• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Flaggäventyr Helags

Destination:
Helags, Härjedalsfjällen

Datum:
25/7 - 31/7 2020

Mål:
Att under tre dagar lede ett kompani ur Försvarsmakten upp på Helags (1797 möh)

Äventyret i sig:

Dag 1 - Resedag
Lördag morgon och jag går upp tidigt för att packa. Det går ganska mycket på rutin vid det här laget. Efter att ha kollat vädret, vilket jag ska återkomma till, bestämmer jag mig för att ta den tjocka sovsäcken och fler fältskjortor än t-shirts. Jag packar både det vanliga regnstället och skalplagg.

Något senare än planerat sätter vi oss i bilen och kör mot Kläppen. Efter att ha parkerat vid Kläppens parkering blir det helikopter till Helags fjällstation. Där slår vi läger och planerar morgondagens rek.

A7D19AEB-308F-4371-A8E6-5B7D94D54D8B.jpeg

I helikopter på väg från kläppen till Helags fjällstation

5EA435B9-CA4F-407C-8B68-002FFC2BB560.jpeg

Min bostad den kommande veckan, med marschmålet i bakgrunden


Dag 2 - Förberedelser
Efter en stadig frukost i form av frystorkat är det rek av marschväg som gäller för min del. Jag packar en mindre ryggsäck för en topptur och ger mig av längs den södra leden upp på toppen. Jag möter många trevliga människor längs vägen. Vi diskuterar allt från lumparminnen och försvarspolitik till forskning om den hotade fjällräven.

Jag når till sist renstängslet som ligger på ca 1730 möh (ca 1 kilometer från toppen) innan jag tvingas vända. Vi har bestämt en tid för återsamlig i lägret och jag vill inte vara sen. Reken renderar i några tillägg i min övningsplan kopplat till säkerheten. Sedan blir det en middag på fjällstationen.

63DB35F0-2162-435C-99D6-15210BD5A40D.jpeg

5556DB2D-B6D4-426D-B33C-447BB61AF9E7.jpeg

4E1FBB9E-C1FF-4D31-A39A-2666570F6631.jpeg


Dag 3 - Egentid
I och med att mina förberedelser dagen innan gick så pass bra har jag skapat utrymme för lite egentid. Jag hinner ta en våffla på fjällstationen, gå igenom min utrustning en extra gång, och bara njuta av fjällvärlden.

Men idag kommer också manskapet som i omgångar ska följa med mig upp på toppen de kommande dagarna. Det kommer även helikopterlaster med materiel som ska tas emot. Eftermiddagen består mycket i att se till att saker och ting hamnar på rätt plats, att alla tält sätts upp rätt i förhållande till vindriktningen, och att ge manskapet ingångsvärden för morgondagen.

B27CB824-B52D-416E-A812-FB96A69D59D8.jpeg

6CF16C5A-C0F7-42DE-9D7E-9396589AA560.jpeg

E02C82A9-CF93-4400-89F5-41004B4D6CAD.jpeg


Dag 4 - A storm is comming...
Då var det dags! Första av tre toppturer på tre dagar. Plutonen känns taggad på att komma igång och jag tänker inte hålla dem tillbaka. Vi håller ett högt tempo inledningsvis, vilket korrigerar sig själv efter den första rasten.

CEB5E7E4-E521-4A06-8DA3-9F56E80DA83B.jpeg


När vi kommer upp i höjd med tidigare nämnda renstängsel börjar täta moln rulla in över toppen. Ytterligare en tid senare nedgår sikten till mindre än 15 meter, vilket tvingar oss att tajta ihop kolonnen och sänka tempot. När vi har ca 200 meter kvar till toppen kommer regn och hagel från alla håll. Vi står mitt i regnmolnet och vinden tilltar i styrka. 16 meter per sekund och betydligt mer i byarna. Jag tänker givetvis tanken att det kanske är läge att avbryta försöket att nå toppen. Men med 200 meter kvar spelar det knappast någon roll om vi fortsätter och sedan vänder, eller om vi vänder med en gång. Vid det här laget har jag slutat ta bilder och fokuserar istället på säkerheten.

50E1A45F-36C0-4918-8A95-DDE583266DF4.jpeg

12F8C21A-0FB1-49B7-AE39-4D774F1090EE.jpeg


När vi når toppen är de flesta blöta in på livet, oavsett vad man har haft på dig för förstärkningsplagg. Vägen ner är hal och med lika dålig sikt som innan. När regnet lättar något stannar vi för lång rast och äter lunch. Ungefär halvvägs in i lunchen drar nästa regnskur in. Då har folk hunnit förstärka av sina regnkläder och de som inte var blöta sen innan blir nu genomvåta även de. Den sista biten ner slipper vi regnet, men himlen ser vi inte mer för än dagen därpå.

6989553A-EEE1-4440-936F-449E2D8CD58F.jpeg

Flaggan var med upp på toppen. Här hänger den på tork inne i tältet

Dag 5 - Kontraster
Vi vaknar till ett relativt vackert väder, men toppen är klädd i moln och jag förklarar för dagens pluton att det inte är säkert att vi kommer nå toppen. Gårdagens och nattens regn blir tydligt på vägen upp. Vattendrag som vi med lätthet gick över under gårdagen har blivit betydligt svårare att ta sig över idag. Vattnet är ca 10 centimeter djupare och strömmar betydligt mer än gårdagen. Detta innebär att det tar lite längre tid än dagen innan och att vi får hjälpas åt att ta oss över. Vi hjälper även några civila över vattnet på ett par ställen.

I takt med att vi närmar oss toppen skingrar sig molnen. Upplevelsen är en helt annan än gårdagen och jag börjar förstå varför National Geographic har utsett Helags till världens tredje vackraste topptur. På vägen upp ser vi Predikstolen med sina 1682 möh i söder. Vi får också ett välkommet besök av polis-flyget som stannade och hovrade intill oss på vägen upp.

6A42C6A4-646C-42EF-A776-671544D30187.jpeg


F75A07BE-C9DA-412E-9B83-6C45CB506218.jpeg

Predikstolen med sina 1682 möh

A246CFFA-6B61-4D35-8BF6-E37949BDF924.jpeg

Polisflyget tittar förbi

Men vädret skiftar som bekant fort i fjällen och medan vi står på toppen slukas vi åter upp av tjocka moln. Men vi hann njuta av utsikten en kort stund dessförinnan. Ibland ska man ha tur också!

1F55CA9C-CD30-4554-B633-06F743C74BAC.jpeg

AE326715-29FD-4E74-BC1A-F26411BF422C.jpeg

Undertecknad med flagga

D169B95C-E425-4925-8A2D-04A0F064E89F.jpeg

Det finns en gästbok på toppen som man kan fylla i om man vill


Dag 5 - Ja, en gång till
På kvällen sitter vi officerare och går igenom dagen och samordnar morgondagens verksamhet. När vi tittar på morgondagens väder ser vi att det ska regna precis hela dagen. Men det är fint väder under kvällen så varför inte ta upp den sista plutonen nu? Nog med förslag. Vi presenterar idén för manskapet och de köper idén med hull och hår.

22:15 påbörjar vi toppturen, min andra den dagen, och min tredje på två dagar... Vädret är fantastiskt. Nästan helt vindstilla och det blir aldrig riktigt mörkt. 01:02 når vi toppen och utsikten är magisk. I nord-väst ser vi vad som ska komma att bli morgondagens regnväder sakta närma sig i dalgångarna.

27F71839-98DE-4B09-971A-61F1A78AAC50.jpeg

9A18F8FB-E5B4-4B30-823E-67756A366DBB.jpeg

1653F631-DCD0-4B2A-A662-FE95DE7AEE0E.jpeg


Straxt före 04 är vi tillbaka i lägret och då faller också de första regndropparna. Tajmingen hade inte kunnat vara bättre.

4EA4D500-B07F-4DEE-9684-49BCCE8BC972.jpeg


Dag 6 - Återhämtning
I och med att vi höll på in på småtimmarna tar vi inte emot truppen för än efter lunch. Då kör vi ett lättare fyspass med fokus på rörlighet. Därefter får alla tid till att tvaga sig och vårda sin utrustning. Senare på kvällen har vi en gemensam middag inne på fjällstationen.

0A5D95DA-71B4-47B0-BFCB-998BFD099813.jpeg

Mer sikt än såhär hade vi inte under dagen. Bilden är tagen 100 meter från fjällstationen.

Dag 7 - Hemfärd
Så var det dags att lämna fjällen för den här gången. Vi går upp tidigt och bryter förläggningen och packar för att lasta viss materiel i helikopter. Efter en flygtur till Kläppens parkering och några timmar i bil är det här äventyret över.

A66751DF-43D2-4C9A-A2E1-21236EA1BCFB.jpeg
Min skjuts anländer

7633893E-534A-41DA-918C-8CA8A89256EF.jpeg

Tack för den här gången Helags!

Måluppfyllnad:
Alla utom en (ca 100 man) gick hela vägen upp på toppen, vilket jag får kalla godkänt. Undertecknad har tagit ca 3000 höjdmeter under veckan. Ingen träningsverk, men lite ömma och svullna knän efter att även ha gått dessa 3000 meter nedför. Det är ändå ett rätt bra jobb man har när man får betalt för att göra sånt här.

/NiklasF
Mycket bra jobbat! Bara för att Helags räknas som ”lätt” betyder det inte att man inte är rätt mör efter att ha kommit ner, tre gånger på raken är grymt! Jag var själv uppe med familjen dagen efter att ni drog, svärfar har hus i Ljungdalen så vi kunde vänta in helgens kanonväder :) Vindstilla och molnfritt större delen av vandringen. Däremot slog jag mig själv hela vägen upp eftersom jag lämnat både min 1016 och min 16570 hemma och istället valt att ta med en visserligen kompetent Seiko, men inget som bereder tillträde till Explorers Club. Ni får alltså vänta på min medlemsansökan ett tag till...
89E34554-DD78-4DCD-B83F-004BDA3FC805.jpeg
 
Min bror och jag var på ett litet fridykningsäventyr tidigare i veckan. För sådär 25 år sedan dök jag i en grotta på Kullaberg men har sedan dess inte lyckats lokalisera den igen. Häromdagen bestämde vi oss för att bege oss dit och verkligen försöka hitta grottan igen och dessutom fridyka in i den. Och helst ut igen.

  • Destination - Kullabergs nordsida
  • Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick - måndagen den sjuttonde augusti.
  • Mål med äventyret - att lokalisera och dyka igenom en undervattensgrotta som jag bara har ett vagt minne av.
  • Kort om äventyret i sig
Vi lastade in utrustning och oss själva i min gamla Land Rover. Det stod någonstans att inga moderna bekvämligheter fick förekomma och jag lovar att min bil inte utgör någon sådan... Som synes på en av bilderna nedan kan inte heller min dykutrustning betraktas som modern. Den var förmodligen med sist jag var i grottan. Vad som däremot var nytt och modernt var ett nyligen införskaffat undervattensfodral för mobiltelefoner! En nästintill oduglig tingest som bidrog till mycket frustration men faktiskt också en och annan bild. Förvänta er inte några vackra undervattensbilder i detta reportage! Att sikten dessutom var dålig gjorde förstås inte saken bättre.
Jodå, vi hittade grottan. Först letade vi på helt fel ställe. Sedan, efter en rejäl lunch på Kullagårdens värdshus (ja, jag vet, knappast särskilt fältmässigt men vi var hungriga), vandrade vi ned till ytterligare en liten vik och simmade norrut längs klipporna och, efter en del letande, så fanns mynningen där cirka två meter under ytan! Faktiskt precis så som jag mindes den. Öppningen är cirka två meter bred och tre meter hög. Grottans golv ligger således på ungefär fem meters djup. Det roliga med grottan är att den efter cirka åtta meter mynnar ut i fria luften och där kan man andas och via en spricka titta ut över havet innan man dyker tillbaks ut igen. Två gånger dök jag fram och tillbaks och kände därmed att målet med äventyret var uppnått!


20200822_230715.jpg

Äventyrsfordonet med dykprylar.

20200818_140823.jpg

Det är ganska brant när man skall ta sig ned till vattnet. Det känns en smula onödigt att köra uppför ett berg för att sedan klättra ned till vattnet. Men så är nu Kullaberg konstruerat.

20200818_140735.jpg

När vi gick ned mindes jag att jag faktiskt har gått ned här mitt i natten en gång för länge sedan med utrustning för apparatdykning. Vi hade en fotogenlykta på stranden för att lysa upp dykflaggan. Det var väldigt spännande. Jag kom dock inte ihåg att jag var i grottan den gången så nu var vi inte alls säkra på att vi var på väg till rätt vik.

20200818_151210.jpg

Jag tror att den här bilden är tagen inifrån grottan när jag var på väg ut andra gången. Mobiltelefon i undervattensfodral är hopplöst för jag lyckades hela tiden trycka på fel knappar och stänga av telefonen eller öppna obegripliga menyer.

20200818_151205.jpg

Och här är jag längst in i grottan och tar en bild ned mot grottgången uppifrån ytan.

20200818_130641.jpg

Min ständiga följeslagare, en 5513 från -81. Här på några meters djup under letandet efter grottan.

  • Måluppfyllnad - vi hittade grottan, dök i den och lyckades till och med ta några undervattensbilder. Vi körde hem mycket nöjda.
 
Min bror och jag var på ett litet fridykningsäventyr tidigare i veckan. För sådär 25 år sedan dök jag i en grotta på Kullaberg men har sedan dess inte lyckats lokalisera den igen. Häromdagen bestämde vi oss för att bege oss dit och verkligen försöka hitta grottan igen och dessutom fridyka in i den. Och helst ut igen.

  • Destination - Kullabergs nordsida
  • Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick - måndagen den sjuttonde augusti.
  • Mål med äventyret - att lokalisera och dyka igenom en undervattensgrotta som jag bara har ett vagt minne av.
  • Kort om äventyret i sig
Vi lastade in utrustning och oss själva i min gamla Land Rover. Det stod någonstans att inga moderna bekvämligheter fick förekomma och jag lovar att min bil inte utgör någon sådan... Som synes på en av bilderna nedan kan inte heller min dykutrustning betraktas som modern. Den var förmodligen med sist jag var i grottan. Vad som däremot var nytt och modernt var ett nyligen införskaffat undervattensfodral för mobiltelefoner! En nästintill oduglig tingest som bidrog till mycket frustration men faktiskt också en och annan bild. Förvänta er inte några vackra undervattensbilder i detta reportage! Att sikten dessutom var dålig gjorde förstås inte saken bättre.
Jodå, vi hittade grottan. Först letade vi på helt fel ställe. Sedan, efter en rejäl lunch på Kullagårdens värdshus (ja, jag vet, knappast särskilt fältmässigt men vi var hungriga), vandrade vi ned till ytterligare en liten vik och simmade norrut längs klipporna och, efter en del letande, så fanns mynningen där cirka två meter under ytan! Faktiskt precis så som jag mindes den. Öppningen är cirka två meter bred och tre meter hög. Grottans golv ligger således på ungefär fem meters djup. Det roliga med grottan är att den efter cirka åtta meter mynnar ut i fria luften och där kan man andas och via en spricka titta ut över havet innan man dyker tillbaks ut igen. Två gånger dök jag fram och tillbaks och kände därmed att målet med äventyret var uppnått!


20200822_230715.jpg

Äventyrsfordonet med dykprylar.

20200818_140823.jpg

Det är ganska brant när man skall ta sig ned till vattnet. Det känns en smula onödigt att köra uppför ett berg för att sedan klättra ned till vattnet. Men så är nu Kullaberg konstruerat.

20200818_140735.jpg

När vi gick ned mindes jag att jag faktiskt har gått ned här mitt i natten en gång för länge sedan med utrustning för apparatdykning. Vi hade en fotogenlykta på stranden för att lysa upp dykflaggan. Det var väldigt spännande. Jag kom dock inte ihåg att jag var i grottan den gången så nu var vi inte alls säkra på att vi var på väg till rätt vik.

20200818_151210.jpg

Jag tror att den här bilden är tagen inifrån grottan när jag var på väg ut andra gången. Mobiltelefon i undervattensfodral är hopplöst för jag lyckades hela tiden trycka på fel knappar och stänga av telefonen eller öppna obegripliga menyer.

20200818_151205.jpg

Och här är jag längst in i grottan och tar en bild ned mot grottgången uppifrån ytan.

20200818_130641.jpg

Min ständiga följeslagare, en 5513 från -81. Här på några meters djup under letandet efter grottan.

  • Måluppfyllnad - vi hittade grottan, dök i den och lyckades till och med ta några undervattensbilder. Vi körde hem mycket nöjda.
Grymt äventyr! Och kul att se en 5513 som används till det den ska :)
 
Min bror och jag var på ett litet fridykningsäventyr tidigare i veckan. För sådär 25 år sedan dök jag i en grotta på Kullaberg men har sedan dess inte lyckats lokalisera den igen. Häromdagen bestämde vi oss för att bege oss dit och verkligen försöka hitta grottan igen och dessutom fridyka in i den. Och helst ut igen.

  • Destination - Kullabergs nordsida
  • Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick - måndagen den sjuttonde augusti.
  • Mål med äventyret - att lokalisera och dyka igenom en undervattensgrotta som jag bara har ett vagt minne av.
  • Kort om äventyret i sig
Vi lastade in utrustning och oss själva i min gamla Land Rover. Det stod någonstans att inga moderna bekvämligheter fick förekomma och jag lovar att min bil inte utgör någon sådan... Som synes på en av bilderna nedan kan inte heller min dykutrustning betraktas som modern. Den var förmodligen med sist jag var i grottan. Vad som däremot var nytt och modernt var ett nyligen införskaffat undervattensfodral för mobiltelefoner! En nästintill oduglig tingest som bidrog till mycket frustration men faktiskt också en och annan bild. Förvänta er inte några vackra undervattensbilder i detta reportage! Att sikten dessutom var dålig gjorde förstås inte saken bättre.
Jodå, vi hittade grottan. Först letade vi på helt fel ställe. Sedan, efter en rejäl lunch på Kullagårdens värdshus (ja, jag vet, knappast särskilt fältmässigt men vi var hungriga), vandrade vi ned till ytterligare en liten vik och simmade norrut längs klipporna och, efter en del letande, så fanns mynningen där cirka två meter under ytan! Faktiskt precis så som jag mindes den. Öppningen är cirka två meter bred och tre meter hög. Grottans golv ligger således på ungefär fem meters djup. Det roliga med grottan är att den efter cirka åtta meter mynnar ut i fria luften och där kan man andas och via en spricka titta ut över havet innan man dyker tillbaks ut igen. Två gånger dök jag fram och tillbaks och kände därmed att målet med äventyret var uppnått!


20200822_230715.jpg

Äventyrsfordonet med dykprylar.

20200818_140823.jpg

Det är ganska brant när man skall ta sig ned till vattnet. Det känns en smula onödigt att köra uppför ett berg för att sedan klättra ned till vattnet. Men så är nu Kullaberg konstruerat.

20200818_140735.jpg

När vi gick ned mindes jag att jag faktiskt har gått ned här mitt i natten en gång för länge sedan med utrustning för apparatdykning. Vi hade en fotogenlykta på stranden för att lysa upp dykflaggan. Det var väldigt spännande. Jag kom dock inte ihåg att jag var i grottan den gången så nu var vi inte alls säkra på att vi var på väg till rätt vik.

20200818_151210.jpg

Jag tror att den här bilden är tagen inifrån grottan när jag var på väg ut andra gången. Mobiltelefon i undervattensfodral är hopplöst för jag lyckades hela tiden trycka på fel knappar och stänga av telefonen eller öppna obegripliga menyer.

20200818_151205.jpg

Och här är jag längst in i grottan och tar en bild ned mot grottgången uppifrån ytan.

20200818_130641.jpg

Min ständiga följeslagare, en 5513 från -81. Här på några meters djup under letandet efter grottan.

  • Måluppfyllnad - vi hittade grottan, dök i den och lyckades till och med ta några undervattensbilder. Vi körde hem mycket nöjda.
Fridykning, grotta, 5513!
Stenhårt!
Varmt välkommen.
 
Min bror och jag var på ett litet fridykningsäventyr tidigare i veckan. För sådär 25 år sedan dök jag i en grotta på Kullaberg men har sedan dess inte lyckats lokalisera den igen. Häromdagen bestämde vi oss för att bege oss dit och verkligen försöka hitta grottan igen och dessutom fridyka in i den. Och helst ut igen.

  • Destination - Kullabergs nordsida
  • Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick - måndagen den sjuttonde augusti.
  • Mål med äventyret - att lokalisera och dyka igenom en undervattensgrotta som jag bara har ett vagt minne av.
  • Kort om äventyret i sig
Vi lastade in utrustning och oss själva i min gamla Land Rover. Det stod någonstans att inga moderna bekvämligheter fick förekomma och jag lovar att min bil inte utgör någon sådan... Som synes på en av bilderna nedan kan inte heller min dykutrustning betraktas som modern. Den var förmodligen med sist jag var i grottan. Vad som däremot var nytt och modernt var ett nyligen införskaffat undervattensfodral för mobiltelefoner! En nästintill oduglig tingest som bidrog till mycket frustration men faktiskt också en och annan bild. Förvänta er inte några vackra undervattensbilder i detta reportage! Att sikten dessutom var dålig gjorde förstås inte saken bättre.
Jodå, vi hittade grottan. Först letade vi på helt fel ställe. Sedan, efter en rejäl lunch på Kullagårdens värdshus (ja, jag vet, knappast särskilt fältmässigt men vi var hungriga), vandrade vi ned till ytterligare en liten vik och simmade norrut längs klipporna och, efter en del letande, så fanns mynningen där cirka två meter under ytan! Faktiskt precis så som jag mindes den. Öppningen är cirka två meter bred och tre meter hög. Grottans golv ligger således på ungefär fem meters djup. Det roliga med grottan är att den efter cirka åtta meter mynnar ut i fria luften och där kan man andas och via en spricka titta ut över havet innan man dyker tillbaks ut igen. Två gånger dök jag fram och tillbaks och kände därmed att målet med äventyret var uppnått!


20200822_230715.jpg

Äventyrsfordonet med dykprylar.

20200818_140823.jpg

Det är ganska brant när man skall ta sig ned till vattnet. Det känns en smula onödigt att köra uppför ett berg för att sedan klättra ned till vattnet. Men så är nu Kullaberg konstruerat.

20200818_140735.jpg

När vi gick ned mindes jag att jag faktiskt har gått ned här mitt i natten en gång för länge sedan med utrustning för apparatdykning. Vi hade en fotogenlykta på stranden för att lysa upp dykflaggan. Det var väldigt spännande. Jag kom dock inte ihåg att jag var i grottan den gången så nu var vi inte alls säkra på att vi var på väg till rätt vik.

20200818_151210.jpg

Jag tror att den här bilden är tagen inifrån grottan när jag var på väg ut andra gången. Mobiltelefon i undervattensfodral är hopplöst för jag lyckades hela tiden trycka på fel knappar och stänga av telefonen eller öppna obegripliga menyer.

20200818_151205.jpg

Och här är jag längst in i grottan och tar en bild ned mot grottgången uppifrån ytan.

20200818_130641.jpg

Min ständiga följeslagare, en 5513 från -81. Här på några meters djup under letandet efter grottan.

  • Måluppfyllnad - vi hittade grottan, dök i den och lyckades till och med ta några undervattensbilder. Vi körde hem mycket nöjda.
Sjukt coolt!! Blev lite inspirerad så fick bli nato på min Explorer idag :D
7A084B7D-831F-4474-A221-9276603B600F.jpeg
 
Senast ändrad:
Jag var uppe i veckan i trakterna kring Klövsjö/Vemdalen med några utländska gäster som inte besökt svenska fjäll tidigare.

På det stora en härlig, knapp, vecka där vi dels hann bocka av några vattenfall, Fettjeåfallet och Sångbäcksfallet, komma upp på kalfjället vid Varggranstjärnen, paddla kanadensare på Klövsjön, se renar i det vilda och äta mycket blåbär och vildhallon.

varggranstjarn.png


Jag råkade dock ut för ett materialfel under den sista dagens strapatser, halva sulan lossnade från skon, inte så bra :)

sula.png
 
Jag var uppe i veckan i trakterna kring Klövsjö/Vemdalen med några utländska gäster som inte besökt svenska fjäll tidigare.

På det stora en härlig, knapp, vecka där vi dels hann bocka av några vattenfall, Fettjeåfallet och Sångbäcksfallet, komma upp på kalfjället vid Varggranstjärnen, paddla kanadensare på Klövsjön, se renar i det vilda och äta mycket blåbär och vildhallon.

varggranstjarn.png


Jag råkade dock ut för ett materialfel under den sista dagens strapatser, halva sulan lossnade från skon, inte så bra :)

sula.png
Vad kul att få visa upp svenska fjällen för dina gäster! Det låter som att ni fick med allt man kan önska. Blev det någon topptur också?
 
Vad kul att få visa upp svenska fjällen för dina gäster! Det låter som att ni fick med allt man kan önska. Blev det någon topptur också?

Nej tyvärr. Vi var två vuxna och tre barn mellan 3,5 och 11 typ så vi var lite restriktiva kring hur långt vi vågade gå och gick 5 km som längst. Det ligger dock en topp bara några 100 meter till höger om tjärnen på bilden ovan, den borde vi egentligen tagit men det får bli nästa gång.
 
Första gången i svenska fjällen på sommaren för mig. Hann med en hel del på en vecka, med utgång från Fjätervålen. Lillnipen, Stornipen, Idre fjäll, världens äldsta träd, sveriges högst vattenfall m.m.
Här är några bilder. Kan klart rekommenderas!
received_322325832280383.jpeg
20200717_152837.jpg
20200717_120725.jpg
20200716_133146.jpg
20200716_131225.jpg
20200716_123948.jpg
20200716_103132.jpg
20200715_162743.jpg
20200715_162721.jpg
20200715_155453.jpg
20200714_140448.jpg
20200714_131351.jpg
20200714_113557.jpg
20200713_113351.jpg
20200712_124611.jpg
20200712_110218.jpg
 
Första gången i svenska fjällen på sommaren för mig. Hann med en hel del på en vecka, med utgång från Fjätervålen. Lillnipen, Stornipen, Idre fjäll, världens äldsta träd, sveriges högst vattenfall m.m.
Här är några bilder. Kan klart rekommenderas!
received_322325832280383.jpeg
20200717_152837.jpg
20200717_120725.jpg
20200716_133146.jpg
20200716_131225.jpg
20200716_123948.jpg
20200716_103132.jpg
20200715_162743.jpg
20200715_162721.jpg
20200715_155453.jpg
20200714_140448.jpg
20200714_131351.jpg
20200714_113557.jpg
20200713_113351.jpg
20200712_124611.jpg
20200712_110218.jpg


För och göra det lite mer kl8ckrelaterat, här kommer lite höjdkurvor m.m. som min Garmin 945 registrerade...

 
Senast ändrad:
Halloj!
Bilen klar, lastad och rullar! Och en bit in på min lilla sverigeodyssé kommer här en liten teaser :)

Vi färdas alltså genom Sverige i en campinginredd bil med ambitionen att se delar av landet som vi inte känner till och framförallt att leva så autonomt som möjligt, dvs hitta isolerade och natursköna ställen att campa på som alltså skall vara så långt ifrån den klassiska campingplatsen man kan komma (ni vet, husvagnar på rad med staket, foppatofflor och korvkiosk…)
Vi utgick ifrån Malmö och nu i höjd med Sveg ungefär. Ingen hade talat om för oss att det skulle bli 31 grader varmt om dagarna. Härligt såklart när man plaskar omkring i en sjö - mindre härligt när man skall försöka sova två personer i en liten plåtlåda till bil som man måste hålla stängd pga en miljard knott.
Nåväl det har definitivt sina ljuspunkter:
CAL02560.jpg
CAL02579.jpg
CAL02518.jpg

Återkommer med fullständig rapport (som kommer att inkludera trilskandes teknik, tjutande fläktremmar och förhoppningsvis mycket mer) när äventyret väl är avklarat!
Så. Nu är väl sommaren tyvärr slut och därmed även semestern och möjligheten att göra några längre äventyr. Dags att avlägga rapport efter sommarens upptåg med andra ord:
Jag och min hustru lämnade Malmö under midsommarhelgen och gav oss ut på vår första längre resa i äventyrsmobilen. Vi hade ingen plan som var huggen i sten utan jobbade oss helt enkelt sakta genom landet. Denna första runda innebar 18 nätter i bilen och sträckan såg på ett ungefär (utan detours, felkörningar osv) ut såhär:
Skärmavbild 2020-07-28 kl. 18.51.30.png

Det hemliga vapnet för oss är appen "Park4Night" som väl främst är riktad åt husbilsägare och som listar lämpliga övernattningsställen i hela världen med karta och användarkommentarer och bilder. Appen gör det möjligt att sortera bort alla former av organiserade campingplatser och lär man sig bara att läsa lite mellan raderna kan man hitta helt fantastiska naturnära platser där man kan bo isolerat utan att stöta på någon annan människa. Som det här smultronstället vid Vätterns kust:
CAL02771.jpg

Eller denna gömda pärla vid Svegsjön:
CAL02610.jpg


Vårt upplägg de flesta dagarna var att vi frukost och morgonbestyr bestämde oss för en riktning för vidare färd, körde ca en timme (bilen är inget under av komfort) varefter vi beroende på väder såklart, försökte hitta en fin sjö eller något vackert naturreservat där vi stannade för lunch, bad, en liten hajk eller liknande samt planering av nästa övernattning. Sedan en timme till i bilen med ambition att hitta ett bra ställe på sen eftermiddag. Reka omgivningarna, laga en god middag, njuta av solnedgången (så länge myggen tillåter det) och sedan krypa in i bilen, glo lite på Netflix och somna.
Det är lustigt hur otroligt mycket roligare de mest vardagliga saker (som att laga mat till exempel) blir när man gör det utomhus och i nya omgivningar :)
CAL02639.jpg


Oftast på somrarna brukar vi planera in en tur upp till fjällvärlden och en mer eller mindre ambitiös vandringstur med tält och jag hade lite ångest över att inte få en dos av detta den här sommaren - därför hade vi packat tält och vandringsutrustning och hade som plan att ta en avstickare till Helags och där göra en liten tredagars hajk inklusive en topptur. Men - tekniken ville annorlunda.
Vi anlände till Älvdalen en sen torsdag kväll då jag upptäckte att mitt nyköpta förbrukningsbatteri (som driver kylen) inte längre ville ladda - varken via solcell eller via bilens 12-volts uttag. Tanken på varm öl och svettig ost fick det att svartna framför ögonen!
Fredag morgon ringer jag butiken där jag köpt batteriet och får utmärkt telefonsupport och tips om hur jag skall göra en "hard reboot" :
2020-06-26 10.03.07.jpg

Detta hjälpte dock inte överhuvudtaget :-/
Panik.
Så insåg jag plötsligt att butiken jag talade med hade sin fysiska belägenhet i Umeå - "nära" med andra ord och det gjordes upp om att jag bara dök upp i butiken på måndag morgon så kunde jag lämna in batteriet som en reklamation och dessutom få låna ett annat batteri så att resan kunde fortsätta som planerat.
Alltså ställdes planerna på Helags och fjällvandring in och vi gav oss av tvärs genom landet.
Norrlands inland! Wow - vilken natur och vilka fantastiska skogar och grusvägar som bara fortsätter mil efter mil efter mil :)
Det är lätt att man (i alla fall som Skåning) tror att det norr om Stockholm bara finns fjällen och Höga kusten men jag kan härmed rapportera att så inte är fallet ;-)

CAL02643.jpg

CAL02834.jpg

CAL02633.jpg

CAL02654.jpg

Måndag och back on track igen vad gäller kylda drycker och matvaror.
Och när vi nu plötsligt befinner oss på östkusten tänker vi att vi ju får passa på att utforska Höga kusten som ingen av oss besökt tidigare. Vackert såklart men vi känner snabbt att vi längtar tillbaks till mer isolerade trakter. Vi gör en dagstur i Skuleskogens Nationalpark, superfint såklart men så mycket folk att det mer känns som en promenad i en park i stan...
Här börjar också vädret slå om - från högsommarvärme och strålande sol varje dag till mer klassisk svensk sommar med regn och kyla. Sakta sakta dags att börja röra sig hemåt igen...
CAL02666.jpg

CAL02718.jpg

CAL02740.jpg
CAL02754.jpg

Hemma igen och det dröjer inte länge innan vi blir rastlösa och längtar ut igen. Det blir tre-fyra mindre turer till som tar oss som längst upp till Östergötland men oftast till Småland. Totalen landar på 31 nätter i bilen och någonstans mellan 400 och 500 mil tillryggalagda. Vi besökte Sveriges samtliga landskap utom Öland, Gotland, Bohuslän och Norrbotten.
När vi väl fått rutin på vardagen så måste jag säga att allt det praktiska fungerade så väl som vi kunnat önska, sovkomforten var över förväntan (utom när det var över 30 grader varmt - och den natten vi väcktes av en skogsmus som kommit in och prasslade högljutt med chipspåsar och annat i vårt skafferi) och all utrustning fungerade som tänkt. Vattentanken var stor nog och gasen räckte.
Såklart finns det småsaker som jag vill finslipa inför nästa äventyr, nya leksaker jag vill skaffa och delar av inredningen jag vill justera - men det ser jag en del av hobbyn och inte som något negativt :)

Det här med att köra en terränggående bil (som en fortsättning på diskussionen tidigare i tråden) - garanterat 90% av tiden kör man ju på vägar där det är helt meningslöst med något annat än tex en tråkig husbil men jag skulle uppskatta det till att vi kanske var tredje dag kom till ställen där JAG (även om det säkert hade gått) inte skulle kört med med en vanlig personbil, vi körde kanske tre gånger på ställen där jag är säker på att det inte hade gått att ta sig fram utan hög markfrigång och fyrhjulsdrift och vid två tillfällen totalt hade jag glädje av lågväxel.
Budskapet är med andra ord dubbelt: Dels vill jag uppmuntra alla som tycker att den här typen av semester skulle vara kul att testa att göra det och inte tro att det krävs något speciellt fordon och dels känner jag att för MIG är de få tillfällen då jag får möjlighet att utnyttja bilens speciella egenskaper tillräckligt mycket värda för att jag med glädje skall stå ut med buller, skak, läckor och allmän otillförlitlighet :)
Nu står den för övrigt på verkstad med körd kardanaxel, potentiellt trasig växellåda och lite annat smått och gott ;-)

Avslutar med ett par bilder till och säger tack för mig! Det har varit en fantastisk sommar och inte någon gång har vi saknat möjligheten att flyga utomlands.

CAL02883.jpg

CAL02864.jpg

CAL02601.jpg
CAL02559.jpg
CAL02565.jpg
 
Senast ändrad:
Så. Nu är väl sommaren tyvärr slut och därmed även semestern och möjligheten att göra några längre äventyr. Dags att avlägga rapport efter sommarens upptåg med andra ord:
Jag och min hustru lämnade Malmö under midsommarhelgen och gav oss ut på vår första längre resa i äventyrsmobilen. Vi hade ingen plan som var huggen i sten utan jobbade oss helt enkelt sakta genom landet. Denna första runda innebar 18 nätter i bilen och sträckan såg på ett ungefär (utan detours, felkörningar osv) ut såhär:
Skärmavbild 2020-07-28 kl. 18.51.30.png

Det hemliga vapnet för oss är appen "Park4Night" som väl främst är riktad åt husbilsägare och som listar lämpliga övernattningsställen i hela världen med karta och användarkommentarer och bilder. Appen gör det möjligt att sortera bort alla former av organiserade campingplatser och lär man sig bara att läsa lite mellan raderna kan man hitta helt fantastiska naturnära platser där man kan bo isolerat utan att stöta på någon annan människa. Som det här smultronstället vid Vätterns kust:
CAL02771.jpg

Eller denna gömda pärla vi Svegsjön:
CAL02610.jpg


Vårt upplägg de flesta dagarna var att vi frukost och morgonbestyr bestämde oss för en riktning för vidare färd, körde ca en timme (bilen är inget under av komfort) varefter vi beroende på väder såklart, försökte hitta en fin sjö eller något vackert naturreservat där vi stannade för lunch, bad, en liten hajk eller liknande samt planering av nästa övernattning. Sedan en timme till i bilen med ambition att hitta ett bra ställe på sen eftermiddag. Reka omgivningarna, laga en god middag, njuta av solnedgången (så länge myggen tillåter det) och sedan krypa in i bilen, glo lite på Netflix och somna.
Det är lustigt hur otroligt mycket roligare de mest vardagliga saker (som att laga mat till exempel) blir när man gör det utomhus och i nya omgivningar :)
CAL02639.jpg


Oftast på somrarna brukar vi planera in en tur upp till fjällvärlden och en mer eller mindre ambitiös vandringstur med tält och jag hade lite ångest över att inte få en dos av detta den här sommaren - därför hade vi packat tält och vandringsutrustning och hade som plan att ta en avstickare till Helags och där göra en liten tredagars hajk inklusive en topptur. Men - tekniken ville annorlunda.
Vi anlände till Älvdalen en sen torsdag kväll då jag upptäckte att mitt nyköpta förbrukningsbatteri (som driver kylen) inte längre ville ladda - varken via solcell eller via bilens 12-volts uttag. Tanken på kall öl och svettig ost fick det att svartna framför ögonen!
Fredag morgon ringer jag butiken där jag köpt batteriet och får utmärkt telefonsupport och tips om hur jag skall göra en "hard reboot" :
2020-06-26 10.03.07.jpg

Detta hjälpte dock inte överhuvudtaget :-/
Panik.
Så insåg jag plötsligt att butiken jag talade med hade sin fysiska belägenhet i Umeå - "nära" med andra ord och det gjordes upp om att jag bara dök upp i butiken på måndag morgon så kunde jag lämna in batteriet som en reklamation och dessutom få låna ett annat batteri så att resan kunde fortsätta som planerat.
Alltså ställdes planerna på Helags och fjällvandring in och vi gav oss av tvärs genom landet.
Norrlands inland! Wow - vilken natur och vilka fantastiska skogar och grusvägar som bara fortsätter mil efter mil efter mil :)
Det är lätt att man (i alla fall som Skåning) tror att det norr om Stockholm bara finns fjällen och Höga kusten men jag kan härmed rapportera att så inte är fallet ;-)

CAL02643.jpg

CAL02834.jpg

CAL02633.jpg

CAL02654.jpg

Måndag och back on track igen vad gäller kylda drycker och matvaror.
Och när vi nu plötsligt befinner oss på östkusten tänker vi att vi ju får passa på att utforska Höga kusten som ingen av oss besökt tidigare. Vackert såklart men vi känner snabbt att vi längtar tillbaks till mer isolerade trakter. Vi gör en dagstur i Skuleskogens Nationalpark, superfint såklart men så mycket folk att det mer känns som en promenad i en park i stan...
Här börjar också vädret slå om - från högsommarvärme och strålande sol varje dag till mer klassisk svensk sommar med regn och kyla. Sakta sakta dags att börja röra sig hemåt igen...
CAL02666.jpg

CAL02718.jpg

CAL02740.jpg
CAL02754.jpg

Hemma igen och det dröjer inte länge innan vi blir rastlösa och längtar ut igen. Det blir tre-fyra mindre turer till som tar oss som längst upp till Östergötland men oftast till Småland. Totalen landar på 31 nätter i bilen och någonstans mellan 400 och 500 mil tillryggalagda. Vi besökte Sveriges samtliga landskap utom Öland, Gotland, Bohuslän och Norrbotten.
När vi väl fått rutin på vardagen så måste jag säga att allt det praktiska fungerade så väl som vi kunnat önska, sovkomforten var över förväntan (utom när det var över 30 grader varmt - och den natten vi väcktes av en skogsmus som kommit in och prasslade högljutt med chipspåsar och annat i vårt skafferi) och all utrustning fungerade som tänkt. Vattentanken var stor nog och gasen räckte.
Såklart finns det småsaker som jag vill finslipa inför nästa äventyr, nya leksaker jag vill skaffa och delar av inredningen jag vill justera - men det ser jag en del av hobbyn och inte som något negativt :)

Det här med att köra en terränggående bil (som en fortsättning på diskussionen tidigare i tråden) - garanterat 90% av tiden kör man ju på vägar där det är helt meningslöst med något annat än tex en tråkig husbil men jag skulle uppskatta det till att vi kanske var tredje dag kom till ställen där JAG (även om det säkert hade gått) inte skulle kört med med en vanlig personbil, vi körde kanske tre gånger på ställen där jag är säker på att det inte hade gått att ta sig fram utan hög markfrigång och fyrhjulsdrift och vid två tillfällen totalt hade jag glädje av lågväxel.
Budskapet är med andra ord dubbelt: Dels vill jag uppmuntra alla som tycker att den här typen av semester skulle vara kul att testa att göra det och inte tro att det krävs något speciellt fordon och dels känner jag att för MIG är de få tillfällen då jag får möjlighet att utnyttja bilens speciella egenskaper tillräckligt mycket värda för att jag med glädje skall stå ut med buller, skak, läckor och allmän otillförlitlighet :)
Nu står den för övrigt på verkstad med körd kardanaxel, potentiellt trasig växellåda och lite annat smått och gott ;-)

Avslutar med ett par bilder till och säger tack för mig! Det har varit en fantastisk sommar och inte någon gång har vi saknat möjligheten att flyga utomlands.

CAL02883.jpg

CAL02864.jpg

CAL02601.jpg
CAL02559.jpg
CAL02565.jpg
Gud vilken fantastisk resa, kul att läsa och snygga bilder! :D
 
Så. Nu är väl sommaren tyvärr slut och därmed även semestern och möjligheten att göra några längre äventyr. Dags att avlägga rapport efter sommarens upptåg med andra ord:
Jag och min hustru lämnade Malmö under midsommarhelgen och gav oss ut på vår första längre resa i äventyrsmobilen. Vi hade ingen plan som var huggen i sten utan jobbade oss helt enkelt sakta genom landet. Denna första runda innebar 18 nätter i bilen och sträckan såg på ett ungefär (utan detours, felkörningar osv) ut såhär:
Skärmavbild 2020-07-28 kl. 18.51.30.png

Det hemliga vapnet för oss är appen "Park4Night" som väl främst är riktad åt husbilsägare och som listar lämpliga övernattningsställen i hela världen med karta och användarkommentarer och bilder. Appen gör det möjligt att sortera bort alla former av organiserade campingplatser och lär man sig bara att läsa lite mellan raderna kan man hitta helt fantastiska naturnära platser där man kan bo isolerat utan att stöta på någon annan människa. Som det här smultronstället vid Vätterns kust:
CAL02771.jpg

Eller denna gömda pärla vi Svegsjön:
CAL02610.jpg


Vårt upplägg de flesta dagarna var att vi frukost och morgonbestyr bestämde oss för en riktning för vidare färd, körde ca en timme (bilen är inget under av komfort) varefter vi beroende på väder såklart, försökte hitta en fin sjö eller något vackert naturreservat där vi stannade för lunch, bad, en liten hajk eller liknande samt planering av nästa övernattning. Sedan en timme till i bilen med ambition att hitta ett bra ställe på sen eftermiddag. Reka omgivningarna, laga en god middag, njuta av solnedgången (så länge myggen tillåter det) och sedan krypa in i bilen, glo lite på Netflix och somna.
Det är lustigt hur otroligt mycket roligare de mest vardagliga saker (som att laga mat till exempel) blir när man gör det utomhus och i nya omgivningar :)
CAL02639.jpg


Oftast på somrarna brukar vi planera in en tur upp till fjällvärlden och en mer eller mindre ambitiös vandringstur med tält och jag hade lite ångest över att inte få en dos av detta den här sommaren - därför hade vi packat tält och vandringsutrustning och hade som plan att ta en avstickare till Helags och där göra en liten tredagars hajk inklusive en topptur. Men - tekniken ville annorlunda.
Vi anlände till Älvdalen en sen torsdag kväll då jag upptäckte att mitt nyköpta förbrukningsbatteri (som driver kylen) inte längre ville ladda - varken via solcell eller via bilens 12-volts uttag. Tanken på kall öl och svettig ost fick det att svartna framför ögonen!
Fredag morgon ringer jag butiken där jag köpt batteriet och får utmärkt telefonsupport och tips om hur jag skall göra en "hard reboot" :
2020-06-26 10.03.07.jpg

Detta hjälpte dock inte överhuvudtaget :-/
Panik.
Så insåg jag plötsligt att butiken jag talade med hade sin fysiska belägenhet i Umeå - "nära" med andra ord och det gjordes upp om att jag bara dök upp i butiken på måndag morgon så kunde jag lämna in batteriet som en reklamation och dessutom få låna ett annat batteri så att resan kunde fortsätta som planerat.
Alltså ställdes planerna på Helags och fjällvandring in och vi gav oss av tvärs genom landet.
Norrlands inland! Wow - vilken natur och vilka fantastiska skogar och grusvägar som bara fortsätter mil efter mil efter mil :)
Det är lätt att man (i alla fall som Skåning) tror att det norr om Stockholm bara finns fjällen och Höga kusten men jag kan härmed rapportera att så inte är fallet ;-)

CAL02643.jpg

CAL02834.jpg

CAL02633.jpg

CAL02654.jpg

Måndag och back on track igen vad gäller kylda drycker och matvaror.
Och när vi nu plötsligt befinner oss på östkusten tänker vi att vi ju får passa på att utforska Höga kusten som ingen av oss besökt tidigare. Vackert såklart men vi känner snabbt att vi längtar tillbaks till mer isolerade trakter. Vi gör en dagstur i Skuleskogens Nationalpark, superfint såklart men så mycket folk att det mer känns som en promenad i en park i stan...
Här börjar också vädret slå om - från högsommarvärme och strålande sol varje dag till mer klassisk svensk sommar med regn och kyla. Sakta sakta dags att börja röra sig hemåt igen...
CAL02666.jpg

CAL02718.jpg

CAL02740.jpg
CAL02754.jpg

Hemma igen och det dröjer inte länge innan vi blir rastlösa och längtar ut igen. Det blir tre-fyra mindre turer till som tar oss som längst upp till Östergötland men oftast till Småland. Totalen landar på 31 nätter i bilen och någonstans mellan 400 och 500 mil tillryggalagda. Vi besökte Sveriges samtliga landskap utom Öland, Gotland, Bohuslän och Norrbotten.
När vi väl fått rutin på vardagen så måste jag säga att allt det praktiska fungerade så väl som vi kunnat önska, sovkomforten var över förväntan (utom när det var över 30 grader varmt - och den natten vi väcktes av en skogsmus som kommit in och prasslade högljutt med chipspåsar och annat i vårt skafferi) och all utrustning fungerade som tänkt. Vattentanken var stor nog och gasen räckte.
Såklart finns det småsaker som jag vill finslipa inför nästa äventyr, nya leksaker jag vill skaffa och delar av inredningen jag vill justera - men det ser jag en del av hobbyn och inte som något negativt :)

Det här med att köra en terränggående bil (som en fortsättning på diskussionen tidigare i tråden) - garanterat 90% av tiden kör man ju på vägar där det är helt meningslöst med något annat än tex en tråkig husbil men jag skulle uppskatta det till att vi kanske var tredje dag kom till ställen där JAG (även om det säkert hade gått) inte skulle kört med med en vanlig personbil, vi körde kanske tre gånger på ställen där jag är säker på att det inte hade gått att ta sig fram utan hög markfrigång och fyrhjulsdrift och vid två tillfällen totalt hade jag glädje av lågväxel.
Budskapet är med andra ord dubbelt: Dels vill jag uppmuntra alla som tycker att den här typen av semester skulle vara kul att testa att göra det och inte tro att det krävs något speciellt fordon och dels känner jag att för MIG är de få tillfällen då jag får möjlighet att utnyttja bilens speciella egenskaper tillräckligt mycket värda för att jag med glädje skall stå ut med buller, skak, läckor och allmän otillförlitlighet :)
Nu står den för övrigt på verkstad med körd kardanaxel, potentiellt trasig växellåda och lite annat smått och gott ;-)

Avslutar med ett par bilder till och säger tack för mig! Det har varit en fantastisk sommar och inte någon gång har vi saknat möjligheten att flyga utomlands.

CAL02883.jpg

CAL02864.jpg

CAL02601.jpg
CAL02559.jpg
CAL02565.jpg

Tack för en fantastisk berättelse!
 
Så. Nu är väl sommaren tyvärr slut och därmed även semestern och möjligheten att göra några längre äventyr. Dags att avlägga rapport efter sommarens upptåg med andra ord:
Jag och min hustru lämnade Malmö under midsommarhelgen och gav oss ut på vår första längre resa i äventyrsmobilen. Vi hade ingen plan som var huggen i sten utan jobbade oss helt enkelt sakta genom landet. Denna första runda innebar 18 nätter i bilen och sträckan såg på ett ungefär (utan detours, felkörningar osv) ut såhär:
Skärmavbild 2020-07-28 kl. 18.51.30.png

Det hemliga vapnet för oss är appen "Park4Night" som väl främst är riktad åt husbilsägare och som listar lämpliga övernattningsställen i hela världen med karta och användarkommentarer och bilder. Appen gör det möjligt att sortera bort alla former av organiserade campingplatser och lär man sig bara att läsa lite mellan raderna kan man hitta helt fantastiska naturnära platser där man kan bo isolerat utan att stöta på någon annan människa. Som det här smultronstället vid Vätterns kust:
CAL02771.jpg

Eller denna gömda pärla vi Svegsjön:
CAL02610.jpg


Vårt upplägg de flesta dagarna var att vi frukost och morgonbestyr bestämde oss för en riktning för vidare färd, körde ca en timme (bilen är inget under av komfort) varefter vi beroende på väder såklart, försökte hitta en fin sjö eller något vackert naturreservat där vi stannade för lunch, bad, en liten hajk eller liknande samt planering av nästa övernattning. Sedan en timme till i bilen med ambition att hitta ett bra ställe på sen eftermiddag. Reka omgivningarna, laga en god middag, njuta av solnedgången (så länge myggen tillåter det) och sedan krypa in i bilen, glo lite på Netflix och somna.
Det är lustigt hur otroligt mycket roligare de mest vardagliga saker (som att laga mat till exempel) blir när man gör det utomhus och i nya omgivningar :)
CAL02639.jpg


Oftast på somrarna brukar vi planera in en tur upp till fjällvärlden och en mer eller mindre ambitiös vandringstur med tält och jag hade lite ångest över att inte få en dos av detta den här sommaren - därför hade vi packat tält och vandringsutrustning och hade som plan att ta en avstickare till Helags och där göra en liten tredagars hajk inklusive en topptur. Men - tekniken ville annorlunda.
Vi anlände till Älvdalen en sen torsdag kväll då jag upptäckte att mitt nyköpta förbrukningsbatteri (som driver kylen) inte längre ville ladda - varken via solcell eller via bilens 12-volts uttag. Tanken på kall öl och svettig ost fick det att svartna framför ögonen!
Fredag morgon ringer jag butiken där jag köpt batteriet och får utmärkt telefonsupport och tips om hur jag skall göra en "hard reboot" :
2020-06-26 10.03.07.jpg

Detta hjälpte dock inte överhuvudtaget :-/
Panik.
Så insåg jag plötsligt att butiken jag talade med hade sin fysiska belägenhet i Umeå - "nära" med andra ord och det gjordes upp om att jag bara dök upp i butiken på måndag morgon så kunde jag lämna in batteriet som en reklamation och dessutom få låna ett annat batteri så att resan kunde fortsätta som planerat.
Alltså ställdes planerna på Helags och fjällvandring in och vi gav oss av tvärs genom landet.
Norrlands inland! Wow - vilken natur och vilka fantastiska skogar och grusvägar som bara fortsätter mil efter mil efter mil :)
Det är lätt att man (i alla fall som Skåning) tror att det norr om Stockholm bara finns fjällen och Höga kusten men jag kan härmed rapportera att så inte är fallet ;-)

CAL02643.jpg

CAL02834.jpg

CAL02633.jpg

CAL02654.jpg

Måndag och back on track igen vad gäller kylda drycker och matvaror.
Och när vi nu plötsligt befinner oss på östkusten tänker vi att vi ju får passa på att utforska Höga kusten som ingen av oss besökt tidigare. Vackert såklart men vi känner snabbt att vi längtar tillbaks till mer isolerade trakter. Vi gör en dagstur i Skuleskogens Nationalpark, superfint såklart men så mycket folk att det mer känns som en promenad i en park i stan...
Här börjar också vädret slå om - från högsommarvärme och strålande sol varje dag till mer klassisk svensk sommar med regn och kyla. Sakta sakta dags att börja röra sig hemåt igen...
CAL02666.jpg

CAL02718.jpg

CAL02740.jpg
CAL02754.jpg

Hemma igen och det dröjer inte länge innan vi blir rastlösa och längtar ut igen. Det blir tre-fyra mindre turer till som tar oss som längst upp till Östergötland men oftast till Småland. Totalen landar på 31 nätter i bilen och någonstans mellan 400 och 500 mil tillryggalagda. Vi besökte Sveriges samtliga landskap utom Öland, Gotland, Bohuslän och Norrbotten.
När vi väl fått rutin på vardagen så måste jag säga att allt det praktiska fungerade så väl som vi kunnat önska, sovkomforten var över förväntan (utom när det var över 30 grader varmt - och den natten vi väcktes av en skogsmus som kommit in och prasslade högljutt med chipspåsar och annat i vårt skafferi) och all utrustning fungerade som tänkt. Vattentanken var stor nog och gasen räckte.
Såklart finns det småsaker som jag vill finslipa inför nästa äventyr, nya leksaker jag vill skaffa och delar av inredningen jag vill justera - men det ser jag en del av hobbyn och inte som något negativt :)

Det här med att köra en terränggående bil (som en fortsättning på diskussionen tidigare i tråden) - garanterat 90% av tiden kör man ju på vägar där det är helt meningslöst med något annat än tex en tråkig husbil men jag skulle uppskatta det till att vi kanske var tredje dag kom till ställen där JAG (även om det säkert hade gått) inte skulle kört med med en vanlig personbil, vi körde kanske tre gånger på ställen där jag är säker på att det inte hade gått att ta sig fram utan hög markfrigång och fyrhjulsdrift och vid två tillfällen totalt hade jag glädje av lågväxel.
Budskapet är med andra ord dubbelt: Dels vill jag uppmuntra alla som tycker att den här typen av semester skulle vara kul att testa att göra det och inte tro att det krävs något speciellt fordon och dels känner jag att för MIG är de få tillfällen då jag får möjlighet att utnyttja bilens speciella egenskaper tillräckligt mycket värda för att jag med glädje skall stå ut med buller, skak, läckor och allmän otillförlitlighet :)
Nu står den för övrigt på verkstad med körd kardanaxel, potentiellt trasig växellåda och lite annat smått och gott ;-)

Avslutar med ett par bilder till och säger tack för mig! Det har varit en fantastisk sommar och inte någon gång har vi saknat möjligheten att flyga utomlands.

CAL02883.jpg

CAL02864.jpg

CAL02601.jpg
CAL02559.jpg
CAL02565.jpg
Det låter som att ni har hittat er grej och haft det riktigt trevligt i sommar. Jag skulle gärna prova på en liknande typ av semester. Tyvärr har jag inte bilen för det i dagsläget...
 
Gud vilken fantastisk resa, kul att läsa och snygga bilder! :D
Tack!
Ja - det var toppen :)
Nu återstår att fundera ut vart vi skall åka nästa gång, även om det finns mycket kvar av Sverige att utforska så vore det också spännande att ge sig av åt något annat håll. Bilfärjan till Island via Färöarna är en gammal dröm, Finland har vi aldrig besökt osv osv...
 
Det låter som att ni har hittat er grej och haft det riktigt trevligt i sommar. Jag skulle gärna prova på en liknande typ av semester. Tyvärr har jag inte bilen för det i dagsläget...
Det var supernajs - även om det ju strängt taget inte riktigt är äventyrligt nog för att kvala in som Explorers Club-äventyr så kan jag varmt rekommendera det till alla som uppskattar campingliv och att leva nära naturen - och - slänger man bara in ett tält i bagageutrymmet så duger ju vilken bil som helst :)
 
Blev ett mindre spontanäventyr för mig idag! Planen var att ta oss upp på Håkull i Kullaberg naturreservat för att fika lite och njuta av utsikten över Skåne, men det blev lite mer än så.
B7E434B4-02E6-4D1A-AFC9-58740DB73A6A.jpeg

Sagt och gjort, vi tog oss upp på Håkull utan större problem. Det gick mycket snabbare än vi hade förväntat oss. Som planerat blev det lite fika där uppe :)
9BB9E0BE-980C-43CA-B67F-81B660DC752A.jpeg
B9E16381-63F5-4EBC-AD13-6A9CDAB9C1CA.jpeg

Egentligen var målet med utflykten avklarat men vi hade allihopa lite extra energi så vi bestämde oss för att fortsätta upptäcka lite. Vi fortsätter vandra ner på motsatt sida vi kom upp ifrån och hittar inom kort ”Valdemarsgrottan” skrivet på en skylt. En grotta?! Självklart ska vi dit :D

Vägen ner var relativt brant, bra mycket värre än vad som syns i bilden så repen som fanns monterade var en glad överraskning.
F2B11FA8-BBA0-4107-9CB7-2CE169872133.jpeg
744C76F2-2D21-437B-B81C-5A824B43EA15.jpeg

Väl nere möts vi av grottan som ligger precis vid havet. Riktigt häftigt ställe.
69BC7117-277F-4FAE-B22B-5610F6E6047D.jpeg
DCAEC0CE-971E-42A6-B5B0-3723E8C2EB27.jpeg
07F5F360-350F-4049-94CA-3CF3CD55C62E.jpeg

FC6FFB34-6113-4318-8EBE-85617CA2718E.jpeg
724F2684-0B7C-4B79-B6D4-32B3FEC8F900.jpeg

Själva grottan var inte överdrivet intressant, kanske 10 meter djup men jag tyckte det var spännande ändå :D Blev uppenbarligen ett lume-shot av explorern inuti grottan, kändes passande :cool:
DACC6568-2A09-4C04-8C39-9C6B27AC7CBD.jpeg

90884799-68F4-49D1-8A02-5E3D3652B72C.jpeg

F7103AE9-C926-4425-AE53-E8C1E3211F89.jpeg

9320AB96-64A9-41B6-9276-EFF7D932DCEA.jpeg

Att ta sig upp igen var något jobbigare än att ta sig ner, men även det gick bra! Efter detta var vi mer än nöjda och tog oss tillbaka till bilen.
B9AF05FD-F89E-4C6C-8FA9-2DCAC27E3E77.jpeg

Bor ni nere i Skåne så rekommenderar jag ett besök här!
 

Bilagor

  • D761FE76-8AA9-40CA-984F-7E12031E8FFB.jpeg
    D761FE76-8AA9-40CA-984F-7E12031E8FFB.jpeg
    628.4 KB · Visningar: 2
Senast ändrad:
Blev ett mindre spontanäventyr för mig idag! Planen var att ta oss upp på Håkull i Kullaberg naturreservat för att fika lite och njuta av utsikten över Skåne, men det blev lite mer än så.
B7E434B4-02E6-4D1A-AFC9-58740DB73A6A.jpeg

Sagt och gjort, vi tog oss upp på Håkull utan större problem. Det gick mycket snabbare än vi hade förväntat oss. Som planerat blev det lite fika där uppe :)
9BB9E0BE-980C-43CA-B67F-81B660DC752A.jpeg
B9E16381-63F5-4EBC-AD13-6A9CDAB9C1CA.jpeg

Egentligen var målet med utflykten avklarat men vi hade allihopa lite extra energi så vi bestämde oss för att fortsätta upptäcka lite. Vi fortsätter vandra ner på motsatt sida vi kom upp ifrån och hittar inom kort ”Valdemarsgrottan” skrivet på en skylt. En grotta?! Självklart ska vi dit :D

Vägen ner var relativt brant, bra mycket värre än vad som syns i bilden så repen som fanns monterade var en glad överraskning.
F2B11FA8-BBA0-4107-9CB7-2CE169872133.jpeg
744C76F2-2D21-437B-B81C-5A824B43EA15.jpeg

Väl nere möts vi av grottan som ligger precis vid havet. Riktigt häftigt ställe.
69BC7117-277F-4FAE-B22B-5610F6E6047D.jpeg
DCAEC0CE-971E-42A6-B5B0-3723E8C2EB27.jpeg
07F5F360-350F-4049-94CA-3CF3CD55C62E.jpeg

FC6FFB34-6113-4318-8EBE-85617CA2718E.jpeg
724F2684-0B7C-4B79-B6D4-32B3FEC8F900.jpeg

Själva grottan var inte överdrivet intressant, kanske 10 meter djup men jag tyckte det var spännande ändå :D Blev uppenbarligen ett lume-shot av explorern inuti grottan, kändes passande :cool:
DACC6568-2A09-4C04-8C39-9C6B27AC7CBD.jpeg

90884799-68F4-49D1-8A02-5E3D3652B72C.jpeg

F7103AE9-C926-4425-AE53-E8C1E3211F89.jpeg

9320AB96-64A9-41B6-9276-EFF7D932DCEA.jpeg

Att ta sig upp igen var något jobbigare än att ta sig ner, men även det gick bra! Efter detta var vi mer än nöjda och tog oss tillbaka till bilen.
B9AF05FD-F89E-4C6C-8FA9-2DCAC27E3E77.jpeg

Bor ni nere i Skåne så rekommenderar jag ett besök här!
Det ser ut som att ni hade en riktig toppendag! Tack för att du delar med dig.
 
  • Like
Reactions: gab
Min bror och jag var på ett litet fridykningsäventyr tidigare i veckan. För sådär 25 år sedan dök jag i en grotta på Kullaberg men har sedan dess inte lyckats lokalisera den igen. Häromdagen bestämde vi oss för att bege oss dit och verkligen försöka hitta grottan igen och dessutom fridyka in i den. Och helst ut igen.

  • Destination - Kullabergs nordsida
  • Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick - måndagen den sjuttonde augusti.
  • Mål med äventyret - att lokalisera och dyka igenom en undervattensgrotta som jag bara har ett vagt minne av.
  • Kort om äventyret i sig
Vi lastade in utrustning och oss själva i min gamla Land Rover. Det stod någonstans att inga moderna bekvämligheter fick förekomma och jag lovar att min bil inte utgör någon sådan... Som synes på en av bilderna nedan kan inte heller min dykutrustning betraktas som modern. Den var förmodligen med sist jag var i grottan. Vad som däremot var nytt och modernt var ett nyligen införskaffat undervattensfodral för mobiltelefoner! En nästintill oduglig tingest som bidrog till mycket frustration men faktiskt också en och annan bild. Förvänta er inte några vackra undervattensbilder i detta reportage! Att sikten dessutom var dålig gjorde förstås inte saken bättre.
Jodå, vi hittade grottan. Först letade vi på helt fel ställe. Sedan, efter en rejäl lunch på Kullagårdens värdshus (ja, jag vet, knappast särskilt fältmässigt men vi var hungriga), vandrade vi ned till ytterligare en liten vik och simmade norrut längs klipporna och, efter en del letande, så fanns mynningen där cirka två meter under ytan! Faktiskt precis så som jag mindes den. Öppningen är cirka två meter bred och tre meter hög. Grottans golv ligger således på ungefär fem meters djup. Det roliga med grottan är att den efter cirka åtta meter mynnar ut i fria luften och där kan man andas och via en spricka titta ut över havet innan man dyker tillbaks ut igen. Två gånger dök jag fram och tillbaks och kände därmed att målet med äventyret var uppnått!


20200822_230715.jpg

Äventyrsfordonet med dykprylar.

20200818_140823.jpg

Det är ganska brant när man skall ta sig ned till vattnet. Det känns en smula onödigt att köra uppför ett berg för att sedan klättra ned till vattnet. Men så är nu Kullaberg konstruerat.

20200818_140735.jpg

När vi gick ned mindes jag att jag faktiskt har gått ned här mitt i natten en gång för länge sedan med utrustning för apparatdykning. Vi hade en fotogenlykta på stranden för att lysa upp dykflaggan. Det var väldigt spännande. Jag kom dock inte ihåg att jag var i grottan den gången så nu var vi inte alls säkra på att vi var på väg till rätt vik.

20200818_151210.jpg

Jag tror att den här bilden är tagen inifrån grottan när jag var på väg ut andra gången. Mobiltelefon i undervattensfodral är hopplöst för jag lyckades hela tiden trycka på fel knappar och stänga av telefonen eller öppna obegripliga menyer.

20200818_151205.jpg

Och här är jag längst in i grottan och tar en bild ned mot grottgången uppifrån ytan.

20200818_130641.jpg

Min ständiga följeslagare, en 5513 från -81. Här på några meters djup under letandet efter grottan.

  • Måluppfyllnad - vi hittade grottan, dök i den och lyckades till och med ta några undervattensbilder. Vi körde hem mycket nöjda.
När jag såg ditt inlägg tänkte jag, "jag vill också ha en beater-Sub som man kan ha med sig på alla äventyr i livet". Sedan såg jag att det var en årsklocka för mig och då blev det riktigt jobbigt. :arghh::D

Grym post!
 
När jag såg ditt inlägg tänkte jag, "jag vill också ha en beater-Sub som man kan ha med sig på alla äventyr i livet". Sedan såg jag att det var en årsklocka för mig och då blev det riktigt jobbigt. :arghh::D

Grym post!
Tack!

Ibland tänker jag att det är idiotiskt att använda en så pass värdefull klocka (min är inte på något sätt något fantastiskt exemplar) på det viset och så skaffar jag något annat förhållandevis billigt och modernt och tänker att jag skall ha det istället när det är risk för repor och fukt. Pelagos, Black bay, Sinn EZM3 med flera har införskaffats och burits. Och sålts. Trots all är det ingenting som går upp mot en gammal sliten Submariner och så sitter den där på armen igen. Helst på länk men vid just dykning känns det lite tryggare med ett Nato. Och ju mer jag bär klockan och ju mer sliten den blir ju mer trivs jag med den. Det är faktiskt en trevlig känsla att ha få klockor, kanske till och med bara en, och använda den till allt.
 
Tack!

Ibland tänker jag att det är idiotiskt att använda en så pass värdefull klocka (min är inte på något sätt något fantastiskt exemplar) på det viset och så skaffar jag något annat förhållandevis billigt och modernt och tänker att jag skall ha det istället när det är risk för repor och fukt. Pelagos, Black bay, Sinn EZM3 med flera har införskaffats och burits. Och sålts. Trots all är det ingenting som går upp mot en gammal sliten Submariner och så sitter den där på armen igen. Helst på länk men vid just dykning känns det lite tryggare med ett Nato. Och ju mer jag bär klockan och ju mer sliten den blir ju mer trivs jag med den. Det är faktiskt en trevlig känsla att ha få klockor, kanske till och med bara en, och använda den till allt.
Kan tänka mig att den känns bättre och bättre ju du använder den, du gör nya märken och sätter minnen. En riktigt fin klocka!
 
Tillbaka
Topp