leicaphile
Silver
Jävligt rolig diskussion om Reacher i detta avsnittet av The Watch. Kul nog så är de inne på motsatt spår från dig och kallar Lee Child böcker för "quintessential dad-books". De konstaterar också att mannen bakom pseudonymen Lee Child är engelsman och att beskrivningen av USA i böckerna är som någon som aldrig varit i USA tänker sig att USA är.
"Lee Child" (egentligen James Grant) har bott i USA i typ 25 år. Lite kul artikel om hans metod för att skriva böcker:
The man with no plot: how I watched Lee Child write a Jack Reacher novel
It is the ultimate ‘meta-novel’: Andy Martin got his own book out of watching a popular author write his latest tome.
theconversation.com
Även om jag läser en hel del "riktig litteratur" så sitter jag gärna med en Reacher-bok (halvvägs genom den senaste just nu faktiskt). Visst är de lite överdrivna ibland men tycker de faller under kategorin "flygplatsböcker" eller "äventyrsböcker för vuxna" då de oftast är rätt underhållande och hyggligt välskrivna. Samma med Stephen Hunter's "Bob Lee Swagger" serie (även om ett par böcker är lite väl "out there"), Tom Wood's "Victor the assassin", Gregg Hurwitz' "Orphan X" osv. Ungefär som att sätta sig ner och kolla på nån underhållande actionrulle på TV. Inget fel med det alls om man tycker det är kul.
Senast ändrad: