-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Dance fucker dance, man I never had a chance! (Paketöppningar. Recensioner. Tävlingar. Fina priser.)
- Trådstartare David
- Start datum
Kör en liten paketöppning, dårå.
Rätt schysst innerbox.
Inte Panerai-kvalitet, men ändå.
Glitter.
Cykel på köpet?
Avslöjad med tanke på månfaspennan!!
David
Bödeln
Kommer, kommer! Ska bara få upp bilderna. Sitter på Edge i ödemarken.
David Eriksson
Rolex
Tiptop, mycket snygg JLC.
David
Bödeln
Bravo - andra klockan
Klocka nummer två är alltså Jaeger LeCoultre Ultra Thin Moon 39, som har diskuterats många gånger i olika sammanhang på KS tidigare. Det finns till exempel en grym recension av Zenith här:
https://klocksnack.se/threads/Öppning.12719/
Saknas det mot förmodan någon uppgift där finns den i databladet på hemsidan:
http://www.jaeger-lecoultre.com/SE/en/watches/master-ultra-thin-moon-39/1362520
Raskt på bilder istället:
Jag har haft klockan på radarn väldigt länge. Det har ändå inte blivit något köp, av två anledningar.
Den första är jag jag utgick ifrån att de skulle dyka upp i drivor på begagnatmarknaden när hypen som Hodinkee bidrog till lagt sig:
http://www.hodinkee.com/blog/2011/5...-jaeger-lecoultre-master-ultra-thin-moon.html
Det har inte hänt.
Den andra är att jag haft en Master Ultra Thin Tourbillon överst på listan i evigheter. Den skulle i princip göra Moon 39 helt överflödig (bortsett det lilla abret att den saknar månfas, förstås) eftersom det inte finns plats för två kostymklockor i min låda:
http://www.jaeger-lecoultre.com/SE/en/watches/master-ultra-thin-tourbillon/1322410#/t1
Den ströks i somras då jag fick möjlighet att sitta ner en längre stund och fippla med en och kunde konstatera att den extra millimetern i diameter och den drygt 15% tjockare boetten gör att den helt enkelt är för stor för den här typen av klocka. Dessutom finns den bara i roséguld, vilket jag inte heller kunde komma överens med riktigt. Givetvis är även priset, ungefär åtta gånger mer, en faktor.
Kritiken som brukar riktas mot Moon 39 är att den gör sig bra på bild, men är platt och livlös på armen. Jag har varit benägen att hålla med när jag provat den i butik.
Aha-upplevelsen inträffade när jag lyfte blicken och såg den på armen i en spegel längre bort i lokalen. Det är min övertygelse att klockan har formgivits för att vara så attraktiv som möjligt på några meters håll, motiverat av samma drivkraft som får en att kränga på sig obekväma skor med tunn lädersula och låta bli att hänga sin trånga kavaj på stolen trots att man svettas som en gris.
Det handlar om respekt för värdinnan, den potentiella arbetsgivaren eller kunden, och då är det irrelevant att den ser tråkig ut på armlängds avstånd. Den är helt enkelt inte till för bäraren.
Med det sagt så är Moon 39 den enda klocka som hittills klarat en kritisk granskning med lupp. Det är ett fantastiskt hantverk.
Jag är toknöjd!
Ytterligare två egenskaper har alltså bockats av:
Ursäkta, du råkar inte veta om det var fullmåne igår?
Ett ögonblick, låt mig kolla.
Ja, faktiskt, det var det!
Klocka nummer två är alltså Jaeger LeCoultre Ultra Thin Moon 39, som har diskuterats många gånger i olika sammanhang på KS tidigare. Det finns till exempel en grym recension av Zenith här:
https://klocksnack.se/threads/Öppning.12719/
Saknas det mot förmodan någon uppgift där finns den i databladet på hemsidan:
http://www.jaeger-lecoultre.com/SE/en/watches/master-ultra-thin-moon-39/1362520
Raskt på bilder istället:
Jag har haft klockan på radarn väldigt länge. Det har ändå inte blivit något köp, av två anledningar.
Den första är jag jag utgick ifrån att de skulle dyka upp i drivor på begagnatmarknaden när hypen som Hodinkee bidrog till lagt sig:
http://www.hodinkee.com/blog/2011/5...-jaeger-lecoultre-master-ultra-thin-moon.html
Det har inte hänt.
Den andra är att jag haft en Master Ultra Thin Tourbillon överst på listan i evigheter. Den skulle i princip göra Moon 39 helt överflödig (bortsett det lilla abret att den saknar månfas, förstås) eftersom det inte finns plats för två kostymklockor i min låda:
http://www.jaeger-lecoultre.com/SE/en/watches/master-ultra-thin-tourbillon/1322410#/t1
Den ströks i somras då jag fick möjlighet att sitta ner en längre stund och fippla med en och kunde konstatera att den extra millimetern i diameter och den drygt 15% tjockare boetten gör att den helt enkelt är för stor för den här typen av klocka. Dessutom finns den bara i roséguld, vilket jag inte heller kunde komma överens med riktigt. Givetvis är även priset, ungefär åtta gånger mer, en faktor.
Kritiken som brukar riktas mot Moon 39 är att den gör sig bra på bild, men är platt och livlös på armen. Jag har varit benägen att hålla med när jag provat den i butik.
Aha-upplevelsen inträffade när jag lyfte blicken och såg den på armen i en spegel längre bort i lokalen. Det är min övertygelse att klockan har formgivits för att vara så attraktiv som möjligt på några meters håll, motiverat av samma drivkraft som får en att kränga på sig obekväma skor med tunn lädersula och låta bli att hänga sin trånga kavaj på stolen trots att man svettas som en gris.
Det handlar om respekt för värdinnan, den potentiella arbetsgivaren eller kunden, och då är det irrelevant att den ser tråkig ut på armlängds avstånd. Den är helt enkelt inte till för bäraren.
Med det sagt så är Moon 39 den enda klocka som hittills klarat en kritisk granskning med lupp. Det är ett fantastiskt hantverk.
Jag är toknöjd!
Ytterligare två egenskaper har alltså bockats av:
- Vintage
- Årsklocka
- 24h-visning
- Det som på forumet brukar kallas "kostym" eller "dress"
- Komplikation som inte är sekund, datum, vridring eller 24h
Ursäkta, du råkar inte veta om det var fullmåne igår?
Ett ögonblick, låt mig kolla.
Ja, faktiskt, det var det!
David
Bödeln
En till, bara för dig. Jag har pyttehandleder, och gillar dessutom när klockan sitter ordentligt. På mig sitter den rätt på det innersta hålet. (Dock näst-innersta på den här bilden.) Kan jag ha den kan vem som helst göra det.
För oss som inte är månfaskomplikationsinsatta, vad är en månfaspenna?
SJ Smythe
Cartier
En till, bara för dig. Jag har pyttehandleder, och gillar dessutom när klockan sitter ordentligt. På mig sitter den rätt på det innersta hålet. (Dock näst-innersta på den här bilden.) Kan jag ha den kan vem som helst göra det.
Ser bra ut, anar att mycket av min oro sitter i huvudet och när man ser klockan ur andra vinklar kan den sitta som en smäck.
En väl vald dressklocka, ska bli spännande att se den sista i triaden, trifectan, triumviratet.
Argh, det är ju självklart vilken den tredje klockan är! Sådär lagom svårt att vara klok i efterhand, men jag väljer ändå att skriva min gissning på en papperslapp för att få den rätta smaken i munnen. Jag tyckte väl att ploppen var en lite framtvingad gissning...
Trevligt andra, och för den delen tredje, val av klocka!
Trevligt andra, och för den delen tredje, val av klocka!
Det är den där lilla "pennan" som finns med i boxen. Man använder den för att ställa månfasen. "knappen" finns klockan fyra på klockans sida, vid kronan. Man trycker in den en gång för att månfas-skivan ska flytta sig en plats, så får man trycka så många gånger man behöver för att "rätt" månfas ska visas!
David
Bödeln
Jag reserverade ju rätten att utlysa ytterligare tävlingar. Det gör jag nu, men den här gäller bara för dig. Om din lapp stämmer vinner du ett NATO-band och en tub PolyWatch, utöver din Bravo-vinst.
Bravo - andra klockan
Klocka nummer två är alltså Jaeger LeCoultre Ultra Thin Moon 39, som har diskuterats många gånger i olika sammanhang på KS tidigare. Det finns till exempel en grym recension av Zenith här:
https://klocksnack.se/threads/Öppning.12719/
Saknas det mot förmodan någon uppgift där finns den i databladet på hemsidan:
http://www.jaeger-lecoultre.com/SE/en/watches/master-ultra-thin-moon-39/1362520
Raskt på bilder istället:
Jag har haft klockan på radarn väldigt länge. Det har ändå inte blivit något köp, av två anledningar.
Den första är jag jag utgick ifrån att de skulle dyka upp i drivor på begagnatmarknaden när hypen som Hodinkee bidrog till lagt sig:
http://www.hodinkee.com/blog/2011/5...-jaeger-lecoultre-master-ultra-thin-moon.html
Det har inte hänt.
Den andra är att jag haft en Master Ultra Thin Tourbillon överst på listan i evigheter. Den skulle i princip göra Moon 39 helt överflödig (bortsett det lilla abret att den saknar månfas, förstås) eftersom det inte finns plats för två kostymklockor i min låda:
http://www.jaeger-lecoultre.com/SE/en/watches/master-ultra-thin-tourbillon/1322410#/t1
Den ströks i somras då jag fick möjlighet att sitta ner en längre stund och fippla med en och kunde konstatera att den extra millimetern i diameter och den drygt 15% tjockare boetten gör att den helt enkelt är för stor för den här typen av klocka. Dessutom finns den bara i roséguld, vilket jag inte heller kunde komma överens med riktigt. Givetvis är även priset, ungefär åtta gånger mer, en faktor.
Kritiken som brukar riktas mot Moon 39 är att den gör sig bra på bild, men är platt och livlös på armen. Jag har varit benägen att hålla med när jag provat den i butik.
Aha-upplevelsen inträffade när jag lyfte blicken och såg den på armen i en spegel längre bort i lokalen. Det är min övertygelse att klockan har formgivits för att vara så attraktiv som möjligt på några meters håll, motiverat av samma drivkraft som får en att kränga på sig obekväma skor med tunn lädersula och låta bli att hänga sin trånga kavaj på stolen trots att man svettas som en gris.
Det handlar om respekt för värdinnan, den potentiella arbetsgivaren eller kunden, och då är det irrelevant att den ser tråkig ut på armlängds avstånd. Den är helt enkelt inte till för bäraren.
Med det sagt så är Moon 39 den enda klocka som hittills klarat en kritisk granskning med lupp. Det är ett fantastiskt hantverk.
Jag är toknöjd!
Ytterligare två egenskaper har alltså bockats av:
Slutligen, då. På handleden.
- Vintage
- Årsklocka
- 24h-visning
- Det som på forumet brukar kallas "kostym" eller "dress"
- Komplikation som inte är sekund, datum, vridring eller 24h
Ursäkta, du råkar inte veta om det var fullmåne igår?
Ett ögonblick, låt mig kolla.
Ja, faktiskt, det var det!
Mycket snygg! Grattis
Jag reserverade ju rätten att utlysa ytterligare tävlingar. Det gör jag nu, men den här gäller bara för dig. Om din lapp stämmer vinner du ett NATO-band och en tub PolyWatch, utöver din Bravo-vinst.
Precis när jag kände mig som säkrast på min sak, och det i princip bara gäller att promenera hem nato+tub kommer jag på att jag har studerat fel kriterier. Men ett sånt här tillfälle måste ändå tas tillvara, varför jag postar en lapp ändå. Den känns tyvärr som ett rejält långskott, menmen...
*valfritt raljerande ordspråk angående högmod*
(Gissningen täcker även in Omegan på bilden.)
David
Bödeln
Bakgrund till Charlie
Nu är den sista klockan bara timmar bort. Innan Charlie offentliggörs vill jag göra en liten tillbakablick till den andra nystarten av min ganska korta klockkarriär.
Den här texten handlar alltså inte om klocka nummer tre.
Innan jag började intressera mig för klockor av den kaliber som brukar diskuteras här på KS var enstaka inslag i tidningar och böcker den enda kontakten jag hade. Några som fastnade i minnet var American Psycho och den lista med utomordentligt konstiga klockor att rekommendera till någon som precis börjat skapa en basgarderob som finns i Per Nilssons bok Snyggt: En stilguide för män:
Boken innehåller även goda råd som t.ex. att skaffa sig en "valpig hund" för att bli en "brudmagnet", att lyssna på Basement Jaxx om strykningen måste gå undan och att tandborste är en riktigt smart grej att ha i badrumsskåpet om man vill verka världsvan och framgångsrik.
Hur som helst, riktiga klockor var intressanta att betrakta på avstånd, ungefär som tokigt dyr konst eller en superexklusiv bil, inte något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att betala pengar för.
Ytterligare ett fönster in i klockvärlden fanns, nämligen Nick Hackos nyhetsbrev som jag prenumererat på sedan 90-talet. Hur jag under min studietid kom i kontakt med en urmakare i Australien kan jag inte svara på, men så var det i alla fall.
Nick skriver långa, passionerade och intressanta inlägg om allt möjligt som rör klockor tillsammans med aktuella försäljningserbjudanden. Genom dessa nyhetsbrev fick jag en näst intill passiv kunskap om olika tillverkare, teknik, historia och prissättning, information som jag aldrig använde till någonting.
Allt det förändrades över en natt den här kvällen:
Jag var på en hotellbar i Kuala Lumpur där jag tidigare suttit med en bekant (Matt från Kanada) och önskat låtar. En dag tidigare hade jag iklädd kostym och svarta skor haft några timmar ledigt från den mässa jag deltog i och hade slagit mig ner hos en urhandlare i det stora köpcentret Suria KLCC. Den nya Sub:en hade precis släppts på Basel-mässan, och jag frågade den äldre mannen bakom disken om han hade en sådan.
Han sa att han skulle ringa några samtal och bad mig återkomma på eftermiddagen. Något skamsen över att det hade blivit så stor grej av något som bara var ett tidsfördriv kände jag mig tvungen att gå tillbaka senare för att titta. Det slutade med att jag satt i flera timmar, till långt efter stängningsdags, och jämförde en 16613 med den 116613 som handlaren hade lyckats trolla fram från en annan butik.
Till slut var jag ändå tvungen att säga som det var, att jag inte hade några planer på att köpa någon av dem. (Fast antagligen var det inte alls så, jag ljög nog och sa att jag skulle "fundera på saken".)
Åter till Monkey Bar då. Matt hade åkt hem, jag hade önskat Avril åt honom i hans frånvaro, supit ett helt grabbgäng australier under bordet och slutligen lärt den mest tålige av dem att häfva øhl. Plötsligt dök en av deras polare upp med en prostituerad som tydligen erbjöd mängdrabatt i släptåg och lika plötsligt hade hela sällskapet gått upp i rök.
Minnet efter det är inte superskarpt, men jag kommer ihåg att den äldre mannen såg rätt förskräckt ut, och inte alls verkade känna igen mig, när jag dök upp framför disken i jeans och nerspilld t-shirt vilt gestikulerande med kreditkortet.
På väg därifrån tog jag vad jag misstänker är mitt första wristshot någonsin:
Och väl hemma, det första som inte togs med den då ganska mediokra iPhone-kameran:
Det gick månader utan att jag tog av klockan. Bokstavligt, aldrig. Den var med överallt, hela tiden.
Det blev en del fototrixande.
Den vann en och annan fototävling.
Den hamnade i absurda situationer som jag inte i efterhand kunnat förklara.
Den har varit med från hundragradig vedeldad bastu ...
... till riktigt, riktigt kallt.
Klockan gick som förväntat alldeles utmärkt efter testet, och har fått en komplett service hos Rob sedan dess.
Den var med och firade dyk nummer 200 ...
... tillsammans med flera andra färgstarka individer.
Och självklart även blöta kvällar på land.
Den var med när jag, till flickan i frågas stora förvåning, friade.
Vi hade skojat inför dyket om sköldpaddor och delfiner, och lustigt nog dök båda upp. Sköldpaddan syns i slutet på filmen, men delfinen var för snabb. Det är första och enda gången jag har sett en delfin under ytan på luft. (Tydligen gillar de inte ljudet av regulatorn.)
Klockan syns inte i videon, men väl på foton tagna både under dyket och strax efter:
Sen sålde jag den.
R0B fick en bra deal mot löftet att jag får köpa tillbaka klockan om han mot förmodan får för sig att sälja den. På väg hem till Norrland blev det ett depåstopp hos forumsponsorn för montering av den nya sunburst-tavlan.
Varför? (Varför den såldes, alltså.)
Det klarnar kanske strax. Mitt batteri är nästan slut, och jag har inte någon laddare. Jag kör på så länge jag kan.
Nu är den sista klockan bara timmar bort. Innan Charlie offentliggörs vill jag göra en liten tillbakablick till den andra nystarten av min ganska korta klockkarriär.
Den här texten handlar alltså inte om klocka nummer tre.
Innan jag började intressera mig för klockor av den kaliber som brukar diskuteras här på KS var enstaka inslag i tidningar och böcker den enda kontakten jag hade. Några som fastnade i minnet var American Psycho och den lista med utomordentligt konstiga klockor att rekommendera till någon som precis börjat skapa en basgarderob som finns i Per Nilssons bok Snyggt: En stilguide för män:
Boken innehåller även goda råd som t.ex. att skaffa sig en "valpig hund" för att bli en "brudmagnet", att lyssna på Basement Jaxx om strykningen måste gå undan och att tandborste är en riktigt smart grej att ha i badrumsskåpet om man vill verka världsvan och framgångsrik.
Hur som helst, riktiga klockor var intressanta att betrakta på avstånd, ungefär som tokigt dyr konst eller en superexklusiv bil, inte något som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att betala pengar för.
Ytterligare ett fönster in i klockvärlden fanns, nämligen Nick Hackos nyhetsbrev som jag prenumererat på sedan 90-talet. Hur jag under min studietid kom i kontakt med en urmakare i Australien kan jag inte svara på, men så var det i alla fall.
Nick skriver långa, passionerade och intressanta inlägg om allt möjligt som rör klockor tillsammans med aktuella försäljningserbjudanden. Genom dessa nyhetsbrev fick jag en näst intill passiv kunskap om olika tillverkare, teknik, historia och prissättning, information som jag aldrig använde till någonting.
Allt det förändrades över en natt den här kvällen:
Jag var på en hotellbar i Kuala Lumpur där jag tidigare suttit med en bekant (Matt från Kanada) och önskat låtar. En dag tidigare hade jag iklädd kostym och svarta skor haft några timmar ledigt från den mässa jag deltog i och hade slagit mig ner hos en urhandlare i det stora köpcentret Suria KLCC. Den nya Sub:en hade precis släppts på Basel-mässan, och jag frågade den äldre mannen bakom disken om han hade en sådan.
Han sa att han skulle ringa några samtal och bad mig återkomma på eftermiddagen. Något skamsen över att det hade blivit så stor grej av något som bara var ett tidsfördriv kände jag mig tvungen att gå tillbaka senare för att titta. Det slutade med att jag satt i flera timmar, till långt efter stängningsdags, och jämförde en 16613 med den 116613 som handlaren hade lyckats trolla fram från en annan butik.
Till slut var jag ändå tvungen att säga som det var, att jag inte hade några planer på att köpa någon av dem. (Fast antagligen var det inte alls så, jag ljög nog och sa att jag skulle "fundera på saken".)
Åter till Monkey Bar då. Matt hade åkt hem, jag hade önskat Avril åt honom i hans frånvaro, supit ett helt grabbgäng australier under bordet och slutligen lärt den mest tålige av dem att häfva øhl. Plötsligt dök en av deras polare upp med en prostituerad som tydligen erbjöd mängdrabatt i släptåg och lika plötsligt hade hela sällskapet gått upp i rök.
Minnet efter det är inte superskarpt, men jag kommer ihåg att den äldre mannen såg rätt förskräckt ut, och inte alls verkade känna igen mig, när jag dök upp framför disken i jeans och nerspilld t-shirt vilt gestikulerande med kreditkortet.
På väg därifrån tog jag vad jag misstänker är mitt första wristshot någonsin:
Och väl hemma, det första som inte togs med den då ganska mediokra iPhone-kameran:
Det gick månader utan att jag tog av klockan. Bokstavligt, aldrig. Den var med överallt, hela tiden.
Det blev en del fototrixande.
Den vann en och annan fototävling.
Den hamnade i absurda situationer som jag inte i efterhand kunnat förklara.
Den har varit med från hundragradig vedeldad bastu ...
... till riktigt, riktigt kallt.
Klockan gick som förväntat alldeles utmärkt efter testet, och har fått en komplett service hos Rob sedan dess.
Den var med och firade dyk nummer 200 ...
... tillsammans med flera andra färgstarka individer.
Och självklart även blöta kvällar på land.
Den var med när jag, till flickan i frågas stora förvåning, friade.
Vi hade skojat inför dyket om sköldpaddor och delfiner, och lustigt nog dök båda upp. Sköldpaddan syns i slutet på filmen, men delfinen var för snabb. Det är första och enda gången jag har sett en delfin under ytan på luft. (Tydligen gillar de inte ljudet av regulatorn.)
Klockan syns inte i videon, men väl på foton tagna både under dyket och strax efter:
Sen sålde jag den.
R0B fick en bra deal mot löftet att jag får köpa tillbaka klockan om han mot förmodan får för sig att sälja den. På väg hem till Norrland blev det ett depåstopp hos forumsponsorn för montering av den nya sunburst-tavlan.
Varför? (Varför den såldes, alltså.)
Det klarnar kanske strax. Mitt batteri är nästan slut, och jag har inte någon laddare. Jag kör på så länge jag kan.
