Ladies & Gentlemen
Kanske flest av det sistnämnda??
Som nybliven KSare tar jag tillfället att dela med mig av min egen historia i den ädla och vackra världen som rör allas vår kärlek till det som sitter på handleden.
Jag är född, uppväxt och bosatt i nordöstra STHLM. Lever tillsammans med en fantastisk fru, sedan 17 år, och vi solar/badar och åker snowboard, eller tysk sportbil,, med våra 12 åriga tvillingboys AKA Drasuterna
Vi börjar med att blicka i backspegeln till det finansiellt svajiga året 1991. Som 16 åring hade jag inte en aning om vad fastighetskris och räntechock innebar. Världen låg ju öppen framför mina fötter.
Samma år hade en polare till min åtta år äldre bror smackat på en FET gulddoublerad Seiko aviatorchronograf på sin arm. Jag hade inte en susning om vad Quartz var och Schweiz kunde jag knappt uttala.. En sån skulle jag ha!!! Han hade köpt den billigt under en resa till USA och jag insåg snabbt att en sån pjäs betingade fantasisummor för min då magra plånka. Skit samma, problem är till för att lösas och jag började stoppa undan deg som besatt.
Samma tidpunkt hade jag ett extraknäck på en lokal bygghandel och en kollega där uppfattade att jag skulle dra ihop stash till en FET dinka.. Han bad därför en vän ta med sin Rolex GMT, som var till salu för 5´ med automatverk och annat, till vårt jobb så att "Chippen" kunde komma lite billigare undan.. Jag kikade på GMTn och tackade artigt nej till det låga priset och förklarade att jag skulle ha en FET Seiko Aviator Chrono "i guld!"
(behöver jag påtala att jag numera förstår varför man blir myndig först vid 18 års ålder???
Några månader senare öppnades himlaporten, farsan meddelade att han hade köpt en resa till Florida.. Nu skulle det tjackas Seiko!
Väl på plats hos en klocknasare i Miami jag jag helt förblindad i mitt mantra och bortsåg ifrån allt annat han försökte sälja på mig till en billigare peng än Seikon så den dagen åkte den upp på min handled
Helt överlycklig gled jag omkring med min guldfärgade Seiko och "ägde världen"..
Åren gick, Seikon blev nött och jag lärde mig vartefter att det fanns andra saker här i världen. Efter att ha avverkat en 125cc MC, några snabba tyska bilar, började handleden vid 22 års ålder kännas lite blasé med denna gamla skabbiga Seiko..
Vad göra?
Köpa en Sector naturligtvis!
Det gick ju inte att vara coolare på klubbarna runt Stureplan än om man hade backslick-pagé en orange, alldeles för stor Ralph Lauren Piké och en FET Sector.
Sagt och gjort Sector hängdes på och Seiko såldes billigt till en kompis..
-90 talet rullade på och de snabba bilarna importerades från Tyskland och avverkades i rask takt med Sectorn hängande på armen.
I slutet av detta årtionde hade Bond, James Bond, figurerat flitigt på duken iförd en Seamaster i blått på rostfritt och den mannen är ju hård det vet vi alla. När jag således började på mitt första "riktiga jobb" -99 och såg att en kollega bar en kineskopia av Omega Seamaster Chronograf vad det kört.
Jag drog därför, en fredagseftermiddag, till den lokala urhandeln ute i den Nordöstra förorten och sade bestämt "en sån ska jag ha"
Säljaren frågade om jag var bombis på det. Den var nämligen "slutsåld" men han kunde ta hem en med taxibud från sin andra butik och då fick det inte vara något vacklande från min sida. En styv timme senare anlände taxin, länken på Seamastern kortades och mitt konto var betydligt tommare.
Nöjd och stolt över att vara lika hård som James Bond (kanske ännu hårdare eftersom han inte hade chrono på sin) rullade tiden återigen på och Valjoux 7750an snurrade hårt i min fina pjäs..
En bit in på det nya milleniet kom så chocken
En helt ny SeamasterChrono med snyggare länk och svart urtavla/Bezel.
Vadfan skulle jag göra nu?
Min pjäs kändes plötsligt som ett dinosaurie från -90 talet och jag började återigen tråna efter nytt!
2006 kom räddningen. En konfaresa med jobbet till "The Holy Land" CH!
Snowboardåkning i världsklass, flottig mat och mycket öldrickande med kollegorna.. En kväll nämnde en av dem att urhandlaren längre ner på gatan hade "Min nya Seamaster" i skylten till ett riktigt kalaspris jämfört med hemma.
Shit!
Där satt jag på en glassig konferens medans frugan var hemma i det mörka & kalla Sverige och tog hand om våra knappt ettåriga boys. Knappast läge att påtala att vårt konto behövde lättas rejält för en ny Seamaster...
Då kom räddningen!
Efter en rejäl vurpa på brädan och en tur till den Schweiziska akutmottagningen kunde jag nygipsad ringa hem till frun som extremt lättad över att jag levde höll med om att jag borde trösta mig med en ny Omega...
Nästa förmiddag stod jag där hos urmakaren i mitt gips, pekade på bussen som strax skulle rulla mot flygplatsen och förklarade att jag kan ge dig "Summa X" för den där dinkan NU. Om 20 minuter är jag på väg härifrån med eller utan ny klocka!
Förhandlingstaktiken gick hem och jag gick samma dag genom tullen på Arlanda med en Seamaster på varje handled...
Ett led i min införsäljning hos den bättre hälften var att en kollega köpte min gamla klocka "för nästan samma pengar" som den nya billigt köptes för i CH... (detta sälj ångrar jag bittert idag...)
Åren flyter på, barnen blir större och de tyska importåken har ersatts av förmånsbilar vart tredje år. Omegan sitter stadigt på handleden och allt är frid och fröjd.
Eller??
Under en simtur i Adriatiska havet i somras måste jag uppenbarligen råkat dyka längre ner än 300m för min Semaster beslutade sig för att lapa i sig en rejäl skopa saltvatten...
Den var inne hos Swatch Group för knappt två år sedan på service och trycktest så Omegafolket höll nu med om att notan denna gång skulle dras från deras guldkort istället för mitt.
Klockan isärtagen och diagnostiserad kunde de konstatera att denna pjäs är F.U.B.A.R (fucked up beyond all recognicion) så de bestämde snabbt att den skulle lämna Årsta och resa hem till "Mamma" för att få ett nytt Piguetverk, ny krona, ny tavla och lite annat smått och gott. Så långt frid & fröjd...
Med TOM handled och grav ångest över detta drog jag mig nyligen till minnes en supertrevlig biltur till Åre i vintras tillsammans med tre av mina barndomsvänner.
Samtliga gillar klockor och i bilen den gången befann sig Omega, Omega. IWC och Oris. Diskussionerna rullade kring trevliga saker såsom BBB. (Business, Bilar & Brudar
Samt naturligtvis ÄDLA tidspjäser. Alla vill ju ha mer av detta och utöver självklarheter som Audemars Piquet, Ulysse Nardin och Rolex så diskuterades det "såna där" coola Fliegeruhr som Luftwaffe bar under andra världskriget. IWC berättade att det fanns ngn tysk tillverkare som levererar såna än idag, för en billig peng dessutom, och jag tyckte att han benämnde dem som Dowa eller dylikt...
Vad göra?
Surfa sönder hela internet och ta reda på mer om dessa skönheter och skaffa en såklart!
Sagt och gjort. Numera har jag lärt mig mycket om historiken kring dessa pjäser som levererades till Luftwaffe utav FEM utvalda tillverkare.
IWC, A. Lange & Söhne, Stowa, Wempe och LACO.
Den sistnämnda tillverkaren, Lacher & Co, i Pforzheim tillverkar dessa Fliegerklockor än idag med, nästan, samma specar som Luftwaffe köpte dem under -40 talet.
Från den första varianten på 55mm har de utökat med boetter på 42 & 45mm. Samtliga går att köpa med handjagade eller automatiska ETA verk.
Polaren (IWC) beställde en handjagad 45a. Coolt!
Jag råkade under min research få sin på en Chronograf från LACO med 44mm boett och Valjoux 7750 spis och var helt såld. Beställd!
Av detta har det kommit två saker till min kännedom.
1. Tyskland kan mer än bilar. De kan fina klockor också. (jag har beställt min första LACO men inte den sista)
2. Jag behöver en winder med fler fina pjäser!
Under min research där jag slutligen valde en fin Valjoux-Chrono har jag kommit fram till några andra slutsatser:
-Forum såsom KS och WUS. Nytt för mig men helt underbart! I love U guys
-Vintage. Eller mer bestämt, -70tals chronografer. Efter att ha läst helt fantastiska trådar här på KS har jag listat ut att jag behöver pjäser såsom Lemania, Nivada och Heuers bensindoftande stenhårda -70 talare.
Jag är numera värre än en Heroinpundare vad det gäller klockforum på nätet och min samling ska sakta men säkert växa!
Hemskt ledsen ifall min långrandiga Newbiepresentation har fått dig att somna. Nu lovar jag att gömma mig igen och inte ploppa upp förrän det kommer nya klockor i min ägo
Daniel
