-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Löpning. Nu riktigt OT
- Trådstartare Anders Svensson
- Start datum
Idag var det dags..... kanske inte 100% löparrelaterat…men en story...
Haft problem med ryggen länge. Började stöka ordentligt mars 2020 efter ett löppass med ryggskott och smärtor ner i vänster ben, vad och fot. Efter det har det hållit på så konstant fram till nu i olika grader, perioder och intensitet. En brännande smärta under knät ner i smalben och fot som inte går att bli av med. Känns som att stå i en tunna med lava när det är som värst. En smärta inget biter på och paniken gör att man bara vill lämna sin kropp….som ändå är trasig.
Går på gym, gått hos sjukgymnast, bränt Rolexpengar på naprapater mm. Det kommer och går så det är inte konstant. Men har gjort ont i någon mån varje dag. Har funnits korta perioder helt utan smärta, och då har löparlivet varit en dröm....vi pratar dagar.
Har gått hos Spine Center till och från senaste åren för att försöka reda ut vad det är som knasar. Som lekman har man ett hum och en teori såklart, men specialisterna får stå för fakta. I höstas testade jag en nervblockad, spruta i ryggen där man lägger bedövning så nära nerven som möjligt, för att se var problematiken sitter. Problemet satt mellan kota L3 & L4, där var det trångt.
Efter ett flertal magnetröntgen/skiktröntgen? .....man kryper i det dunkande röret och ligger där en kvart och tänker på nåt kul...så blev domen Spinal Stenos.
Vet inte om det är ett samlingsbegrepp för att det helt enkelt är för trångt kring nervroten pga påbyggnad av ödem och bös på kotorna samt en disk som buktar en aning. Inget diskbråck.
Så efter massa ångest i början av året tackade jag ja till en operation som gick av stapeln i morse 07:30. En nobrainer kanske...men oddsen jag fick var….. 80% blir bättre, 10% märker ingen förbättring och 10% upplever en försämring. 10% är rätt högt om man tänker att man stoppar ner handen i en burk med vita flörtkulor och drar upp en radom boll.....som kanske har en otursmarkering på sig. Därav ångesten!
Att ligga på operationsbordet omgiven av blåklädda proffs, läkare, kirurg, narkosläkare och sjuksköterskor.......kändes väldigt tryggt. Darrade som ett asplöv av rädsla, men blev snabbt gosig, varm och omhuldad av lite lugnande medel. Så här kan jag tänka mig att ha det för jämnan…. minns jag att jag tänkte innan lampan slocknade helt.
Operationen gick bra enligt kirurgen, var hemma igen efter totalt 5h. Direkt efter jag vaknat så kände jag mindre smärta i vänster vad och fot. Frågade om det verkligen kan gå så fort, och det kunde det. Så fort trycket lättas på nerven så ger det viss effekt direkt, som förhoppningsvis ska bli bättre över tid. Frågade även om de gick in i ryggraden med små koola "micro" vinkel slipar eller andra verktyg för att skapa mer utrymme där det var trångt. Fick till svar att de använde hammare och mejsel.....4 real
Har inte slutat springa, men fått anpassa mig efter smärtan. Dragit ner till 5-7 km max 2 ggr/….men har även tvingats till långa uppehåll. Har nu fått 6.v löpförbud, mitt motbud var 4.v....gäller att vara transaktionell …det har vi ju lärt oss……kirurgen garvade och sa bara.....jaja..det blir nog bra. Så han sa inte nej till att smyga igång i alla fall.....förutsatt att man mår bra såklart.
Målet är nu att komma tillbaka till 3 milrundor per vecka, som det var före 2020. Kommer aldrig bli en dåre som @jerka2.0 med flera här som springer som gaseller......men jag vill fanken ha mina 100 mil /år....... over and out. Nu ska jag ta en alvedon……
Ps….stavfel, syftningsfel, fel i tempus mm osv etc skylles på post narkos tillstånd….
Haft problem med ryggen länge. Började stöka ordentligt mars 2020 efter ett löppass med ryggskott och smärtor ner i vänster ben, vad och fot. Efter det har det hållit på så konstant fram till nu i olika grader, perioder och intensitet. En brännande smärta under knät ner i smalben och fot som inte går att bli av med. Känns som att stå i en tunna med lava när det är som värst. En smärta inget biter på och paniken gör att man bara vill lämna sin kropp….som ändå är trasig.
Går på gym, gått hos sjukgymnast, bränt Rolexpengar på naprapater mm. Det kommer och går så det är inte konstant. Men har gjort ont i någon mån varje dag. Har funnits korta perioder helt utan smärta, och då har löparlivet varit en dröm....vi pratar dagar.
Har gått hos Spine Center till och från senaste åren för att försöka reda ut vad det är som knasar. Som lekman har man ett hum och en teori såklart, men specialisterna får stå för fakta. I höstas testade jag en nervblockad, spruta i ryggen där man lägger bedövning så nära nerven som möjligt, för att se var problematiken sitter. Problemet satt mellan kota L3 & L4, där var det trångt.
Efter ett flertal magnetröntgen/skiktröntgen? .....man kryper i det dunkande röret och ligger där en kvart och tänker på nåt kul...så blev domen Spinal Stenos.
Vet inte om det är ett samlingsbegrepp för att det helt enkelt är för trångt kring nervroten pga påbyggnad av ödem och bös på kotorna samt en disk som buktar en aning. Inget diskbråck.
Så efter massa ångest i början av året tackade jag ja till en operation som gick av stapeln i morse 07:30. En nobrainer kanske...men oddsen jag fick var….. 80% blir bättre, 10% märker ingen förbättring och 10% upplever en försämring. 10% är rätt högt om man tänker att man stoppar ner handen i en burk med vita flörtkulor och drar upp en radom boll.....som kanske har en otursmarkering på sig. Därav ångesten!
Att ligga på operationsbordet omgiven av blåklädda proffs, läkare, kirurg, narkosläkare och sjuksköterskor.......kändes väldigt tryggt. Darrade som ett asplöv av rädsla, men blev snabbt gosig, varm och omhuldad av lite lugnande medel. Så här kan jag tänka mig att ha det för jämnan…. minns jag att jag tänkte innan lampan slocknade helt.
Operationen gick bra enligt kirurgen, var hemma igen efter totalt 5h. Direkt efter jag vaknat så kände jag mindre smärta i vänster vad och fot. Frågade om det verkligen kan gå så fort, och det kunde det. Så fort trycket lättas på nerven så ger det viss effekt direkt, som förhoppningsvis ska bli bättre över tid. Frågade även om de gick in i ryggraden med små koola "micro" vinkel slipar eller andra verktyg för att skapa mer utrymme där det var trångt. Fick till svar att de använde hammare och mejsel.....4 real
Har inte slutat springa, men fått anpassa mig efter smärtan. Dragit ner till 5-7 km max 2 ggr/….men har även tvingats till långa uppehåll. Har nu fått 6.v löpförbud, mitt motbud var 4.v....gäller att vara transaktionell …det har vi ju lärt oss……kirurgen garvade och sa bara.....jaja..det blir nog bra. Så han sa inte nej till att smyga igång i alla fall.....förutsatt att man mår bra såklart.
Målet är nu att komma tillbaka till 3 milrundor per vecka, som det var före 2020. Kommer aldrig bli en dåre
som @jerka2.0 med flera här som springer som gaseller......men jag vill fanken ha mina 100 mil /år....... over and out. Nu ska jag ta en alvedon……Ps….stavfel, syftningsfel, fel i tempus mm osv etc skylles på post narkos tillstånd….
Senast ändrad:
Ja faan, klart du måste tillbaka.Idag var det dags..... kanske inte 100% löparrelaterat…men en story...
Haft problem med ryggen länge. Började stöka ordentligt mars 2020 efter ett löppass med ryggskott och smärtor ner i vänster ben, vad och fot. Efter det har det hållit på så konstant fram till nu i olika grader, perioder och intensitet. En brännande smärta under knät ner i smalben och fot som inte går att bli av med. Känns som att stå i en tunna med lava när det är som värst. En smärta inget biter på och paniken gör att man bara vill lämna sin kropp….som ändå är trasig.
Går på gym, gått hos sjukgymnast, bränt Rolexpengar på naprapater mm. Det kommer och går så det är inte konstant. Men har gjort ont i någon mån varje dag. Har funnits korta perioder helt utan smärta, och då har löparlivet varit en dröm....vi pratar dagar.
Har gått hos Spine Center till och från senaste åren för att försöka reda ut vad det är som knasar. Som lekman har man ett hum och en teori såklart, men specialisterna får stå för fakta. I höstas testade jag en nervblockad, spruta i ryggen där man lägger bedövning så nära nerven som möjligt, för att se var problematiken sitter. Problemet satt mellan kota L3 & L4, där var det trångt.
Efter ett flertal magnetröntgen/skiktröntgen? .....man kryper i det dunkande röret och ligger där en kvart och tänker på nåt kul...så blev domen Spinal Stenos.
Vet inte om det är ett samlingsbegrepp för att det helt enkelt är för trångt kring nervroten pga påbyggnad av ödem och bös på kotorna samt en disk som buktar en aning. Inget diskbråck.
Så efter massa ångest i början av året tackade jag ja till en operation som gick av stapeln i morse 07:30. En nobrainer kanske...men oddsen jag fick var….. 80% blir bättre, 10% märker ingen förbättring och 10% upplever en försämring. 10% är rätt högt om man tänker att man stoppar ner handen i en burk med vita flörtkulor och drar upp en radom boll.....som kanske har en otursmarkering på sig. Därav ångesten!
Att ligga på operationsbordet omgiven av blåklädda proffs, läkare, kirurg, narkosläkare och sjuksköterskor.......kändes väldigt tryggt. Darrade som ett asplöv av rädsla, men blev snabbt gosig, varm och omhuldad av lite lugnande medel. Så här kan jag tänka mig att ha det för jämnan…. minns jag att jag tänkte innan lampan slocknade helt.
Operationen gick bra enligt kirurgen, var hemma igen efter totalt 5h. Direkt efter jag vaknat så kände jag mindre smärta i vänster vad och fot. Frågade om det verkligen kan gå så fort, och det kunde det. Så fort trycket lättas på nerven så ger det viss effekt direkt, som förhoppningsvis ska bli bättre över tid. Frågade även om de gick in i ryggraden med små koola "micro" vinkel slipar eller andra verktyg för att skapa mer utrymme där det var trångt. Fick till svar att de använde hammare och mejsel.....4 real
Fått 6.v löpförbud, mitt motbud var 4.v....gäller att vara transaktionell…det har vi ju lärt oss……kirurgen garvade och sa bara.....jaja..det blir nog bra. Så han sa inte nej till att smyga igång i alla fall.....förutsatt att man mår bra såklart.
Målet är nu att komma tillbaka till 3 milrundor per vecka, som det var före 2020. Kommer aldrig bli en dåre
Ps….stavfel, syftningsfel, fel i tempus mm osv etc skylles på post narkos tillstånd….
Vi håller alla tummar och tår för att du är tillbaka i Ursvik innan midsommar.
Kämpa…… kämpa…….
Härligt att läsa. Det kommer bli bra ska du se!Idag var det dags..... kanske inte 100% löparrelaterat…men en story...
Haft problem med ryggen länge. Började stöka ordentligt mars 2020 efter ett löppass med ryggskott och smärtor ner i vänster ben, vad och fot. Efter det har det hållit på så konstant fram till nu i olika grader, perioder och intensitet. En brännande smärta under knät ner i smalben och fot som inte går att bli av med. Känns som att stå i en tunna med lava när det är som värst. En smärta inget biter på och paniken gör att man bara vill lämna sin kropp….som ändå är trasig.
Går på gym, gått hos sjukgymnast, bränt Rolexpengar på naprapater mm. Det kommer och går så det är inte konstant. Men har gjort ont i någon mån varje dag. Har funnits korta perioder helt utan smärta, och då har löparlivet varit en dröm....vi pratar dagar.
Har gått hos Spine Center till och från senaste åren för att försöka reda ut vad det är som knasar. Som lekman har man ett hum och en teori såklart, men specialisterna får stå för fakta. I höstas testade jag en nervblockad, spruta i ryggen där man lägger bedövning så nära nerven som möjligt, för att se var problematiken sitter. Problemet satt mellan kota L3 & L4, där var det trångt.
Efter ett flertal magnetröntgen/skiktröntgen? .....man kryper i det dunkande röret och ligger där en kvart och tänker på nåt kul...så blev domen Spinal Stenos.
Vet inte om det är ett samlingsbegrepp för att det helt enkelt är för trångt kring nervroten pga påbyggnad av ödem och bös på kotorna samt en disk som buktar en aning. Inget diskbråck.
Så efter massa ångest i början av året tackade jag ja till en operation som gick av stapeln i morse 07:30. En nobrainer kanske...men oddsen jag fick var….. 80% blir bättre, 10% märker ingen förbättring och 10% upplever en försämring. 10% är rätt högt om man tänker att man stoppar ner handen i en burk med vita flörtkulor och drar upp en radom boll.....som kanske har en otursmarkering på sig. Därav ångesten!
Att ligga på operationsbordet omgiven av blåklädda proffs, läkare, kirurg, narkosläkare och sjuksköterskor.......kändes väldigt tryggt. Darrade som ett asplöv av rädsla, men blev snabbt gosig, varm och omhuldad av lite lugnande medel. Så här kan jag tänka mig att ha det för jämnan…. minns jag att jag tänkte innan lampan slocknade helt.
Operationen gick bra enligt kirurgen, var hemma igen efter totalt 5h. Direkt efter jag vaknat så kände jag mindre smärta i vänster vad och fot. Frågade om det verkligen kan gå så fort, och det kunde det. Så fort trycket lättas på nerven så ger det viss effekt direkt, som förhoppningsvis ska bli bättre över tid. Frågade även om de gick in i ryggraden med små koola "micro" vinkel slipar eller andra verktyg för att skapa mer utrymme där det var trångt. Fick till svar att de använde hammare och mejsel.....4 real
Fått 6.v löpförbud, mitt motbud var 4.v....gäller att vara transaktionell…det har vi ju lärt oss……kirurgen garvade och sa bara.....jaja..det blir nog bra. Så han sa inte nej till att smyga igång i alla fall.....förutsatt att man mår bra såklart.
Målet är nu att komma tillbaka till 3 milrundor per vecka, som det var före 2020. Kommer aldrig bli en dåre
Ps….stavfel, syftningsfel, fel i tempus mm osv etc skylles på post narkos tillstånd….
Kul att det gick bra!Idag var det dags..... kanske inte 100% löparrelaterat…men en story...
Haft problem med ryggen länge. Började stöka ordentligt mars 2020 efter ett löppass med ryggskott och smärtor ner i vänster ben, vad och fot. Efter det har det hållit på så konstant fram till nu i olika grader, perioder och intensitet. En brännande smärta under knät ner i smalben och fot som inte går att bli av med. Känns som att stå i en tunna med lava när det är som värst. En smärta inget biter på och paniken gör att man bara vill lämna sin kropp….som ändå är trasig.
Går på gym, gått hos sjukgymnast, bränt Rolexpengar på naprapater mm. Det kommer och går så det är inte konstant. Men har gjort ont i någon mån varje dag. Har funnits korta perioder helt utan smärta, och då har löparlivet varit en dröm....vi pratar dagar.
Har gått hos Spine Center till och från senaste åren för att försöka reda ut vad det är som knasar. Som lekman har man ett hum och en teori såklart, men specialisterna får stå för fakta. I höstas testade jag en nervblockad, spruta i ryggen där man lägger bedövning så nära nerven som möjligt, för att se var problematiken sitter. Problemet satt mellan kota L3 & L4, där var det trångt.
Efter ett flertal magnetröntgen/skiktröntgen? .....man kryper i det dunkande röret och ligger där en kvart och tänker på nåt kul...så blev domen Spinal Stenos.
Vet inte om det är ett samlingsbegrepp för att det helt enkelt är för trångt kring nervroten pga påbyggnad av ödem och bös på kotorna samt en disk som buktar en aning. Inget diskbråck.
Så efter massa ångest i början av året tackade jag ja till en operation som gick av stapeln i morse 07:30. En nobrainer kanske...men oddsen jag fick var….. 80% blir bättre, 10% märker ingen förbättring och 10% upplever en försämring. 10% är rätt högt om man tänker att man stoppar ner handen i en burk med vita flörtkulor och drar upp en radom boll.....som kanske har en otursmarkering på sig. Därav ångesten!
Att ligga på operationsbordet omgiven av blåklädda proffs, läkare, kirurg, narkosläkare och sjuksköterskor.......kändes väldigt tryggt. Darrade som ett asplöv av rädsla, men blev snabbt gosig, varm och omhuldad av lite lugnande medel. Så här kan jag tänka mig att ha det för jämnan…. minns jag att jag tänkte innan lampan slocknade helt.
Operationen gick bra enligt kirurgen, var hemma igen efter totalt 5h. Direkt efter jag vaknat så kände jag mindre smärta i vänster vad och fot. Frågade om det verkligen kan gå så fort, och det kunde det. Så fort trycket lättas på nerven så ger det viss effekt direkt, som förhoppningsvis ska bli bättre över tid. Frågade även om de gick in i ryggraden med små koola "micro" vinkel slipar eller andra verktyg för att skapa mer utrymme där det var trångt. Fick till svar att de använde hammare och mejsel.....4 real
Fått 6.v löpförbud, mitt motbud var 4.v....gäller att vara transaktionell…det har vi ju lärt oss……kirurgen garvade och sa bara.....jaja..det blir nog bra. Så han sa inte nej till att smyga igång i alla fall.....förutsatt att man mår bra såklart.
Målet är nu att komma tillbaka till 3 milrundor per vecka, som det var före 2020. Kommer aldrig bli en dåre
Ps….stavfel, syftningsfel, fel i tempus mm osv etc skylles på post narkos tillstånd….
Fan va härligt!!Idag var det dags..... kanske inte 100% löparrelaterat…men en story...
Haft problem med ryggen länge. Började stöka ordentligt mars 2020 efter ett löppass med ryggskott och smärtor ner i vänster ben, vad och fot. Efter det har det hållit på så konstant fram till nu i olika grader, perioder och intensitet. En brännande smärta under knät ner i smalben och fot som inte går att bli av med. Känns som att stå i en tunna med lava när det är som värst. En smärta inget biter på och paniken gör att man bara vill lämna sin kropp….som ändå är trasig.
Går på gym, gått hos sjukgymnast, bränt Rolexpengar på naprapater mm. Det kommer och går så det är inte konstant. Men har gjort ont i någon mån varje dag. Har funnits korta perioder helt utan smärta, och då har löparlivet varit en dröm....vi pratar dagar.
Har gått hos Spine Center till och från senaste åren för att försöka reda ut vad det är som knasar. Som lekman har man ett hum och en teori såklart, men specialisterna får stå för fakta. I höstas testade jag en nervblockad, spruta i ryggen där man lägger bedövning så nära nerven som möjligt, för att se var problematiken sitter. Problemet satt mellan kota L3 & L4, där var det trångt.
Efter ett flertal magnetröntgen/skiktröntgen? .....man kryper i det dunkande röret och ligger där en kvart och tänker på nåt kul...så blev domen Spinal Stenos.
Vet inte om det är ett samlingsbegrepp för att det helt enkelt är för trångt kring nervroten pga påbyggnad av ödem och bös på kotorna samt en disk som buktar en aning. Inget diskbråck.
Så efter massa ångest i början av året tackade jag ja till en operation som gick av stapeln i morse 07:30. En nobrainer kanske...men oddsen jag fick var….. 80% blir bättre, 10% märker ingen förbättring och 10% upplever en försämring. 10% är rätt högt om man tänker att man stoppar ner handen i en burk med vita flörtkulor och drar upp en radom boll.....som kanske har en otursmarkering på sig. Därav ångesten!
Att ligga på operationsbordet omgiven av blåklädda proffs, läkare, kirurg, narkosläkare och sjuksköterskor.......kändes väldigt tryggt. Darrade som ett asplöv av rädsla, men blev snabbt gosig, varm och omhuldad av lite lugnande medel. Så här kan jag tänka mig att ha det för jämnan…. minns jag att jag tänkte innan lampan slocknade helt.
Operationen gick bra enligt kirurgen, var hemma igen efter totalt 5h. Direkt efter jag vaknat så kände jag mindre smärta i vänster vad och fot. Frågade om det verkligen kan gå så fort, och det kunde det. Så fort trycket lättas på nerven så ger det viss effekt direkt, som förhoppningsvis ska bli bättre över tid. Frågade även om de gick in i ryggraden med små koola "micro" vinkel slipar eller andra verktyg för att skapa mer utrymme där det var trångt. Fick till svar att de använde hammare och mejsel.....4 real
Har inte slutat springa, men fått anpassa mig efter smärtan. Dragit ner till 5-7 km max 2 ggr/….men har även tvingats till långa uppehåll. Har nu fått 6.v löpförbud, mitt motbud var 4.v....gäller att vara transaktionell …det har vi ju lärt oss……kirurgen garvade och sa bara.....jaja..det blir nog bra. Så han sa inte nej till att smyga igång i alla fall.....förutsatt att man mår bra såklart.
Målet är nu att komma tillbaka till 3 milrundor per vecka, som det var före 2020. Kommer aldrig bli en dåre
Ps….stavfel, syftningsfel, fel i tempus mm osv etc skylles på post narkos tillstånd….
Idag blev det 30km i jämnt lugnt tempo. Men jag föredrar långpass liknande ditt med fartökning. Förra veckan la jag in 20*1km i halvmarafart, i ett 26km pass.Lördag = långpanna!
Hur ser helgens long run ut för er? Min bestod av:
20 km easy, 5 km tröskel (4:21min/km), 2 km nedjogg
R0B
Silver
Stabilt pass!Lördag = långpanna!
Hur ser helgens long run ut för er? Min bestod av:
20 km easy, 5 km tröskel (4:21min/km), 2 km nedjogg
Progressiv löpning för mig, från 5:29 till 4:42/km. Planen var att börja första 5 km i 5:30 och sen sänka 15 sekunder/km var 5:e km. Passet gick bra!
Jag ska lägga på en intervall till nästa vecka så jag får 5 km till och avslutar i runt 4:30. Förhoppningsvis kan jag komma ner mot 4:00 och upp till 30-35 km innan Stockholm Marathon.
Personligen har jag alltid haft svårt att hitta/hålla tempo på progressiva pass.Stabilt pass!
Progressiv löpning för mig, från 5:29 till 4:42/km. Planen var att börja första 5 km i 5:30 och sen sänka 15 sekunder/km var 5:e km. Passet gick bra!
Jag ska lägga på en intervall till nästa vecka så jag får 5 km till och avslutar i runt 4:30. Förhoppningsvis kan jag komma ner mot 4:00 och upp till 30-35 km innan Stockholm Marathon.
Tycker du 15s/5km funkar bättre än typ 3s/1km vilket blir samma resultat fast man ändrar tempo oftare?
R0B
Silver
Jag tror absolut att det är lättare att ha färre tempoökningar, kör man varje kilometer så behöver man ha mer koll på klockan och det kan bli lite ojämn ansträngning om man har exempelvis backar vissa delar av rundan.
Jag började i ett för mig ganska långsamt tempo, så jag fick verkligen hålla igen de första två intervallerna. Jag tycker efteråt att det var ett grymt lyckat koncept för normalt springer jag lite för fort i början och har svårt att göra tempoökningar långt in i stora pass. Det blev ändå rejält ansträngande på slutet
Senast ändrad:
För er rastlösa med spring i benen.
Åk till Gotland till helgen.
Brutalt fint.
runraisers.com
Åk till Gotland till helgen.
Brutalt fint.
www.runraisers.com
Run Raisers - #Run4Diabetes. Läs mer om och spring våra traillopp för välgörenhet: WINTER BAY Backyard Ultra i Stockholm, GotRun Winter Trail på Gotland och KRKA Ultra Challenge i Skradin, Kroatien.
Håller alla tummar på att du kommer igångIdag var det dags..... kanske inte 100% löparrelaterat…men en story...
Haft problem med ryggen länge. Började stöka ordentligt mars 2020 efter ett löppass med ryggskott och smärtor ner i vänster ben, vad och fot. Efter det har det hållit på så konstant fram till nu i olika grader, perioder och intensitet. En brännande smärta under knät ner i smalben och fot som inte går att bli av med. Känns som att stå i en tunna med lava när det är som värst. En smärta inget biter på och paniken gör att man bara vill lämna sin kropp….som ändå är trasig.
Går på gym, gått hos sjukgymnast, bränt Rolexpengar på naprapater mm. Det kommer och går så det är inte konstant. Men har gjort ont i någon mån varje dag. Har funnits korta perioder helt utan smärta, och då har löparlivet varit en dröm....vi pratar dagar.
Har gått hos Spine Center till och från senaste åren för att försöka reda ut vad det är som knasar. Som lekman har man ett hum och en teori såklart, men specialisterna får stå för fakta. I höstas testade jag en nervblockad, spruta i ryggen där man lägger bedövning så nära nerven som möjligt, för att se var problematiken sitter. Problemet satt mellan kota L3 & L4, där var det trångt.
Efter ett flertal magnetröntgen/skiktröntgen? .....man kryper i det dunkande röret och ligger där en kvart och tänker på nåt kul...så blev domen Spinal Stenos.
Vet inte om det är ett samlingsbegrepp för att det helt enkelt är för trångt kring nervroten pga påbyggnad av ödem och bös på kotorna samt en disk som buktar en aning. Inget diskbråck.
Så efter massa ångest i början av året tackade jag ja till en operation som gick av stapeln i morse 07:30. En nobrainer kanske...men oddsen jag fick var….. 80% blir bättre, 10% märker ingen förbättring och 10% upplever en försämring. 10% är rätt högt om man tänker att man stoppar ner handen i en burk med vita flörtkulor och drar upp en radom boll.....som kanske har en otursmarkering på sig. Därav ångesten!
Att ligga på operationsbordet omgiven av blåklädda proffs, läkare, kirurg, narkosläkare och sjuksköterskor.......kändes väldigt tryggt. Darrade som ett asplöv av rädsla, men blev snabbt gosig, varm och omhuldad av lite lugnande medel. Så här kan jag tänka mig att ha det för jämnan…. minns jag att jag tänkte innan lampan slocknade helt.
Operationen gick bra enligt kirurgen, var hemma igen efter totalt 5h. Direkt efter jag vaknat så kände jag mindre smärta i vänster vad och fot. Frågade om det verkligen kan gå så fort, och det kunde det. Så fort trycket lättas på nerven så ger det viss effekt direkt, som förhoppningsvis ska bli bättre över tid. Frågade även om de gick in i ryggraden med små koola "micro" vinkel slipar eller andra verktyg för att skapa mer utrymme där det var trångt. Fick till svar att de använde hammare och mejsel.....4 real
Har inte slutat springa, men fått anpassa mig efter smärtan. Dragit ner till 5-7 km max 2 ggr/….men har även tvingats till långa uppehåll. Har nu fått 6.v löpförbud, mitt motbud var 4.v....gäller att vara transaktionell …det har vi ju lärt oss……kirurgen garvade och sa bara.....jaja..det blir nog bra. Så han sa inte nej till att smyga igång i alla fall.....förutsatt att man mår bra såklart.
Målet är nu att komma tillbaka till 3 milrundor per vecka, som det var före 2020. Kommer aldrig bli en dåre
Ps….stavfel, syftningsfel, fel i tempus mm osv etc skylles på post narkos tillstånd….
Running With The Devil i Karlstad, kommer du?
Okej, har vi någon i värmlandstrakterna som vill med på ett halvmarathon i slutet av april? Jag kickar det här evengemanget, där vi utgår från Karlstads Universitet och avlsutar med mat + öl på kvällen. Bor du inte i trakterna? Ta in på ett hotell, bra häng utlovas.
Anmäl dig här:
https://docs.google.com/forms/d/e/1...MFWD6h6s65ySGrtJzjFntF6wA/viewform?usp=dialog
www.instagram.com
Okej, har vi någon i värmlandstrakterna som vill med på ett halvmarathon i slutet av april? Jag kickar det här evengemanget, där vi utgår från Karlstads Universitet och avlsutar med mat + öl på kvällen. Bor du inte i trakterna? Ta in på ett hotell, bra häng utlovas.
Anmäl dig här:
https://docs.google.com/forms/d/e/1...MFWD6h6s65ySGrtJzjFntF6wA/viewform?usp=dialog
Login • Instagram
Welcome back to Instagram. Sign in to check out what your friends, family & interests have been capturing & sharing around the world.
www.instagram.com
Såg det på din insta. Blev sugen så ska kolla upp kalendern!Running With The Devil i Karlstad, kommer du?
Okej, har vi någon i värmlandstrakterna som vill med på ett halvmarathon i slutet av april? Jag kickar det här evengemanget, där vi utgår från Karlstads Universitet och avlsutar med mat + öl på kvällen. Bor du inte i trakterna? Ta in på ett hotell, bra häng utlovas.
Anmäl dig här:
https://docs.google.com/forms/d/e/1...MFWD6h6s65ySGrtJzjFntF6wA/viewform?usp=dialog
Login • Instagram
Welcome back to Instagram. Sign in to check out what your friends, family & interests have been capturing & sharing around the world.
Snyggt! Jag håller tummarna!
humlegarden
Basic
Yes jag kutade. Rätt tuff bana med många höjdmeter i början som satte tonen. Men skoj! Fint väder, fin bana och härlig stämning ändå.Någon som kör premiären?
Inte jag, var anmäld men körde Gotland i stället.Någon som kör premiären?
Men 500 pers Sub 40 är ju helt sjukt.
Folk har blivit snabba, eller hittat till löpningen.
Haha såg det. 200 under 37:20. Riktigt många snabba löpare.
PB på milen är ju alltid kul! Nu börjar man längta ordentligt efter att bocka av sin första mara i Stockholm i maj
