GULDFRU!
min egen blivande fru/nästa exfru sa något liknande när vi stod och kikade på klockor. (Vi har gemensam ekonomi hör väl till saken).Hon visste vilken klocka/modell som varit en (överkomlig), om än svindyr "drömklocka" sedan över 10år. Hon bad de ta fram den, jag prövade och gled runt i butiken, hon sa till slut - "ska vi ta den då"? Jag tappade Hakan bkev skitglad och sa att naturligtvis vill jag ha den, men sen kom köpångesten, att lägga så inihellvitti mkt pengar på mig själv...
"den här, den här och den" finns juh, och de skiljer inte mkt i utseende, men till halva priset,eller en tredjedel tom.!"
Hon svarade så här, det glömmer jag ALDRIG.
"Jo, ok. Men nu har du chansen att köpa din drömklocka, vi har pengar nu, och ett köp skulle inte påverka annat än saldot på kontot ekonomiskt. Men om du låter bli, kommer du kanske aldrig få den här chansen igen."
- så där och då bestämde min sambo (jag var faktiskt osäker, det var en del pengar) att jag/vi skulle köpa min drömklocka sedan kanske 15år. Absolut inte butikens dyraste klocka, men långt ifrån billigaste också.
Den dagen fick jag en "vardagspresent" i form av min drömklocka (Iaf en av de). Medans jag själv har köpt några buketter blommor för nån femhundring några gånger och en jacka för 3k, 3.5k från fjällräven som "vardagspresent"
Eller nån bok etc.. Jag fick en drömklocka. Jag går fortfarande jäkligt svårt att förstå det. Men den ligger där i skåpet när jag besöker den ibland. De e sällan jag vågar använda den men de kommer nog.
Sensmoral. Du har tur, precis som jag som har en fru/blivande fru som kan acceptera och uppmanar dig att lägga pengar på ett såpass dyrt intresse som detta ofta blir. Grattis.
Mvh Roffe
Delad glädje är dubbel glädje.
Jag har lyckats få min fru (nästan) lika intresserad av klockor som jag. Vi peppar varandra. Nackdelen är att vi är två som delar klockbudgeten. Men som sagt, vi gläds med varandra.
Välkomna båda!
