IWCs nya verk har alla några saker gemensamt; Längre gångreserv, väldigt robusta och gott om utrymme att bygga vidare på.
JLC's verk som IWC använt, främst JLC 889, under IWC's benämning 884/8842 är ett omfinisherat JLC verk, utan de ovannämnda kriterierna för IWC verk. Så det är en helt annan princip av verk, det är litet, väldigt tunnt och hanterar inte samma kraftfulla fjäderhus.
De tidigare modellerna av dessa för både JLC och IWC har lite strul med balansen, men detta åtgärdas av en kompetent urmakare.
Det finns ytterst få av dessa kvar, då detta gällde varianterna som tillverkades 96-98 och alla har servats med största sannolikhet och åtgärdat strulet.
Men med det sagt så är 884/8842 ett EXTREMT välbyggt verk som i många fall under service hamnar väl inom Chronometer spec utan att ens justera den. Så med minimal justering på under 5 minuter i många fall så hamnar detta verk på ett delta på ofta mindre än 6, och amplitud på 280-310 horisontellt och 270-290 vertikalt.
Det är EXTREMT bra. För ett verk som designades ett bra tag sedan, men problemet är att det är ett relativt känsligt verk. Relativt till IWC's egna, ETA och Rolex.
JLC uppdaterade 889 till 899 med lite mer keramiska lager och annat, men gav även obligatoriska utbytesdelar till 889 för detta, så en modernt servad 889 är mer lik en 899AC än en ursprungsmodell av 889.
Det är lite svårt att jämföra en 82200 med JLC-verk eftersom storleken och designtankarna skiljer sig så mycket. Men 82200 är för mig en fröjd att jobba på, det är ett ganska simpelt verk i konstruktionen och därför få punkter som kan gå fel, det är robust med nya delar i keramik som håller väl, precis som Rolex 3235 eller Omega 8900.
En lite intressant sak om 82200 är att det manuella uppdraget via kronan är åt "fel" håll, men detta påverkar inget mekaniskt. Det är bara så att de valde att inte sätta in ett extra verk vars enda funktion var att ändra riktning på uppdraget. Åter till tankegången: Färre delar = färre områden som kan gå fel!
Balansen är likt Rolex och Omega (Vad jag vet för Omega) Free Sprung, men är fortfarande i stål och kan således justeras utan att behöva bytas rakt av om något strular.
Som urmakare är jag kluven till kisel/keramik.
Ja, lager, vissa hjul, gånghake och så är fantastiskt bra att ha keramiska eller kiseldelar, men spiralen i sig har jag hellre i en antimagnetisk stållegering.
Anledningen till det sistnämnda är att jag vill fortfarande kunna justera den mest känsliga delen, utan att helt enkelt behöva byta ut den rakt av om den inte är perfekt.
Men ur perspektivet av ledningen i Schweiz så förstår jag dem, att de vill ha ett mer uniformt resultat av service.
IWC har också ett paket som kommer med varje service av delar som ALLTID ska bytas ut, så som fjäderhus med fjäder och kärna, samtliga skruvar och lite andra delar för automaten eller eventuell kronograf. Idén är återigen att få ett mer uniformt sätt att utföra servicen, och att om det kommer fram att någon del behöver ändras/justeras eller inte håller som den ska så är det lättare för dem att åtgärda genom att byta ut denna del på alla servicepaket från fabriken och därmed garantera att alla verk med denna del kommer byta den vid nästa service.
Men 82200, 3235 och 8900 ska nog stå sig rätt jämnt tror jag, kanske med 3235 lite före helt enkelt på grund av den mängd pengar som Rolex kan kasta på R&D.
Men vad vi alla på jobbet sett om 82200 så går den väldigt väl!
