Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Jag har läst den. Ett mycket vackert språk som vidgar sinnet, men visst ska man smaka det mesta av vad som finns på det litterära julbordet.Precis avslutat Paulo Coelhos "Pilgrimsresan"
Det var tyvärr inget för mig, efter att nu ha tvingat mig igenom 3 av hans böcker räcker det.
Om man är mer spirituellt lagd är den säkert bättre, så ladda era chackras och räta på drömfångarna innan ni läser den.
5 Nurnbergrättegångar av 10 möjliga eftersom texten var behaglig.
Jag antar att filmen the way back är baserad på denna? Med Ed Harris i huvudrollen.En American i Gulag av Alexander Dolgun.
Den bästa boken jag någonsin läst, den har precis allt. Boken är full av humor, tragedi, spänning. Utgiven 1975 så den har ju 45 år på nacken.
En kort introduktion av boken;
Berättelsen om Alexander Dolgun kom först till världens kännedom genom Solzjenitsyns "Gulagarkipelagen".
Det börjar utan förvarning en decemberdag år 1948 på en gata i Moskva. Alex Dolgun är 22 år - född i New York, son till en amerikansk ingenjör som under depressionen fick arbete i Ryssland - och har ett underordnat arbete på amerikanska ambassaden.
Han är på väg till en lunch med en vän när han plötsligt anropas av en främling - en man ur hemliga polisen. Inom några sekunder är han KGB:s fånge - och kommer att leva i dess skugga de närmaste 23 åren.
Vid de oupphörliga förhören under 18 månaders isolering, påtvingad sömnlöshet, fysiskt och psykiskt våld och på svältgränsen upptäcker Dolgun ett sätt att överleva, sin förmåga att uppfinna oändligt många knep för att behålla sitt förstånd och sitt välbefinnande.
Dolguns berättelse är berättelsen om en ensam människa i helvetet. Eftersom han inte tillåts ligga ner i cellen övar han sig i att "stjäla" sömn, sittande i upprätt ställning, i 60 sekunders intervall mellan vaktens inspektion genom celldörrens titthål. I sin ensamhet mellan förhören håller han förståndet friskt genom att tilldela sig själv den ena uppgiften efter den andra. Han arbetar t ex i veckor utan redskap för att tillverka en nål av ett fiskben från fängelsesoppan.
Han gör allt för att överleva, som att arbeta för att tyda ett meddelande som knackas till honom från cellen bredvid ... som att vinna de kriminella (ickepolitiska) fångarnas vänskap genom att berätta intrigen i amerikanska filmer. När man slår honom föreställer han sig att han befinner sig utanför sin kropp. Hopskrumpen, sårig, med starkt håravfall, hela veckor med minnesförlust upprätthåller han sin identitet, sin självkänsla, sitt liv.
Har det någonsin funnits en hjäte så är det Alexander Dolgun.
Rekommenderar alla att läsa denna bok!
Nej det är den inte. Däremot finns det en gammal Amerikansk film som heter Gulag från 1985 som är väldigt löst baserad på boken. Huvudperson är David Keith, filmen är ok....
Tror inte det. Finns ett par andra böcker från samma författare med sago-tema.
Cronins Flickan från ingenstans. Rätt underhållande so far. Påminner lite om The Stand och kanske mer Vägen, men gör inte de flesta post-apokalyps böcker det?
Mycket text! Ibland undrar jag om King skriver under en pseudonym?
Tack för input. Vad det gäller "från pärm till pärm" så har väl ändå författaren en tanke med ordningen (antologier kanske undantagna)? Om inte annat för att styra känslor och upplevelser. Lite grand som ett (tema) album från en musikgrupp/artist där varje låt är separat men ingår i ett sammanhang.Kul tanke. Poesi är som allt annat väldigt olika. Därför finns ingen regel, mer än att du inte behöver läsa från pärm till pärm. Dikter är fristående, djupa och kan öppna för din tolkning, som inte behöver vara densamma som min eller någon annans. Ibland finns bara det som står, ofta smärtsamt klart. Jag läser dikt efter dikt, men känner mig fri att stanna upp efter en enda, som jag kan gå och tänka på länge. När det känns dags, går jag tillbaka till dikten och fortsätter, eller löser samma dikt en gång till. Ibland får reflektionen mig att tolka dikten annorlunda nästa gång jag läser den.
Några tips på bra svenska poeter är de som du redan nämnt, och Göran Tunström, Barbro Lindgren, Katarina Frostensson, Tomas Tranströmer och kanske en av de främsta och bortglömda Nobelpristagarna i litteratur Bo Bergman.
Katarina Frostenssons två böcker hon skrev när det blåste hårt i svenska akademin heter K respektive F. K hjälpte mig att få syn på flera diktare. Hon är så kunnig. Förutom hennes tankar från Paris berikade mig mycket.
Det blir en tydlig tråd i Tranströmer och Katharina Frostenssons böcker som jag ger exempel på i mitt förra inlägg. Där finns en struktur från första till sista sidan. Även Tunström är mer i romanform. Barbro Lindgren däremot ser isf jag som fristående dikter som inte har något annat sammanhang än det som finns i dikten. Däremot har hon säkert en struktur bland alls hon väljer men det blir bara en ytterligare dimension. De går att läsa helt fristående. Bo Bergman är på samma sätt. Tre till som du inte ska missa är Gunnar Ekelöf, Kristina Lugn och Dan Andersson. Jag tycker om att läsa olika typer av böcker. Det gör att jag inte tröttnar. Slakthus 5 av Kurt Vonnegut var en bok som lättade upp sinnet efter en Dostojevskij. Dikter är som lakritsen i en påse gott och blandat. Nu läser jag en fransk novell. Den får mig att le. Så vill jag förhålla mig till böcker, urvalet tillfredställer alla känslor. Ingen bok har allt det jag tror mig behöva. Jag är ingen expert på något sätt, men jag har en vän som hjälper mig med urvalet när jag behöver så jag håller mig till litteratur som har det jag söker.Tack för input. Vad det gäller "från pärm till pärm" så har väl ändå författaren en tanke med ordningen (antologier kanske undantagna)? Om inte annat för att styra känslor och upplevelser. Lite grand som ett (tema) album från en musikgrupp/artist där varje låt är separat men ingår i ett sammanhang.
Men jag får återkomma senare i år när jag har sjösatt min plan
Tack för tipsen, jag tar med mig dom på min resa.
Tack, ett av de bästa tips jag fått.Tack för tipsen, jag tar med mig dom på min resa.
Nu är jag en sån där som brukar ta en Gott&Blandat-lakrits (inte de med hålen) och blanda med en gul eller grön samtidigt just för att få fler dimensioner. Rekommenderas
Den låter bra. August-vinnare borde inte vara dåliga. Väntar själv på att min fru skall avsluta Den Vidunderliga Kärlekens Historia (också vinnare) så att jag kan läsa den.Funderar på den här. Någon som läst den?
Det måste blandas för att man ska orka med de lite tyngre. Det är så det blir rolig och till mening. Det måste drivas av lust. Fast det är fler av de stora som skriver lustfyllt. Jag menar det behöver inte vara tråkigt bara för att det är litterärt bra. Processen av Frans Kafka var en av de böcker jag skrattat mest i. Det var tvärtemot min a fördomar.
Louise Gluck, absolut.
www.svt.se
Någon som har läst den här?
Ny bok skärskådar Kinas strategi för världsdominans
Vissa faktaböcker har sitt värde i att de hjälper mig att inse det jag redan visste, nästan. Till den kategorin – allt viktigare i vår informationsdränkta tid – hör Den dolda handen, en kritisk översikt över Kinas globala ambitioner under Xi Jinpings ledning.
Påbörjade precis den här. Ska bli intressant att läsa speciellt med tanke på rådande världsläget!
