• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

UTMANING - OWG 1 månad 2021

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Dag 2. Känns märkvärdigt fräscht 🤓.
97751121-29E9-4B68-B67E-1464FF54E865.jpeg
 
Limeee skrev:
Tisdag måste väl ändå vara den jävligaste dagen på veckan, så för att pigga upp er (och få er att läsa lite och slippa jobba) med en liten Ploprof historialektion. Tänker att det säkert är fler än bara jag som tycker Ploprofen är en häftig klocka som man vill veta mer om, och om inte så har ni fel😂

I slutet av 60-talet ökade efterfrågan för ”riktiga” dykarklockor enormt, där antalet professionella dykare ökade och man började att nå allt djupare i haven. Ständiga djup-rekord slogs och i takt med detta började klocktillverkare att utveckla sina dykarklockor, som skulle vara robusta och tåla djupdykning med allt vad det innebär. Under denna tid var det en hård kamp mellanfrämst Rolex och Omega, där ett viktigt mål var att säkra ett kontrakt med djupdykningsföretaget COMEX(Compagnie maritime d'expertises). Båda tillverkarna var väldigt innovativa, fast på helt olika sätt, och de gjorde allt i sin makt för att ta fram den bästa klockan och fåkontraktet.

För Omegas del resulterade de i deras helt nya och innovativa modell Ploprof 600, som de stolta kunde presentera under 1969 års klockmässa i Basel (men den skulle dock inte komma ut till försäljning förens år 1971). Klockan var tillverkad specifikt för professionella dykare, vilket även avslöjas av namnet. Ploprof står för ”Plongeur Professionell” och betyder professionell dykare på franska. Den var revolutionerande i många olika aspekter. Den hade en ”monobloc”-design, vilket innebär att den bestod av ett enda stort solitt stålblock, för att slippa övergångar och skarvar, och göra det svårt för vatten att kunna tränga sig in. En helt ny design av krona återfanns, där den blev nästan som en integrerad del av boetten och var i en ytterst robust och stöttålig design. Ytterligare en ny funktion var att en knapp behövde tryckas in för att kunna röra bezeln, vilket är den orangea plastknappen som sticker upp på höger sida. Således skulle det inte gå att komma åt bezeln av misstag.

Ett av de största problemen som både Omega och Rolex hade med deras tidigare djupdykarklockor var angående hur man skulle kunna hantera helium. Dykartuberna vid djupare dykning innehåller en blandning av syre och helium. Ju längre ned man dyker, desto högre tryck utsätts man för. Vid stora tryck kan de små heliummolekylerna tränga sig ut genom tätningarna på lufttuben och tränga sig in i klockan. När dykaren sedan stiger upp mot vattenytan börjar den s.k. dekompressionen, där heliumet tillsammans med tryckskillnaderna vid stigning gör att glaset kan tryckas ut och lossna från klockan. Rolex (och även Doxa) löste detta genom deras Helium Escape Valve, vilka vi än idag ser på dykarklockor. Dessa innebar att man kunde skapa en särskild ventil som tillät heliumet att pysa ut gradvis, utan att vare sig vatten eller syre kunde ta sig ini klockan. De lät helt enkelt heliumet att ta sig in i klockan, men skapade en lösning för att kunna föra ut den på ett säkert sätt. Omega däremot, de gick en helt annan väg och skapade en klocka som skulle vara helt ogenomtränglig för helium. Detta krävde företaget på enorma resurser, både pengar och tid. Det resulterade som sagt i en innovativ design, med den mest ogenomträngliga boetten på marknaden. Problemet var att medan Omega höll på med att få till deras heliumtäta klocka, kunde Rolex lösa problemet mycket snabbare med deras Helium Escape Valve, vilket innebar att deras Sea-Dweller gav dem det åtråvärda kontraktet med COMEX. För Omegas del var detta en stor flopp, där de missade kontraktet samtidigt som deras Ploprof inte blev någon kommersiell succé. Det berodde delvis på det höga priset (en Omega Ploprof 600 kostade lika mycket som två Rolex Submariners) och den mycket annorlunda designen. Omegas intensiva utveckling av Ploprof 600 blev en förlustaffär för företaget, där framställningen av klockan kostade mer än de intäkter som intjänades på den. Klockan producerades och såldes endast mellan 1971–1979, vilket förklarar de begränsade antalen av modellen.

Däremot var Ploprofen den bättre dykklockan enligt många professionella dykare, som faktiskt älskade den! Trots sina specificerade 600 meter klarade den bl.a. djupdykning till 1000 meter utan några problem i Lejonbukten, utanför Marseille. I ett test för att se hur djupt Ploprof klarade sig så kunde det konstateras att den klarade sig ända ner till 1370 meters djup, innan trycket blev för stort och resulterade i att glaset trycktes ned mot urtavlan och fick klockan att stanna. Det var ju långt över de 600 meter som den var specificerad för, och ett kvitto på att den robusta designen faktiskt fungerade, till och med bättre än förväntat.

Nu drog jag verkligen ut på mitt inlägg och får ta och stoppa där, men hoppas att någon tyckte det var kul med lite historia. Avslutar allt med en bild på min Ploprof 600 tillsammans med den ursprungliga marknadsföringen för modellen samt en bild som visar den häftiga monobloc-konstruktionen. Och visst kan vi väl hålla med om att: ”When you take your life in your hands, you need a good watch in your wrist”?

53F6473F-BC76-4CA4-9A0A-B6B117CFD0AA.jpeg
F61EBA47-6B9C-4DE2-B267-C536EA4D214E.jpeg
4147A636-2396-4DAD-A6DB-64C63C1B4B9B.jpeg
Klicka för att se resterande...
@Staafen Finns det ngt pris för längsta posten?
 
Har varit på upptäcktsfärd med min 1,5-åring hemma på gården. Han är i en sån fas att allt är spännande och ska undersökas. 🙂 Ska vara pappaledig med honom nu i tre veckor vilket känns bra. Klockan känns väl så där, men jag ska säga vad jag gillar med den för att inte bara vara negativ hela tiden. Den känns knappt på armen, fantastiskt komfort m.a.o. Har hänt några gånger att jag trott att jag glömt att ta på mig klocka för att den är så superlätt. Jag gillar även den gula färgen på skärmen, det känns väldigt retro, vilket iofs gäller för klockan I sin helhet. Om den bara vore något rejälare så skulle jag kunna tänka mig att behålla den.
20210302_085828.jpg

Edit; ber om ursäkt för den suddiga bilden. Hade fullt upp med hänga på grabbens tempo, ha ha!
 
Senast ändrad:
Limeee skrev:
Tisdag måste väl ändå vara den jävligaste dagen på veckan, så för att pigga upp er (och få er att läsa lite och slippa jobba) med en liten Ploprof historialektion. Tänker att det säkert är fler än bara jag som tycker Ploprofen är en häftig klocka som man vill veta mer om, och om inte så har ni fel😂

I slutet av 60-talet ökade efterfrågan för ”riktiga” dykarklockor enormt, där antalet professionella dykare ökade och man började att nå allt djupare i haven. Ständiga djup-rekord slogs och i takt med detta började klocktillverkare att utveckla sina dykarklockor, som skulle vara robusta och tåla djupdykning med allt vad det innebär. Under denna tid var det en hård kamp mellanfrämst Rolex och Omega, där ett viktigt mål var att säkra ett kontrakt med djupdykningsföretaget COMEX(Compagnie maritime d'expertises). Båda tillverkarna var väldigt innovativa, fast på helt olika sätt, och de gjorde allt i sin makt för att ta fram den bästa klockan och fåkontraktet.

För Omegas del resulterade de i deras helt nya och innovativa modell Ploprof 600, som de stolta kunde presentera under 1969 års klockmässa i Basel (men den skulle dock inte komma ut till försäljning förens år 1971). Klockan var tillverkad specifikt för professionella dykare, vilket även avslöjas av namnet. Ploprof står för ”Plongeur Professionell” och betyder professionell dykare på franska. Den var revolutionerande i många olika aspekter. Den hade en ”monobloc”-design, vilket innebär att den bestod av ett enda stort solitt stålblock, för att slippa övergångar och skarvar, och göra det svårt för vatten att kunna tränga sig in. En helt ny design av krona återfanns, där den blev nästan som en integrerad del av boetten och var i en ytterst robust och stöttålig design. Ytterligare en ny funktion var att en knapp behövde tryckas in för att kunna röra bezeln, vilket är den orangea plastknappen som sticker upp på höger sida. Således skulle det inte gå att komma åt bezeln av misstag.

Ett av de största problemen som både Omega och Rolex hade med deras tidigare djupdykarklockor var angående hur man skulle kunna hantera helium. Dykartuberna vid djupare dykning innehåller en blandning av syre och helium. Ju längre ned man dyker, desto högre tryck utsätts man för. Vid stora tryck kan de små heliummolekylerna tränga sig ut genom tätningarna på lufttuben och tränga sig in i klockan. När dykaren sedan stiger upp mot vattenytan börjar den s.k. dekompressionen, där heliumet tillsammans med tryckskillnaderna vid stigning gör att glaset kan tryckas ut och lossna från klockan. Rolex (och även Doxa) löste detta genom deras Helium Escape Valve, vilka vi än idag ser på dykarklockor. Dessa innebar att man kunde skapa en särskild ventil som tillät heliumet att pysa ut gradvis, utan att vare sig vatten eller syre kunde ta sig ini klockan. De lät helt enkelt heliumet att ta sig in i klockan, men skapade en lösning för att kunna föra ut den på ett säkert sätt. Omega däremot, de gick en helt annan väg och skapade en klocka som skulle vara helt ogenomtränglig för helium. Detta krävde företaget på enorma resurser, både pengar och tid. Det resulterade som sagt i en innovativ design, med den mest ogenomträngliga boetten på marknaden. Problemet var att medan Omega höll på med att få till deras heliumtäta klocka, kunde Rolex lösa problemet mycket snabbare med deras Helium Escape Valve, vilket innebar att deras Sea-Dweller gav dem det åtråvärda kontraktet med COMEX. För Omegas del var detta en stor flopp, där de missade kontraktet samtidigt som deras Ploprof inte blev någon kommersiell succé. Det berodde delvis på det höga priset (en Omega Ploprof 600 kostade lika mycket som två Rolex Submariners) och den mycket annorlunda designen. Omegas intensiva utveckling av Ploprof 600 blev en förlustaffär för företaget, där framställningen av klockan kostade mer än de intäkter som intjänades på den. Klockan producerades och såldes endast mellan 1971–1979, vilket förklarar de begränsade antalen av modellen.

Däremot var Ploprofen den bättre dykklockan enligt många professionella dykare, som faktiskt älskade den! Trots sina specificerade 600 meter klarade den bl.a. djupdykning till 1000 meter utan några problem i Lejonbukten, utanför Marseille. I ett test för att se hur djupt Ploprof klarade sig så kunde det konstateras att den klarade sig ända ner till 1370 meters djup, innan trycket blev för stort och resulterade i att glaset trycktes ned mot urtavlan och fick klockan att stanna. Det var ju långt över de 600 meter som den var specificerad för, och ett kvitto på att den robusta designen faktiskt fungerade, till och med bättre än förväntat.

Nu drog jag verkligen ut på mitt inlägg och får ta och stoppa där, men hoppas att någon tyckte det var kul med lite historia. Avslutar allt med en bild på min Ploprof 600 tillsammans med den ursprungliga marknadsföringen för modellen samt en bild som visar den häftiga monobloc-konstruktionen. Och visst kan vi väl hålla med om att: ”When you take your life in your hands, you need a good watch in your wrist”?

53F6473F-BC76-4CA4-9A0A-B6B117CFD0AA.jpeg
F61EBA47-6B9C-4DE2-B267-C536EA4D214E.jpeg
4147A636-2396-4DAD-A6DB-64C63C1B4B9B.jpeg
Klicka för att se resterande...
Tack för trevlig läsning 👍
20210302_104231.jpg
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp