Det stora pensionsrånet - Miljardsvindeln i Falcon Funds av Jens B. Nordström.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Vad läser du just nu? Stora tråden om böcker och läsvärt >>>
- Trådstartare Chuck
- Start datum
Nördig som jag är läste jag boken Eldslandet av Pascal Engman för att den till viss del handlade om klockor. Allt börjar nämligen med att någon snor kundlistan från en butik som säljer PP-klockor.
helt okej bok ändå 👍🏽
Avslutade precis boken Rippad av Josefine Adolfsson också. Den var värdelös 👎🏽
helt okej bok ändå 👍🏽
Avslutade precis boken Rippad av Josefine Adolfsson också. Den var värdelös 👎🏽
Eftersom jag har lyssnat på hur Ellen Sundberg har tolkat Kjell Höglund så dök hennes tonsättning av Bodil Malmsten upp bland Spotifys rekommendationer.Jag slår ett slag för Lukas Moodysson och Christine Falkenland. Blodbok av den senare än en fantastiskt stark sorgeskildring och Lukas Moodyssons har ett antal starka släpp. Naivt men effektivt och känslosamt. Tycker även att Bodil Malmsten förtjänar att läsas.
Jag tänkte att detta kan vara relevant till viss del för denna tråd. Jag ber om ursäkt om jag trampar någon boknörd på tårna.. Fler tips på det gedigna urvalet av tonsatta diktare hör väl hemma i "vad lyssnar du på"-tråden.
Senast ändrad:
Har nu läst färdigt mastodonten Flickan från ingenstans (The Passage).
Den var läsvärd men emellanåt lite långrandig och ibland blev det lite svårt att hålla reda på alla nya namn (vissa nämns lite i förbifarten men man förväntas att komma ihåg dessa typ 500 sidor senare
. Men jag tycker att Cronin knyter ihop trådarna bra.Den var definitivt annorlunda än många andra böcker i post-apokalyps genren och då på ett positivt sätt. Annars är ju många böcker ganska så snarlika och det är säkert svårt att skriva något originellt.
En del författare kommer ju inte med så mycket nytt och fokuserar istället på dynamiken / psykologin mellan de överlevande, på gott och ont. Det blir ofta inte så bra när Apokalypsen i sig egentligen inte ens är nödvändig för att skriva om psykologisk dynamik och interaktion. Personerna hade ju, i en normal värld, lika gärna kunnat få motorstopp mitt ute i vildmarken och gått vilse.
T ex Vägen är ett praktexempel på ovan. Den upplevde jag som väldigt seg och ledde handlingsmässigt egentligen ingenvart. Man fick inte veta så mycket kring vad och varför saker hände som ledde till apokalypsen, plus att den innehöll en hel del osannolika händelser som fick mig att haja till och tänka "Aha, vad lämpligt att detta hände just nu". T ex vandrar bokens huvudpersoner omkring halvsvultna i skogen och plötsligt hittar de lämpligt nog en tom stuga full av mat, rena sängkläder.
Är dock lite osäker på om jag ska hoppa på tvåan och trean av Cronin. Läste tyvärr lite omdömen på dessa och fick slutet serverat i ansiktet på mig!
Suveränt tips tycker jag!
För den som är skeptisk till poesi i vanligt fall kan det här vara ett bra sätt att närma sig. Men även för den som läser på mer regelbunden basis kan det här ge ytterligare en dimension till texten.
Alla sätt som får fler att läsa Bodil är bra sätt
Limpas
Cartier
Till slut har jag tagit mig igenom 1984. Inte för att den var lång eller svårläst, men svårt att få ro till läsning sista tiden. Dock bra med lite tid för att reflektera lite så lite ofrivilliga längre pauser gjorde den nog bara bättre. För nog väcker den en del tankar som sitter kvar långt efter att man lagt den ifrån sig. Gillades verkligen även om den kanske inte var spot on vad jag brukar gilla
Snart blir det till att hugga tag i mer Wilderäng innan nästa klassiker står på tur. Väljer att växla lite. Då blir det nog ”Vägen”.
Snart blir det till att hugga tag i mer Wilderäng innan nästa klassiker står på tur. Väljer att växla lite. Då blir det nog ”Vägen”.
Den här ser jag fram emot och det var många år sedan jag läste Peter Englund. Då var det Brev från nollpunkten som jag verkligen rekommenderar.
Skuggor över Golden Gate av Pieter Tham.
Jag läste ut Vägen för ett par veckor sedan. Jag är tagen än. Den är dystopisk så det stänker det, samtidigt en vacker skildring av kärleken mellan far och son utan att den någonsin blir sentimental.Till slut har jag tagit mig igenom 1984. Inte för att den var lång eller svårläst, men svårt att få ro till läsning sista tiden. Dock bra med lite tid för att reflektera lite så lite ofrivilliga längre pauser gjorde den nog bara bättre. För nog väcker den en del tankar som sitter kvar långt efter att man lagt den ifrån sig. Gillades verkligen även om den kanske inte var spot on vad jag brukar gilla
Snart blir det till att hugga tag i mer Wilderäng innan nästa klassiker står på tur. Väljer att växla lite. Då blir det nog ”Vägen”.
generalgunz
Omega
just nu läser jag Haruki Mordet på kommendören del 2. Alltså jag vetefan. Jag har alltid gillat hans böcker men jag tycker språket har tappat något här. ”Det var mörkt som svart kaffe.” Jahopp. Vilken fin analogi!
jwh
Omega
Håller med dig, och skulle rekommendera alla att läsa Murakami på engelska istället. Om möjligt.
Är det samma översättare som av de tidigare böckerna?
generalgunz
Omega
Jag gillar de tidigare på svenska men denna känns så tafatt. Sen är det ju i grund och botten samma story som alltid. Kokt pasta! Kvinnligt könshår! Gubbslem! Mörka hål! Drömmar!
Nej inte vad jag förstått det som. Tyvärr
John Ajvide Lindqvists Vänligheten.
Är så duktig på att få till ett bra flöde i skrivandet.
Vår egen Stephen King.
Är så duktig på att få till ett bra flöde i skrivandet.
Vår egen Stephen King.
jwh
Omega
Håller med dig om att Mordet på kommendören inte var hans bästa bok, fortfarande en favoritförfattare hos mig!
Har precis avslutat denna tragiska kärlekshistoria. Inte i närheten av vad jag brukar läsa men oj vad den tog mig med storm. Trots mycket grymhet och fantasi så kunde jag inte slita mig. Kändes som att jag var med i sagan. För en som annars läser lättsmälta Jo Nesbo eller Anne Holt så var detta klart uppfriskande.
Jag gav denna i födelsedagspresent till min fru. En kompis till oss sa också att det var en av de bästa böcker hon läst. Så förväntningarna var höga...
Min fru hade jättesvårt att läsa den pga grymheterna. Hon utstötte ofta "näe", "usch" etc. och vart nära att inte lägga klart den. Och jag fick dåligt samvete eftersom hon fått den av mig.
Hursomhelst, jag blev tvingad att läsa den jag också. Visst den är bitvis väldigt grym och man kan fundera på om författaren vältrar sig i "gore" pga sina inre lustar, istället för att mindre chockartat driva historien framåt. Den är språkligt välskriven men jag kan inte hålla med om att det är en vidunderlig kärlekshistoria - den engelska titeln är mer rättvisande: "The horrific sufferings of the mindreading monster Hercules Barefoot"
Vill någon läsa den så är jag säker på att min fru vill skicka iväg den mot portokostnaden.
I gengäld så fick jag Jonas Hassen Khemiris "Allt jag inte minns" av henne med förhoppningen att vi kan försätta diskutera böcker, och då Augustpris-vinnare
Limpas
Cartier
På senaste har det blivit Wilderängs Midvintermörker och Midsommargryning. Tycker om honom och har nästan läst alla hans böcker nu. Vet inte riktigt varför, men de känns väldigt väl researchade och lagom mix mellan krigsnörderi, karaktärsskildringar och bra story. Tycker om att det utspelar sig i vår närhet och att det är väl researchat gör att det känns på riktigt.
Även blivit Björn Natthiko Lindeblads ”Jag kan ha fel”. Den rekommenderas verkligen. Får en att tänka efter och den är skriven på ett sätt som inte gör den för flummig. Ödmjukt på något sätt och de väver in mycket historier som gör den lättuggad och njutbar men samtidigt tung och eftertänksam.
Även blivit Björn Natthiko Lindeblads ”Jag kan ha fel”. Den rekommenderas verkligen. Får en att tänka efter och den är skriven på ett sätt som inte gör den för flummig. Ödmjukt på något sätt och de väver in mycket historier som gör den lättuggad och njutbar men samtidigt tung och eftertänksam.
Never let me go av K. Ishiguro.
Rent ut sagt en deprimerande läsning. En klart läsvärd bok men inte riktigt nobelpris material.
Rent ut sagt en deprimerande läsning. En klart läsvärd bok men inte riktigt nobelpris material.
Kreacon
Audemars
Tycker den är mycket bra. Tilltalar mig. Har du läst någon av hans andra böcker?
”Begravd jätte” läste jag för en tid sedan. Satte sitt avtryck den med.
Läste precis ut ”Jomsviking”. Inte min vanliga typ av bok men det var gött att läsa något spännande med flyt. En riktig bladvändare.
Nej jag har inte läst några andra verk av honom. Men jag gillade att det var bra flöde i texten, inget pretentiöst innehåll.
En del författare vill ju liksom peta in så många komplicerade ord som möjligt i varje mening. Lite för att försöka glänsa typ. Ska kika på Begravd jätte.
En av mina största läsupplevelser. Otroligt svart men fantastiskt skriven, väldigt speciell. Kan också rekommendera No country for old men av samme författare, särskilt om ni inte sett filmen. Väsensskild från Vägen men riktigt bra den med.Jag läste ut Vägen för ett par veckor sedan. Jag är tagen än. Den är dystopisk så det stänker det, samtidigt en vacker skildring av kärleken mellan far och son utan att den någonsin blir sentimental.
Har gett mig an The Catcher in the Rye, lite sen på bollen men hoppas att den levererar och att jag inte blir en seriemördare efteråt.
Kreacon
Audemars
Har du läst Cormacs andra böcker? Ruggiga men bra.Att den är ruggig har jag nog inga problem med. Det ska väl en dystopi vara? Verkar dock som att 1984 är lättare att ta till sig, så kanske börjar med den.
Någon som har tips på mer ”moderna” böcker i samma kategori? Gillar också när det utspelar sig i Sverige. Känns mer nära då vilket jag tycker gör rätt mycket i sådana scenarion. Svenska författare i stil med Wilderäng verkar dock inte växa på träd.
Ja, du har förstås rätt. Får för mig att många böcker som nämns i tråden är rätt intellektuellt komplexa eller hur man nu ska uttrycka det. Är väl egentligen rädd för att man inte ska hänga med riktigt och tappa intresset. Men jag gör det nog för komplicerat. Är väl bara ta på den svarta polon och hugga in
Edit. utöver ”Vägen” kan jag rekommendera ”Blodets meridian”, No country for old men” och ”Child of God”
Senast ändrad:
Kreacon
Audemars
Tycker flödet och känslan återkommer i de böcker jag läst av honom.
Limpas
Cartier
Faktiskt inte läst någon än. Tänkte ta mig an Vägen nu men har den inte hemma än. Tack för tips
Jag har sett filmen och vill gärna läsa boken. Vägen sitter kvar i mig än. Det har nog ingen annan bok jag läst gjort, inte på samma sätt.
Senast ändrad:
Limpas
Cartier
Precis kört igång Vägen men provar att läsa på telefonen och det trivs jag inte riktigt med. Tänker dock inte ge upp så lätt så läsplatta blir nästa att prova. Lade ut en köpes men fuskar in en liten blänkare här också bland bokmalarna. Om man råkar ha en liggandes får man gärna höra av sig. Vill ha belysning och EPUB-kompatibilitet.
Återvänder med jämna mellanrum till mina tonårs starkaste läsupplevelse. Naturligtvis påverkas upplevelsen till viss del av att man har andra perspektiv och erfarenheter som medelålders man mot vad man hade som 15-åring, men det är ändå spektakulärt hur man kan återuppleva sinnesstämningar.
Fantomerna är Klas Östergrens tredje roman och släpptes 1978, två år innan det stora genombrotten kom med Gentlemen.
Fantomerna är Klas Östergrens tredje roman och släpptes 1978, två år innan det stora genombrotten kom med Gentlemen.
Har tänkt läsa Child of god men inte kommit dit än.
No country är en av mina favoritfilmer faktiskt, och boken levererar den också!