Det var faktiskt en del av min köp process.
Innan hade jag aldrig vågat parkera så. Inte ens frugans bil. Men samtidigt som jag övervägde köpet insåg jag att om jag vill förverkliga drömmen av en supercar, och faktiskt få njuta, måste jag släppa lite. Skador kommer finnas oavsett och går att fixa. Det kommer suga ändå, och om jag hade låtit min vanliga paranoia kontrollera mig så tror jag att jag hade haft svårt att njuta bilen.
Då står man ett år senare med en enormt värdeminskning och inga minnen från bilen.
Så jag bestämde mig att släppa även innan jag köpte bilen och njuta den som höjdpunkten i min vardag utan oro. Exakt som jag drömde om som barn. Call it an epiphany if you'd like... så länge är jag glad med min beslut