Nu spårade det ur något och posten blev lång
obs: ej korrekturläst text, jag blev för trött efter att ha skrivit allt
Det är omöjligt att ge några råd kring klockstorlek till andra men jag kan ju delge hur det gick till när jag gick från att bära max 40mm till 47
Jag har sedan begynnelsen av mitt klockintresse gillat Panerai. Men storleken på 44mm har alltid varit läskig och jag avfärdade dom nästan som clown-klockor även om jag kunde uppskatta designen.
Under den gamla gula tiden på TTT så blev såkallade "marina militare" väldigt populära och man kunde klicka hem en "panna" för 700kr+frakt, vilket jag såklart gjorde mest som en plojgrej. Jag bar den lite då och då, tyckte det kändes konstigt till en början. Ibland provade min bror den (som är någorlunda likadant byggd som jag) och jag märkte då att på håll så ser det faktiskt inte alls tokigt ut med en 44mm... nästkommande två åren så provade jag alla möjliga klockor från day-dates till JLC-dykare men fastnade aldrig riktigt för något - det var alltid något fel på allt
Liten lista och varför dom fick gå:
Omega Speedmaster cal 321 tropical från 65 -> tålde inte vatten, vågade inte använda ute om det fanns moln på himmeln
Rolex Explorer II 16570 -> länken ryckte armpäls. Inför varje rondell så bävade jag inför armvaxning...
Rolex Explorer I 214270 -> Någon dumjävel sa till mig att det såg ut som en 14270 fast i fish-eye perspektiv... vilket den typ gjorde.. så den fick gå..
JLC master compressor dualmatic -> Snart dags för service á 10k + att kurvade bandstift gjorde det svårt att hitta roliga straps.
Rolex gmt-C -> hockeypuck, kändes på något sätt som ett rolex-homage + under min ägo så spenderade den mer tid hos Rolex på garanti-reparationer än på min handled
Rolex sub 5513 -> rassligt elände som jag var orolig för att den fina patinerade lumen skulle trilla ur visarna, jag cyklar på kullersten till och från universitetet varje dag
Sinn 103 st -> höjd/breddförhållande som en tärning, fick tyvärr lämna
Rolex day-date 1803 -> guld var inte riktigt min grej då jag jämnt och ständigt slår i klockan i allting
Med meralistan är för lång för att ta med allt.
Förrförra sommaren så fick jag möjligheten att köpa en fin gammal gulnad 5513 om ofta höjs till skyarna här på KS och tänkte att det måste ju vara "the shit"
Jag bytte den mot min första Panerai
Min pam 312:
Samma dag som jag sålde min 312 så fick jag provat en Panerai 127, dvs 47mm fiddy. Den var stor, men inte för stor... men framförallt var den jääävligt cool
Min 510:a
510:an är grym... riktigt bra faktiskt. Jag hade den säkert under 6 månader (väldigt lång tid för att vara mig
Jag började hamstra bilder på fiddys och 372
När solen började dyka upp igen i slutet av mars månad så blev jag sugen på att åka över till danmark med mina bröder för lite öl, mat och klockklämm - en återkommande företeelse som vi brukar genomföra ett par gånger per år. Utbudet av roliga affärer i Malmö vs Köpenhamn är deprimerande, så ibland måste man åka dit och få sin klockfix
47mm satt som gjutet - jag måste en! Efter en vecka så hade jag sålt av lite blandat och skambudat hela internet och otroligt nog så var den Pam 372 med bäst pris/ny-ratio till salu precis på andra sidan sundet
Too long didn't read versionen: Man vänjer sig vid storleken. Panerai är the shit. 47mm är helrätt.
Pam 372:
Uppdatering 5 år senare, det sket sig med både 372orna jag hade. Det slutade med en fiddy trots allt
Dagens lärdom, köp det du verkligen vill ha, uppskatta och låt resan dit ta sin tid och njut längst med vägen
