Här är min.
Fick den av en sovjetisk militärmusiker när jag själv gjorde lumpen i Arméns MusikPluton.
Det genomfördes ett sk. Tattoo (militärmusikuppvisning/föreställning) i Strängnäs, och musikkårer från hela världen deltog. Bland andra en fantastisk kår från Sovjetunionen. (Detta utspelade sig 1990)
På kvällarna var det allmän förbrödring kårerna emellan-så gott det nu gick för ryssarna med deras allerstädes närvarande politruker och politiska officerer.
Det stod rätt snabbt klart för oss priviligierade svenska värnpliktiga-några av mycket få som fick dricka alkohol i uniform, exempelvis-att ryssarna, hur bra dom än var spelade på fulltändigt usla grejjor.
Jag och några lumparkompisar bröt då helt sonika upp musikplutonens skåp där all förbrukningsmateriel (klarinett/saxofonrörblad, ventiloljor, trombonedragkrämer, munstycken etc. förvarades, länsade det och överlämnade till våra sovjetiska kollegor.
En av trumpetarna blev så glad att han gråtande gav mig sin klocka. Se ovan.
Det blev förstås ett jävla liv när det upptäcktes, men när vi erkänt och förklarat vart grejjorna tagit vägen, nämndes det aldrig mer...
Klockan knallar på riktigt fint, märker jag. Tavlan var ursprungligen brun i nederkant, för att skifta över i blått i överkant-men detta har försvunnit.
Hur vattentålig kan en sådan här förväntas vara med färska packningar, tro?