Tonneau-tisdag och vad passar då bättre än att presentera gårdagens nytillskott i form av åldrad tunna?
Olegs lume-arbete, framförallt på sekundvisaren, håller inte riktigt toppklass, men det passar på ngt sätt in i helheten. Om jag lär mig denna ädla konst på egen hand är det möjligt att jag tar mig an visarna längre fram, men det är ingen panik. Just detta exemplar visade sig även gå riktigt bra, med jämna och fina kurvor på timegraphern, dessutom med ganska liten förändring i olika positioner. Tycks vara ett välservat icke-måndagsexemplar, så att säga
Det som fångade min uppmärksamhet från första början var kupol-kronan, som inte är så himla vanlig på dessa modeller. Vackert är det oavsett.
Det kanske är lätt för somliga att bara se på 119-boetten som en fyrkantig klump, men den är ju så mycket mer. Profilens välvda form är hur estetiskt fulländad som helst! Den bågformade linjen gör även att boetten följer formen på handleden väldigt bra, något man inte alltid tänker på. Den exakta utformningen på underkanten av denna båge kan faktiskt variera en del och många boetter har en mer eller mindre tydlig rak avsats undertill. Jag har själv inte koll på om detta beror på att boetterna bearbetades för hand eller om det het enkelt var så att precisionen inte alltid var 100%...
De här lite äldre utgåvorna har även ett, enlig mig, fulländat kupolformat glas. Till skillnad från de betydligt högre glasen som sitter på motsvarande NVCh-30 (iof oändligt coola i sig!) sticker kanten på dessa inte upp ovanför bezeln, utan smyger ner runt denna på ett oerhört snyggt sätt. Om man tittar riktigt noga på bilden nedan ser man att linjen från glasets kupolprofil fortsätter ner i boettens form! Kan det bli snyggare än såhär?
Senare utgåvor har glas som sticker upp och som även saknar kupolform (titta exempelvis på valfri nytillverkad Amphibian i profil...)
Som en liten extra rolig prick över i:et hade Oleg lagt med ett litet mynt från soviettiden. Jag tackar och bockar!
Olegs lume-arbete, framförallt på sekundvisaren, håller inte riktigt toppklass, men det passar på ngt sätt in i helheten. Om jag lär mig denna ädla konst på egen hand är det möjligt att jag tar mig an visarna längre fram, men det är ingen panik. Just detta exemplar visade sig även gå riktigt bra, med jämna och fina kurvor på timegraphern, dessutom med ganska liten förändring i olika positioner. Tycks vara ett välservat icke-måndagsexemplar, så att säga
Det som fångade min uppmärksamhet från första början var kupol-kronan, som inte är så himla vanlig på dessa modeller. Vackert är det oavsett.
Det kanske är lätt för somliga att bara se på 119-boetten som en fyrkantig klump, men den är ju så mycket mer. Profilens välvda form är hur estetiskt fulländad som helst! Den bågformade linjen gör även att boetten följer formen på handleden väldigt bra, något man inte alltid tänker på. Den exakta utformningen på underkanten av denna båge kan faktiskt variera en del och många boetter har en mer eller mindre tydlig rak avsats undertill. Jag har själv inte koll på om detta beror på att boetterna bearbetades för hand eller om det het enkelt var så att precisionen inte alltid var 100%...
De här lite äldre utgåvorna har även ett, enlig mig, fulländat kupolformat glas. Till skillnad från de betydligt högre glasen som sitter på motsvarande NVCh-30 (iof oändligt coola i sig!) sticker kanten på dessa inte upp ovanför bezeln, utan smyger ner runt denna på ett oerhört snyggt sätt. Om man tittar riktigt noga på bilden nedan ser man att linjen från glasets kupolprofil fortsätter ner i boettens form! Kan det bli snyggare än såhär?
Senare utgåvor har glas som sticker upp och som även saknar kupolform (titta exempelvis på valfri nytillverkad Amphibian i profil...)
Som en liten extra rolig prick över i:et hade Oleg lagt med ett litet mynt från soviettiden. Jag tackar och bockar!
Skönt att få ett ärligt svar från någon annan som inte har så mycket vana att meka själv. 
