5 episka album som formade mig som barn och som ungdom och som alltid fanns där i soundtracket om mitt liv på något sätt. Vänner som jag kunde spisa i vått och torrt. Det fanns alltid en låt, en stämning en textrad som kunde spegla mina känslor, kort sagt mina vinylterapeuter.
1. The Clash - The Clash, mitt första album någonsin, annekterade den av min bror i tidig ålder med en ytterst hetsig ordväxling som resultat, jag vann den då jag hotade att skvallra till mamma och pappa att brorsan hade smygrökt.
2. U2 - A Celebration, min första skiva/singel jag köpte själv på House of Kicks, dyr och ovanlig redan då. Minns att det ilade i magen på vägen hem på tunnelbanan när jag bara var minuter från att lägga den på tallriken och lyssna.
3. AC/DC - High Voltage, Episk rockplatta, finns inte ett spår jag inte älskar. Ett av få riktigt stora album. Vet inte hur många timmar jag spenderat framför en spegel och låtsasspelat gitarr till låtarna. Pinsamma men ack så kära minnen.
4. Guns'n'Roses - Appetite for Destruction, väljer att inte kommentera denna skiva då den lite som Zlatan låter spelande tala för sig själv.
Slutligen då........
Skivan som släpptes året efter det klassiska skivsläppsåret 1991... Jag buntar ändå in den i 91' eran för jag vill tro och känna att den även på pappret är episk.
5. Screaming Trees - Sweet Oblivion, den totala definitionen av hela grungevågen, både början och slutet. 11 spår som är så kanonstarka att man knappt kan fatta det. En Mark Lannegan som är i sådan hysteriskt bra form röstmässigt att man baxnar. Det bästa med denna skiva är att den håller stenhårt även idag och varje dag. Ni som inte haft nöjet att höra den..... KÖP! Eller hitta på Spotify som kidsen gör idag.
