Tackar! Hehe ja verkar vara delade åsikter kring dem. Har de orangea också, men köpte de vita (som är OEM och fanns som tillval) då jag gillar dem mer.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Bilar - Vad sportar ni för bil?
- Trådstartare Chuck
- Start datum
Tapiren
Basic
TreBehöver eventuellt en pendlarbil framöver, någon som har erfarenhet av Jaguar XF 2009-2014 2,7 och 2,2 diesel? @Tapiren har för mig att du haft en eller minns jag fel?
En 3.0 bensin, en 3.0DS och en 2.7.
Generellt bra bilar med få fel, 2.7 är i grunden en bra motor men den debuterade redan i S-type så jag kan spontant tycka att den är lite omodern, ganska klen och lite väl törstig. De få typfel som finns är nästan alla koncentrerade till 2.7 (egr, spruckna flexrör).
3.0 diesel är efterföljaren och den är bättre på allt, spruckna insug förekommer och det är relativt dyrt men överlag är den stabil. Finns i två versioner, D och DS, 240 respektive 275hk. Inte heller denna motor är jättesnål, men det är en tung bil med stark motor, så det har ju sin förklaring.
2.2 har jag inte ens kört men jag har bara hört gott om dem, jag skulle inte tveka.
Jag hade inte köpt en 2.7, mest för att prisskillnaden till de andra motorerna är såpass liten och de är lite, lite bättre på allt.
De kan rosta kring listen på bakluckan och trösklarna blir lätt blästrade om man kör på dålig väg men som sagt, överlag håller de bra.
Stolarna är ganska sköna men inte i klass med Volvo och Mercedes, det kan vara värt att leta reda på ett exemplar med någon form av tillvalsstolar om man vet med sig att man är känslig.
Stereon är också ganska dålig, så är man intresserad av bra ljud ska man nog leta reda på en bil där förste ägaren valt till en bättre stereo än standard.
Bortsett från det finns inga direkt nödvändiga tillval tycker jag, de upplevs alla ganska välutrustade. Elstolar (enkla), farthållare, rattvärme, farthållare osv är standard.
2.2an är väl samma som PSA på den generationen? I så fall har min far haft en Peugeot 508GT 2.2d i 21.000 mil och motorn fungerade hur bra som helst hela tiden. Överlag var bilen mycket bättre än hans tidigare tre Audibilar på att hålla ihop. En släpring till ratten var allt som gick sönder på den körsträckan förutom slitagedelar. Ryktet om franska bilar är mycket baserat på saker som hände på 80-talet. Misstänker att samma gäller Jaguar.Behöver eventuellt en pendlarbil framöver, någon som har erfarenhet av Jaguar XF 2009-2014 2,7 och 2,2 diesel? @Tapiren har för mig att du haft en eller minns jag fel?
En bilhistoria
Då jag har haft bil sen jag tog körkort 1972, tänkte jag göra en "kort" genomgång av vad som passerat under snart 50 år:
Som för så många andra vid den tiden började det med ett antal kraftigt begagnade VW 1200. Både en -62'a och en -66'a rostade bort under mig på kort tid. Den sista var en 1300 från -71, som faktiskt började likna en modern bil. Den hade både elbakruta och Ebersprächer.
Föll sedan för en Renault R12 TL från -72. En mycket bekväm bil som fick stå ut med flera resor i Europa. Blev dock lite trött på fransk konstruktion när kopplingen pajade och det visade sig att man måste lyfta ur hela motorn för att komma åt att laga den ...
Köpte sen en nästan ny Ford Escort 1.3 L av årsmodell -75B, dvs gamla motorn utan avgasrening i den nya karossen. Inte så tokig faktiskt, utom på vintern. Bakhjulsdrift och noll vikt över bakhjulen gjorde den livsfarlig när det var halt.
Sen fick jag hjärnsläpp! Mindes bara dom positiva sakerna från min Renault-12'a, så när jag fick ett kanonerbjudande på en ny -76'a (fick mer för Escorten än vad jag betalat!!!) slog jag till. Min första helt nya bil. Fantastisk känsla, ända tills den hade gått 12 mil och stannade. Någon hade glömt att koppla in generatorn, så när batteriet var slut så gick det inte längre. Enkelt fixat, men med usel ventilation och motspänstig växellåda så bleknade det som jag mindes som positivt ganska snart.
Min kontakt på Folkvagn hade en Passat av årsmodell -76B som stått osåld i ett halvår. En TS med GT-ratt och extrainstrument, som jag kunde få för ett kanonpris. Sagt och gjort. Om dom sen hade pumpat upp däcken när den stod och drällde hade jag sluppit åka hem på muttrar. Jävlar vad den skakade. Efter ett antal försök med att få dom runda igen fick jag nya däck. Den hade dock en annan egenhet som var svårare att åtgärda. Efter att ha kört en längre stund på högsta växel, dvs 4'an, gick den inte att få ur. Det gick i alla fall åt rejält med brutal kraft. Tröttnade ganska snabbt på den.
Därefter blev det en ny Ford Taunus 2.0 S -78'a, med Recarostolar, träpaneler och aluminiumfälgar som standard. Riktigt läcker bil i blå metallic. Lät dock illa och vibrerade från bakvagnen när man motorbromsade. För klen koppling för 2-litersmotorn, så det blev en ny på garanti. Måste ha tagits från en traktor, för det var nästan lögn att undvika motorstopp vid start och nästan lika svårt att växla rent mellan ettan och tvåan. Samma problem som med Escorten, dvs bakhjulsdrift och löjligt lätt över bakhjulen. Ingen vinterbil med andra ord. Avgassystemet rostade dessutom bort lagom till att den ettåriga garantin hade gått ut. Fick även höra att vattenpumpen gav upp efter att nästa ägare hade kört den ett par mil ...
... men då satt jag i en ny Mazda 323 SDX från -81. Den första framhjulsdrivna Mazdan och min första 5-växlade bil. Lite korta stolar, men det är allt jag kan klaga på. Gick perfekt i 5 år och såg ut som ny när jag sålde den privat. Fick lov att byta ett batteri pga en sprucken cell, men det kan man inte lasta bilen för. Råkar veta att nästa ägare var lika nöjd i ett antal år till, så det måste ha varit ovanligt mycket bil för pengarna.
Sen passerade det under en kort period två stycken Volvo 245 som tjänstebilar. Inget jag valde själv utan jag blev "påtvingad" dom, så jag hoppar över vidare kommentarer.
Nytt jobb och måste köpa en bil. Hade ju goda minnen från Mazda, så det blev en ny 626 GLX 2.0 I KAT -87B. Nu blev det tvärt om mot Escorten ovan, dvs nya motorn med katalysator i gamla karossen. Köp utan inbyte och utgående modell gav ett riktigt bra pris. Min första bil med elfönsterhissar, centrallås mm elektriskt. Lyxkänsla! Tyvärr höll varken dörr- eller rattlås rätt kvalitet, så jag fick den stulen en natt utanför ett hotell. Löjligt enkel att sno enligt försäkringsbolaget, men som tur var fick jag snabbt tillbaka den och i bra skick.
Mazda 323F DOHC dök upp på marknaden. En praktisk men sportig bil med en pärla till motor. Måste ha! Tyvärr var det många med mig som tyckte samma sak, så dom sålde slut blixtsnabbt. Lyckades till slut övertala min handlare att sälja demobilen till mig (vad skulle han med en demobil till när den inte fanns några att köpa?). Det var en röd -90'a som hade rullat ca 500 mil. Så här långt den roligaste bil jag haft. Som en Miata men med praktisk kaross. Den åt dock framdäck till frukost, men för övrigt helt felfri under dom knappt tre år jag hade den.
Dags att byta jobb igen och erbjuden tjänstbil. Efter mycket tvekan skildes jag från min 323F. Då jag både på tidigare och nya jobbet åkte mycket i tjänsten, saknade jag luftkonditionering i Mazdan. Dessutom var det inte mycket att sitta i om olyckan skulle vara framme. Tog därför ut en Citroen XM 2.0 I (122 hk) av årsmodell -93. Lite stor och klumpig, men en oerhört bekväm undermotoriserad långfärdsbil. Den bil jag kört längst med (9.000 mil), så mot slutet behövde lite slitdelar bytas, men för övrigt helt problemfri.
När det var dags att byta tjänstebil pågick diskussionen om hur bortskämda alla tjänstebilsåkare var (svenska avundsjukan ...), så risken var påtaglig för en drastiskt höjd förmånsbeskattning. Då jag inte kör så mycket privat, valde jag bort tjänstebil och köpte en ny själv i stället. Roligaste två veckor jag haft. Köp utan inbyte och, då marknaden var död 1996 pga pågående tjänstebilsdebatt, handlare som bjöd under varandra. Med mina goda erfarenheter från Mazda fastnade jag till slut för en -96'a 626 Marina Green (specialmodell: lack, fälgar, klädsel mm). Mycket trevlig bil, men lite bullrig. För övrigt inte ett fel under den tid jag hade den. Dessutom mycket låg bränsleförbrukning för att vara på den tiden.
Råkade 1997 se en artikel om den kommande Peugeot 406 Coupé, sen var det kört. En ny "måste ha"! Som tur var såldes Mazda och Peugeot av samma handlare, så jag fick nästan tillbaka pengarna på min 626'a efter ett och ett halvt år. Peugeoten var den första bil jag beställt och fått vänta på att den skulle tillverkas. Låååånga månader! När den väl kom kändes det som julafton. Mellanblå metallic med gulbrun läderklädsel och 3-liters V6'a. Det kändes som om alla tittade efter den när man kom åkande. Tyvärr var kvaliteten inte lika bra som den var snygg. Ett antal omgångar vinda bromsskivor i fram, stereo och CD-växlare som gav upp mm, dock allt på garanti. Tyvärr fick jag den vandaliserad ett par gånger, med omlack som resultat. Sista gången drog någon ett vasst föremål från framblinkers till bakblinkers på vänster sida. Tur att jag inte kom på dom, för då hade jag skrivit detta från fängelset ...
Tiden gick och det vore kul med något nytt. Kollade av marknaden men hittade inget för vettiga pengar som toppade det jag redan hade. Det höll på att bli en BMW 3-serie Coupé, men en tids sjukskrivning (dålig rygg) satte stopp för den affären. När jag sen fick ett bra erbjudande på en ny Peugeotcoupé slog jag till, den här gången på en svart metallic med mörkrött läder av årsmodell -02. Den höll ihop bättre men ett par vinda bromsskivor i fram fick jag byta på garanti. Fick ha den ifred för klåfingriga ligister också.
I slutet på 2005 visade Lexus upp sin nya IS250. Kunde kanske vara något? När en bil väl dök upp för provkörning blev jag såld direkt. Snygg, mycket trevlig att köra och en fantastisk utrustningsnivå och kvalitet på inredningen. Dock blev förhandlingen med säljaren en knepig historia. Han missbjöd kraftigt på min Coupé, som fortfarande såg ny ut. Efter att ha visat upp den nytvättad fick till och med han erkänna att den var i nyskick, så jag fick lite mera i inbyte. Då man bara lever en gång bet jag ihop och skrev på för en "Executive" i mörkgrå metallic med beige (ivory) läderklädsel och automatlåda (min första). 5-6 månaders leveranstid. Suck! Hade dock lite tur. En kollega på jobbet råkade höra att jag skulle byta bil och ville köpa min svarta coupé kontant. Vi kom överrens om ett pris mitt emellan mitt inbytespris och ett rimligt utpris hos en handlare. Alla nöjda och glada, inklusive Lexushandlaren som bara var glad att han slapp byta in min bil (!?!). Under de knappa 6 år som jag hade Lexusen fungerade den perfekt. Visst, den var inte helt felfri (lite skrammel och problem med minnet till yttre backspeglar), men fortfarande den bästa bil jag haft såhär långt. Jag har egentligen bara två saker att klaga på. Däcksbuller från (feta) sommardäck och hög bränsleförbrukning. Snittförbrukningen under dessa 6 år låg strax över en liter per mil.
Efter 5 mycket behagliga år med Lexusen började det klia igen. Det var ju något speciellt med en coupé, även om IS'en är en ovanligt snygg sedan. När Mercedes presenterade C-klass Coupé i början på 2011 hade jag hittat något som kunde vara ett alternativ. Lång väntan på en demobil, men när den väl kom motsvarade den mina förhoppningar. Mycket snygg och trevlig att köra, i alla fall den 220 CDI med automat som jag var intresserad av. Jämfört med Lexus fick man ju kryssa för rätt mycket utrustning för att komma i närheten av vad jag redan hade. Priset drog iväg rätt bra, men jag fick ett mycket bra inbytespris på Lexusen, så vafan ...! Problem med leverans av vissa tillval pga tsunamin i Japan, så det drog ut nån månad innan vi hittade en lösning. När jag skulle skriva på var min bil helt plötsligt värd 20.000 mindre. Jag valde ett finger mitt i handen och lovade mig själv att aldrig köpa en Mercedes, i alla fall inte av Hedins Bil.
Tappade lusten att byta bil. Hade nog den bästa redan. Desstom var det ju en ny IS på gång, denna gång som hybrid enligt ryktena. När sedan BMW's nya 3-serie presenterades och ingen information fanns om den nya IS'n så kom klådan tillbaks. 184 dieselhästar, 0-100 på 7.5 och fortfarande miljöbil med automatlåda!!! För bra för att vara sant? Icke! Dessutom en helt annan bil att köra än den föregående modellen. Minst lika bekväm och ombonad som Lexusen, dessutom tystare. Slog till på en mellangrå metallic med gulbeige läder. Många kryss blev det här också, men bra rabatter och ett mycket bra inbytespris på Lexusen (fick tillbaka hälften efter nästan 6 år ...) gjorde att jag inte tvekade. Två månaders leveranstid från Sverigeintroduktionen i februari var också mycket bra för en skräddarsydd bil. Hade den mellan april 2012 och mars 2017 och den levde upp till förväntningarna. Visst, att komma ner till den officiella förbrukningen var väl en utopi, men strax under halvlitern på motorväg var helt OK. Dessutom var den helt felfri under dom fem år jag ägde den.
I slutet på 2016 började jag planera för min pension, som jag räknade med skulle börja 1/9 året efter, dvs samma dag som jag firade 25 år på företaget (ta guldklockan och springa ...). Då min fru planerade att jobba ett par år till var jag tvungen att skaffa en bil där jag kunde få med två hundar, vilket inte var så lätt i den befintliga. Då min fru inte gillar automatlåda (?) var det inte aktuellt att jag skulle ta hennes V50 och hon skulle ta min BMW. Efter att ha tittat runt lite kom jag fram till att en ny BMW kändes mest rätt. Gillar inte kombi (praktiskt men inte vidare snyggt) vilket begränsade urvalet lite. Fick låna den nya generationen av X1’an men det kändes lite som att köra en buss. Nästa kandidat var en 320 GT men har lite svårt för det uppblåsta utseendet på den. Kvar blev halvkombin 420iA Gran Coupé, dvs 5-dörrarsversionen av 4-serien. Insåg att den faktiskt var mycket rymligare än vad utseendet antyder. Valde bensin den här gången pga då pågående debatt om dieselns nackdelar. I princip samma utrustning som på den jag hade innan men nu blev lacken Midnight Blue. Haft den i 4,5 år nu och är fortfarande mycket nöjd med valet. Drar 0,6 på motorväg och helt felfri såhär långt. Fick lov att byta batteriet i vintras då det frös sönder när det var svinkallt en period. Mitt eget fel då jag kör för lite utan att underhållsladda.
Där är vi nu i augusti 2021 och jag har inga planer på att byta bil. Det finns helt enkelt inget annat jag hellre skulle vilja ha, så det får väl anses som ett gott betyg.
Då jag har haft bil sen jag tog körkort 1972, tänkte jag göra en "kort" genomgång av vad som passerat under snart 50 år:
Som för så många andra vid den tiden började det med ett antal kraftigt begagnade VW 1200. Både en -62'a och en -66'a rostade bort under mig på kort tid. Den sista var en 1300 från -71, som faktiskt började likna en modern bil. Den hade både elbakruta och Ebersprächer.
Föll sedan för en Renault R12 TL från -72. En mycket bekväm bil som fick stå ut med flera resor i Europa. Blev dock lite trött på fransk konstruktion när kopplingen pajade och det visade sig att man måste lyfta ur hela motorn för att komma åt att laga den ...
Köpte sen en nästan ny Ford Escort 1.3 L av årsmodell -75B, dvs gamla motorn utan avgasrening i den nya karossen. Inte så tokig faktiskt, utom på vintern. Bakhjulsdrift och noll vikt över bakhjulen gjorde den livsfarlig när det var halt.
Sen fick jag hjärnsläpp! Mindes bara dom positiva sakerna från min Renault-12'a, så när jag fick ett kanonerbjudande på en ny -76'a (fick mer för Escorten än vad jag betalat!!!) slog jag till. Min första helt nya bil. Fantastisk känsla, ända tills den hade gått 12 mil och stannade. Någon hade glömt att koppla in generatorn, så när batteriet var slut så gick det inte längre. Enkelt fixat, men med usel ventilation och motspänstig växellåda så bleknade det som jag mindes som positivt ganska snart.
Min kontakt på Folkvagn hade en Passat av årsmodell -76B som stått osåld i ett halvår. En TS med GT-ratt och extrainstrument, som jag kunde få för ett kanonpris. Sagt och gjort. Om dom sen hade pumpat upp däcken när den stod och drällde hade jag sluppit åka hem på muttrar. Jävlar vad den skakade. Efter ett antal försök med att få dom runda igen fick jag nya däck. Den hade dock en annan egenhet som var svårare att åtgärda. Efter att ha kört en längre stund på högsta växel, dvs 4'an, gick den inte att få ur. Det gick i alla fall åt rejält med brutal kraft. Tröttnade ganska snabbt på den.
Därefter blev det en ny Ford Taunus 2.0 S -78'a, med Recarostolar, träpaneler och aluminiumfälgar som standard. Riktigt läcker bil i blå metallic. Lät dock illa och vibrerade från bakvagnen när man motorbromsade. För klen koppling för 2-litersmotorn, så det blev en ny på garanti. Måste ha tagits från en traktor, för det var nästan lögn att undvika motorstopp vid start och nästan lika svårt att växla rent mellan ettan och tvåan. Samma problem som med Escorten, dvs bakhjulsdrift och löjligt lätt över bakhjulen. Ingen vinterbil med andra ord. Avgassystemet rostade dessutom bort lagom till att den ettåriga garantin hade gått ut. Fick även höra att vattenpumpen gav upp efter att nästa ägare hade kört den ett par mil ...
... men då satt jag i en ny Mazda 323 SDX från -81. Den första framhjulsdrivna Mazdan och min första 5-växlade bil. Lite korta stolar, men det är allt jag kan klaga på. Gick perfekt i 5 år och såg ut som ny när jag sålde den privat. Fick lov att byta ett batteri pga en sprucken cell, men det kan man inte lasta bilen för. Råkar veta att nästa ägare var lika nöjd i ett antal år till, så det måste ha varit ovanligt mycket bil för pengarna.
Sen passerade det under en kort period två stycken Volvo 245 som tjänstebilar. Inget jag valde själv utan jag blev "påtvingad" dom, så jag hoppar över vidare kommentarer.
Nytt jobb och måste köpa en bil. Hade ju goda minnen från Mazda, så det blev en ny 626 GLX 2.0 I KAT -87B. Nu blev det tvärt om mot Escorten ovan, dvs nya motorn med katalysator i gamla karossen. Köp utan inbyte och utgående modell gav ett riktigt bra pris. Min första bil med elfönsterhissar, centrallås mm elektriskt. Lyxkänsla! Tyvärr höll varken dörr- eller rattlås rätt kvalitet, så jag fick den stulen en natt utanför ett hotell. Löjligt enkel att sno enligt försäkringsbolaget, men som tur var fick jag snabbt tillbaka den och i bra skick.
Mazda 323F DOHC dök upp på marknaden. En praktisk men sportig bil med en pärla till motor. Måste ha! Tyvärr var det många med mig som tyckte samma sak, så dom sålde slut blixtsnabbt. Lyckades till slut övertala min handlare att sälja demobilen till mig (vad skulle han med en demobil till när den inte fanns några att köpa?). Det var en röd -90'a som hade rullat ca 500 mil. Så här långt den roligaste bil jag haft. Som en Miata men med praktisk kaross. Den åt dock framdäck till frukost, men för övrigt helt felfri under dom knappt tre år jag hade den.
Dags att byta jobb igen och erbjuden tjänstbil. Efter mycket tvekan skildes jag från min 323F. Då jag både på tidigare och nya jobbet åkte mycket i tjänsten, saknade jag luftkonditionering i Mazdan. Dessutom var det inte mycket att sitta i om olyckan skulle vara framme. Tog därför ut en Citroen XM 2.0 I (122 hk) av årsmodell -93. Lite stor och klumpig, men en oerhört bekväm undermotoriserad långfärdsbil. Den bil jag kört längst med (9.000 mil), så mot slutet behövde lite slitdelar bytas, men för övrigt helt problemfri.
När det var dags att byta tjänstebil pågick diskussionen om hur bortskämda alla tjänstebilsåkare var (svenska avundsjukan ...), så risken var påtaglig för en drastiskt höjd förmånsbeskattning. Då jag inte kör så mycket privat, valde jag bort tjänstebil och köpte en ny själv i stället. Roligaste två veckor jag haft. Köp utan inbyte och, då marknaden var död 1996 pga pågående tjänstebilsdebatt, handlare som bjöd under varandra. Med mina goda erfarenheter från Mazda fastnade jag till slut för en -96'a 626 Marina Green (specialmodell: lack, fälgar, klädsel mm). Mycket trevlig bil, men lite bullrig. För övrigt inte ett fel under den tid jag hade den. Dessutom mycket låg bränsleförbrukning för att vara på den tiden.
Råkade 1997 se en artikel om den kommande Peugeot 406 Coupé, sen var det kört. En ny "måste ha"! Som tur var såldes Mazda och Peugeot av samma handlare, så jag fick nästan tillbaka pengarna på min 626'a efter ett och ett halvt år. Peugeoten var den första bil jag beställt och fått vänta på att den skulle tillverkas. Låååånga månader! När den väl kom kändes det som julafton. Mellanblå metallic med gulbrun läderklädsel och 3-liters V6'a. Det kändes som om alla tittade efter den när man kom åkande. Tyvärr var kvaliteten inte lika bra som den var snygg. Ett antal omgångar vinda bromsskivor i fram, stereo och CD-växlare som gav upp mm, dock allt på garanti. Tyvärr fick jag den vandaliserad ett par gånger, med omlack som resultat. Sista gången drog någon ett vasst föremål från framblinkers till bakblinkers på vänster sida. Tur att jag inte kom på dom, för då hade jag skrivit detta från fängelset ...
Tiden gick och det vore kul med något nytt. Kollade av marknaden men hittade inget för vettiga pengar som toppade det jag redan hade. Det höll på att bli en BMW 3-serie Coupé, men en tids sjukskrivning (dålig rygg) satte stopp för den affären. När jag sen fick ett bra erbjudande på en ny Peugeotcoupé slog jag till, den här gången på en svart metallic med mörkrött läder av årsmodell -02. Den höll ihop bättre men ett par vinda bromsskivor i fram fick jag byta på garanti. Fick ha den ifred för klåfingriga ligister också.
I slutet på 2005 visade Lexus upp sin nya IS250. Kunde kanske vara något? När en bil väl dök upp för provkörning blev jag såld direkt. Snygg, mycket trevlig att köra och en fantastisk utrustningsnivå och kvalitet på inredningen. Dock blev förhandlingen med säljaren en knepig historia. Han missbjöd kraftigt på min Coupé, som fortfarande såg ny ut. Efter att ha visat upp den nytvättad fick till och med han erkänna att den var i nyskick, så jag fick lite mera i inbyte. Då man bara lever en gång bet jag ihop och skrev på för en "Executive" i mörkgrå metallic med beige (ivory) läderklädsel och automatlåda (min första). 5-6 månaders leveranstid. Suck! Hade dock lite tur. En kollega på jobbet råkade höra att jag skulle byta bil och ville köpa min svarta coupé kontant. Vi kom överrens om ett pris mitt emellan mitt inbytespris och ett rimligt utpris hos en handlare. Alla nöjda och glada, inklusive Lexushandlaren som bara var glad att han slapp byta in min bil (!?!). Under de knappa 6 år som jag hade Lexusen fungerade den perfekt. Visst, den var inte helt felfri (lite skrammel och problem med minnet till yttre backspeglar), men fortfarande den bästa bil jag haft såhär långt. Jag har egentligen bara två saker att klaga på. Däcksbuller från (feta) sommardäck och hög bränsleförbrukning. Snittförbrukningen under dessa 6 år låg strax över en liter per mil.
Efter 5 mycket behagliga år med Lexusen började det klia igen. Det var ju något speciellt med en coupé, även om IS'en är en ovanligt snygg sedan. När Mercedes presenterade C-klass Coupé i början på 2011 hade jag hittat något som kunde vara ett alternativ. Lång väntan på en demobil, men när den väl kom motsvarade den mina förhoppningar. Mycket snygg och trevlig att köra, i alla fall den 220 CDI med automat som jag var intresserad av. Jämfört med Lexus fick man ju kryssa för rätt mycket utrustning för att komma i närheten av vad jag redan hade. Priset drog iväg rätt bra, men jag fick ett mycket bra inbytespris på Lexusen, så vafan ...! Problem med leverans av vissa tillval pga tsunamin i Japan, så det drog ut nån månad innan vi hittade en lösning. När jag skulle skriva på var min bil helt plötsligt värd 20.000 mindre. Jag valde ett finger mitt i handen och lovade mig själv att aldrig köpa en Mercedes, i alla fall inte av Hedins Bil.
Tappade lusten att byta bil. Hade nog den bästa redan. Desstom var det ju en ny IS på gång, denna gång som hybrid enligt ryktena. När sedan BMW's nya 3-serie presenterades och ingen information fanns om den nya IS'n så kom klådan tillbaks. 184 dieselhästar, 0-100 på 7.5 och fortfarande miljöbil med automatlåda!!! För bra för att vara sant? Icke! Dessutom en helt annan bil att köra än den föregående modellen. Minst lika bekväm och ombonad som Lexusen, dessutom tystare. Slog till på en mellangrå metallic med gulbeige läder. Många kryss blev det här också, men bra rabatter och ett mycket bra inbytespris på Lexusen (fick tillbaka hälften efter nästan 6 år ...) gjorde att jag inte tvekade. Två månaders leveranstid från Sverigeintroduktionen i februari var också mycket bra för en skräddarsydd bil. Hade den mellan april 2012 och mars 2017 och den levde upp till förväntningarna. Visst, att komma ner till den officiella förbrukningen var väl en utopi, men strax under halvlitern på motorväg var helt OK. Dessutom var den helt felfri under dom fem år jag ägde den.
I slutet på 2016 började jag planera för min pension, som jag räknade med skulle börja 1/9 året efter, dvs samma dag som jag firade 25 år på företaget (ta guldklockan och springa ...). Då min fru planerade att jobba ett par år till var jag tvungen att skaffa en bil där jag kunde få med två hundar, vilket inte var så lätt i den befintliga. Då min fru inte gillar automatlåda (?) var det inte aktuellt att jag skulle ta hennes V50 och hon skulle ta min BMW. Efter att ha tittat runt lite kom jag fram till att en ny BMW kändes mest rätt. Gillar inte kombi (praktiskt men inte vidare snyggt) vilket begränsade urvalet lite. Fick låna den nya generationen av X1’an men det kändes lite som att köra en buss. Nästa kandidat var en 320 GT men har lite svårt för det uppblåsta utseendet på den. Kvar blev halvkombin 420iA Gran Coupé, dvs 5-dörrarsversionen av 4-serien. Insåg att den faktiskt var mycket rymligare än vad utseendet antyder. Valde bensin den här gången pga då pågående debatt om dieselns nackdelar. I princip samma utrustning som på den jag hade innan men nu blev lacken Midnight Blue. Haft den i 4,5 år nu och är fortfarande mycket nöjd med valet. Drar 0,6 på motorväg och helt felfri såhär långt. Fick lov att byta batteriet i vintras då det frös sönder när det var svinkallt en period. Mitt eget fel då jag kör för lite utan att underhållsladda.
Där är vi nu i augusti 2021 och jag har inga planer på att byta bil. Det finns helt enkelt inget annat jag hellre skulle vilja ha, så det får väl anses som ett gott betyg.
Senast ändrad:
Stort tack! Hjärnan säger väl att man ska sikta på 2,2 diesel isf. Ligger på samma pengar som 520d och 320d 2012, men jag tycker Jaggan är snyggare.Tre
En 3.0 bensin, en 3.0DS och en 2.7.
Generellt bra bilar med få fel, 2.7 är i grunden en bra motor men den debuterade redan i S-type så jag kan spontant tycka att den är lite omodern, ganska klen och lite väl törstig. De få typfel som finns är nästan alla koncentrerade till 2.7 (egr, spruckna flexrör).
3.0 diesel är efterföljaren och den är bättre på allt, spruckna insug förekommer och det är relativt dyrt men överlag är den stabil. Finns i två versioner, D och DS, 240 respektive 275hk. Inte heller denna motor är jättesnål, men det är en tung bil med stark motor, så det har ju sin förklaring.
2.2 har jag inte ens kört men jag har bara hört gott om dem, jag skulle inte tveka.
Jag hade inte köpt en 2.7, mest för att prisskillnaden till de andra motorerna är såpass liten och de är lite, lite bättre på allt.
De kan rosta kring listen på bakluckan och trösklarna blir lätt blästrade om man kör på dålig väg men som sagt, överlag håller de bra.
Stolarna är ganska sköna men inte i klass med Volvo och Mercedes, det kan vara värt att leta reda på ett exemplar med någon form av tillvalsstolar om man vet med sig att man är känslig.
Stereon är också ganska dålig, så är man intresserad av bra ljud ska man nog leta reda på en bil där förste ägaren valt till en bättre stereo än standard.
Bortsett från det finns inga direkt nödvändiga tillval tycker jag, de upplevs alla ganska välutrustade. Elstolar (enkla), farthållare, rattvärme, farthållare osv är standard.
Låter ju lovande.
Ja farsan är inne på sin andra Jagga och har aldrig haft något större problem med dem.
Haha, rolig genomgång, du måste ha fantastiskt bra minne!En bilhistoria
Då jag har haft bil sen jag tog körkort 1972, tänkte jag göra en "kort" genomgång av vad som passerat under snart 50 år:
Som för så många andra vid den tiden började det med ett antal kraftigt begagnade VW 1200. Både en -62'a och en -66'a rostade bort under mig på kort tid. Den sista var en 1300 från -71, som faktiskt började likna en modern bil. Den hade både elbakruta och Ebersprächer.
Föll sedan för en Renault R12 TL från -72. En mycket bekväm bil som fick stå ut med flera resor i Europa. Blev dock lite trött på fransk konstruktion när kopplingen pajade och det visade sig att man måste lyfta ur hela motorn för att komma åt att laga den ...
Köpte sen en nästan ny Ford Escort 1.3 L av årsmodell -75B, dvs gamla motorn utan avgasrening i den nya karossen. Inte så tokig faktiskt, utom på vintern. Bakhjulsdrift och noll vikt över bakhjulen gjorde den livsfarlig när det var halt.
Sen fick jag hjärnsläpp! Mindes bara dom positiva sakerna från min Renault-12'a, så när jag fick ett kanonerbjudande på en ny -76'a (fick mer för Escorten än vad jag betalat!!!) slog jag till. Min första helt nya bil. Fantastisk känsla, ända tills den hade gått 12 mil och stannade. Någon hade glömt att koppla in generatorn, så när batteriet var slut så gick det inte längre. Enkelt fixat, men med usel ventilation och motspänstig växellåda så bleknade det som jag mindes som positivt ganska snart.
Min kontakt på Folkvagn hade en Passat av årsmodell -76B som stått osåld i ett halvår. En TS med GT-ratt och extrainstrument, som jag kunde få för ett kanonpris. Sagt och gjort. Om dom sen hade pumpat upp däcken när den stod och drällde hade jag sluppit åka hem på muttrar. Jävlar vad den skakade. Efter ett antal försök med att få dom runda igen fick jag nya däck. Den hade dock en annan egenhet som var svårare att åtgärda. Efter att ha kört en längre stund på högsta växel, dvs 4'an, gick den inte att få ur. Det gick i alla fall åt rejält med brutal kraft. Tröttnade ganska snabbt på den.
Därefter blev det en ny Ford Taunus 2.0 S -78'a, med Recarostolar, träpaneler och aluminiumfälgar som standard. Riktigt läcker bil i blå metallic. Lät dock illa och vibrerade från bakvagnen när man motorbromsade. För klen koppling för 2-litersmotorn, så det blev en ny på garanti. Måste ha tagits från en traktor, för det var nästan lögn att undvika motorstopp vid start och nästan lika svårt att växla rent mellan ettan och tvåan. Samma problem som med Escorten, dvs bakhjulsdrift och löjligt lätt över bakhjulen. Ingen vinterbil med andra ord. Avgassystemet rostade dessutom bort lagom till att den ettåriga garantin hade gått ut. Fick även höra att vattenpumpen gav upp efter att nästa ägare hade kört den ett par mil ...
... men då satt jag i en ny Mazda 323 SDX från -81. Den första framhjulsdrivna Mazdan och min första 5-växlade bil. Lite korta stolar, men det är allt jag kan klaga på. Gick perfekt i 5 år och såg ut som ny när jag sålde den privat. Fick lov att byta ett batteri pga en sprucken cell, men det kan man inte lasta bilen för. Råkar veta att nästa ägare var lika nöjd i ett antal år till, så det måste ha varit ovanligt mycket bil för pengarna.
Sen passerade det under en kort period två stycken Volvo 245 som tjänstebilar. Inget jag valde själv utan jag blev "påtvingad" dom, så jag hoppar över vidare kommentarer.
Nytt jobb och måste köpa en bil. Hade ju goda minnen från Mazda, så det blev en ny 626 GLX 2.0 I KAT -87B. Nu blev det tvärt om mot Escorten ovan, dvs nya motorn med katalysator i gamla karossen. Köp utan inbyte och utgående modell gav ett riktigt bra pris. Min första bil med elfönsterhissar, centrallås mm elektriskt. Lyxkänsla! Tyvärr höll varken dörr- eller rattlås rätt kvalitet, så jag fick den stulen en natt utanför ett hotell. Löjligt enkel att sno enligt försäkringsbolaget, men som tur var fick jag snabbt tillbaka den och i bra skick.
Mazda 323F DOHC dök upp på marknaden. En praktisk men sportig bil med en pärla till motor. Måste ha! Tyvärr var det många med mig som tyckte samma sak, så dom sålde slut blixtsnabbt. Lyckades till slut övertala min handlare att sälja demobilen till mig (vad skulle han med en demobil till när den inte fanns några att köpa?). Det var en röd -90'a som hade rullat ca 500 mil. Så här långt den roligaste bil jag haft. Som en Miata men med praktisk kaross. Den åt dock framdäck till frukost, men för övrigt helt felfri under dom knappt tre år jag hade den.
Dags att byta jobb igen och erbjuden tjänstbil. Efter mycket tvekan skildes jag från min 323F. Då jag både på tidigare och nya jobbet åkte mycket i tjänsten, saknade jag luftkonditionering i Mazdan. Dessutom var det inte mycket att sitta i om olyckan skulle vara framme. Tog därför ut en Citroen XM 2.0 I (122 hk) av årsmodell -93. Lite stor och klumpig, men en oerhört bekväm undermotoriserad långfärdsbil. Den bil jag kört längst med (9.000 mil), så mot slutet behövde lite slitdelar bytas, men för övrigt helt problemfri.
När det var dags att byta tjänstebil pågick diskussionen om hur bortskämda alla tjänstebilsåkare var (svenska avundsjukan ...), så risken var påtaglig för en drastiskt höjd förmånsbeskattning. Då jag inte kör så mycket privat, valde jag bort tjänstebil och köpte en ny själv i stället. Roligaste två veckor jag haft. Köp utan inbyte och, då marknaden var död 1996 pga pågående tjänstebilsdebatt, handlare som bjöd under varandra. Med mina goda erfarenheter från Mazda fastnade jag till slut för en -96'a 626 Marina Green (specialmodell: lack, fälgar, klädsel mm). Mycket trevlig bil, men lite bullrig. För övrigt inte ett fel under den tid jag hade den. Dessutom mycket låg bränsleförbrukning för att vara på den tiden.
Råkade 1997 se en artikel om den kommande Peugeot 406 Coupé, sen var det kört. En ny "måste ha"! Som tur var såldes Mazda och Peugeot av samma handlare, så jag fick nästan tillbaka pengarna på min 626'a efter ett och ett halvt år. Peugeoten var den första bil jag beställt och fått vänta på att den skulle tillverkas. Låååånga månader! När den väl kom kändes det som julafton. Mellanblå metallic med gulbrun läderklädsel och 3-liters V6'a. Det kändes som om alla tittade efter den när man kom åkande. Tyvärr var kvaliteten inte lika bra som den var snygg. Ett antal omgångar vinda bromsskivor i fram, stereo och CD-växlare som gav upp mm, dock allt på garanti. Tyvärr fick jag den vandaliserad ett par gånger, med omlack som resultat. Sista gången drog någon ett vasst föremål från framblinkers till bakblinkers på vänster sida. Tur att jag inte kom på dom, för då hade jag skrivit detta från fängelset ...
Tiden gick och det vore kul med något nytt. Kollade av marknaden men hittade inget för vettiga pengar som toppade det jag redan hade. Det höll på att bli en BMW 3-serie Coupé, men en tids sjukskrivning (dålig rygg) satte stopp för den affären. När jag sen fick ett bra erbjudande på en ny Peugeotcoupé slog jag till, den här gången på en svart metallic med mörkrött läder av årsmodell -02. Den höll ihop bättre men ett par vinda bromsskivor i fram fick jag byta på garanti. Fick ha den ifred för klåfingriga ligister också.
I slutet på 2005 visade Lexus upp sin nya IS250. Kunde kanske vara något? När en bil väl dök upp för provkörning blev jag såld direkt. Snygg, mycket trevlig att köra och en fantastisk utrustningsnivå och kvalitet på inredningen. Dock blev förhandlingen med säljaren en knepig historia. Han missbjöd kraftigt på min Coupé, som fortfarande såg ny ut. Efter att ha visat upp den nytvättad fick till och med han erkänna att den var i nyskick, så jag fick lite mera i inbyte. Då man bara lever en gång bet jag ihop och skrev på för en "Executive" i mörkgrå metallic med beige (ivory) läderklädsel och automatlåda (min första). 5-6 månaders leveranstid. Suck! Hade dock lite tur. En kollega på jobbet råkade höra att jag skulle byta bil och ville köpa min svarta coupé kontant. Vi kom överrens om ett pris mitt emellan mitt inbytespris och ett rimligt utpris hos en handlare. Alla nöjda och glada, inklusive Lexushandlaren som bara var glad att han slapp byta in min bil (!?!). Under de knappa 6 år som jag hade Lexusen fungerade den perfekt. Visst, den var inte helt felfri (lite skrammel och problem med minnet till yttre backspeglar), men fortfarande den bästa bil jag haft såhär långt. Jag har egentligen bara två saker att klaga på. Däcksbuller från (feta) sommardäck och hög bränsleförbrukning. Snittförbrukningen under dessa 6 år låg strax över en liter per mil.
Efter 5 mycket behagliga år med Lexusen började det klia igen. Det var ju något speciellt med en coupé, även om IS'en är en ovanligt snygg sedan. När Mercedes presenterade C-klass Coupé i början på 2011 hade jag hittat något som kunde vara ett alternativ. Lång väntan på en demobil, men när den väl kom motsvarade den mina förhoppningar. Mycket snygg och trevlig att köra, i alla fall den 220 CDI med automat som jag var intresserad av. Jämfört med Lexus fick man ju kryssa för rätt mycket utrustning för att komma i närheten av vad jag redan hade. Priset drog iväg rätt bra, men jag fick ett mycket bra inbytespris på Lexusen, så vafan ...! Problem med leverans av vissa tillval pga tsunamin i Japan, så det drog ut nån månad innan vi hittade en lösning. När jag skulle skriva på var min bil helt plötsligt värd 20.000 mindre. Jag valde ett finger mitt i handen och lovade mig själv att aldrig köpa en Mercedes, i alla fall inte av Hedins Bil.
Tappade lusten att byta bil. Hade nog den bästa redan. Desstom var det ju en ny IS på gång, denna gång som hybrid enligt ryktena. När sedan BMW's nya 3-serie presenterades och ingen information fanns om den nya IS'n så kom klådan tillbaks. 184 dieselhästar, 0-100 på 7.5 och fortfarande miljöbil med automatlåda!!! För bra för att vara sant? Icke! Dessutom en helt annan bil att köra än den föregående modellen. Minst lika bekväm och ombonad som Lexusen, dessutom tystare. Slog till på en mellangrå metallic med gulbeige läder. Många kryss blev det här också, men bra rabatter och ett mycket bra inbytespris på Lexusen (fick tillbaka hälften efter nästan 6 år ...) gjorde att jag inte tvekade. Två månaders leveranstid från Sverigeintroduktionen i februari var också mycket bra för en skräddarsydd bil. Hade den mellan april 2012 och mars 2017 och den levde upp till förväntningarna. Visst, att komma ner till den officiella förbrukningen var väl en utopi, men strax under halvlitern på motorväg var helt OK. Dessutom var den helt felfri under dom fem år jag ägde den.
I slutet på 2016 började jag planera för min pension, som jag räknade med skulle börja 1/9 året efter, dvs samma dag som jag firade 25 år på företaget (ta guldklockan och springa ...). Då min fru planerade att jobba ett par år till var jag tvungen att skaffa en bil där jag kunde få med två hundar, vilket inte var så lätt i den befintliga. Då min fru inte gillar automatlåda (?) var det inte aktuellt att jag skulle ta hennes V50 och hon skulle ta min BMW. Efter att ha tittat runt lite kom jag fram till att en ny BMW kändes mest rätt. Gillar inte kombi (praktiskt men inte vidare snyggt) vilket begränsade urvalet lite. Fick låna den nya generationen av X1’an men det kändes lite som att köra en buss. Nästa kandidat var en 320 GT men har lite svårt för det uppblåsta utseendet på den. Kvar blev halvkombin 420iA Gran Coupé, dvs 5-dörrarsversionen av 4-serien. Insåg att den faktiskt var mycket rymligare än vad utseendet antyder. Valde bensin den här gången pga då pågående debatt om dieselns nackdelar. I princip samma utrustning som på den jag hade innan men nu blev lacken Midnight Blue. Haft den i 4,5 år nu och är fortfarande mycket nöjd med valet. Drar 0,6 på motorväg och helt felfri såhär långt. Fick lov att byta batteriet i vintras då det frös sönder när det var svinkallt en period. Mitt eget fel då jag kör för lite utan att underhållsladda.
Där är vi nu i augusti 2021 och jag har inga planer på att byta bil. Det finns helt enkelt inget annat jag hellre skulle vilja ha, så det får väl anses som ett gott betyg.
Tack! Skrev ihop merparten för ett antal år sedan för ett annat syfte som jag bara uppdaterade med dom senaste årens anskaffningar. Bilar lämnar bestående intryck om man gillar dom som mer än bara ett fortskaffningsmedel ...
Jag har en vit G31 520i som jag köpte mycket lätt begagnad. Jag förstår känslan. Underbar bil. Min första BMW sedan jag övningskörde med pappas E36 i slutet av 90-talet.Efter flera månaders letande så har jag nu hittat en fin G31 exakt så som jag vill ha. Vit 530i (ingen diesel då vi kör max 1000 mil /år)
Motor på 252 hk.
4000 mil, M- sport paket, Innovation paket dvs kamera 360, läderklädsel, navi, självparkering, panorama glastak osv.
Chansade och åkte 50 mil till en byhåla i Blekinge för att köpa bilen av en privat säljare, tur att skicket stämde med bilderna/ beskrivningen
Min F31 och G31, dock ska f31:an säljas
Älskar min F31 men G31 är bättre på samtliga punkter
Number 6
Basic
Fascinerande vad som hänt på begagnatmarknaden. Jag tittar på att uppdatera min Kia Sorento 2014 till en nyare 7-sits SUV och tittar på Sorento eller XC90. Nu kan man ju då se på biluppgifter.se vad bilen var utannonserad för förra gången den såldes. TIttade precis på en Sorento 2020 (tillverkad april 2019 och utplockad Sep 19) som ligger ute för 399k. Den såldes för två år sedan NY för 419,000. Den har alltså tappat 5% / 20k på nästan exakt 2 år. Och det är inte så att dessa bilar ligger kvar i månader utan de säljs tämligen omgående.
Nu har jag följt dessa två modeller ett par månader; jag tittar alltså på bilar nyare än 2018 med 5000 maxmil. Samma trend på alla Sorentos och XC90; de har i princip inte tappat någonting sedan de såldes förra gången (ofta en ägare bara då det är hyfsat nya bilar). Jag hänger inte riktigt med här? Är efterfrågan så stor så att priserna de facto gått upp senast åren? Just de modellerna jag kollar på känns ju inte helt "Greta" heller så de borde ju dippa mer kan man tycka
Nu har jag följt dessa två modeller ett par månader; jag tittar alltså på bilar nyare än 2018 med 5000 maxmil. Samma trend på alla Sorentos och XC90; de har i princip inte tappat någonting sedan de såldes förra gången (ofta en ägare bara då det är hyfsat nya bilar). Jag hänger inte riktigt med här? Är efterfrågan så stor så att priserna de facto gått upp senast åren? Just de modellerna jag kollar på känns ju inte helt "Greta" heller så de borde ju dippa mer kan man tycka
Sats Mundin
Basic
Detsamma gäller i princip hela begmarknaden.
Jag ska lämna tillbaka en Skoda Kodiaq (5-sits, bensin) från privatleasing i vår efter 3 år. Nypris som leasingkostnaden baserades på var 328.000kr. Jag mailade handlaren häromveckan för att få en uppskattning om vad jag skulle kunna köpa loss bilen för. 310.000kr.
Är det någon som vet hur man vårdar/rengör/smörja Dakota lädersäten (BMW)?
@Aurum är väl expert på området?
Har samma och använder deras egna grejor som, om jag minns rätt, inte är speciellt dyra. Rengör och fettar in. Funkar hur bra som helst men kan behöva torka över natten för att inte kladda:
Samtidigt kan man privatleasa en A6 Allroad 40 TDI för 4495 per månad i 24 månader (iofs bara 2000 mil). Jag förstår inte hur begagnatpriserna kan ha skenat så.
Känns knappt lönt att plocka ny förmånsbil pga förmånsvärdet, och att köpa begagnad känns också idiotiskt. Cykel eller elbil verkar vara de enda alternativen…
Samma som diskbänken, allrent. Är ju plast på ytan så finns ingen anledning till att ha annat än avfettande som löser upp smutsen. Tvätta med borste och torka med handduk. De klarar av mycket väta.Är det någon som vet hur man vårdar/rengör/smörja Dakota lädersäten (BMW)?
@Aurum är väl expert på området?
Hur mycket utrustning får man för de 4,5k undrar man ju då? Förmodligen bara ratten.
Avgör själv, kanske värmare och dragkrok som saknas. Annars verkar den helg OK specad.
Audi A6 allroad - Toveks Bil
toveksbil.se
Malus har ökat nybilspriserna med 30-40k och det var fram till något år sedan extremt lönsamt att exportera svenska begbilar pga valutakursen. Detta har lett till utbudsbrist och ökade nypriser som drar med sig priserna uppåt.
Dieselbilar med awd+aut är extremt attraktiva begagnat idag eftersom det nästan bara säljs framhjulsdrivna hybrider på nybilssidan.
Min förra A4 köpte jag för 348k netto, den såldes för 315k sen förra sommaren (24mån) och helt ärligt tror jag den skulle kosta lika mycket idag. Den köparen kan alltså åka ett helt år gratis i princip.
Du får blanda i något fettlösande, typ allrent eller diskmedel. Använder du fetare rengöringsmedel är det blir det bara svårare att torka av. Du ska ju inte lämna någon hinna på lacken. Borste är effektivare och kommer åt alla ytor i sömmar osv.
Är ingen expert på detta men är helt nöjd med resultatet jag får i alla fall.
Ninen79
Guld
Ok, tack för tipset!
Ninen79
Guld
Förstår, kanske ska kolla med Bavaria om dem har något för just deras Dakota läder.
Vad rengör du med förresten?
Svampar som följer med i förpackningen.
Hyffsat okej, utöver det du nämner saknar jag dock komfortnyckel, vettigt ljudpaket, carplay och 360-kamera.Avgör själv, kanske värmare och dragkrok som saknas. Annars verkar den helg OK specad.
Audi A6 allroad - Toveks Bil