Funderade lite idag när jag var ute och joggade...
Rent generellt, vilket är mest slitsamt för kroppen, dvs högre risk för skador:
Öka distansen men bibehållet tempo eller öka tempot med bibehållen distans?
Eller om man vänder på det, vad är mest effektivt om man vill prestera bättre på sikt?
Aldrig funderat så mycket på det, då jag brukar variera tempo och distans, men blev nyfiken.
Tror inte att du är ensam om dessa tankar. Vad vill du uppnå?
För egen del vill jag vara snabb (nåja, så snabb det går) och uthållig, men om jag behöver välja, så vill jag hellre hålla för ett par timmars trail/fjällöpning än att maxa 10k på asfalt.
Hittills har det inte gått att kombinera. Träning för snabba 5 eller 10 leder allt för lätt till skador, på bekostnad av de långa passen. Och träning av uteslutande långa långsamma pass leder till sänkt toppfart. Åtminstone för mig. Men långa långsamma pass ger mindre besvär. Vissa år rentav återhämtande. Det märks främst när jag får springa i fjällen. Då blir det både höjdmetrar och mycket tekniskt underlag, dvs låg fart. Men jag kan vara ute mycket längre än sisådär 40 minuter. Glädjen är så mycket högre under passet, än när man pressar tempo. (Inte för att det inte krävs flås att plocka 500-600 höjdmeter.)
Med det sagt, så är det ju tider vi jämför… 5k under 20. 10k under 40. Över 3000 på Coopers. Tusingar i farter under 4:00. Halv-maraton under 1:30. Helmaraton under 3:00. Osv. Osv.
Sånt här jämför vi inte lika ofta (även om
man ser det, om man ”spakar in” Instagram rätt):
Med det sagt så har vi ju olika mål och förutsättningar. Det korta svaret är, att för mig funkar ökning av distans (ej fart) bättre än ökning av fart.
