• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Bostadsbubbla

Belfort

Titan
Du vägrar fortfarande titta utanför Sveriges dyraste förorter med andra ord 😘

Vad är det som krävs för att ha råd att bo i dessa "dyraste" förorter? Det jag ser det som är att det enda som har råd är de som gjort miljoner på bostadskarriärer som ska kunna bo där. Ska man inte längre som "lönetagare" ha råd att bo i dessa områden för att man är född fel generation? Enbart för det har varit ett uppumpat system där alla vill tjäna miljoner genom konstgjord andning.
I dessa områden/förorter så behövdes det förut bara en ordentlig lön, men det man ser nu är att även fast man har en lön som inte går att maximera speciellt mycket mer i detta land så har man fortfarande inte råd? Är det lönen/karriären som är fel eller är det ett system där ett radhus går från rimlig till orimlig? Förklara gärna för mig och kanske för de som anses så bittra att det inte finns ett strukturellt problem med hela bostadsmarknaden i Sverige och hur det kan vara rimligt att tycka att man ska bo halvvägs till Södertälje jämfört med för 15 år sen då man fick samma bostad centralt? Det är knappast inkomst av tjänst eller standarden på bostäderna som skenat de senaste 15 åren.

Det är intressant att se ens föreläsare/lärare på Universitet, var de bor och värdering, man vet att man kommer få samma yrke som de själva och kommer inte avvika speciellt mycket från deras inkomst men ändå kommer det inte vara möjligt att bo i de områden som de sitter och föreläser från.
 

alfgren

Silver
Ska man inte längre som "lönetagare" ha råd att bo i dessa områden för att man är född fel generation?
Det har aldrig varit områden där man kunnat köpa villor med medelhöga tjänstemannainkomster. Har alltid varit samhällets höginkomsttagare med tidigare kapital som bott där
Det låter på många här som att det för 15 år sen bara var att knalla in till banken och köpa en villa på Lidingö med två lärarlöner. Det har aldrig varit så.
Väldigt tråkigt också för de som bor "halvvägs till Södertälje" att de inte förstår hur illa de har det.
 

Belfort

Titan
Det har aldrig varit områden där man kunnat köpa villor med medelhöga tjänstemannainkomster. Har alltid varit samhällets höginkomsttagare med tidigare kapital som bott där
Det låter på många här som att det för 15 år sen bara var att knalla in till banken och köpa en villa på Lidingö med två lärarlöner. Det har aldrig varit så.
Väldigt tråkigt också för de som bor "halvvägs till Södertälje" att de inte förstår hur illa de har det.
Misstolkar du med mening? Aldrig pratat om lärarlöner. Jag pratar om de som redan från början tillhör de översta procenten när det gäller inkomst av tjänst som inte längre har råd att köpa en villa på Lidingö. Jag ser föreläsare som har BRF i Vasastan eller villa i Alvik och på Lidingö och vet att jag inte kommer ha råd att bo där även fast jag och min sambo har samma inkomst som just föreläsarna själva. Jag har bekanta som har lägenhet/villa i dessa områden som har bra löner (mer än lärarlöner) som "sitter fast" då de inte kan köpa större boende i samma område för det ökat så otroligt mycket sen de köpte första gången. Så från att ha råd att bo i sitt egna område så har de längre inte råd att flytta inom det. En simpel tanke: Bostäderna i området kan öka 4x i pris samtidigt som inte lönerna/skatterna rört sig nämnvärt? "Men det har aldrig varit så" att de har haft råd....:dead:


Har ALDRIG pratat om att de som bor halvvägs till Södertälje har det dåligt. Återigen, varför misstolkar du med mening. Det går tyvärr inte att diskutera om det fortsätter så här.
 
Senast ändrad:

alfgren

Silver
hur det kan vara rimligt att tycka att man ska bo halvvägs till Södertälje jämfört med för 15 år sen då man fick samma bostad centralt
Min slutreplik (eftersom vi står så långt ifrån varandra) får nog bli: Jag tycker det inte är orimligt alls att bo halvvägs till Södertälje om det är det man har råd med.

Ni försöker få det att låta som att det är omöjligt att köpa hus i vissa områden idag - som om att de stod tomma. Så är det inte. Men smärtsamt nog så är det inte du och jag som har det. Jag finansierade mitt nuvarande hus (är inflyttad till Sthlm från landet för 10 år sen) genom att köpa ett hus som varit orenoverat sedan 1986 och ägna all tid under 4 år att renovera det. Sen sålde jag det och köpte mitt nuvarande som är ett nybygge. Nu har vi bott här i 5 år och jobbar i princip varje helg med någonting med huset. Hade aldrig haft råd att köpa färdigt.
 
Några sidor tillbaka finns en länk till en artikel i Guardian som tar upp grogrunden till det som ni diskuterar just nu. Att inkomsterna inte har följt med prisutvecklingen på bostäder i västvärlden. Allt fler blir beroende av gamla familjeförmögenheter för att få råd med eget boende. Alla börjar inte på samma nivå. Det har man aldrig gjort.

Kanske har man i Sverige fostrat folk i att tro de har samma förutsättningar. I många andra länder har det alltid funnits stora klasskillnader. Inte minst i Storbritannien. Man ger aldrig hymlat om det. Där har man kanske till och med sätter stolthet i att komma från enkla förhållanden där man kämpat sig uppåt i den sociala stegen men aldrig glömt sitt ursprung. Andra som har fått det mesta serverat talar inte gärna om det. Det anses inte fint.

Man borde ha en rakare och ärligare diskussion i Sverige om många frågor. Däribland de strukturella problemen som finns på bostadsmarknaden. Det kommer såklart aldrig att bli tal om att alla kommer ett kunna köpa en egen bostad. Det är kanske inte heller det som är viktigast. Samhällskontraktet i Sverige går ut på att folk ska ha en dräglig tillvaro. Tak över huvudet och mat för dagen och någon form av sysselsättning. Vi får fri skolgång, sjukvård och mycket annat.

Det är lite av ett lyxproblem om man inte får tag i en hyreslägenhet i ett attraktivt läge eller för den delen en villa eller bostadsrätt i ett moget område som blivit populärt under årens lopp. Som ligger rätt centralt eftersom städerna vuxit på alla håll. En dag kanske de områdena som byggs i utkanterna är attraktiva på samma sätt som ett område från 40- 50 talet kan vara idag.

Ingen regering i Sverige har på allvar försökt lösa de långvariga strukturella problemen som funnits. Man har skruvat lite här och där. Blidkat väljarna, men inte på något sätt har man gjort något som på sikt kan ge en sundare bostadsmarknad. Det är bara ett konstaterande.
 

POO

Brons
Min slutreplik (eftersom vi står så långt ifrån varandra) får nog bli: Jag tycker det inte är orimligt alls att bo halvvägs till Södertälje om det är det man har råd med.

Ni försöker få det att låta som att det är omöjligt att köpa hus i vissa områden idag - som om att de stod tomma. Så är det inte. Men smärtsamt nog så är det inte du och jag som har det. Jag finansierade mitt nuvarande hus (är inflyttad till Sthlm från landet för 10 år sen) genom att köpa ett hus som varit orenoverat sedan 1986 och ägna all tid under 4 år att renovera det. Sen sålde jag det och köpte mitt nuvarande som är ett nybygge. Nu har vi bott här i 5 år och jobbar i princip varje helg med någonting med huset. Hade aldrig haft råd att köpa färdigt.
Menar du att du inte kunde köpt nuvarande bostad på inkomst utan var beroende av vinster gjorda på tidigare boende?
 

ANALOGUE

Diamant
Kan vi bara vara överens om att de som är på fel sida av den klyfta som det varnas för Inte är par som letar radhus för +5 miljoner i Stockholm? Bara så att jag förstår om vi överhuvudtaget har en verklighetsbild som överlappar.
Ska försöka vara tydlig. Det är inte synd om oss!

Visst kan det störa mig när jag inser vad vi hade kunnat ha om vi var 5 år äldre (allt annat lika), men är man 33 år och kan köpa hus/radhus i sthlm kommun är man lyckligt lottad. Det fattar jag också...

Men vårt husletande gör det för mig så tydligt hur sjuk och ohållbar situationen är.
 

Clark Kent

Diamant
Premium
Ska försöka vara tydlig. Det är inte synd om oss!

Visst kan det störa mig när jag inser vad vi hade kunnat ha om vi var 5 år äldre (allt annat lika), men är man 33 år och kan köpa hus/radhus i sthlm kommun är man lyckligt lottad. Det fattar jag också...

Men vårt husletande gör det för mig så tydligt hur sjuk och ohållbar situationen är.

EDIT: Detta är ett svar även på vad andra skribenter har skrivit i tråden och inte enbaft riktat till @ANALOGUE även om det är han som är citerad.

Nej, men du skriver och varnar om klyftor i samma andetag som du skriver att man inte längre kan köpa radhus där man vill. Och som ovan där villor på Lidingö och Alvik ges som exempel på vad man borde kunna köpa. Herrejösses, det var inte igår en normal löntagare kunde köpa villa i Alvik kan jag lova.

Men det antas hela tiden att de som bor i de områdena enbart har haft jobb som insats. Att det lika gärna kan vara arv eller cash inom familjen verkar inte existera, utan det jämförs med millimeterrättvisa mellan vad man gissar sig till är exakt samma förutsättningar de personerna hade vid samma givna tidpunkt som man själv har nu.

Och allt snack om generationer med guldsked i munnen gör mig lika förbannad som matt. Man kan bara ha den åsikten om man är uppväxt under väldigt priviligerade förhållanden. Annars hade man förstått att det finns mängder av människor +40, 50, 60, 70, 80 som aldrig har eller kommer att få möjligheten att köpa nämnda radhus och villor, knappts ens att man har tänkt tanken om man är en ensamstående mamma inom vården, pensionär med låg pension utan andra sparanden eller försäkringar, vanliga knegare som har kämpat så ini h-vete hela livet med ett hederligt dagsverke utan att ha fått ta del av vad som visst verkar vara livets smörgåsbord all inclusive för alla på andra sidan 40 om man ska tro vissa i tråden.

När det sen på allvar läggs fram argument att dagens ungdomar har det sämre än på sent 1800-tal vet man att all sans och vett har försvunnit.

Lämnar den här diskussionen nu, lyfter på hatten och säger adjö 🌻 ☮️
 
Senast ändrad:

ANALOGUE

Diamant
Vad är det som krävs för att ha råd att bo i dessa "dyraste" förorter?. Ska man inte längre som "lönetagare" ha råd att bo i dessa områden för att man är född fel generation? Enbart för det har varit ett uppumpat system där alla vill tjäna miljoner genom konstgjord andning.
I dessa områden/förorter så behövdes det förut bara en ordentlig lön, men det man ser nu är att även fast man har en lön som inte går att maximera speciellt mycket mer i detta land så har man fortfarande inte råd?
Precis. Det är så knäppt. Det gäller ju hela stegen. Det man förut kunde köpa med hög lön kan man nu bara köpa om man är börs VD. Det man innan kunde köpa med två lärarlöner måste man nu ha två inkomster i 90e percentilen.

Eller såklart det som de flesta köper med - tidigare vinster.
 

ANALOGUE

Diamant
Nej, men du skriver och varnar om klyftor i samma andetag som du skriver att man inte längre kan köpa radhus där man vill. Och som ovan där villor på Lidingö och Alvik ges som exempel på vad man borde kunna köpa. Herrejösses, det var inte igår en normal löntagare kunde köpa villa i Alvik kan jag lova.

Men det antas hela tiden att de som bor i de områdena enbart har haft jobb som insats. Att det lika gärna kan vara arv eller cash inom familjen verkar inte existera, utan det jämförs med millimeterrättvisa mellan vad man gissar sig till är exakt samma förutsättningar de personerna hade vid samma givna tidpunkt som man själv har nu.

Och allt snack om generationer med guldsked i munnen gör mig lika förbannad som matt. Man kan bara ha den åsikten om man är uppväxt under väldigt priviligerade förhållanden. Annars hade man förstått att det finns mängder av människor +40, 50, 60, 70, 80 som aldrig har eller kommer att få möjligheten att köpa nämnda radhus och villor, knappts ens att man har tänkt tanken om man är en ensamstående mamma inom vården, pensionär med låg pension utan andra sparanden eller försäkringar, vanliga knegare som har kämpat så ini h-vete hela livet med ett hederligt dagsverke utan att ha fått ta del av vad som visst verkar vara livets smörgåsbord all inclusive för alla på andra sidan 40 om man ska tro vissa i tråden.

När det sen på allvar läggs fram argument att dagens ungdomar har det sämre än på sent 1800-tal vet man att all sans och vett har försvunnit.

Lämnar den här diskussionen nu, lyfter på hatten och säger adjö 🌻 ☮️
Förstår inte hur du kan läsa in så enormt mycket som jag inte skriver.

Typ allt du skriver/kommenterar är om saker jag aldrig skrivit?
Har aldrig sagt att alla andra generationer har haft gräddfil genom livet. Har aldrig sagt att en normal löntagare kunde köpa villa i Alvik nyligen, eller ens aldrig.
Har aldrig sagt att ungdomar idag har det sämre än de på 1800talet.

Om du ska såga det jag skriver kan du iaf läsa det jag skriver?

Klyftor ökar och det är ett problem.

Prisrallyt har varit kasst för majoriteten och idag är det omöjligt för en person att köpa en bostad som utan problem köptes av en motsvarande person för 10 år sedan. Detta oavsett om vi pratar om en Brommavilla eller en 2a. Politiker har förvärrat detta när de kanske borde motverkat det.

Vet inte om det är så mkt man kan säga emot? Mest bara faktum?

Det är ju superlätt att räkna på. Pris idag och vad det kräver i cash (15%) och lön (resten delat på 5). Sedan jämför man det med priset på samma objekt för 10 år sedan.
 
Senast ändrad:

Hallis

Brons
Förstår inte hur du kan läsa in så enormt mycket som jag inte skriver.

Typ allt du skriver/kommenterar är om saker jag aldrig skrivit?
Har aldrig sagt att alla andra generationer har haft gräddfil genom livet. Har aldrig sagt att en normal löntagare kunde köpa villa i Alvik nyligen, eller ens aldrig.
Har aldrig sagt att ungdomar idag har det sämre än de på 1800talet.

Om du ska såga det jag skriver kan du iaf läsa det jag skriver?

Klyftor ökar och det är ett problem.

Prisrallyt har varit kasst för majoriteten och idag är det omöjligt för en person att köpa en bostad som utan problem köptes av en motsvarande person för 10 år sedan. Detta oavsett om vi pratar om en Brommavilla eller en 2a. Politiker har förvärrat detta när de kanske borde motverkat det.

Vet inte om det är så mkt man kan säga emot? Mest bara faktum?

Det är ju superlätt att räkna på. Pris idag och vad det kräver i cash (15%) och lön (resten delat på 5). Sedan jämför man det med priset på samma objekt för 10 år sedan.
Jag förstår precis vad Clarken kommer ifrån, det är helt orimligt att förstå hur du tycker att det ska vara någon form av mänsklig rättighet att kunna bo i en finare sthlms-förort. Du har uppenbarligen noll intresse av att köpa där du faktiskt har råd och gnäller istället online.

När mina föräldrar köpte i en ”fin” sthlms-förort i början på 90-talet så kan jag meddela att det var både arv och sparande som gjorde det möjligt och därefter ett ekonomiskt tänk som varade i 10 år därefter.

Juste, den förorten var inte ens ”fin” vid den tidpunkten.
 

ANALOGUE

Diamant
Jag förstår precis vad Clarken kommer ifrån, det är helt orimligt att förstå hur du tycker att det ska vara någon form av mänsklig rättighet att kunna bo i en finare sthlms-förort. Du har uppenbarligen noll intresse av att köpa där du faktiskt har råd och gnäller istället online.

När mina föräldrar köpte i en ”fin” sthlms-förort i början på 90-talet så kan jag meddela att det var både arv och sparande som gjorde det möjligt och därefter ett ekonomiskt tänk som varade i 10 år därefter.

Juste, den förorten var inte ens ”fin” vid den tidpunkten.
Har jag någonsin sagt att det är en rättighet att bo på ett visst ställe? Jävla tröttsamt nu att bli påhoppad för saker jag ej skrivit.

Det är bevisligen så att många inte klarar av att separera sig själv från helheten i ett resonemang. Jag har hela tiden sagt att problemet är ett strukturellt sådant och det inte är synd om mig. Jag kan fortfarande köpa i den ort jag vill och även om det hade varit trevligt om priserna var samma som för 10 år sedan är det knappast för mig som problemet är störst.

Jag har inte heller jämfört med 90talet.jag jämför med 10 år sedan. Då var allt typ lika men man fick köpa med mindre cash. Det var lika populärt då.

Edit.
Jag har inte heller sagt att alla innan har haft gräddfil, eller för den delen enbart köpt med lön.

Det jag sagt är att en person/familj med identiska (inflationsjusterade) löner och förmögenhet har mycket sämre förutsättningar idag än för bara 10 år sedan. Oavsett om det gör att man "måste" välja radhus istället för sekelskiftesvilla, 2a istället för 4a eller HR istället för brf, så måste man sänka sina krav på ett sätt som inte gällt innan (på länge iaf). Det är ett problem ur samhällsperspektiv.

90talet var ju speciellt på många vis så inte helt lätt jämförelse för mig.
 
Senast ändrad:

Hoarz

Tantal
Varit och kollat på lägenhet med en kompis. Han har 4 miljoner i lånelöfte och en insats på 200k. Så nog går det att lösa utan att tidigare ha sålt något.

Visst blir det mycket i ränta och amortering. Men att säga att det inte går är fel. Kontakta vår kära statliga bolånebank.
 
Har jag någonsin sagt att det är en rättighet att bo på ett visst ställe? Jävla tröttsamt nu att bli påhoppad för saker jag ej skrivit.

Det är bevisligen så att många inte klarar av att separera sig själv från helheten i ett resonemang. Jag har hela tiden sagt att problemet är ett strukturellt sådant och det inte är synd om mig. Jag kan fortfarande köpa i den ort jag vill och även om det hade varit trevligt om priserna var samma som för 10 år sedan är det knappast för mig som problemet är störst.

Jag har inte heller jämfört med 90talet.jag jämför med 10 år sedan. Då var allt typ lika men man fick köpa med mindre cash. Det var lika populärt då.

Edit.
Jag har inte heller sagt att alla innan har haft gräddfil, eller för den delen enbart köpt med lön.

Det jag sagt är att en person/familj med identiska (inflationsjusterade) löner och förmögenhet har mycket sämre förutsättningar idag än för bara 10 år sedan. Oavsett om det gör att man "måste" välja radhus istället för sekelskiftesvilla, 2a istället för 4a eller HR istället för brf, så måste man sänka sina krav på ett sätt som inte gällt innan (på länge iaf). Det är ett problem ur samhällsperspektiv.

90talet var ju speciellt på många vis så inte helt lätt jämförelse för mig.

För att förstå utvecklingen som lett till där vi är idag måste man se den historiska kontexten. Det räcker inte att titta 10 år tillbaka. Det räcker inte heller att titta tillbaka 20 eller 30 år. Med facit i hand kan man se avgörande beslut som eldat på prisutveckling på tillgångssldan däribland bostäder.

T ex Bill Clinton ville under 90- talet att fler mindre bemedlade med dålig kreditvärdighet i USA skulle ha möjlighet att köpa egna bostäder. Så en viss andel av lånen gick till det. Subprime-lån som senare skulle få ekonomin på fall med Lehman Brothers i spetsen 2008.

Även om vi inte drabbades lika hårt i Sverige var kreditgivningen extremt generös från 2000- talets början och framåt även här i Sverige. Det gavs amorteringsfria lån. Det var vansinniga år där människor blev blinda.

Efter finanskrisen 2008/09 har man fortsatt elda på marknaden med krediter och just nu under Covid är det bara centralbankernas pengapress som håller igång hjulen och priserna bara fortsätter upp.

Det är som om pengar har blivit monopolpengar.

Utan en frikostig kreditgivning hade inte prisnivåerna varit där de är.

Vi lever i ett subskription samhälle.
Det är bara att se sig omkring.
Biltillverkare hade inte kunnat sälja nya bilar om man inte hade haft kreativa finansieringslösningar. Folk hade kört en äldre bilpark. Det mesta folk konsumerar görs på kredit. Alla miljonlån bryts ner i månadskostnader. Man funderar inte på hur mycket 1 miljon är längre. Vad som krävs för att spara ihop den summan.
 

Strindberg

Platina
Just att veta hur mycket en miljon är verkar svårt för folk. Att en miljon i banklån är densamma som en miljon som du måste gneta ihop.
Jag är sjukt nöjd att jag inte länner att jag behöver /vill bo där nere, utan här uppe i Hälsingland (där huspriserna också gått upp overkligt mycket, men från en mycket låg nivå).
 

alfgren

Silver
Jag är sjukt nöjd att jag inte länner att jag behöver /vill bo där nere, utan här uppe i Hälsingland (där huspriserna också gått upp overkligt mycket, men från en mycket låg nivå).
Jag vill inte heller bo här. Men ”fastnat” genom jobb, barnens skola osv. ”Problemet” är ju också att det sannolikt är helt gratis att bo här om vi inte få en större fastighetskrash.
 

ErikGBG

Guld
För att förstå utvecklingen som lett till där vi är idag måste man se den historiska kontexten. Det räcker inte att titta 10 år tillbaka. Det räcker inte heller att titta tillbaka 20 eller 30 år. Med facit i hand kan man se avgörande beslut som eldat på prisutveckling på tillgångssldan däribland bostäder.
T ex Bill Clinton ville under 90- talet att fler mindre bemedlade med dålig kreditvärdighet i USA skulle ha möjlighet att köpa egna bostäder. Så en viss andel av lånen gick till det. Subprime-lån som senare skulle få ekonomin på fall med Lehman Brothers i spetsen 2008.

Även om vi inte drabbades lika hårt i Sverige var kreditgivningen extremt generös från 2000- talets början och framåt även här i Sverige. Det gavs amorteringsfria lån. Det var vansinniga år där människor blev blinda.

Efter finanskrisen 2008/09 har man fortsatt elda på marknaden med krediter och just nu under Covid är det bara centralbankernas pengapress som håller igång hjulen och priserna bara fortsätter upp.

Det är som om pengar har blivit monopolpengar.

Utan en frikostig kreditgivning hade inte prisnivåerna varit där de är.

Vi lever i ett subskription samhälle.
Det är bara att se sig omkring.
Biltillverkare hade inte kunnat sälja nya bilar om man inte hade haft kreativa finansieringslösningar. Folk hade kört en äldre bilpark. Det mesta folk konsumerar görs på kredit. Alla miljonlån bryts ner i månadskostnader. Man funderar inte på hur mycket 1 miljon är längre. Vad som krävs för att spara ihop den summan.
Blivit och blivit. Det har varit monopolpengar sen man övergav guldstandard. Det var ett tag sedan.

Jag flyttade själv ut till kranskommun för ett tag sedan, bästa jag gjort. Dubbelt så mkt lgh för samma peng som i stan men samma transporttid till centrum.
 

Strindberg

Platina
Jag vill inte heller bo här. Men ”fastnat” genom jobb, barnens skola osv. ”Problemet” är ju också att det sannolikt är helt gratis att bo här om vi inte få en större fastighetskrash.
Jo, precis så är det. Ingen vill såklart lämna sitt ”sammanhang”, och inget fel i det.
Jag tänker mest att de som ännu inte skapat sitt ”sammanhang” kanske får incitament att inte haka på bostadsracet där nere? Jag vill ju gärna tänka att en ny gröna våg är möjlig, och tack vare ny teknik kan innebära mer spännande jobb än getfarmning.
 
Det finns en gräns där människor börjar värdera om saker. Det är någonstans där livspusslet inte går ihop längre.

I dessa Corona tider sitter säkert väldigt många och reflekterar vad som verkligen betyder något i deras liv.

Allt har sin tid. I en period i ens liv när man skaffar sig livserfarenheter kanske man värdesätter att bo i en storstad eller pröva lyckan i andra länder. Vid ett annat skede kanske man tycker att det är mer livskvalitet att bo där vardagspusslet blir enklare. Det valet är enklare om man en gång har kommit från det livet. Kan tänka mig att det är svårare för någon som har växt upp i Stockholm och prisas ut från att kunna bo där. Tvingas flytta längre ut i periferin. Samma resa många får göra ute i Europa och världen.
 

ANALOGUE

Diamant
För att förstå utvecklingen som lett till där vi är idag måste man se den historiska kontexten. Det räcker inte att titta 10 år tillbaka. Det räcker inte heller att titta tillbaka 20 eller 30 år. Med facit i hand kan man se avgörande beslut som eldat på prisutveckling på tillgångssldan däribland bostäder.

T ex Bill Clinton ville under 90- talet att fler mindre bemedlade med dålig kreditvärdighet i USA skulle ha möjlighet att köpa egna bostäder. Så en viss andel av lånen gick till det. Subprime-lån som senare skulle få ekonomin på fall med Lehman Brothers i spetsen 2008.

Även om vi inte drabbades lika hårt i Sverige var kreditgivningen extremt generös från 2000- talets början och framåt även här i Sverige. Det gavs amorteringsfria lån. Det var vansinniga år där människor blev blinda.

Efter finanskrisen 2008/09 har man fortsatt elda på marknaden med krediter och just nu under Covid är det bara centralbankernas pengapress som håller igång hjulen och priserna bara fortsätter upp.

Det är som om pengar har blivit monopolpengar.

Utan en frikostig kreditgivning hade inte prisnivåerna varit där de är.

Vi lever i ett subskription samhälle.
Det är bara att se sig omkring.
Biltillverkare hade inte kunnat sälja nya bilar om man inte hade haft kreativa finansieringslösningar. Folk hade kört en äldre bilpark. Det mesta folk konsumerar görs på kredit. Alla miljonlån bryts ner i månadskostnader. Man funderar inte på hur mycket 1 miljon är längre. Vad som krävs för att spara ihop den summan.
Håller med! Skrev jag ngt som motsätter sig det?

Resultatet av utvecklingen är bra för några med dåligt för de allra flesta. För många fler än vad de själva förstår. Att jag jämför priser med 2010 är bara för att det fortfarande är "modern tid" och världen, räntor, löner etc var ungefär likadana då som nu.
 

Fargoth

Titan
Och allt snack om generationer med guldsked i munnen gör mig lika förbannad som matt. Man kan bara ha den åsikten om man är uppväxt under väldigt priviligerade förhållanden. Annars hade man förstått att det finns mängder av människor +40, 50, 60, 70, 80 som aldrig har eller kommer att få möjligheten att köpa nämnda radhus och villor, knappts ens att man har tänkt tanken om man är en ensamstående mamma inom vården, pensionär med låg pension utan andra sparanden eller försäkringar, vanliga knegare som har kämpat så ini h-vete hela livet med ett hederligt dagsverke utan att ha fått ta del av vad som visst verkar vara livets smörgåsbord all inclusive för alla på andra sidan 40 om man ska tro vissa i tråden.
Detta fick mig att tänka på Patrik Lundbergs sommarprat. Vet inte hur mycket bäring det har på diskussion om bostadsmarknaden, men som påminnelse om andras levnadsvillkor gjorde det ett starkt intryck på mig i alla fall.
 
Håller med! Skrev jag ngt som motsätter sig det?

Resultatet av utvecklingen är bra för några med dåligt för de allra flesta. För många fler än vad de själva förstår. Att jag jämför priser med 2010 är bara för att det fortfarande är "modern tid" och världen, räntor, löner etc var ungefär likadana då som nu.

Ville bara lyfta fram att man måste se längre än de sista 10 åren. Det är mer eller mindre en fortsättning på åren dessförinnan ända tillbaka till 90- talet när ekonomierna började återhämta sig efter 90- tals krisen där man både på global nivå som nationell pressade ner räntorna och förde en expansiv kreditgivning. Det vi ser är bieffekten som blir allt mer tydliga.

Det finns ingen politiker eller centralbankschef som vill punktera den uppgången oavsett vilket land. Man kommer att göra allt man kan för att hålla prisnivåerna uppe vilket vi ser gång på gång när det börjar dyka upp orosmoln. Man går in och manipulerar. Tappar folk tilltron kan det snabbt gå åt fel håll från väldigt höga nivåer. Man har valt en annan väg än man gjorde vid djupare kriser som 1929 års finanskris. Vissa lärdomar drog man säkert där. Man har säkert haft goda förevändningar. Sannolikt kommer man att lära sig av den krishantering som gjorts under senare kriser. Det finns ingen perfekt testbok. Man har ekonomiska teorier och teoretiska utfall att luta sig tillbaka på och man har verkliga historiska utfall.

Om du redan idag äger en bostad tillhör du också de som har vunnit på senaste 20 årens expansiva kredit politik.

Ingen vet vad framtiden har att visa. Om man står i startgroparna att bilda familj och expandera sitt hem och tänker bo långsiktigt så finns det kanske inga skäl att vänta. Vänta på vadå. Något som kanske inte inträffar kommande 10 åren heller. Livet är kort.

Täcker den bostaden man har behoven kanske man ska vara tacksam. Det får väl anses vara lite av ett i-landsproblem att köpa en drömbostad. Drömmar kan man ha hela livet utan att förverkliga dem. Det är strävan och resan mot dem som är mest intressant ändå. Väl framme kanske man tänker att det inte var så speciellt ändå.
 

Belfort

Titan
Min slutreplik (eftersom vi står så långt ifrån varandra) får nog bli: Jag tycker det inte är orimligt alls att bo halvvägs till Södertälje om det är det man har råd med.

Ni försöker få det att låta som att det är omöjligt att köpa hus i vissa områden idag - som om att de stod tomma. Så är det inte. Men smärtsamt nog så är det inte du och jag som har det. Jag finansierade mitt nuvarande hus (är inflyttad till Sthlm från landet för 10 år sen) genom att köpa ett hus som varit orenoverat sedan 1986 och ägna all tid under 4 år att renovera det. Sen sålde jag det och köpte mitt nuvarande som är ett nybygge. Nu har vi bott här i 5 år och jobbar i princip varje helg med någonting med huset. Hade aldrig haft råd att köpa färdigt.
Tyvärr jag köper inte hela argumentet om att det är arv och sådant som gör att man inte längre har råd att köpa en lägenhet i Vasastan även fast man hade det för 10 år sen. Med i statistiken kommer det bolåneräntan och kvadratmeterpriset, så vi inte bara famlar i mörket med imaginära siffror.

Bostadsområden där priserna har ökat skenande de senaste 10-15åren, där personer sett sina bostäder mer eller mindre dubblat i värde bara på 10 år. Är det en sund utveckling?
Du förstår väl att en person som hade råd med 5 miljoners lägenhet i området 10 år sen, får det väldigt kämpigt när den istället kostar 10 miljoner. Personer som 2006 hade råd att köpa sin lägenhet har inte 2017 råd att köpa den lägenheten de själva bor i.
Det låter sunt ;):angel:



Bilden är från Mäklarstatistik för Vasastan-Norrmalm.
Skärmavbild 2020-11-22 kl. 17.38.06.png


Bolåneräntan, i mitten 3månaders boränta, till höger reporäntan.
Skärmavbild 2020-11-22 kl. 17.54.25.png


Jag tog lönen för statsanställda bara för det var smidigt och kändes lite representativt då det låg lite högre än genomsnittslönen.
Skärmavbild 2020-11-22 kl. 17.59.10.png



Har personens nettoinkomst från 2006 till 2017 dubblat? Nej knappast, har folk genomsnitt fått dubbelt så mycket i arvpengar som du pratar dig så varm om som förklaring?

Istället är det ett uppumpat system där människor tvingas ta mer och mer lån och blir ännu mer skuldsatta till summor som de egentligen inte har råd att betala tillbaka realistiskt. De som sålt bostad köper bara ännu större bostad eftersom de fått pengar från vinsten, kontantinsatsen/vinsten går bara in som någon trygghet och helt plötsligt sitter de med några extra miljoner i lån jämfört med om bara marknaden hade kunnat hållit sig på en stadig nivå.

Man blir förskräckt när man hör vad människor utifrån utbildning och lön kan få ta för typer av lån idag. Lyckligt ovetandes att de köpt in sig i ett skuldberg eftersom alla andra också gjort likadant, ett pyramidspel där alla blir beroende av varandra.


Kan vi vara överens om att det är en VÄLDANS skillnad att köpa en bostad i Vasastan med 26 900kr i månaden när priserna låg på under 50 000kr/kvm jämfört med 2017 med 36 900kr med 100 000 kr/kvm? (Vi får utgå att det är möjligt att ta lån med de lönerna, se lönerna bara som bra statistik för hur lite det rört sig)
10 000kr mer i lön innan skatt , som helt plötsligt ska täcka in 50 000kr mer per kvadratmeter....:facepalm:
 

ANALOGUE

Diamant
Ville bara lyfta fram att man måste se längre än de sista 10 åren. Det är mer eller mindre en fortsättning på åren dessförinnan ända tillbaka till 90- talet när ekonomierna började återhämta sig efter 90- tals krisen där man både på global nivå som nationell pressade ner räntorna och förde en expansiv kreditgivning. Det vi ser är bieffekten som blir allt mer tydliga.

Det finns ingen politiker eller centralbankschef som vill punktera den uppgången oavsett vilket land. Man kommer att göra allt man kan för att hålla prisnivåerna uppe vilket vi ser gång på gång när det börjar dyka upp orosmoln. Man går in och manipulerar. Tappar folk tilltron kan det snabbt gå åt fel håll från väldigt höga nivåer. Man har valt en annan väg än man gjorde vid djupare kriser som 1929 års finanskris. Vissa lärdomar drog man säkert där. Man har säkert haft goda förevändningar. Sannolikt kommer man att lära sig av den krishantering som gjorts under senare kriser. Det finns ingen perfekt testbok. Man har ekonomiska teorier och teoretiska utfall att luta sig tillbaka på och man har verkliga historiska utfall.

Om du redan idag äger en bostad tillhör du också de som har vunnit på senaste 20 årens expansiva kredit politik.

Ingen vet vad framtiden har att visa. Om man står i startgroparna att bilda familj och expandera sitt hem och tänker bo långsiktigt så finns det kanske inga skäl att vänta. Vänta på vadå. Något som kanske inte inträffar kommande 10 åren heller. Livet är kort.

Täcker den bostaden man har behoven kanske man ska vara tacksam. Det får väl anses vara lite av ett i-landsproblem att köpa en drömbostad. Drömmar kan man ha hela livet utan att förverkliga dem. Det är strävan och resan mot dem som är mest intressant ändå. Väl framme kanske man tänker att det inte var så speciellt ändå.
Absolut vi är helt överens!
Och ja det stämmer att vi "vunnit" på ptisuppgångarna på pappret, men om man tittar på totalen har vi ändå förlorat, som så många andra. Sedan köpte vi 2016 så vi har inte så mkt uppgång att tala om, men som sagt handlar detta inte om mig. Kikade på ett radhus idag som trots totalt (varje millimeter) renoveribgsbehov lär säljas för 7+. Dock konstaterade jag att det knappt är bättre än vår nuvarande lgh. Så visst är vi lyckligt lottade. Har aldrig sagt eller menat annat.

Däremot har ju som du vet pristally förstört för väldigt många. Även om priserna fortsätter upp kommer folk ha svårt att växla upp när man växer familjen. Man köper ju i princip till priserna som gällde när man köpte sin första mer rejäla bostad, justerat för att man säkert köper dyrare och därmed "drabbas" av prisuppgången på mellanskillnaden. Så även om folk kan slita ihop en 2a i förorten och den stiger lika mkt som allt annat, blir det svårt att köpa det där radhuset en vacker dag.

Men det är uppenbart att många vill misstolka mig och stör sig på mig så jag försöker sluta skriva nu.
 

Scipio

Diamant
Premium
Absolut vi är helt överens!
Och ja det stämmer att vi "vunnit" på ptisuppgångarna på pappret, men om man tittar på totalen har vi ändå förlorat, som så många andra. Sedan köpte vi 2016 så vi har inte så mkt uppgång att tala om, men som sagt handlar detta inte om mig. Kikade på ett radhus idag som trots totalt (varje millimeter) renoveribgsbehov lär säljas för 7+. Dock konstaterade jag att det knappt är bättre än vår nuvarande lgh. Så visst är vi lyckligt lottade. Har aldrig sagt eller menat annat.

Däremot har ju som du vet pristally förstört för väldigt många. Även om priserna fortsätter upp kommer folk ha svårt att växla upp när man växer familjen. Man köper ju i princip till priserna som gällde när man köpte sin första mer rejäla bostad, justerat för att man säkert köper dyrare och därmed "drabbas" av prisuppgången på mellanskillnaden. Så även om folk kan slita ihop en 2a i förorten och den stiger lika mkt som allt annat, blir det svårt att köpa det där radhuset en vacker dag.

Men det är uppenbart att många vill misstolka mig och stör sig på mig så jag försöker sluta skriva nu.
Fortsätt skriv. Du bidrar till perspektiven som ingen mäklare ger dig.En sån här tråd behöver perspektiven, annars finns inget att reflektera över för den som läser.
 

bluetrain

Tantal
En annan intressant aspekt på bubblan som jag funderar på. Låt oss anta att majoriteten av de som har råd att bo dyrt, också har stora lån på sina boenden. Visst arv och tidigare vinster är kanske nån form av inträdesbiljett, men ändå, vad kan snittbelåning vara i storstadsområdena? 3-5Msek, mer kanske? Om lockdown fortsätter kan man ju undra hur många som blir arbetslösa nästa år och hur betalningsförmågan ser ut i snitt. Hur många som tvingas sälja. Känns som riskpremien är större än på länge för dem som tittar på att uppgradera sitt boende.
 

KPEI

Titan
I vilken valuta då? Knappast realinkomst.

För övrigt så börjar det nu låta mest som gnäll i tråden där vissa bestämt sig för att man enbart kan bo i vissa områden och det har man helt enkelt inte råd med. Och varför skulle det vara en rättighet att bo vart man vill? Jag bor definitivt inte där jag vill, jag bor där jag har råd. Det är trams att det inte går att hitta ett radhus som går att köpa med två normalinkomster i Stockholms län. Men det gäller inte Nacka, Enskede, Bromma, Danderyd, Täby osv. Det har alltid varit höginkomsttagare som bott där.

Skatterna har gått ner ganska kraftigt men sen har folk problem att förstå att den faktiska inflationen är mångdubbelt högre än den listade.

Ungefär så är det ju sen ska man tänka på att det inte byggs mycket villor alls i centrala delarna av Sthlm. Går knappast bygga nya skärgårdsöar heller och pressa fram stugor. Färre platsar i tex Danderyd samt Lidingö och priserna avspeglar det. Det har aldrig varit billigt att köpa där för gemene man likaså har det inte varit billigt att köpa en Rolex i vart fall inte på bra länge.
 
Topp