Driver ett åkeri, och har nåt styrelseuppdrag i samma bransch. Någon här kanske såg Uppdrag gransknings reportage förra året, för andra kan jag snabbt beskriva verkligheten..
Bristen på kontroll gör att svenska marknaden är fritt fram för östeuropeiska aktörer, som med hjälp av lägre kostnadsläge och lägre lönenivåer konkurrerar på helt andra villkor. Dessa är dessutom befriade från trängselskatt, avsaknaden av effektiva indrivningsrutiner gör att dom kan strunta i allt av böter för till exempel kör- och vilotider osv. Få branscher är så fuckade, få är så snedvridna.
Hur klarar vi oss? Hur kan vi ta ut 3-4 gånger så mycket som konkurrenterna? Toknischad verksamhet, specialiserad in absurdum, effektivitet och kundnära. Service, service och mer service. Våra kunder vill ha oss för att vi levererar mervärde. Vi får inte napp på allt vi offererar, långt ifrån, men inte alla kunder är intressanta heller. Vi vill ha kunderna som kräver mer, det är där vi kan leverera.
Samma filosofi gäller när vi investerar, mervärde. Jag köper gärna dyrt, men då ska det levereras därefter också. Gjort affärer med svenska företag som gärna tar premiumbetalt men tycker att det är helt okej att leverera ett halvår efter avtalat datum. Det funkar inte. Sist köpte vi utrustning i Italien, och bil i Sverige. Italienarna levererade, grymt impad. Bilen köpt här bråkar vi fortfarande om att få iordning, ihophafsad skit levererad för sent. Till premiumpris, förstås.
Erbjud mig ett reellt mervärde, en skön magkänsla, så betalar jag gärna för det. Har du inte den passionen, det engagemanget.. Well, då handlar jag där priset motsvarar vad jag får. Prismedveten, på så vis att priset ska motsvara upplevelsen. Är du inte 30k bättre än den spanska handlaren, är du för dyr. Men den spanska handlaren har inte chansen att leverera alls samma mervärde när han säljer via nätet, och just där finns den svenska urmakarens säljchans. Urmakaren måste bara ta den och leverera skillnaden
