Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
Ja, har tänkt länge att det vore otroligt kul (och nyttigt) att försöka hitta en kurs i terrängkörning - så är det någon som har något tips så kom gärna med dem! I övrigt skriver jag under på att man kommer långt i en vanlig bil. Antingen om man har kunskapen eller om man bara inte förstår faran och har tur... Vi semestrade i Sydafrika för ett gäng år sedan och vår hyrbil råkade bli en sprillans ny Mercedes sedan. Vi körde in i en Safaripark och körde en fin runda (som dock, får erkännas, kändes otroligt vansklig vid flera tillfällen) och mot slutet av dagen mötte vi en Park Ranger i en höjd Landcruiser som frågade vilken rutt vi tagit. När vi svarade tittade han bara ned på oss, skakade på huvudet och sade -"that is not possible" eller något liknande...
Här kommer för övrigt som utlovat en bild på min frus äventyrshatt - som synes är den utrustad med ett flertal specialinstrument som glittrar i solen och hjälper till vid navigation samt som avledande manöver om vi skulle stöta på fientliga styrkor:
Idag blev det en kort tur med familjen till Stenportens naturreservat. Vacker natur och väldigt lättillgängligt. Det fanns flera trevligt ordnade grillplatser och fina möjligheter att göra sig av med sitt skräp på rätt sätt.
Har man vägarna förbi så rekommenderar jag ett stopp här.
P. S.
Imorgon fyller Klocksnack Explorers Club ett år. Det kommer vi att uppmärksamma under veckan. Håll utkik här i tråden!
D.S.
Idag är det ett år sedan Klocksnack Explorers Club bildades. Det vill vi uppmärksamma med en liten sammanfattning av vad som har hänt sedan dess och en liten hint om vad som komma skall.
Klubben har idag 16 medlemmar
Klubbens flaggor har fått följa med på tre äventyr.
Bestigning av Stor-Mittåkläppen
Vandring i de Apuanska alperna, Italien
Vandring i Tivedens nationalpark
-o0o-
Vi är just nu i färd med att ta fram en jetong, eller challenge coin, för klubben. Den kommer aldrig att säljas, utan tilldelas medlemmar som har presterat något alldeles extra.
-o0o-
Idéer kring en framtida GTG börjar växa fram. Vi hoppas kunna bjuda in en lämplig gäst som får prata om spännande äventyr och inspirera oss att själva ge oss ut och upptäcka nya platser.
-o0o-
Det var allt för den här gången. Hoppas ni har en härlig sommar och att ni passar på att göra något spännande när andan faller på!
Idag är det ett år sedan Klocksnack Explorers Club bildades. Det vill vi uppmärksamma med en liten sammanfattning av vad som har hänt sedan dess och en liten hint om vad som komma skall.
Klubben har idag 16 medlemmar
Klubbens flaggor har fått följa med på tre äventyr.
Bestigning av Stor-Mittåkläppen
Vandring i de Apuanska alperna, Italien
Vandring i Tivedens nationalpark
-o0o-
Vi är just nu i färd med att ta fram en jetong, eller challenge coin, för klubben. Den kommer aldrig att säljas, utan tilldelas medlemmar som har presterat något alldeles extra.
-o0o-
Idéer kring en framtida GTG börjar växa fram. Vi hoppas kunna bjuda in en lämplig gäst som får prata om spännande äventyr och inspirera oss att själva ge oss ut och upptäcka nya platser.
-o0o-
Det var allt för den här gången. Hoppas ni har en härlig sommar och att ni passar på att göra något spännande när andan faller på!
Ja, det där med dykare har jag också tänkt på. Folk kanske inte dyker med sin Submariner? I annat fall får väl jag ta med min Explorer på lite fridykning. Grottor har vi inte sett något av heller. Det finns stor potential för lite rekrytering!
Ja, det där med dykare har jag också tänkt på. Folk kanske inte dyker med sin Submariner? I annat fall får väl jag ta med min Explorer på lite fridykning. Grottor har vi inte sett något av heller. Det finns stor potential för lite rekrytering!
Titta vad som damp ner i brevlådan idag! Ett challenge coin från Explorers Club i New York! Det är något åt det här hållet vi håller på att ta fram för Klocksnack Explorers Club.
Haha, samma här. Har heller aldrig tagit med mig något hemifrån. Jag har heller inte hört talas om någon kollega som har gjort det, eller blivit utmanad för den delen. Just den aspekten av callenge coins verkar inte särskilt levande i den svenska militära kulturen.
Nu är det ju lite skralt med äventyrsplaner på grund av världsläget, men i brist på höga berg att förundras och förtrollas av finns det ju alltid trilskande hydraulik
Tyvärr ingen utav de rätta klockorna men väljer att fylla på tråden ändå. Stigning av keb med tråkig väderprognos i botten, ganska otaggad då jag var beredd på det värsta. Visade sig bli en riktigt bra tur med t-shirt och sol i kaffedalen, sprack upp någorlunda bra på toppen av keb
Mål med äventyret: Vandring i rekreationssyfte i syfte att introducera fjällvärlden för son och brorsdotter.
Expeditionens medlemmar: sambo, 6-månaders son samt 11-årig brorsdotter
Äventyret:
Jag har en del vandringar i bagaget både i Sverige och utomlands och älskar att tillbringa tid ute i naturen både sommar som vinter. Efter att jag och min sambo nyligen fått barn så trodde jag inte att det var genomförbart att ta sig ut på fjället igen på många år. Plötsligt upptäckte jag att Thule hade ryggsäckar anpassade för vandring med bebisar från 6-månader och uppåt. Perfekt tänkte jag, undrar om man även kan få till en övernattning?
Sagt och gjort, plötsligt stod jag vid botten av Åreskutan med 19 kilo på ryggen (varav 8 kilo bebis) redo att introducera Sveriges underbara fjällvärld till den yngre generationen.
Då jag tycker det varit alldeles för få Explorer II i tråden beslöt jag mig för att ta den modellen på armen. Målet var att ta sig upp på Skutan och både följa markerade leder som ospårad terräng och hitta en tältplats och sen återvända dagen efter. Väderprognosen lovade gott och blandat första dagen och vi fick uppleva alltifrån strålande sol till hällregn.
Vår vandring startade på riktigt i Ullådalen och vi tog sikte upp mot Stendalen och Tväråvalvet. Vi var inte helt ensamma på fjället och vi mötte både andra vandrare som enstaka cyklister på MTB men mestadels var vi helt själva. Då jag hade tung packning och VIP-last (bebis) så åkte vandringsstavarna med. De var en oerhörd hjälp vid de tillfällen vi gick utanför stigarna och även när det blev brantare.
Vi stannade ofta till och betraktade den fantastiska miljön och jag fyllde på min vattenflaska i små bäckar många gånger bara för att jag kunde.
Fantastisk känsla av att vandra i tystnaden.
Efter en kort sejour uppe i Tväråvalvet, där det fortfarande fanns förvånansvärt mycket snö kvar, så vandrade vi sen bort mot Skuttjärn och Storskutkanten. Skum känsla att gå på snö i juli.
Explorer II:an hjälpte oss att hålla tidsplanen men även hålla koll på sovtider.
Efter några timmar på fjället så gjorde sig packning, barn och trött rygg sig påminda och det började bli dags att höja tempot för att slå läger.
Lagom till att vi slog läger i närheten av Bjelkes gruvor började regnmolnen närma sig. Nu var det bråttom att få upp tält och få in trött bebis och all packning. Hade inte använt mitt tält på några år och bad till tältgudarna att allt var komplett. (dumdristigt att inte kolla innan - ja, men lite spänning måste man väl kunna unna sig?)
Allt var komplett och efter lite omständlig uppsättning kunde vi äntligen introducera vår bebis till vår bostad för natten.
Tajmingen kunde inte varit bättre då det började regna när allt var klart. Efter en snabb gasolköksmiddag och ett evigt härjande med nappflaskor och vaggvisor kunde vi alla äntligen få lite välförtjänt sömn.
Dag 2 tog vi sikte mot Blåstenen eller ”Blåsten” som den kallas i folkmun och därefter en lugn vandring nedanför Lillskutan.
Vädret var extremt omväxlande även denna dag med både sol och regn och efter otaliga klädbyten enligt lager på lager principen så gick vi nedåt trädgränsen och Sätteråsen. Ju längre ned vi kom desto bättre blev vädret.
Fåglarna kvittrade och livet var sådär bra det kan bli när man vet att man närmar sig sitt mål.
Lagom till slutdestinationen passade junior på att ta sig ännu en välförtjänt sovpaus bak i ryggsäcken. Väldigt rogivande att höra snarkningar bakom nacken.
Efter två långa dagar, otroligt trötta men väldigt glada landade vi till slut vid vår slutdestination nere vid Årebjörnen.
Summering:
Glada att vi lyckats med bedriften att inte bara ha med oss en 11-åring som aldrig tidigare vistats i fjällmiljö, utan också ha genomfört den första fjällturen med vår 6-månaders son som förhoppningsvis kommer bli en av många framtida turer. Något jag kommer ta med mig till framtida turer är att försöka minimera packningen ännu mer. Nu kan jag med ärlighet säga att vi hade packat för mycket ”onödiga” saker som man kanske ofta gör när man har ansvar för en liten bebis och även vill ha det lite bekvämt på ålderns höst. Hela vandringen blev dock bra mycket tyngre än jag först trodde.
Kort summerat var det ett väldigt lyckat familjeäventyr. Explorer II:an var hela tiden en trygg kompis som hjälpte oss att hålla koll på tidsplaner och sovtider och när allt var lite tungt och jobbigt blev det genast roligare när man sneglade ned på handleden.
Grattis @Zorin till ett härligt äventyr, och till ditt medlemskap i Klocksnack Explorers Club! Härligt att få med minstingen också. Om man bara tänker till lite och förbereder sig rätt så är min erfarenhet att det går alldeles utmärkt att ta med små barn ut i fjällen.
Återigen, bra jobbat!
Idag blev det en kort tur med familjen till Stenportens naturreservat. Vacker natur och väldigt lättillgängligt. Det fanns flera trevligt ordnade grillplatser och fina möjligheter att göra sig av med sitt skräp på rätt sätt.
Har man vägarna förbi så rekommenderar jag ett stopp här.
P. S.
Imorgon fyller Klocksnack Explorers Club ett år. Det kommer vi att uppmärksamma under veckan. Håll utkik här i tråden!
D.S.
Får villigt erkänna att Explorern oftast blev fast på marken eftersom flygveckans mål var att ta höjd (max blev 800 till 1520 möh) och då fyllde en T-Touch funktionen något otroligt mycket bättre. Fick bli något nedflyg med Explorern, kanske mest för sakens skull.
Men patchen sitter kvar på jackan och får många uppskattande kommentarer.
Mål med äventyret: Vandring i rekreationssyfte i syfte att introducera fjällvärlden för son och brorsdotter.
Expeditionens medlemmar: sambo, 6-månaders son samt 11-årig brorsdotter
Äventyret:
Jag har en del vandringar i bagaget både i Sverige och utomlands och älskar att tillbringa tid ute i naturen både sommar som vinter. Efter att jag och min sambo nyligen fått barn så trodde jag inte att det var genomförbart att ta sig ut på fjället igen på många år. Plötsligt upptäckte jag att Thule hade ryggsäckar anpassade för vandring med bebisar från 6-månader och uppåt. Perfekt tänkte jag, undrar om man även kan få till en övernattning?
Sagt och gjort, plötsligt stod jag vid botten av Åreskutan med 19 kilo på ryggen (varav 8 kilo bebis) redo att introducera Sveriges underbara fjällvärld till den yngre generationen.
Då jag tycker det varit alldeles för få Explorer II i tråden beslöt jag mig för att ta den modellen på armen. Målet var att ta sig upp på Skutan och både följa markerade leder som ospårad terräng och hitta en tältplats och sen återvända dagen efter. Väderprognosen lovade gott och blandat första dagen och vi fick uppleva alltifrån strålande sol till hällregn.
Vår vandring startade på riktigt i Ullådalen och vi tog sikte upp mot Stendalen och Tväråvalvet. Vi var inte helt ensamma på fjället och vi mötte både andra vandrare som enstaka cyklister på MTB men mestadels var vi helt själva. Då jag hade tung packning och VIP-last (bebis) så åkte vandringsstavarna med. De var en oerhörd hjälp vid de tillfällen vi gick utanför stigarna och även när det blev brantare.
Vi stannade ofta till och betraktade den fantastiska miljön och jag fyllde på min vattenflaska i små bäckar många gånger bara för att jag kunde.
Fantastisk känsla av att vandra i tystnaden.
Efter en kort sejour uppe i Tväråvalvet, där det fortfarande fanns förvånansvärt mycket snö kvar, så vandrade vi sen bort mot Skuttjärn och Storskutkanten. Skum känsla att gå på snö i juli.
Explorer II:an hjälpte oss att hålla tidsplanen men även hålla koll på sovtider.
Efter några timmar på fjället så gjorde sig packning, barn och trött rygg sig påminda och det började bli dags att höja tempot för att slå läger.
Lagom till att vi slog läger i närheten av Bjelkes gruvor började regnmolnen närma sig. Nu var det bråttom att få upp tält och få in trött bebis och all packning. Hade inte använt mitt tält på några år och bad till tältgudarna att allt var komplett. (dumdristigt att inte kolla innan - ja, men lite spänning måste man väl kunna unna sig?)
Allt var komplett och efter lite omständlig uppsättning kunde vi äntligen introducera vår bebis till vår bostad för natten.
Tajmingen kunde inte varit bättre då det började regna när allt var klart. Efter en snabb gasolköksmiddag och ett evigt härjande med nappflaskor och vaggvisor kunde vi alla äntligen få lite välförtjänt sömn.
Dag 2 tog vi sikte mot Blåstenen eller ”Blåsten” som den kallas i folkmun och därefter en lugn vandring nedanför Lillskutan.
Vädret var extremt omväxlande även denna dag med både sol och regn och efter otaliga klädbyten enligt lager på lager principen så gick vi nedåt trädgränsen och Sätteråsen. Ju längre ned vi kom desto bättre blev vädret.
Fåglarna kvittrade och livet var sådär bra det kan bli när man vet att man närmar sig sitt mål.
Lagom till slutdestinationen passade junior på att ta sig ännu en välförtjänt sovpaus bak i ryggsäcken. Väldigt rogivande att höra snarkningar bakom nacken.
Efter två långa dagar, otroligt trötta men väldigt glada landade vi till slut vid vår slutdestination nere vid Årebjörnen.
Summering:
Glada att vi lyckats med bedriften att inte bara ha med oss en 11-åring som aldrig tidigare vistats i fjällmiljö, utan också ha genomfört den första fjällturen med vår 6-månaders son som förhoppningsvis kommer bli en av många framtida turer. Något jag kommer ta med mig till framtida turer är att försöka minimera packningen ännu mer. Nu kan jag med ärlighet säga att vi hade packat för mycket ”onödiga” saker som man kanske ofta gör när man har ansvar för en liten bebis och även vill ha det lite bekvämt på ålderns höst. Hela vandringen blev dock bra mycket tyngre än jag först trodde.
Kort summerat var det ett väldigt lyckat familjeäventyr. Explorer II:an var hela tiden en trygg kompis som hjälpte oss att hålla koll på tidsplaner och sovtider och när allt var lite tungt och jobbigt blev det genast roligare när man sneglade ned på handleden.
Otroligt ambitiöst gjort, jag är djupt imponerad.
Kul att du tar upp ditt gamla intresse även med barn. Vi gjorde likadant fast med segling.
Vår son var ca 3 månader när han seglade första gången.
En liten anekdot, vi skulle testa en superliten flytväst på honom och eftersom vi var hemma så testade vi i badkaret. När jag lyfte upp honom defter gokänt testresultat så tyckte jag att han kändes så himla tung... Då upptäckte jag att vi glömt att ta av blöjan som blivit helt full med vatten
Små bebisar har ju inte så starka nackmuskler, funkar ryggan bra med tanke på det?
Otroligt ambitiöst gjort, jag är djupt imponerad.
Kul att du tar upp ditt gamla intresse även med barn. Vi gjorde likadant fast med segling.
Vår son var ca 3 månader när han seglade första gången.
En liten anekdot, vi skulle testa en superliten flytväst på honom och eftersom vi var hemma så testade vi i badkaret. När jag lyfte upp honom defter gokänt testresultat så tyckte jag att han kändes så himla tung... Då upptäckte jag att vi glömt att ta av blöjan som blivit helt full med vatten
Små bebisar har ju inte så starka nackmuskler, funkar ryggan bra med tanke på det?
GQ Mgazine skriver om Explorers Club och The Rolex Expedition Watch Program. Först står det lite allmänt om programmet, men sen kan man läsa om de tre senaste expeditionerna där klockorna har fått följa med. Mycket intressant läsning!
Bild på en Submariner som letar efter sjukna piratskepp
GQ Mgazine skriver om Explorers Club och The Rolex Expedition Watch Program. Först står det lite allmänt om programmet, men sen kan man läsa om de tre senaste expeditionerna där klockorna har fått följa med. Mycket intressant läsning!
Bild på en Submariner som letar efter sjukna piratskepp
Mål:
Att under tre dagar lede ett kompani ur Försvarsmakten upp på Helags (1797 möh)
Äventyret i sig:
Dag 1 - Resedag
Lördag morgon och jag går upp tidigt för att packa. Det går ganska mycket på rutin vid det här laget. Efter att ha kollat vädret, vilket jag ska återkomma till, bestämmer jag mig för att ta den tjocka sovsäcken och fler fältskjortor än t-shirts. Jag packar både det vanliga regnstället och skalplagg.
Något senare än planerat sätter vi oss i bilen och kör mot Kläppen. Efter att ha parkerat vid Kläppens parkering blir det helikopter till Helags fjällstation. Där slår vi läger och planerar morgondagens rek.
I helikopter på väg från kläppen till Helags fjällstation
Min bostad den kommande veckan, med marschmålet i bakgrunden
Dag 2 - Förberedelser
Efter en stadig frukost i form av frystorkat är det rek av marschväg som gäller för min del. Jag packar en mindre ryggsäck för en topptur och ger mig av längs den södra leden upp på toppen. Jag möter många trevliga människor längs vägen. Vi diskuterar allt från lumparminnen och försvarspolitik till forskning om den hotade fjällräven.
Jag når till sist renstängslet som ligger på ca 1730 möh (ca 1 kilometer från toppen) innan jag tvingas vända. Vi har bestämt en tid för återsamlig i lägret och jag vill inte vara sen. Reken renderar i några tillägg i min övningsplan kopplat till säkerheten. Sedan blir det en middag på fjällstationen.
Dag 3 - Egentid
I och med att mina förberedelser dagen innan gick så pass bra har jag skapat utrymme för lite egentid. Jag hinner ta en våffla på fjällstationen, gå igenom min utrustning en extra gång, och bara njuta av fjällvärlden.
Men idag kommer också manskapet som i omgångar ska följa med mig upp på toppen de kommande dagarna. Det kommer även helikopterlaster med materiel som ska tas emot. Eftermiddagen består mycket i att se till att saker och ting hamnar på rätt plats, att alla tält sätts upp rätt i förhållande till vindriktningen, och att ge manskapet ingångsvärden för morgondagen.
Dag 4 - A storm is comming...
Då var det dags! Första av tre toppturer på tre dagar. Plutonen känns taggad på att komma igång och jag tänker inte hålla dem tillbaka. Vi håller ett högt tempo inledningsvis, vilket korrigerar sig själv efter den första rasten.
När vi kommer upp i höjd med tidigare nämnda renstängsel börjar täta moln rulla in över toppen. Ytterligare en tid senare nedgår sikten till mindre än 15 meter, vilket tvingar oss att tajta ihop kolonnen och sänka tempot. När vi har ca 200 meter kvar till toppen kommer regn och hagel från alla håll. Vi står mitt i regnmolnet och vinden tilltar i styrka. 16 meter per sekund och betydligt mer i byarna. Jag tänker givetvis tanken att det kanske är läge att avbryta försöket att nå toppen. Men med 200 meter kvar spelar det knappast någon roll om vi fortsätter och sedan vänder, eller om vi vänder med en gång. Vid det här laget har jag slutat ta bilder och fokuserar istället på säkerheten.
När vi når toppen är de flesta blöta in på livet, oavsett vad man har haft på dig för förstärkningsplagg. Vägen ner är hal och med lika dålig sikt som innan. När regnet lättar något stannar vi för lång rast och äter lunch. Ungefär halvvägs in i lunchen drar nästa regnskur in. Då har folk hunnit förstärka av sina regnkläder och de som inte var blöta sen innan blir nu genomvåta även de. Den sista biten ner slipper vi regnet, men himlen ser vi inte mer för än dagen därpå.
Flaggan var med upp på toppen. Här hänger den på tork inne i tältet
Dag 5 - Kontraster
Vi vaknar till ett relativt vackert väder, men toppen är klädd i moln och jag förklarar för dagens pluton att det inte är säkert att vi kommer nå toppen. Gårdagens och nattens regn blir tydligt på vägen upp. Vattendrag som vi med lätthet gick över under gårdagen har blivit betydligt svårare att ta sig över idag. Vattnet är ca 10 centimeter djupare och strömmar betydligt mer än gårdagen. Detta innebär att det tar lite längre tid än dagen innan och att vi får hjälpas åt att ta oss över. Vi hjälper även några civila över vattnet på ett par ställen.
I takt med att vi närmar oss toppen skingrar sig molnen. Upplevelsen är en helt annan än gårdagen och jag börjar förstå varför National Geographic har utsett Helags till världens tredje vackraste topptur. På vägen upp ser vi Predikstolen med sina 1682 möh i söder. Vi får också ett välkommet besök av polis-flyget som stannade och hovrade intill oss på vägen upp.
Predikstolen med sina 1682 möh
Polisflyget tittar förbi
Men vädret skiftar som bekant fort i fjällen och medan vi står på toppen slukas vi åter upp av tjocka moln. Men vi hann njuta av utsikten en kort stund dessförinnan. Ibland ska man ha tur också!
Undertecknad med flagga
Det finns en gästbok på toppen som man kan fylla i om man vill
Dag 5 - Ja, en gång till
På kvällen sitter vi officerare och går igenom dagen och samordnar morgondagens verksamhet. När vi tittar på morgondagens väder ser vi att det ska regna precis hela dagen. Men det är fint väder under kvällen så varför inte ta upp den sista plutonen nu? Nog med förslag. Vi presenterar idén för manskapet och de köper idén med hull och hår.
22:15 påbörjar vi toppturen, min andra den dagen, och min tredje på två dagar... Vädret är fantastiskt. Nästan helt vindstilla och det blir aldrig riktigt mörkt. 01:02 når vi toppen och utsikten är magisk. I nord-väst ser vi vad som ska komma att bli morgondagens regnväder sakta närma sig i dalgångarna.
Straxt före 04 är vi tillbaka i lägret och då faller också de första regndropparna. Tajmingen hade inte kunnat vara bättre.
Dag 6 - Återhämtning
I och med att vi höll på in på småtimmarna tar vi inte emot truppen för än efter lunch. Då kör vi ett lättare fyspass med fokus på rörlighet. Därefter får alla tid till att tvaga sig och vårda sin utrustning. Senare på kvällen har vi en gemensam middag inne på fjällstationen.
Mer sikt än såhär hade vi inte under dagen. Bilden är tagen 100 meter från fjällstationen.
Dag 7 - Hemfärd
Så var det dags att lämna fjällen för den här gången. Vi går upp tidigt och bryter förläggningen och packar för att lasta viss materiel i helikopter. Efter en flygtur till Kläppens parkering och några timmar i bil är det här äventyret över.
Min skjuts anländer
Tack för den här gången Helags!
Måluppfyllnad:
Alla utom en (ca 100 man) gick hela vägen upp på toppen, vilket jag får kalla godkänt. Undertecknad har tagit ca 3000 höjdmeter under veckan. Ingen träningsverk, men lite ömma och svullna knän efter att även ha gått dessa 3000 meter nedför. Det är ändå ett rätt bra jobb man har när man får betalt för att göra sånt här.
Mål:
Att under tre dagar lede ett kompani ur Försvarsmakten upp på Helags (1797 möh)
Äventyret i sig:
Dag 1 - Resedag
Lördag morgon och jag går upp tidigt för att packa. Det går ganska mycket på rutin vid det här laget. Efter att ha kollat vädret, vilket jag ska återkomma till, bestämmer jag mig för att ta den tjocka sovsäcken och fler fältskjortor än t-shirts. Jag packar både det vanliga regnstället och skalplagg.
Något senare än planerat sätter vi oss i bilen och kör mot Kläppen. Efter att ha parkerat vid Kläppens parkering blir det helikopter till Helags fjällstation. Där slår vi läger och planerar morgondagens rek.
I helikopter på väg från kläppen till Helags fjällstation
Min bostad den kommande veckan, med marschmålet i bakgrunden
Dag 2 - Förberedelser
Efter en stadig frukost i form av frystorkat är det rek av marschväg som gäller för min del. Jag packar en mindre ryggsäck för en topptur och ger mig av längs den södra leden upp på toppen. Jag möter många trevliga människor längs vägen. Vi diskuterar allt från lumparminnen och försvarspolitik till forskning om den hotade fjällräven.
Jag når till sist renstängslet som ligger på ca 1730 möh (ca 1 kilometer från toppen) innan jag tvingas vända. Vi har bestämt en tid för återsamlig i lägret och jag vill inte vara sen. Reken renderar i några tillägg i min övningsplan kopplat till säkerheten. Sedan blir det en middag på fjällstationen.
Dag 3 - Egentid
I och med att mina förberedelser dagen innan gick så pass bra har jag skapat utrymme för lite egentid. Jag hinner ta en våffla på fjällstationen, gå igenom min utrustning en extra gång, och bara njuta av fjällvärlden.
Men idag kommer också manskapet som i omgångar ska följa med mig upp på toppen de kommande dagarna. Det kommer även helikopterlaster med materiel som ska tas emot. Eftermiddagen består mycket i att se till att saker och ting hamnar på rätt plats, att alla tält sätts upp rätt i förhållande till vindriktningen, och att ge manskapet ingångsvärden för morgondagen.
Dag 4 - A storm is comming...
Då var det dags! Första av tre toppturer på tre dagar. Plutonen känns taggad på att komma igång och jag tänker inte hålla dem tillbaka. Vi håller ett högt tempo inledningsvis, vilket korrigerar sig själv efter den första rasten.
När vi kommer upp i höjd med tidigare nämnda renstängsel börjar täta moln rulla in över toppen. Ytterligare en tid senare nedgår sikten till mindre än 15 meter, vilket tvingar oss att tajta ihop kolonnen och sänka tempot. När vi har ca 200 meter kvar till toppen kommer regn och hagel från alla håll. Vi står mitt i regnmolnet och vinden tilltar i styrka. 16 meter per sekund och betydligt mer i byarna. Jag tänker givetvis tanken att det kanske är läge att avbryta försöket att nå toppen. Men med 200 meter kvar spelar det knappast någon roll om vi fortsätter och sedan vänder, eller om vi vänder med en gång. Vid det här laget har jag slutat ta bilder och fokuserar istället på säkerheten.
När vi når toppen är de flesta blöta in på livet, oavsett vad man har haft på dig för förstärkningsplagg. Vägen ner är hal och med lika dålig sikt som innan. När regnet lättar något stannar vi för lång rast och äter lunch. Ungefär halvvägs in i lunchen drar nästa regnskur in. Då har folk hunnit förstärka av sina regnkläder och de som inte var blöta sen innan blir nu genomvåta även de. Den sista biten ner slipper vi regnet, men himlen ser vi inte mer för än dagen därpå.
Flaggan var med upp på toppen. Här hänger den på tork inne i tältet
Dag 5 - Kontraster
Vi vaknar till ett relativt vackert väder, men toppen är klädd i moln och jag förklarar för dagens pluton att det inte är säkert att vi kommer nå toppen. Gårdagens och nattens regn blir tydligt på vägen upp. Vattendrag som vi med lätthet gick över under gårdagen har blivit betydligt svårare att ta sig över idag. Vattnet är ca 10 centimeter djupare och strömmar betydligt mer än gårdagen. Detta innebär att det tar lite längre tid än dagen innan och att vi får hjälpas åt att ta oss över. Vi hjälper även några civila över vattnet på ett par ställen.
I takt med att vi närmar oss toppen skingrar sig molnen. Upplevelsen är en helt annan än gårdagen och jag börjar förstå varför National Geographic har utsett Helags till världens tredje vackraste topptur. På vägen upp ser vi Predikstolen med sina 1682 möh i söder. Vi får också ett välkommet besök av polis-flyget som stannade och hovrade intill oss på vägen upp.
Predikstolen med sina 1682 möh
Polisflyget tittar förbi
Men vädret skiftar som bekant fort i fjällen och medan vi står på toppen slukas vi åter upp av tjocka moln. Men vi hann njuta av utsikten en kort stund dessförinnan. Ibland ska man ha tur också!
Undertecknad med flagga
Det finns en gästbok på toppen som man kan fylla i om man vill
Dag 5 - Ja, en gång till
På kvällen sitter vi officerare och går igenom dagen och samordnar morgondagens verksamhet. När vi tittar på morgondagens väder ser vi att det ska regna precis hela dagen. Men det är fint väder under kvällen så varför inte ta upp den sista plutonen nu? Nog med förslag. Vi presenterar idén för manskapet och de köper idén med hull och hår.
22:15 påbörjar vi toppturen, min andra den dagen, och min tredje på två dagar... Vädret är fantastiskt. Nästan helt vindstilla och det blir aldrig riktigt mörkt. 01:02 når vi toppen och utsikten är magisk. I nord-väst ser vi vad som ska komma att bli morgondagens regnväder sakta närma sig i dalgångarna.
Straxt före 04 är vi tillbaka i lägret och då faller också de första regndropparna. Tajmingen hade inte kunnat vara bättre.
Dag 6 - Återhämtning
I och med att vi höll på in på småtimmarna tar vi inte emot truppen för än efter lunch. Då kör vi ett lättare fyspass med fokus på rörlighet. Därefter får alla tid till att tvaga sig och vårda sin utrustning. Senare på kvällen har vi en gemensam middag inne på fjällstationen.
Mer sikt än såhär hade vi inte under dagen. Bilden är tagen 100 meter från fjällstationen.
Dag 7 - Hemfärd
Så var det dags att lämna fjällen för den här gången. Vi går upp tidigt och bryter förläggningen och packar för att lasta viss materiel i helikopter. Efter en flygtur till Kläppens parkering och några timmar i bil är det här äventyret över.
Min skjuts anländer
Tack för den här gången Helags!
Måluppfyllnad:
Alla utom en (ca 100 man) gick hela vägen upp på toppen, vilket jag får kalla godkänt. Undertecknad har tagit ca 3000 höjdmeter under veckan. Ingen träningsverk, men lite ömma och svullna knän efter att även ha gått dessa 3000 meter nedför. Det är ändå ett rätt bra jobb man har när man får betalt för att göra sånt här.
Mål:
Att under tre dagar lede ett kompani ur Försvarsmakten upp på Helags (1797 möh)
Äventyret i sig:
Dag 1 - Resedag
Lördag morgon och jag går upp tidigt för att packa. Det går ganska mycket på rutin vid det här laget. Efter att ha kollat vädret, vilket jag ska återkomma till, bestämmer jag mig för att ta den tjocka sovsäcken och fler fältskjortor än t-shirts. Jag packar både det vanliga regnstället och skalplagg.
Något senare än planerat sätter vi oss i bilen och kör mot Kläppen. Efter att ha parkerat vid Kläppens parkering blir det helikopter till Helags fjällstation. Där slår vi läger och planerar morgondagens rek.
I helikopter på väg från kläppen till Helags fjällstation
Min bostad den kommande veckan, med marschmålet i bakgrunden
Dag 2 - Förberedelser
Efter en stadig frukost i form av frystorkat är det rek av marschväg som gäller för min del. Jag packar en mindre ryggsäck för en topptur och ger mig av längs den södra leden upp på toppen. Jag möter många trevliga människor längs vägen. Vi diskuterar allt från lumparminnen och försvarspolitik till forskning om den hotade fjällräven.
Jag når till sist renstängslet som ligger på ca 1730 möh (ca 1 kilometer från toppen) innan jag tvingas vända. Vi har bestämt en tid för återsamlig i lägret och jag vill inte vara sen. Reken renderar i några tillägg i min övningsplan kopplat till säkerheten. Sedan blir det en middag på fjällstationen.
Dag 3 - Egentid
I och med att mina förberedelser dagen innan gick så pass bra har jag skapat utrymme för lite egentid. Jag hinner ta en våffla på fjällstationen, gå igenom min utrustning en extra gång, och bara njuta av fjällvärlden.
Men idag kommer också manskapet som i omgångar ska följa med mig upp på toppen de kommande dagarna. Det kommer även helikopterlaster med materiel som ska tas emot. Eftermiddagen består mycket i att se till att saker och ting hamnar på rätt plats, att alla tält sätts upp rätt i förhållande till vindriktningen, och att ge manskapet ingångsvärden för morgondagen.
Dag 4 - A storm is comming...
Då var det dags! Första av tre toppturer på tre dagar. Plutonen känns taggad på att komma igång och jag tänker inte hålla dem tillbaka. Vi håller ett högt tempo inledningsvis, vilket korrigerar sig själv efter den första rasten.
När vi kommer upp i höjd med tidigare nämnda renstängsel börjar täta moln rulla in över toppen. Ytterligare en tid senare nedgår sikten till mindre än 15 meter, vilket tvingar oss att tajta ihop kolonnen och sänka tempot. När vi har ca 200 meter kvar till toppen kommer regn och hagel från alla håll. Vi står mitt i regnmolnet och vinden tilltar i styrka. 16 meter per sekund och betydligt mer i byarna. Jag tänker givetvis tanken att det kanske är läge att avbryta försöket att nå toppen. Men med 200 meter kvar spelar det knappast någon roll om vi fortsätter och sedan vänder, eller om vi vänder med en gång. Vid det här laget har jag slutat ta bilder och fokuserar istället på säkerheten.
När vi når toppen är de flesta blöta in på livet, oavsett vad man har haft på dig för förstärkningsplagg. Vägen ner är hal och med lika dålig sikt som innan. När regnet lättar något stannar vi för lång rast och äter lunch. Ungefär halvvägs in i lunchen drar nästa regnskur in. Då har folk hunnit förstärka av sina regnkläder och de som inte var blöta sen innan blir nu genomvåta även de. Den sista biten ner slipper vi regnet, men himlen ser vi inte mer för än dagen därpå.
Flaggan var med upp på toppen. Här hänger den på tork inne i tältet
Dag 5 - Kontraster
Vi vaknar till ett relativt vackert väder, men toppen är klädd i moln och jag förklarar för dagens pluton att det inte är säkert att vi kommer nå toppen. Gårdagens och nattens regn blir tydligt på vägen upp. Vattendrag som vi med lätthet gick över under gårdagen har blivit betydligt svårare att ta sig över idag. Vattnet är ca 10 centimeter djupare och strömmar betydligt mer än gårdagen. Detta innebär att det tar lite längre tid än dagen innan och att vi får hjälpas åt att ta oss över. Vi hjälper även några civila över vattnet på ett par ställen.
I takt med att vi närmar oss toppen skingrar sig molnen. Upplevelsen är en helt annan än gårdagen och jag börjar förstå varför National Geographic har utsett Helags till världens tredje vackraste topptur. På vägen upp ser vi Predikstolen med sina 1682 möh i söder. Vi får också ett välkommet besök av polis-flyget som stannade och hovrade intill oss på vägen upp.
Predikstolen med sina 1682 möh
Polisflyget tittar förbi
Men vädret skiftar som bekant fort i fjällen och medan vi står på toppen slukas vi åter upp av tjocka moln. Men vi hann njuta av utsikten en kort stund dessförinnan. Ibland ska man ha tur också!
Undertecknad med flagga
Det finns en gästbok på toppen som man kan fylla i om man vill
Dag 5 - Ja, en gång till
På kvällen sitter vi officerare och går igenom dagen och samordnar morgondagens verksamhet. När vi tittar på morgondagens väder ser vi att det ska regna precis hela dagen. Men det är fint väder under kvällen så varför inte ta upp den sista plutonen nu? Nog med förslag. Vi presenterar idén för manskapet och de köper idén med hull och hår.
22:15 påbörjar vi toppturen, min andra den dagen, och min tredje på två dagar... Vädret är fantastiskt. Nästan helt vindstilla och det blir aldrig riktigt mörkt. 01:02 når vi toppen och utsikten är magisk. I nord-väst ser vi vad som ska komma att bli morgondagens regnväder sakta närma sig i dalgångarna.
Straxt före 04 är vi tillbaka i lägret och då faller också de första regndropparna. Tajmingen hade inte kunnat vara bättre.
Dag 6 - Återhämtning
I och med att vi höll på in på småtimmarna tar vi inte emot truppen för än efter lunch. Då kör vi ett lättare fyspass med fokus på rörlighet. Därefter får alla tid till att tvaga sig och vårda sin utrustning. Senare på kvällen har vi en gemensam middag inne på fjällstationen.
Mer sikt än såhär hade vi inte under dagen. Bilden är tagen 100 meter från fjällstationen.
Dag 7 - Hemfärd
Så var det dags att lämna fjällen för den här gången. Vi går upp tidigt och bryter förläggningen och packar för att lasta viss materiel i helikopter. Efter en flygtur till Kläppens parkering och några timmar i bil är det här äventyret över.
Min skjuts anländer
Tack för den här gången Helags!
Måluppfyllnad:
Alla utom en (ca 100 man) gick hela vägen upp på toppen, vilket jag får kalla godkänt. Undertecknad har tagit ca 3000 höjdmeter under veckan. Ingen träningsverk, men lite ömma och svullna knän efter att även ha gått dessa 3000 meter nedför. Det är ändå ett rätt bra jobb man har när man får betalt för att göra sånt här.
Mål:
Att under tre dagar lede ett kompani ur Försvarsmakten upp på Helags (1797 möh)
Äventyret i sig:
Dag 1 - Resedag
Lördag morgon och jag går upp tidigt för att packa. Det går ganska mycket på rutin vid det här laget. Efter att ha kollat vädret, vilket jag ska återkomma till, bestämmer jag mig för att ta den tjocka sovsäcken och fler fältskjortor än t-shirts. Jag packar både det vanliga regnstället och skalplagg.
Något senare än planerat sätter vi oss i bilen och kör mot Kläppen. Efter att ha parkerat vid Kläppens parkering blir det helikopter till Helags fjällstation. Där slår vi läger och planerar morgondagens rek.
I helikopter på väg från kläppen till Helags fjällstation
Min bostad den kommande veckan, med marschmålet i bakgrunden
Dag 2 - Förberedelser
Efter en stadig frukost i form av frystorkat är det rek av marschväg som gäller för min del. Jag packar en mindre ryggsäck för en topptur och ger mig av längs den södra leden upp på toppen. Jag möter många trevliga människor längs vägen. Vi diskuterar allt från lumparminnen och försvarspolitik till forskning om den hotade fjällräven.
Jag når till sist renstängslet som ligger på ca 1730 möh (ca 1 kilometer från toppen) innan jag tvingas vända. Vi har bestämt en tid för återsamlig i lägret och jag vill inte vara sen. Reken renderar i några tillägg i min övningsplan kopplat till säkerheten. Sedan blir det en middag på fjällstationen.
Dag 3 - Egentid
I och med att mina förberedelser dagen innan gick så pass bra har jag skapat utrymme för lite egentid. Jag hinner ta en våffla på fjällstationen, gå igenom min utrustning en extra gång, och bara njuta av fjällvärlden.
Men idag kommer också manskapet som i omgångar ska följa med mig upp på toppen de kommande dagarna. Det kommer även helikopterlaster med materiel som ska tas emot. Eftermiddagen består mycket i att se till att saker och ting hamnar på rätt plats, att alla tält sätts upp rätt i förhållande till vindriktningen, och att ge manskapet ingångsvärden för morgondagen.
Dag 4 - A storm is comming...
Då var det dags! Första av tre toppturer på tre dagar. Plutonen känns taggad på att komma igång och jag tänker inte hålla dem tillbaka. Vi håller ett högt tempo inledningsvis, vilket korrigerar sig själv efter den första rasten.
När vi kommer upp i höjd med tidigare nämnda renstängsel börjar täta moln rulla in över toppen. Ytterligare en tid senare nedgår sikten till mindre än 15 meter, vilket tvingar oss att tajta ihop kolonnen och sänka tempot. När vi har ca 200 meter kvar till toppen kommer regn och hagel från alla håll. Vi står mitt i regnmolnet och vinden tilltar i styrka. 16 meter per sekund och betydligt mer i byarna. Jag tänker givetvis tanken att det kanske är läge att avbryta försöket att nå toppen. Men med 200 meter kvar spelar det knappast någon roll om vi fortsätter och sedan vänder, eller om vi vänder med en gång. Vid det här laget har jag slutat ta bilder och fokuserar istället på säkerheten.
När vi når toppen är de flesta blöta in på livet, oavsett vad man har haft på dig för förstärkningsplagg. Vägen ner är hal och med lika dålig sikt som innan. När regnet lättar något stannar vi för lång rast och äter lunch. Ungefär halvvägs in i lunchen drar nästa regnskur in. Då har folk hunnit förstärka av sina regnkläder och de som inte var blöta sen innan blir nu genomvåta även de. Den sista biten ner slipper vi regnet, men himlen ser vi inte mer för än dagen därpå.
Flaggan var med upp på toppen. Här hänger den på tork inne i tältet
Dag 5 - Kontraster
Vi vaknar till ett relativt vackert väder, men toppen är klädd i moln och jag förklarar för dagens pluton att det inte är säkert att vi kommer nå toppen. Gårdagens och nattens regn blir tydligt på vägen upp. Vattendrag som vi med lätthet gick över under gårdagen har blivit betydligt svårare att ta sig över idag. Vattnet är ca 10 centimeter djupare och strömmar betydligt mer än gårdagen. Detta innebär att det tar lite längre tid än dagen innan och att vi får hjälpas åt att ta oss över. Vi hjälper även några civila över vattnet på ett par ställen.
I takt med att vi närmar oss toppen skingrar sig molnen. Upplevelsen är en helt annan än gårdagen och jag börjar förstå varför National Geographic har utsett Helags till världens tredje vackraste topptur. På vägen upp ser vi Predikstolen med sina 1682 möh i söder. Vi får också ett välkommet besök av polis-flyget som stannade och hovrade intill oss på vägen upp.
Predikstolen med sina 1682 möh
Polisflyget tittar förbi
Men vädret skiftar som bekant fort i fjällen och medan vi står på toppen slukas vi åter upp av tjocka moln. Men vi hann njuta av utsikten en kort stund dessförinnan. Ibland ska man ha tur också!
Undertecknad med flagga
Det finns en gästbok på toppen som man kan fylla i om man vill
Dag 5 - Ja, en gång till
På kvällen sitter vi officerare och går igenom dagen och samordnar morgondagens verksamhet. När vi tittar på morgondagens väder ser vi att det ska regna precis hela dagen. Men det är fint väder under kvällen så varför inte ta upp den sista plutonen nu? Nog med förslag. Vi presenterar idén för manskapet och de köper idén med hull och hår.
22:15 påbörjar vi toppturen, min andra den dagen, och min tredje på två dagar... Vädret är fantastiskt. Nästan helt vindstilla och det blir aldrig riktigt mörkt. 01:02 når vi toppen och utsikten är magisk. I nord-väst ser vi vad som ska komma att bli morgondagens regnväder sakta närma sig i dalgångarna.
Straxt före 04 är vi tillbaka i lägret och då faller också de första regndropparna. Tajmingen hade inte kunnat vara bättre.
Dag 6 - Återhämtning
I och med att vi höll på in på småtimmarna tar vi inte emot truppen för än efter lunch. Då kör vi ett lättare fyspass med fokus på rörlighet. Därefter får alla tid till att tvaga sig och vårda sin utrustning. Senare på kvällen har vi en gemensam middag inne på fjällstationen.
Mer sikt än såhär hade vi inte under dagen. Bilden är tagen 100 meter från fjällstationen.
Dag 7 - Hemfärd
Så var det dags att lämna fjällen för den här gången. Vi går upp tidigt och bryter förläggningen och packar för att lasta viss materiel i helikopter. Efter en flygtur till Kläppens parkering och några timmar i bil är det här äventyret över.
Min skjuts anländer
Tack för den här gången Helags!
Måluppfyllnad:
Alla utom en (ca 100 man) gick hela vägen upp på toppen, vilket jag får kalla godkänt. Undertecknad har tagit ca 3000 höjdmeter under veckan. Ingen träningsverk, men lite ömma och svullna knän efter att även ha gått dessa 3000 meter nedför. Det är ändå ett rätt bra jobb man har när man får betalt för att göra sånt här.
Häftigt!
Kan tänka mig att det är en annan upplevelse när man går samma tur flera dagar i rad - att kroppen och hjärnan lär sig hur det känns när man passerar en viss sten och att man minns var det var bäst att sätta foten osv?
Lite som en löprunda man springer regelbundet, typ "nu ökar jag fram till nästa kurva för därefter kommer en liten nerförsbacke".
Helags stod på schemat under mitt sommaräventyr också men det ställdes hastigt in på grund av anledningar jag återkommer till när jag tar mig samman och skriver min rapport. Inom kort.
Häftigt!
Kan tänka mig att det är en annan upplevelse när man går samma tur flera dagar i rad - att kroppen och hjärnan lär sig hur det känns när man passerar en viss sten och att man minns var det var bäst att sätta foten osv?
Lite som en löprunda man springer regelbundet, typ "nu ökar jag fram till nästa kurva för därefter kommer en liten nerförsbacke".
Helags stod på schemat under mitt sommaräventyr också men det ställdes hastigt in på grund av anledningar jag återkommer till när jag tar mig samman och skriver min rapport. Inom kort.
Ja, nu känns det som att jag kan Helags ganska bra. I ärlighetens namn så var det inte särskilt inspirerande att gå samma sträcka varje dag. Min stora behållning var att varje tur var så olika varandra. En i oväder av guds nåde, en i fint väder, och en mitt i natten. Det gjorde allt så mycket mer värt det.
