Två reflektioner från dagens knivsliparsession:
1. Tur det är säsong för långärmat. När man rakat av allt hår på vänster underarm för att kolla om knivarna blev vassa ser det lite fånigt ut.
2. Rostfritt stål må vara behändigt och smidigt, men det är jäsikens mycket roligare att vässa kolstål.
Kvällens session var med två japanska billigare kockknivar, den rostfria en av de billigaste ur Tojiros DP-linje, en Tojiro FU-312. Kolstålskniven är en av de billigaste jag hittade på bukten för ett par år sen, en Kanetsune KC332.
Kvällens stenval var från JNS i Danmark,
https://www.japanesenaturalstones.com
Grundslipningen var på deras egna syntetiska "JNS 800 Matukusuyama" som ju är en sten som mår bäst av att vara helt dränkt en stund innan slipningen. Och då den är ganska tjock tar den ett par dar på sig att torka efter en sån här session.
Finliret blev på "JNS Aoto Matukusuyama", en av hans syntetiska aoto-stenar med lite variabel kornstorlek kring 3-5000 grit (japanska skalan).
Avsluta med strigling på lite japanskt hästarsle, också köpt från Maksim på JNS.
Tyvärr tänkte jag inte på att ta bilder... men vasst blev det, speciellt kolstålkniven. Faktum är att den rostfria kniven köpte jag för ett par år sen som övningsobjekt för att lära mig slipa VG-10-stål och då jag har för många knivar är den permanent utlånad till en vän som lagar lite mer mat än mig så att han kan slita ned den fortare än vad jag kan själv. Min baktanke att han ska bli kär och köpa lite finare knivar och egna slipstenar har ännu inte gått i lås.
