Självklart är Omega ett hot i det att varumärket till stora delar och i ökande omfattning siktar in sig på samma prisklass som Rolex och följdaktligen riktar in sig mot samma köpare. Detta får konsekvenser också i form av en kedjereaktion inom Swatch-gruppen; Longines flyttas nu successivt upp för att fylla det vacuum Omega nu lämnar efter sig i det segment som Biennes stolthet i några årtionden dominerat; vi ser det redan i Longines nya prissättning och nya produktinriktning. Det delikata kolumnhjulsverket L633 med Valgranges/ETA 7750-bakgrund som exklusivt utvecklats för Longines och som nu används i stor skala hade inte varit möjligt för 15 år sedan. På samma sätt har Tissot ett ökande fokus på det som tidigare var Longines instegsmodeller.
Och Rolex följer förstås i detalj vad Omega gör - något annat vore dåraktigt. Omega är kronjuvelen i Swatch-gruppens imponerande tiara; inget annat av gruppens varumärken kommer i närheten sett till brand recognition och värdemässig försäljning. Och eftersom The Swatch Group är klockvärldens största, starkaste och mest betydande aktör är dess mest värdefulla varumärke nog något som tas på största möjliga allvar hos alla med konkurrerande produkter.
Gruppen har de senaste 20 åren på ett förträffligt sätt lyckats återupprätta Omegas anseende som under de mörka årtiondena (slutet av 70-talet, hela 80-talet och de första åren på 90-talet) monterades ner. Det är som man brukar säga; det tar lång tid att bygga upp ett anseende men det går ack så snabbt att rasera det. Följderna av detta ser vi nu; Omega år 2016 är något helt annat än Omega år 1996. Tekniskt sett är Omega åter obestridlig världsetta; år 1999 satsade man allt på ett kort med co-axial gången som visserligen har klara fördelar men mest ändå applicerades för att skapa något för Omega helt unikt. Det är en briljant innovation. Åtta år senare lanserades den första manufakturkalibern sedan 60-talet som byggts med kvalitet, precision och slitstyrka som honnörsord och inte med de ekonomiska överväganden som i första hand kom att prägla urverken därefter. Succén har varit fullständig i det att urverket utklassar allt vad motstånd heter - det är det bästa serieproducerade mekaniska urverket i världen. Ytterligare sex år senare följer Omega upp det med världens första urverk kapabelt att stå emot starka magnetfält (ett växande problem i vår moderna värld) - som man nu med några få undantag dessutom implementerar i produktionen rakt av. Man nöjer sig inte med att vara dubbelt så bra som konkurrenterna i det avseendet, man är minst 15 gånger så bra som det bästa konkurrensen har att erbjuda på ett område av växande betydelse. Det är häpnadsväckande. Med kiselspiraler, co-axial gång, Liquidmetal, Naiadlock och massor med andra tekniska innovationer har Omega återtagit stafettpinnen som man lämnade efter sig på 60-talet.
Sedan tror jag det är ett misstag att värdera Omega utifrån det Rolex-perspektiv som är rådande i tråden. Rolex är Rolex. Omega är och vill vara Omega och göra saker och ting på sitt, numera obestridligen framgångsrika sätt. Det ständiga pratet om limited editions och det stora modellutbudet är ett exempel på detta - det är tveksamt om samma strategi gynnat Rolex, det håller jag med om, men Omega blir ju bevisligen starkare för varje dag - intresset för det smått enorma utbudet i de olika kollektionerna är ju också stort och säga vad man vill om den keramiska PO 8900 i dess färgglada varianter i rött och blått - något säger mig att de kommer att sälja som smör i solsken. Att Omega som varumärke urvattnas köper jag inte för fem öre heller - det räcker med att titta på utvecklingen de senaste åren för att se och riktiga känna styrkan och självförtroendet hos denna anrika manufaktur. Omega har en drös människor anställda som arbetar med hur Omega ska uppfattas av omvärlden och de tycks ju göra ett bra jobb.
Så att Rolex svettas är väl en självklarhet. De hade förstås föredragit att Omega stannat i en lägre prisklass, de uppskattar givetvis inte heller att Omegas produktportfölj numera inte bara kan mäta sig med deras egen utan på flera områden faktiskt överträffar den. Och de uppskattar verkligen inte det enkla faktum att tiderna förändras - för det gör dom. Omega har gjort en fantastisk resa de senaste 20 åren men den är ju långt ifrån slut - anseendet är till stora delar återupprättat och det kommer ju att fortsätta förändras. Vår bild av Omega idag är annorlunda än den vi hade på 90-talet. Och den kommer att vara annorlunda om ytterligare 20 år. Tiden talar till Omegas fördel; manufakturen tillverkar fantastiska klockor, fantastiska urverk, har en fantastisk teknisk innovationsförmåga och en helt otrolig, fascinerande historia som går tillbaka till 1840-talet. Om du vore chef för en konkurrent till den manufakturen vore det tjänstefel att inte ta det på största allvar, ty tiderna och med dom våra uppfattningar, förändras som bekant. Ingenting varar för evigt.
Vänligen
Forumets undersköterska