Jag tänker att den här posten kan tjäna som möjlig inspiration för att man inte behöver ta sig ovanför polcirkeln för att få en naturupplevelse och att det går att få med sig relativt små barn ut också.
Bakgrund:
Friluftsfrämjandet har en verksamhet som kallas "Äventyrliga familjen" där barnfamiljer ses ute i skog och mark ett par gånger om året för div. olika aktiviteter.
I söndags skulle den grupp vi tillhör ses men några av oss träffades redan på lördagen för att övernatta på mötesplatsen.
Expeditionsdeltagare:
Andreas (vuxen) + Oscar (3,5 år)
Destination:
Lillsjöns rastplats, Tyresta.
Tidsperiod:
Lördag em -> söndag lunch.
Mål med äventyret:
Andreas mål, se till att Oscar klarar sig hem helskinnad. Oscars mål, gå så djupt ut i vattnet stövlarna tillåter och upptäcka så många bra stenar och pinnar som möjligt.
Genomförande:
Då väderprognosen, som vanligt, lovade regn när vi ska ut inleddes äventyret redan på lördag förmiddag när jag och Oscar tack vare närhet till lägerplatsen både geografiskt och från parkeringsplats valde att åka dit och sätta upp tältet i solsken.
En stressig dag i övrigt stökades undan, all packning in i bilen, den äldre expeditionsdeltagaren redan nu trött. Just som vi stänger av motorn och ska hoppa ur bilen kommer ösregnet. Medelst list och tur lyckas vi undvika regnet genom att sitta kvar i bilen i 5 minuter.
Två taggade expeditionsdeltagare:
Väl framme vid lägerplatsen är dom två andra familjerna som ska övernatta redan där, elden är tänd och till vår stora lycka står vårt tält kvar. Tiden går fort i skogen och vi hastar för att inreda våra sovplatser, liggunderlag blåses upp, sovsäckar vecklas ut och packning organiseras efter bästa förmåga.
Direkt efter det ska vi försöka ordna lite middag. I väntan på att få ordning på maten erbjuds Oscar en smörgås med mjukost, det gillar han tydligen inte och den erbjuds som middag till dom obehagligt närgångna änderna istället. Då hela det här projektet var lite hastigt påkommet är vår huvudsakliga föda i form av "snack in a pot".
Vi är hungriga, det duggregnar och det blåser på ett sätt så att var man än placerar sig har man röken från elden i ögonen och så fort man lyfter på något så blåser det som ligger under bort. Oscar äter ingenting av sin Carbonara, jag kan inte klandra honom, var fjärde makaron knastrar som den vore okokt.
Efter maten blir vädret lite bättre, vi går på små upptäcktsfärder och vår nyinförskaffade kniv (tack till knivtråden för tips!) får sättas på sitt första prov, eller formellt var kanske att skära upp tortillapaketet knivens första test, vi behövde grillpinnar till marshmallowsgrillingen.
Jag tappade räkningen efter ett 10-tal marshmallows och det fortsatte ett tag till efter det.
Strax härefter börjar den yngre expeditionsdeltagaren säga att han vill dra sig tillbaka till tältet och sova, ovanligt då han vanligtvis inte alls brukar vilja sova. Efter sedvanligt bus, bokläsande och funktionstestning av sovsäck genom att gå i och ur den ett 40-tal gånger säger jag officiellt lights out strax efter 21
Man har inte haft fel förrän man haft fel, 30 minuter senare är vi uppe igen. Den lille är hungrig, och i ärlighetens namn är den större också det. Vi hämtar in matpåsen från förtältet, bullar, mackor, powerbars och det mesta som inte kräver uppvärming äts med god aptit.
Efter det fortlöper natten utan missöden, möjligen med undantag av att jag vaknade av att två, vad jag hoppas var berusade, personer passerade lägerplatsen skrikandes märkliga kristna utsagor på formatet en hojtar den andre svarar vilket fick mig att fundera kring var jag lagt kniven.. Det här är en nedsida med att vara så nära civilisationen.
Vi sover länge och vaknar till solsken, grötfrukost står på schemat och vi lyckas t.o.m. få sylt av en av dom andra familjerna, stor succé.
Dagen fortlöper snabbt då andra familjer anländer, lekar och skattjakt står på schemat. Idag är det muntrare miner, vi går på små utflykter, hittar bra stenar, en glänta med sol som vi sätter oss i en kort stund, vi avslutar dagen med lunch på samma tema som gårdagens middag. Jag skulle ljuga om jag sa att det var gott. Som tur är har ledarna för sammankomsten stekt på pannkakor till dom små.
Strax härefter antyder den lilla att han behöver besöka en toalett, och då det utedass som fanns på platsen lämnade en del att önska gjorde vi en snabb exit mot parkeringen.
Måluppfyllnad:
Visst för tusan, bildbevis på bra sten (fotograferad av Oscar själv).