till slut 3st eklister från satake, helt ok nöjd med dem.
Såhär ser samlingen ut just nu.
Från vänster har 2st Miyabi MCD 5000. Otrolig finish med vackra skaft i masurbjörk, De är lite speciella att använda, Tunna, mycket hårda hårda blad (101 lager Damaskus SG2/MC63 HRC63) gör dem otroligt lätta att jobba med men jag saknar lite känsla. Den långa gyoton är toppen till större köttstycken, stora grönskar som tex vitkålshuvuden och skiva stek mm. Men santukon används sällan då jag gillar känslan av kolstål mer. Även om den skär genom en tomat som vatten. Håller skärpan länge men hyfsat svårslipade för mig.
Efter dem en liten ko-santuko från Munetoshi. Prisvärd shirogami-kniv som är relativt ny. Pga det korta bladet används den inte varje dag men en otroligt trevlig kniv. Kommer garanterat testa något mer ut serien. Älskar den enkla utformningen.
Sedan kommer min favorit, en 165-170mm bunka från Yoshikane med kvittenträskaft och bolster i buffelhorn. Otrolig balans, jag blir glad varje gång jag använder den. Något tyngre och sitter som gjuten i handen.
Efter den kommer två gamla shirogami-knivar från ön Tanegashima. Dessa var min instegsknivar i den japanska världen och beställdes direkt från Japan för 25 år sedan. Då fanns inte så mycket japanskt på den svenska marknaden. Tillverkaren heter Hontane har jag för mig och det är enkla santuko/utility som gått länge, shirogami HRC62. Älskar dem, lätta att använda och lätta att slipa. Min frus favoriter (hon lagar inte mycket mat). Efter det en brödkniv från sabatier och en liten rostfri rackare från Kai.
Bild två är några knivar från Yaxells serie ZEN. Om jag inte missminner mig 63-lagers med Vg10 kärna, rätt trevliga men jag vet inte. Det är lite som med Miyabi-knivarna. Väldigt vackra men det händer inte så mycket. Lite annan känsla dock och lättare att slipa. De brukar komma fram till lite tuffare grejer. Skalkniven är den jag använder mest av dem.
Det hänger en Nakiri där också som påminner en del om yaxell-knivarna. Men den används inte så ofta. Där skulle jag i den modellen vilje byta till en tunnare, smidigare kolstålsvariant.
Sedan är det min gamla Sabatier samling (tyvärr bara delar av den kvar) där även brödkniven ingår. Robusta europeiska knivar som kommer fram när det är riktigt tuffa jobb med ben, frysta grejer, klyvas is eller skäras paj på kalas direkt mot porslin eller stål/plåt/glasformar. Det är en flexkniv där som jag gillar mycket. Perfekt att avlägsna skinn mot skärbrädan på grönsaker och fisk.
Sedan är det en champagnesabel och en urbeningskniv från mitt allra första set från IKEA när jag flyttade hemifrån för 30 år sedan. Då deras bästa set och jag slipade upp dem och gav till min lillebror när han skulle iväg och plugga för massa år sedan. Men den där lilla vännen blev kvar. Används ibland när det låga bladet kommer till pass.
Näst på inköpslistan står nog en brödkniv till och mindre knivar med lägre rygg typ skalknivar.
Jag lagar väldigt mycket mat och jag tror att det är en form av terapi för mig.
Jag är perfektionist när det kommer till smak och god mat. Men inte särskilt snobbig till vad jag äter så länge det är gott. Och med matlagning finns det ofta ett eller ett par rätt sätt att tillaga en råvara och några hundra felaktiga. Så knivarna är egentligen bara ett verktyg på vägen.
Men sedan kommer ju det där med material, smedjor, tradition, utseende krypande. Och jag har med tiden insett att kolstål och framförallt shirogami är det jag gillar, och när man börjar glutta in i den världen så kan man falla lika hårt som i klockträsket.
.
.
