Detta lilla resereportage är tänkt dom fortsättning på mitt tidigare inlägg om event inför släppet av Squale Marina Militare.
Ja, jag vet knappt var jag skall börja.
Kom till den lilla (och helmysiga) byn Camaiore lite nordost om Pisa.
Squale eventet tillägnat Squale MM skulle återupptas efter siestan.
20 km västerut i Viareggio var fru och dotter i vårt hyrda hus, utan bil eller möjlighet att ta sig till affären för att köpa sådan onödiga saker som vatten. Det var ont om tid, så jag dumpade dem där innan jag körde till eventet. Bäst så utifall det skulle bli dyrt tänkte jag. Dock skapade detta agerande en tidspress.
30 minuter kvar till öppning. Gick en runda på byn. Vilken underbar söndagseftermiddag. Alla var ute på byn, alla finklädda eftersom det var söndagsmässa. Ja, förutom några få turister. Som att komma in i en film.
17:30.
Till klockbutiken.
De öppnade jalusierna och jag gick in. Sade godafton till damen i butiken. Kikade i montrarna.
Fanns en del trevligt.
17:40
Frun ringer, lätt irriterad. Nu ville hon handla för att sedan landa med ett glas vin efter den långa bilresan från Sverige.
Squale killarna inte på plats. Tog mitt andra ärende med damen.
Att min SUB39 behövde service.
Nu kunde hon inte ett enda ord engelska, och mina fraser som innehöll ord som Servizio och Ripetazione togs inte emot väl. No, no servizio. Vendito solo var svaret jag fick. (Bara sälja).
Jaha, skitsamma. Ingen service och irriterad fru. Jag åker till huset och servar klockan i Svea rike till hösten.
Kollade mina mail på måndag onsdagen. Hade då fått mail från urmakaren hos den nämnda handlaren. Självklart kan de serva en Squale med SW200 urverk. 1-2 veckor och 120-150 euro.
Åker tillbaks till Camaiore med ursäkten att vi måste bada i vattenfallen ovanför stan.
Lämnar familjen i värsta parkeringskaoset och kör ner till stan för att parkera och lämna in klockan.
Hade en härlig pratstund med urmakaren. Glömde dock att ta inlämningskvittot. Slarvigt av mig, jag vet.
10 dagar senare får jag att mess att klockan var klar.
Åker dit, köar en stund, skamsen över att jag inte har något munskydd nu när Covid skenar i landet.
Min tur. Äntligen.
Urisen ser mig, slår hjärtligt och välkomnande ut med armarna som om jag vore en kär gamman vän. Viftar med min påse.
Han Visar protokoll och förklarar att den är att den är servad och klar och förklarar att den också är trycktestad.
Frågar om länken jag var sugen på hade kommit. Svaret var nekande. Nono. Squale you know,
.
Next wednesday - maybe.
Jaha. Skit också tänkte jag, men jag får väl köra hit igen.
Bad att få betala servicen. Urmakaren såg förnärmad ut
Nono. You pay il conto later.
Jag förstod ingenting.
Jag försökte igen, posso pagare?? Il conto grazie??
Svaret var ett förnärmat NO!!
You pay when collect bracelet!!
Vilken kille.
Där är vi nu.
Den nya stållänken till SUB39 på väg, kommer nästa vecka. Min fina Squale tickar snällt på. Min Sjöö Sandström WT36 får ta siesta en tid.
Men att få detta förtroende år 2022, jag en totalt okänd turist. Lite häftigt.
Kontentan av detta är, att det finns bra folk där ute.