Hejsan, Johan heter jag och jag är ny här på forumet.
Klockintresset har jag haft väldigt länge. I grunden tror jag att jag började bli lite nördig redan för så länge sedan som när digitaluren kom från första början och blev riktigt heta.
Sedan dess har det hänt en hel del och nu slår nog hjärtat lite mer för mekaniska urverk. Det finns någonting nästan lite levande med det mekaniska, som passar bra i det annars hårt digitala livet. Men visst, jag har inte bara mekaniska klockor och jag är inte kategoriskt emot ett quartz-verk.
Det jag slås av är hur intresset för klockor breddas när man kommer i kontakt med andra som man delar intresset med. Tidigare okända dörrar kan öppnas mot en hel värld av nya modeller och tillverkare. Fixeringar och måsten man har haft kan även nyanseras och bli belysta med nytt ljus via andras åsikter och idéer.
Jag gillar att använda mina klockor och brukar ofta rotera igenom det jag har under en arbetsvecka. Jag tror att jag skulle ha svårt att sälja en klocka (har aldrig gjort det) och ser det nästan som att jag har en personlig relation till varje klocka jag äger.
Även om det kanske inte märks på min lilla samling av klockor så är det kronografer som får det att ticka lite extra i mitt hjärta.
Kort om min lilla samling:
Omega Seamaster De Ville manuell, kaliber 610, 1960-talet
Min pappas klocka som jag växte upp med att han bar på sin arm hela tiden i ur (!) och skur. Pappa var ingen klocknörd men har var stolt över klockan och hade den under flera decennier innan han fick en modernare (tråkig) quartz-klocka som present från sin arbetsgivare. Omegan föll lite i glömska och låg kvar i pappas låda. Efter hans bortgång tog min yngste bror hand om den, lät serva den och använde den ett tag. När jag fyllde 40 fick jag den sedan som en oerhört uppskattad present. Jag lät serva den igen och satte på ett svart Hirsch-armband och ett viklås. Efter service igen går den bra, men då och då (inte ofta) stannar den i samband med datum-övergången, men det är inte konsekvent.
Zenith Victorious, 1960-talet
Den här klockan är faktiskt hittegods. Jag bodde i Eksjö i Småland för en hel del år sedan. En riktigt kall nyårsdagsmorgon vad jag och min fru ute på en solig vinterpromenad. Strax intill en lyktstolpe fick jag syn på ett armbandsur som låg mitt i en sörja av svart sot från nyårssmällare. Först trodde jag att någon hade roat sig med att försöka spränga sönder klockan, men det såg nog mer ut som att en fjäderpinne helt enkelt hade tappat taget och att klockan hade ramlat till marken.
Jag drog upp den och konstaterade att den tycktes fungera. Eftersom jag är en ordentlig och hederlig medborgare lämnade jag omgående in klockan till Polisen. När ingen hade hört av sig fick jag senare kvittera ut den som min egen.
Klockan visade sig gå hysteriskt snabbt, så en urmakare jag blev rekommenderad i Nässjö fick serva den. Efter det har den gått som... en klocka. Vid servicen blev även lumet ifyllt, utan att jag hade bett om det. Det kan man ha olika åsikter om, men nu blev det i vilket fall som helst så, så nu kan jag även läsa av den nattetid.
Designen på urtavlan är lite udda och kanske är det inte riktigt en klocka man skulle kalla vacker, men den har sin charm och jag älskar klockan, den fina gången och det tunga klicket när datumet slår över. På sitt alldeles egna sätt har den ju även fått sin lilla historia som är värd en hel del bara den.
Tigris, manuell (vet inte så mycket om den rent tekniskt)
Detta är den enda klockan jag inte använder. Orsaken till det är helt enkelt att den är i kraftigt behov av service (rusar när den går). Den användes av min morfar, som gick bort redan i slutet på 60-talet. Sedan dessa har den legat oanvänd (väl förvarad) innan jag nyligen fick den till skänks. Jag kommer definitivt att lämna in den på service och börja använda den. Kanske kan jag då få lite mer info om vad det är för urverk.
Seiko 5 Sports (50-årsjubileum)
Min standard-klocka, som är den som oftast sitter på armen till vardags när jag inte känner för någonting speciellt. Jag fastnade för Seikos moderna tolkning av 60-talets Sports 5 mest av en slump. Min lokala klockhandlare hade ett riktigt bra erbjudande i skyltfönstret och fem minuter senare gick därifrån med en alldeles ny klocka på armen.
Jag tycker klockan inkl länk både har bra tyngd och kvalitetskänsla.
Vostok Komandirskie Automatic 24 h
En galen klocka! För ett par år sedan väcktes plötsligt ett litet intresse för ryska armbandsur. Via läsning om gamla Sovjet-tillverkade klockor upptäckte jag att ett antal av dessa mekaniska modeller fortfarande nytillverkas och säljs för några hundralappar styck. På ebay hittade jag detta 24-h-verk som jag direkt kände att jag bara måste ha.
Klockan inkl länk är lite "rå" med en oslipad känsla. Kvalitetskänslan är kanske inte 100, men helt OK samtidigt som klockan känns väldigt unik. Den lite robusta avsaknaden av finlir passar på något sätt även bra tillsammans med det ryska ursprunget. Faktiskt är detta den klocka som väcker mest uppmärksamhet av alla jag har. Om inte annat är det en bra start på en konversation att bara be någon ta en till och tala om hur mycket klockan är. Ärligt talat är det ruskigt svårt att snabbt se hur mycket klockan är. I och med att timvisaren rör sig hälften så snabbt runt urtavlan stämmer liksom inga invanda vinklar. Men, den är riktigt cool!
Gången är sådär och den fortar sig ganska mycket (ca +60 s/dygn). Sannolikt någonting som ganska enkelt skulle gå att justera ner till mer rimliga avvikelser, men jag drar mig lite för att komma drällandes med ett ryskt urverk till min lokala Klockmäster-urmakare. Kanske ber jag honom kika på det när jag lämnar in någon annan klocka för service.
Tissot PRC 200
Helt OK och i mina ögon rätt snygg och stilren Quartz-kronograf. Jag valde den efter lite turer som ersättning för en mycket kär Seiko-kronograf (också Quartz) jag fått i present under 90-talet. Den klockan hade plötsligt slutat fungera och Seiko hade tydligen slutat tillverka urverket. Klockaffären meddelade därför kort och gott att den inte gick att åtgärda men att jag kunde få en annan klocka på försäkringen. I och med att min relation till Seikon var lite djupare har Tisson hamnat lite på undantag. Jag bär den dock ganska ofta och det är inget fel på den, om man säger så.
Casio G-Shock...
Mitt enda digitalur är en Casio G-Shock av någon modell... Jag använder klockan uteslutande vid fysisk aktivitet eller när jag gör någonting som kan tänkas vara skadligt mot arbandsuret. Inte så mycket att orda om, funkar som den skall, gör sitt jobb, är vattentät och visar dessutom rätt tid. Här bemödar jag mig inte riktigt med en bild, men klockan är i utförande med svart plast...
Önskelistan:
Omega Speedmaster (ev Professional):
Inget annat armbandsur har någonsin väckt sådant habegär och intresse hos mig som "The Moon Watch". Dels har jag ett genuint intresse för 60-talets rymdkapplöpning, där Speedmastern ju spelade en viss roll, men det är även så enkelt att jag helt enkelt tycker att det här är den estetiskt mest tilltalande klockan som existerar. Smaken är som baken, men sådan är jag.
Jag var riktigt nära att slå till på en cal 321 "pre pro" för en hel del år sedan, men någonting i klockans skick gjorde mig tveksam, trots att den skulle ha varit helrenoverad av Omega i Schweiz (sannolikt skulle jag ha haft nytta av ett forum som detta i mina funderingar). Jag försökte pruta lite, men var nog egentligen ganska tveksam och det blev heller inget köp. Idag grämer jag mig lite eftersom det var ett ganska bra pris jämfört med vad man får ge i dagsläget. Kaliber 321 är nog egentligen det som tilltalar mig mest och då gärna ett exemplar från -66 eller tidigare, men på senare år har dessa stigit en hel del i pris samtidigt som det är viktigt för mig att alltid kunna/våga använda en klocka jag äger till vardags. Som det är nu lutar det därför mest mot en ny, men självklart manuell/hesalite som originalet, men nu är det egentligen mest en pengafråga...
Citizen Aqualand JP2000-08E:
Ibland förstår jag inte riktigt på mig själv. Det här är det enda quartzuret som väcker något större habegär hos mig och egentligen är det ganska konstigt. Bortsett från någon liten snorkling dyker jag exempelvis absolut inte och även om jag någon gång per sommar eventuellt åker lite vattenskidor är det inte vattensport som är orsaken till att jag suktar efter ett dykarur. Jag har med andra ord absolut ingen egentlig nytta av just denna klocka och dess specifika funktioner. Men det är lite så det kan fungera med klockor för mig. Plötsligt finns habegäret där och det är svårt att förklara. I mitt tycke en riktigt cool klocka som jag alltså av någon outgrundlig anledning Vill Ha!
Annat klockrelaterat:
Runt och efter millennieskiftet var jag ganska aktiv på ett klockforum som hostades via sajten TimeZone.com (tror fortfarande det finns kvar). Där var jag involverad i långa och djupa diskussioner rörande det mesta som kretsade kring Omega Speedmaster. Extra givande var diskussioner som fördes tillsammans med amerikanen Chuck Maddox. Chuck gick tragiskt bort 2008 och efter det tappade jag lite fokus på ämnet, men jag är inte sen att haka på om någonting relaterat tas upp. Jag skulle inte påstå att jag är en Speedmaster-expert, men jag är genuint intresserad!
Jag har två ex av Kesaharu Imais bok "A Time Capsule Omega Speedmaster", varav den ena aldrig har öppnats. De som känner till boken vet kanske att limningen i ryggen var riktigt dålig och att i princip alla böcker som har öppnats mer eller mindre har ramlat isär. Boken fanns ursprungligen inte att köpa, utan skänktes bort av Omega. Idag kostar kvarvarande exemplar en del på nätet.
Ja, det var väl det hela!
. Just nu är jag på jakt efter en Omega Seamaster 300 diver så väntar bara på rätt tillfälle....
