bufo vulgaris
Basic
Genom att ta det för vad det är.
Lyxköp som ingen behöver.
Blir jag drygt bemött är jag lika dryg tillbaka,vilket brukar få de flesta stroppar ändra attityd,eller be mig lämna butiken
Dessutom är (eller iallafall har varit) det ju I många (Rolex) fall en förfrågan om gratis pengar från en näringsidkare.
Hör aldrig om någon som vill köpa PM damklockor,Pearlmaster, Obskyra diamanttavlade TT etc bli tråkigt bemött.
Och vill man inte buga och bocka i förhoppning om att få gratispengar har man sin Rolex på armen inom 72timmar oavsett var på vår jord man nu bor.
Det jag reagerar på är alltså inte att vissa produkter är svårare att köpa än andra (för det är naturligt), utan det här med att potentiella köpare ojar, oroar sig och diskuterar, (tex på det här forumet) hur de skall kunna ställa sig in hos Ad, hur de betedde sig och hur de var klädda då AD:s granskningsnämnd godkände dem. Business casual är tydligen bra, i alla fall om man är lång och bredaxlad. Hmmm.... Vad skall den kortare rolexköparen med ölkagge hitta på? Kanske "city chic"? Kan det vara något? När frugan frågar hur man skall var klädd för ditten eller datten så svarar jag alltid city chic.... Hörde uttrycket för nåt tjogtal år sedan och tyckte det lät så jävla hjärndött att jag använt det sedan dess... Vad fan är city chic?
Jag kan förstå att AD, kanske med tryck från tillverkaren, hellre vill sälja till sådana som framstår som lite mer "framgångsrika" än till sådana som inte förmedlar det intrycket. Hellre Mr Imporant än nån kamrerstyp som sparat i fem år. Däremot är det ett kardinalfel om säljaren inte klarar att vara tillräckligt professionell för att det inte skall märkas. Klarar man inte av det psykologiska arbetet att få även sådana som inte är ideala kunder att känna sig korrekt bemötta, så skall man inte vara säljare. Tycker jag.