Delgada
Pandion
Det där var riktigt roligt att se. Den passar mycket bättre där än den gjorde på min 170 och tusenfalt bättre är löst liggande i klocklådan. Kanon!Tar et litet wristshot till!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Det där var riktigt roligt att se. Den passar mycket bättre där än den gjorde på min 170 och tusenfalt bättre är löst liggande i klocklådan. Kanon!Tar et litet wristshot till!
Tack!ja den fick ett litet battman lyft,jag tackar så mycket för den fina gesten att låta bezelen vandra vidare❤.Det där var riktigt roligt att se. Den passar mycket bättre där än den gjorde på min 170 och tusenfalt bättre är löst liggande i klocklådan. Kanon!
Aha, nu fattar jag varför denna plötsligt kändes så bekant:Antar att det är den här som målet var att efterlikna. Märkligt att inte göra en ”riktig” fejk.
Jaja, den tickar fortfarande åtminstone. Läderarmbandet som hängde med kan jag ha till nån annan klocka.Aha, nu fattar jag varför denna plötsligt kändes så bekant:
Måste fö erkänna att jag helt missade guld-index-grejen på Lindahls variant.
Märkligt tycker jag att det finns nåt att tjäna på att kopiera en så pass billig urtavla. Eller tänker jag dåligt?Förlåt för att jag säger detta men urtavlan är tyvärr fejk på den där..
Den där tavlan har aldrig tillverkats med guldfärgade index och texten Amphibia..
Håller med, men tyvärr tänker jag inte alls ibland.Märkligt tycker jag att det finns nåt att tjäna på att kopiera en så pass billig urtavla. Eller tänker jag dåligt?
Nu bor du inte i Ryssland (eller Ukraina där den mest troligt är producerad). Dom gör nog vad dom kan för att tjäna en slantMärkligt tycker jag att det finns nåt att tjäna på att kopiera en så pass billig urtavla. Eller tänker jag dåligt?
Jag tänkte detsamma...Märkligt tycker jag att det finns nåt att tjäna på att kopiera en så pass billig urtavla. Eller tänker jag dåligt?
Fast å andra sidan. Om klockan ser cool ut, urverkets tickar på, så vad gör det?Jaja, den tickar fortfarande åtminstone. Läderarmbandet som hängde med kan jag ha till nån annan klocka.
Leta reda på en begagnad tavla och en sekundvisare så kan du ju återställa den till sin forna glans...Ja absolut, det håller jag med om. Det handlar mest om att man känner sig lite dum som inte gjort ordentlig efterforskning.
Ja fråga på! Vi hjälps ju åt här!!Ja det kan bli ett litet projekt. Innan jag handlar ngn urtavla ska jag fråga här innan
Ibland är det oxå ganska skönt när man väl lyckas hamna i det stadiet.Håller med, men tyvärr tänker jag inte alls ibland.
Hör av er om ni vill ha tips.Ibland är det oxå ganska skönt när man väl lyckas hamna i det stadiet.
Slutar med att jag hittar en gammal certina och försöker passa in urtavlan på tunnan.
Jag är skeptisk. Rolextavlor verkar vara oerhört små och taniga. 27,4 mm nämns tex och det är ju så smått att man plötsligt inser varför det finns linser i kristallen på vissa modellerHaha, nu blev jag sugen! Man skulle ha en äkta rolex- eller omegatavla o slänga in i en ryss, undra hur det skulle tas emot i andra trådar?!
Jag är skeptisk. Rolextavlor verkar vara oerhört små och taniga. 27,4 mm nämns tex och det är ju så smått att man plötsligt inser varför det finns linser i kristallen på vissa modeller
Armpremiär för denna sköna blåa kronograf med klassisk Poljot/Valjoux-layout. Kronografens sekundvisare slår an till flyget genom att dela formgivning med de som sitter på Shturmanskie-kronograferna, mao något av det absolut vackraste klockvärlden har skådat! Mitt exemplar råkar vara NOS, vilket nästan gör det lite jobbigt att ha den på armen, men mars månads tema för mig är ju att alla klockor har rätt till armtid.
En annan sak med denna klocka är ju att det torde vara allmänt känt att ergonomin är sådär. Snygga men mörka visare mot mörk tavla skapar brist på kontrast vilket gör klockan lite svåravläst.
För att göra helheten om möjligt ännu mer blå klädde jag den i matchande läder.
Jag håller med och jag tycker nästan att det är lite sorgligt med en klocka som bara blir liggandes i en mörk låda utan att användas. En av mina Komandirskies är en sådan som tydligen bokstavligen skall ha legat i en mörk låda efter att den köptes någon gång i slutet av Soviet-eran. Just denna klocka känns det därför extra bra att ge lite armtid, som att släppa ut någon som har varit inlåst utan att få komma utomhus under många år.Den där va ju superfrän! Klart den skall användas!
Har ju tom ett flygplan som lyfter från skeppet! Hur coolt som helst!
Jag har ännu inte riktigt förstått det där med och äga någonting utan att använda det.
Jag fortsätter på lite samma tema med Mint/NOS vs bruks-skick. Nedanstående Komandirskies är båda "3AKA3" och sannolikt från 80-talet.
Den vänstra är i nyskick och hade enligt tillräckligt säker uppgift aldrig burits innan jag köpte den. Den skall inte ens ha servats utan bara ha legat i en låda. Timegraphern visar trots det på ett urverk som mår helt OK med bra gång, beat error på 0,1 ms och en amplitud på 245 grader. Att hålla i den känns exakt som att hålla i en av mina nytillverkade klockor.
Den till höger verkar ha använts en del. Den blekta och krackelerade röda stjärnan är helt enkelt underbar och visar om inte annat att klockan har varit utsatt för solljus. Kronan är lite svårt att skriva på plats, bezelns kant är lite lätt avnött samtidigt som undersidan bär mindre spår av nötning. Enligt mig antyder skicket att klockan har använts en hel del under ganska lång tid, samtidigt som det känns som att den som bar klockan har brytt sig om att vårda den.
Oavsett vad den senare klockan har varit med om (något vi ju aldrig med säkerhet kommer att få veta) så berättar den sin egen fascinerande historia. Det finns heller inga inskriptioner som säger någonting. Det enda vi vet med hyfsad säkerhet är att den, i likhet med den vänstra, bör ha sålts i en dedicerad butik dit endast militär personal brukade ha tillträde. För mig personligen känns det speciellt bara att dra upp urverket på den högra. Dessutom kommer just denna klocka att ha en speciell plats i hjärtat eftersom det var den allra första vintage-ryss jag över huvud taget köpte när jag för första gången vågade mig ut från den trygga tillvaron bland nytillverkade, blanka och skyddsplastinsvepta tingestar. (Inget ont om dem!)
Allt detta förmedlat via en begagnad klocka som kostade mindre än 300 kr, plus frakt, plus import-moms, men ändå.
Tack!Underbar historia och fina klockor!