Panerai alltså.........
Ska inte ljuga, första gången jag såg en Panerai tyckte jag de var asfula. Fattade inte hur någon vettig människa kunde få för sig betala de stora summorna för så stora och fula klockor, när de för en mindre peng kan få bättre klockor med bättre urverk tillverkade av t.ex. Rolex och Omega. Minns hur den fula crownguarden på Luminormodellerna störde mig som satan och kunde aldrig tänka mig att jag någonsin skulle bli "paneristi".
Har i flera år drömt om att äga en Speedy Pro och en Milgauss med grönt glas. I april i år klippte jag till slut Speedmastern från en betrodd säljare i Tyskland. En otroligt fin klocka som jag var helt säker skulle bli en keeper för livet.
Tyvärr köpte min polare en PAM112(numera min klocka, köpt av honom) några månader senare, och då vände allt. Jag började helt plötsligt tycka att Panerai tillverkar några av de finaste och coolaste klockorna i världen, något som visade sig påverka min kärlek till Speedyn negativt. Speedyn som skulle bli en keeper för livet... Som mitt framtida barn någon dag skulle få ärva.
Efter att polarens PAM112 anslöt sig till familjen fick fartmästaren bara mindre och mindre handledstid. Den kändes ju så tråkig vid jämförelse med pannan. Samvetet klarade helt enkelt inte av det, så det slutade med att speedyn fick ryka till förmån för en Milgauss Z-Blue, andra klockan jag drömt om. Nu har jag haft den i en dryg månad och det är en otrolig klocka, håller tiden sjukt bra och är en riktigt rolig klocka med mycket personlighet. Skriker mer kvalitét än någon av alla andra klockor jag ägt.
Men det är något som saknas.
Den känns inte lika rolig att ha på sig som pannan. När jag tittar på Paneraien på min handled blir jag glad, varje gång. Något jag inte känner på samma sätt med rolexen. Även de obligatoriska "ååååååharduenrolexärdenäkta"-frågorna har börjat dyka upp, både från vänner och kollegor, frågor jag aldrig fått tidigare. Samtidigt surfar jag runt på olika klocksidor/forum och ser vilka pannor jag kan få för samma pris som Milgaussen, om jag skulle bestämma mig för att sälja den. Måste erkänna att även om PAM112 inte känns som den optimala pannan för mig har den en betydligt säkrare plats i min samling än Milgaussen. Borde jag se detta som ett tecken? Ska jag bli en Paneraisamlare? Är Panerai märket för mig?
När jag besöker olika klockbutiker fastnar jag alltid vid paneraiavdelningen. Här är lite bilder på olika modeller jag provat:
Som ni ser har jag tyvärr inga monsterhandleder, de är relativt normala med en omkrets på 18 cm. Det enda som faktiskt håller mig från att sälja Milgaussen (och eventuellt PAM112an) och slå till på en PAM372 eller PAM422 i nuläget är just mina handleder. Men en panerai ska ju se stor ut? Eller...?
Är detta endast en ovanlig lång fas jag går igenom? Kommer jag ångra en eventuell försäljning av Rollen? Borde jag istället sälja PAM112 och köpa en annan panna? Borde jag vara nöjd med det jag har?
Vet inte vad jag vill komma fram till med inlägget, tänkte bara skriva av mig lite... Några bilder blev det iaf!
Ska inte ljuga, första gången jag såg en Panerai tyckte jag de var asfula. Fattade inte hur någon vettig människa kunde få för sig betala de stora summorna för så stora och fula klockor, när de för en mindre peng kan få bättre klockor med bättre urverk tillverkade av t.ex. Rolex och Omega. Minns hur den fula crownguarden på Luminormodellerna störde mig som satan och kunde aldrig tänka mig att jag någonsin skulle bli "paneristi".
Har i flera år drömt om att äga en Speedy Pro och en Milgauss med grönt glas. I april i år klippte jag till slut Speedmastern från en betrodd säljare i Tyskland. En otroligt fin klocka som jag var helt säker skulle bli en keeper för livet.
Tyvärr köpte min polare en PAM112(numera min klocka, köpt av honom) några månader senare, och då vände allt. Jag började helt plötsligt tycka att Panerai tillverkar några av de finaste och coolaste klockorna i världen, något som visade sig påverka min kärlek till Speedyn negativt. Speedyn som skulle bli en keeper för livet... Som mitt framtida barn någon dag skulle få ärva.
Efter att polarens PAM112 anslöt sig till familjen fick fartmästaren bara mindre och mindre handledstid. Den kändes ju så tråkig vid jämförelse med pannan. Samvetet klarade helt enkelt inte av det, så det slutade med att speedyn fick ryka till förmån för en Milgauss Z-Blue, andra klockan jag drömt om. Nu har jag haft den i en dryg månad och det är en otrolig klocka, håller tiden sjukt bra och är en riktigt rolig klocka med mycket personlighet. Skriker mer kvalitét än någon av alla andra klockor jag ägt.
Men det är något som saknas.
Den känns inte lika rolig att ha på sig som pannan. När jag tittar på Paneraien på min handled blir jag glad, varje gång. Något jag inte känner på samma sätt med rolexen. Även de obligatoriska "ååååååharduenrolexärdenäkta"-frågorna har börjat dyka upp, både från vänner och kollegor, frågor jag aldrig fått tidigare. Samtidigt surfar jag runt på olika klocksidor/forum och ser vilka pannor jag kan få för samma pris som Milgaussen, om jag skulle bestämma mig för att sälja den. Måste erkänna att även om PAM112 inte känns som den optimala pannan för mig har den en betydligt säkrare plats i min samling än Milgaussen. Borde jag se detta som ett tecken? Ska jag bli en Paneraisamlare? Är Panerai märket för mig?
När jag besöker olika klockbutiker fastnar jag alltid vid paneraiavdelningen. Här är lite bilder på olika modeller jag provat:
Som ni ser har jag tyvärr inga monsterhandleder, de är relativt normala med en omkrets på 18 cm. Det enda som faktiskt håller mig från att sälja Milgaussen (och eventuellt PAM112an) och slå till på en PAM372 eller PAM422 i nuläget är just mina handleder. Men en panerai ska ju se stor ut? Eller...?
Är detta endast en ovanlig lång fas jag går igenom? Kommer jag ångra en eventuell försäljning av Rollen? Borde jag istället sälja PAM112 och köpa en annan panna? Borde jag vara nöjd med det jag har?
Vet inte vad jag vill komma fram till med inlägget, tänkte bara skriva av mig lite... Några bilder blev det iaf!
