Hade noll motivation inför dagens pass, och kände mig riktigt sliten. Fredagens 22k följdes av upptagning av ca 600 kg cementplattor och igår skyfflade jag ca 800 kg singel. Så man kan lugnt säga att kroppen kändes allt annat än lätt.
Det krävdes alltså en motivator. 2013 fick min svåger mig att under semestern i Värmland ställa upp i Värmlands-DM (förvånande att de lät en skåning springa), 5 000 meter bana. Det gick över förväntan och jag tog mig i mål som trea i B-finalen, på 19:44. Trots ingen bana, ingen publik och inga motståndare, och med tunga ben kändes det som ett mål för dagen. Så, 2k uppvärmning med 5k nedvarvning och ett rekordförsök däremellan fick bli dagens pass.
Och håll i hatten...