HISTORIA (igen)
Militärt fanns i USSR bara de stora Zlatoust-dykarklockorna på 1950-60-talen. Fram till då var ju dykarna iförda de stora "järnhjälmarna" och klockorna behövde därför vara extremt stora för att kunna läsas i mörker - och relativt långt från ögonen.
Vid denna tid började de militära dykarna istället med cyklop och moderna dykardräkter. Klockorna kunde därför göras mindre.
Så parallellt med Vostoks civila 350-klockor som introducerades 1967, började man experimentera fram en dåtida militär värsting: NVCh-30, eller kyrilliskans НВЧ-30 (
Наручные
Водолазные
Часы
30 -
Naruchnyye
Vodolaznyye
Chasy; ryska för ”
Armbandsur för dykare 30 ATM”). Tålde alltså nu 300m istället för 200m.
NVCh30 fick de legendariska rena matta svarta tavlorna med tydliga index och stora siffror på 12,3,6,9 - alla lume:ade lite härligt handmålade av Oleg. Tavlorna var garanterat influerade av Komandirskies fältur 1A från 1965, som har mycket likt utseende.
350-klockorna blev alltså Vostoks första dykarklockor och gavs namnet Amphibian (= både land och vatten) och man återanvände den lite revolutionerande lösningen man t.ex. nyttjat på Komandirskies militära fältur i början på 60-talet, där baklocket var tvådelat, men nu alltså "tryckte in baklocket" i en tjockare/bredare gummipackning. De militära NVCh-dykarna fick tjockare glas och något tjockare baklock för att klara det högre vattentrycket. Sovjet gjorde klassiska täthetsprover "på riktigt" (och inte i någon fjollig trycktestare på skrivbordet) där man dels tvingade ner dykare jättedjup, men också knöt fast klockorna utanpå ubåtar!
Vissa uppgifter menar att NVCh-klockorna tillhörde det ryska specialförbandet Spetsnaz’ dykenheter (d.v.s. ungefär som "ryska SEALs") men användes nog av flera andra militära dykförband. Oftast var klockorna "krigsplacerad materiel" och alltså tillhörde förbandet/fartyget, men i vissa fall verkar de ha tilldelats som gåvor vid t.ex. pension eller typ jämna födelsedagar.
Gen1 (350-boetten) gjordes mellan ca 1971 och 1980. Gen2 (tonneau-boetten) mellan ca 1981-1988, och Gen3
rna mellan ca 1988-1991. Gen3 var alltså den sista militärmodellen, och var baserad på en upphottad Albatrossboett (320/470), och kan nog påstås varit ett sista ”ryck” man gjorde àla ”test och försök” innan de specifikt militära helt avslutades, Gen3 lär ha funnits i både 18 och 20mm luggbredd, lite beroende på batch. 1:an och 2:an hade identiska tavlor, medan Gen3
rna hade gjorts något modernare med både ”
Antimagnetisk” och ”
gjord i Sovjet” på tavlan. Tittar man på marknaden är Gen3
rna de mest svårfunna, och bör således ha gjorts i minst upplaga.
Min Gen3 är en väldigt ovanlig klenod. Enligt vissa überkunniga togs en identisk 200-metersvariant fram på försök för den civila marknaden. Men gavs ej ut i någon större utsträckning. På ryska forum kan hittas långa spännande detektivromaner om galna ryssar som försöker snoka upp denna NVCh20. En del hävdar att dessa NVCh20 Gen3 är närmast ännu mer svåråtkomliga och svårfunna. Ni med lite djupare kunskaper om dessa får du gärna ge mig en heads-up. Som synes är det inte bara klockan som är dagens raritet. Att vara utbildad på BMP-1 och
INTE Pbv501 är svårslaget!!!
Min NVCh-Albatross sitter på ett RM FALKLANDS ERA STRAP från CWC.
Ha en vårlig Ryssfredag kamratskies!