• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Ryska klockor på KS?

Glad ryssfredag!
Angående klockan - kort historia: ta inte mektips från mig; saker ramlar isär. 😂

25AD8E7F-9C88-43D5-8E39-2EBB14DF9CE5.jpeg
 
Denna med akryl spetsar borde inte vara tokig heller. Generellt bra att ha mjukare material på verktygen än vad man har på materialen man arbetar med. Tex mässingspincetter är ju inte dumt så minskar man risken att göra fina repor i urverket. Men jag vet inte om man gör så värst mycket skada när man är där och pillar med en vanlig pincett heller? Kanske är snobberi med mässing? Oklart.


Använder nästan bara mässingskontång i storlek AA (för att sätta tillbaka cannon pinion använder jag en i rostfritt stål).

Använder träkorntång för att hantera visarna.

Allt för att inte repa.
 
Senast ändrad:
Från Radio Ga Ga, till en annan GaGa!


För o vara lagom OT slänger jag in en bild på min Dumont med utbytbara träspetsar!

20220211_095956.jpg
Trevligt att lätta upp lite inför helg. Höll personligen kakhålet relativt stängt igår så att även lite blyga violer skall få en syl i vädret och kanske minska OT strömmen med 180 procent eller så. Live var den låten klart bättre än på radio måste jag säga. Frau Gaga är otippat gångbar i fler målgrupper än vad man tror. Men jag tror hon har bra budskap om jämlikhet och männsiskors lika värde och når olika publiker med det. Utöver den sedvanliga brunst-poppen till den hormonstinna delen av befolkningen då.
 
Trevligt att lätta upp lite inför helg. Höll personligen kakhålet relativt stängt igår så att även lite blyga violer skall få en syl i vädret och kanske minska OT strömmen med 180 procent eller så. Live var den låten klart bättre än på radio måste jag säga. Frau Gaga är otippat gångbar i fler målgrupper än vad man tror. Men jag tror hon har bra budskap om jämlikhet och männsiskors lika värde och når olika publiker med det. Utöver den sedvanliga brunst-poppen till den hormonstinna delen av befolkningen då.

Jo, den gör filmen var riktigt bra, även så låten!

Har sett en dokumentär med henne med, finns klart mer djup än det man sett i nyheter etc! Hon har rätt stora problem med värk efter att ha skadat sig på en konsert.
 
HISTORIA (igen)
Militärt fanns i USSR bara de stora Zlatoust-dykarklockorna på 1950-60-talen. Fram till då var ju dykarna iförda de stora "järnhjälmarna" och klockorna behövde därför vara extremt stora för att kunna läsas i mörker - och relativt långt från ögonen.
Vid denna tid började de militära dykarna istället med cyklop och moderna dykardräkter. Klockorna kunde därför göras mindre.
Så parallellt med Vostoks civila 350-klockor som introducerades 1967, började man experimentera fram en dåtida militär värsting: NVCh-30, eller kyrilliskans НВЧ-30 (Наручные Водолазные Часы 30 - Naruchnyye Vodolaznyye Chasy; ryska för ”Armbandsur för dykare 30 ATM”). Tålde alltså nu 300m istället för 200m.
NVCh30 fick de legendariska rena matta svarta tavlorna med tydliga index och stora siffror på 12,3,6,9 - alla lume:ade lite härligt handmålade av Oleg. Tavlorna var garanterat influerade av Komandirskies fältur 1A från 1965, som har mycket likt utseende.
350-klockorna blev alltså Vostoks första dykarklockor och gavs namnet Amphibian (= både land och vatten) och man återanvände den lite revolutionerande lösningen man t.ex. nyttjat på Komandirskies militära fältur i början på 60-talet, där baklocket var tvådelat, men nu alltså "tryckte in baklocket" i en tjockare/bredare gummipackning. De militära NVCh-dykarna fick tjockare glas och något tjockare baklock för att klara det högre vattentrycket. Sovjet gjorde klassiska täthetsprover "på riktigt" (och inte i någon fjollig trycktestare på skrivbordet) där man dels tvingade ner dykare jättedjup, men också knöt fast klockorna utanpå ubåtar!

Vissa uppgifter menar att NVCh-klockorna tillhörde det ryska specialförbandet Spetsnaz’ dykenheter (d.v.s. ungefär som "ryska SEALs") men användes nog av flera andra militära dykförband. Oftast var klockorna "krigsplacerad materiel" och alltså tillhörde förbandet/fartyget, men i vissa fall verkar de ha tilldelats som gåvor vid t.ex. pension eller typ jämna födelsedagar.

Gen1 (350-boetten) gjordes mellan ca 1971 och 1980. Gen2 (tonneau-boetten) mellan ca 1981-1988, och Gen3: orna mellan ca 1988-1991. Gen3 var alltså den sista militärmodellen, och var baserad på en upphottad Albatrossboett (320/470), och kan nog påstås varit ett sista ”ryck” man gjorde àla ”test och försök” innan de specifikt militära helt avslutades, Gen3 lär ha funnits i både 18 och 20mm luggbredd, lite beroende på batch. 1:an och 2:an hade identiska tavlor, medan Gen3: orna hade gjorts något modernare med både ”Antimagnetisk” och ”gjord i Sovjet” på tavlan. Tittar man på marknaden är Gen3: orna de mest svårfunna, och bör således ha gjorts i minst upplaga.

Min Gen3 är en väldigt ovanlig klenod. Enligt vissa überkunniga togs en identisk 200-metersvariant fram på försök för den civila marknaden. Men gavs ej ut i någon större utsträckning. På ryska forum kan hittas långa spännande detektivromaner om galna ryssar som försöker snoka upp denna NVCh20. En del hävdar att dessa NVCh20 Gen3 är närmast ännu mer svåråtkomliga och svårfunna. Ni med lite djupare kunskaper om dessa får du gärna ge mig en heads-up. Som synes är det inte bara klockan som är dagens raritet. Att vara utbildad på BMP-1 och INTE Pbv501 är svårslaget!!!

Min NVCh-Albatross sitter på ett RM FALKLANDS ERA STRAP från CWC.

Ha en vårlig Ryssfredag kamratskies!
IMG_0981.JPG
 
Senast ändrad:
HISTORIA (igen)
Militärt fanns i USSR bara de stora Zlatoust-dykarklockorna på 1950-60-talen. Fram till då var ju dykarna iförda de stora "järnhjälmarna" och klockorna behövde därför vara extremt stora för att kunna läsas i mörker - och relativt långt från ögonen.
Vid denna tid började de militära dykarna istället med cyklop och moderna dykardräkter. Klockorna kunde därför göras mindre.
Så parallellt med Vostoks civila 350-klockor som introducerades 1967, började man experimentera fram en dåtida militär värsting: NVCh-30, eller kyrilliskans НВЧ-30 (Наручные Водолазные Часы 30 - Naruchnyye Vodolaznyye Chasy; ryska för ”Armbandsur för dykare 30 ATM”). Tålde alltså nu 300m istället för 200m.
NVCh30 fick de legendariska rena matta svarta tavlorna med tydliga index och stora siffror på 12,3,6,9 - alla lume:ade lite härligt handmålade av Oleg. Tavlorna var garanterat influerade av Komandirskies fältur 1A från 1965, som har mycket likt utseende.
350-klockorna blev alltså Vostoks första dykarklockor och gavs namnet Amphibian (= både land och vatten) och man återanvände den lite revolutionerande lösningen man t.ex. nyttjat på Komandirskies militära fältur i början på 60-talet, där baklocket var tvådelat, men nu alltså "tryckte in baklocket" i en tjockare/bredare gummipackning. De militära NVCh-dykarna fick tjockare glas och något tjockare baklock för att klara det högre vattentrycket. Sovjet gjorde klassiska täthetsprover "på riktigt" (och inte i någon fjollig trycktestare på skrivbordet) där man dels tvingade ner dykare jättedjup, men också knöt fast klockorna utanpå ubåtar!

Vissa uppgifter menar att NVCh-klockorna tillhörde det ryska specialförbandet Spetsnaz’ dykenheter (d.v.s. ungefär som "ryska SEALs") men användes nog av flera andra militära dykförband. Oftast var klockorna "krigsplacerad materiel" och alltså tillhörde förbandet/fartyget, men i vissa fall verkar de ha tilldelats som gåvor vid t.ex. pension eller typ jämna födelsedagar.

Gen1 (350-boetten) gjordes mellan ca 1971 och 1980. Gen2 (tonneau-boetten) mellan ca 1981-1988, och Gen3:eek:rna mellan ca 1988-1991. Gen3 var alltså den sista militärmodellen, och var baserad på en upphottad Albatrossboett (320/470), och kan nog påstås varit ett sista ”ryck” man gjorde àla ”test och försök” innan de specifikt militära helt avslutades, Gen3 lär ha funnits i både 18 och 20mm luggbredd, lite beroende på batch. 1:an och 2:an hade identiska tavlor, medan Gen3:eek:rna hade gjorts något modernare med både ”Antimagnetisk” och ”gjord i Sovjet” på tavlan. Tittar man på marknaden är Gen3:eek:rna de mest svårfunna, och bör således ha gjorts i minst upplaga.

Min Gen3 är en väldigt ovanlig klenod. Enligt vissa überkunniga togs en identisk 200-metersvariant fram på försök för den civila marknaden. Men gavs ej ut i någon större utsträckning. På ryska forum kan hittas långa spännande detektivromaner om galna ryssar som försöker snoka upp denna NVCh20. En del hävdar att dessa NVCh20 Gen3 är närmast ännu mer svåråtkomliga och svårfunna. Ni med lite djupare kunskaper om dessa får du gärna ge mig en heads-up. Som synes är det inte bara klockan som är dagens raritet. Att vara utbildad på BMP-1 och INTE Pbv501 är svårslaget!!!

Min NVCh-Albatross sitter på ett RM FALKLANDS ERA STRAP från CWC.

Ha en vårlig Ryssfredag kamratskies!
IMG_0981.JPG
Tack för informationen!
 
HISTORIA (igen)
Militärt fanns i USSR bara de stora Zlatoust-dykarklockorna på 1950-60-talen. Fram till då var ju dykarna iförda de stora "järnhjälmarna" och klockorna behövde därför vara extremt stora för att kunna läsas i mörker - och relativt långt från ögonen.
Vid denna tid började de militära dykarna istället med cyklop och moderna dykardräkter. Klockorna kunde därför göras mindre.
Så parallellt med Vostoks civila 350-klockor som introducerades 1967, började man experimentera fram en dåtida militär värsting: NVCh-30, eller kyrilliskans НВЧ-30 (Наручные Водолазные Часы 30 - Naruchnyye Vodolaznyye Chasy; ryska för ”Armbandsur för dykare 30 ATM”). Tålde alltså nu 300m istället för 200m.
NVCh30 fick de legendariska rena matta svarta tavlorna med tydliga index och stora siffror på 12,3,6,9 - alla lume:ade lite härligt handmålade av Oleg. Tavlorna var garanterat influerade av Komandirskies fältur 1A från 1965, som har mycket likt utseende.
350-klockorna blev alltså Vostoks första dykarklockor och gavs namnet Amphibian (= både land och vatten) och man återanvände den lite revolutionerande lösningen man t.ex. nyttjat på Komandirskies militära fältur i början på 60-talet, där baklocket var tvådelat, men nu alltså "tryckte in baklocket" i en tjockare/bredare gummipackning. De militära NVCh-dykarna fick tjockare glas och något tjockare baklock för att klara det högre vattentrycket. Sovjet gjorde klassiska täthetsprover "på riktigt" (och inte i någon fjollig trycktestare på skrivbordet) där man dels tvingade ner dykare jättedjup, men också knöt fast klockorna utanpå ubåtar!

Vissa uppgifter menar att NVCh-klockorna tillhörde det ryska specialförbandet Spetsnaz’ dykenheter (d.v.s. ungefär som "ryska SEALs") men användes nog av flera andra militära dykförband. Oftast var klockorna "krigsplacerad materiel" och alltså tillhörde förbandet/fartyget, men i vissa fall verkar de ha tilldelats som gåvor vid t.ex. pension eller typ jämna födelsedagar.

Gen1 (350-boetten) gjordes mellan ca 1971 och 1980. Gen2 (tonneau-boetten) mellan ca 1981-1988, och Gen3:eek:rna mellan ca 1988-1991. Gen3 var alltså den sista militärmodellen, och var baserad på en upphottad Albatrossboett (320/470), och kan nog påstås varit ett sista ”ryck” man gjorde àla ”test och försök” innan de specifikt militära helt avslutades, Gen3 lär ha funnits i både 18 och 20mm luggbredd, lite beroende på batch. 1:an och 2:an hade identiska tavlor, medan Gen3:eek:rna hade gjorts något modernare med både ”Antimagnetisk” och ”gjord i Sovjet” på tavlan. Tittar man på marknaden är Gen3:eek:rna de mest svårfunna, och bör således ha gjorts i minst upplaga.

Min Gen3 är en väldigt ovanlig klenod. Enligt vissa überkunniga togs en identisk 200-metersvariant fram på försök för den civila marknaden. Men gavs ej ut i någon större utsträckning. På ryska forum kan hittas långa spännande detektivromaner om galna ryssar som försöker snoka upp denna NVCh20. En del hävdar att dessa NVCh20 Gen3 är närmast ännu mer svåråtkomliga och svårfunna. Ni med lite djupare kunskaper om dessa får du gärna ge mig en heads-up. Som synes är det inte bara klockan som är dagens raritet. Att vara utbildad på BMP-1 och INTE Pbv501 är svårslaget!!!

Min NVCh-Albatross sitter på ett RM FALKLANDS ERA STRAP från CWC.

Ha en vårlig Ryssfredag kamratskies!
IMG_0981.JPG
Fint skrivet och härligt med Tgirf så min gen 3 homage hälsar med👍😊!
image.jpg
 
HISTORIA (igen)
Militärt fanns i USSR bara de stora Zlatoust-dykarklockorna på 1950-60-talen. Fram till då var ju dykarna iförda de stora "järnhjälmarna" och klockorna behövde därför vara extremt stora för att kunna läsas i mörker - och relativt långt från ögonen.
Vid denna tid började de militära dykarna istället med cyklop och moderna dykardräkter. Klockorna kunde därför göras mindre.
Så parallellt med Vostoks civila 350-klockor som introducerades 1967, började man experimentera fram en dåtida militär värsting: NVCh-30, eller kyrilliskans НВЧ-30 (Наручные Водолазные Часы 30 - Naruchnyye Vodolaznyye Chasy; ryska för ”Armbandsur för dykare 30 ATM”). Tålde alltså nu 300m istället för 200m.
NVCh30 fick de legendariska rena matta svarta tavlorna med tydliga index och stora siffror på 12,3,6,9 - alla lume:ade lite härligt handmålade av Oleg. Tavlorna var garanterat influerade av Komandirskies fältur 1A från 1965, som har mycket likt utseende.
350-klockorna blev alltså Vostoks första dykarklockor och gavs namnet Amphibian (= både land och vatten) och man återanvände den lite revolutionerande lösningen man t.ex. nyttjat på Komandirskies militära fältur i början på 60-talet, där baklocket var tvådelat, men nu alltså "tryckte in baklocket" i en tjockare/bredare gummipackning. De militära NVCh-dykarna fick tjockare glas och något tjockare baklock för att klara det högre vattentrycket. Sovjet gjorde klassiska täthetsprover "på riktigt" (och inte i någon fjollig trycktestare på skrivbordet) där man dels tvingade ner dykare jättedjup, men också knöt fast klockorna utanpå ubåtar!

Vissa uppgifter menar att NVCh-klockorna tillhörde det ryska specialförbandet Spetsnaz’ dykenheter (d.v.s. ungefär som "ryska SEALs") men användes nog av flera andra militära dykförband. Oftast var klockorna "krigsplacerad materiel" och alltså tillhörde förbandet/fartyget, men i vissa fall verkar de ha tilldelats som gåvor vid t.ex. pension eller typ jämna födelsedagar.

Gen1 (350-boetten) gjordes mellan ca 1971 och 1980. Gen2 (tonneau-boetten) mellan ca 1981-1988, och Gen3:eek:rna mellan ca 1988-1991. Gen3 var alltså den sista militärmodellen, och var baserad på en upphottad Albatrossboett (320/470), och kan nog påstås varit ett sista ”ryck” man gjorde àla ”test och försök” innan de specifikt militära helt avslutades, Gen3 lär ha funnits i både 18 och 20mm luggbredd, lite beroende på batch. 1:an och 2:an hade identiska tavlor, medan Gen3:eek:rna hade gjorts något modernare med både ”Antimagnetisk” och ”gjord i Sovjet” på tavlan. Tittar man på marknaden är Gen3:eek:rna de mest svårfunna, och bör således ha gjorts i minst upplaga.

Min Gen3 är en väldigt ovanlig klenod. Enligt vissa überkunniga togs en identisk 200-metersvariant fram på försök för den civila marknaden. Men gavs ej ut i någon större utsträckning. På ryska forum kan hittas långa spännande detektivromaner om galna ryssar som försöker snoka upp denna NVCh20. En del hävdar att dessa NVCh20 Gen3 är närmast ännu mer svåråtkomliga och svårfunna. Ni med lite djupare kunskaper om dessa får du gärna ge mig en heads-up. Som synes är det inte bara klockan som är dagens raritet. Att vara utbildad på BMP-1 och INTE Pbv501 är svårslaget!!!

Min NVCh-Albatross sitter på ett RM FALKLANDS ERA STRAP från CWC.

Ha en vårlig Ryssfredag kamratskies!
IMG_0981.JPG
Bra info!
 
Japp, vet inte om jag kommer ha så himla mycket nytta av den, men fick ett för bra pris för att kunna tacka nej. Jag gillar gamla verktyg och bara det är skäl nog. Men visst, om jag har en kass brygga med hela juveler och en annan hel brygga med kassa juveler så... Jag tänker kanske mer långsiktigt. Tex om jag skall FÖRSÖKA börja pilla med Poljot 3133 vad det lider. Att kunna serva 3133 för egen maskin är lite av en dröm jag har haft sedan jag köpte min första 3133-baserade kronograf. Men om det gör att jag får ett större behov av att byta juveler har jag ingen aning om, sannolikt inte :)
 
HISTORIA (igen)
Militärt fanns i USSR bara de stora Zlatoust-dykarklockorna på 1950-60-talen. Fram till då var ju dykarna iförda de stora "järnhjälmarna" och klockorna behövde därför vara extremt stora för att kunna läsas i mörker - och relativt långt från ögonen.
Vid denna tid började de militära dykarna istället med cyklop och moderna dykardräkter. Klockorna kunde därför göras mindre.
Så parallellt med Vostoks civila 350-klockor som introducerades 1967, började man experimentera fram en dåtida militär värsting: NVCh-30, eller kyrilliskans НВЧ-30 (Наручные Водолазные Часы 30 - Naruchnyye Vodolaznyye Chasy; ryska för ”Armbandsur för dykare 30 ATM”). Tålde alltså nu 300m istället för 200m.
NVCh30 fick de legendariska rena matta svarta tavlorna med tydliga index och stora siffror på 12,3,6,9 - alla lume:ade lite härligt handmålade av Oleg. Tavlorna var garanterat influerade av Komandirskies fältur 1A från 1965, som har mycket likt utseende.
350-klockorna blev alltså Vostoks första dykarklockor och gavs namnet Amphibian (= både land och vatten) och man återanvände den lite revolutionerande lösningen man t.ex. nyttjat på Komandirskies militära fältur i början på 60-talet, där baklocket var tvådelat, men nu alltså "tryckte in baklocket" i en tjockare/bredare gummipackning. De militära NVCh-dykarna fick tjockare glas och något tjockare baklock för att klara det högre vattentrycket. Sovjet gjorde klassiska täthetsprover "på riktigt" (och inte i någon fjollig trycktestare på skrivbordet) där man dels tvingade ner dykare jättedjup, men också knöt fast klockorna utanpå ubåtar!

Vissa uppgifter menar att NVCh-klockorna tillhörde det ryska specialförbandet Spetsnaz’ dykenheter (d.v.s. ungefär som "ryska SEALs") men användes nog av flera andra militära dykförband. Oftast var klockorna "krigsplacerad materiel" och alltså tillhörde förbandet/fartyget, men i vissa fall verkar de ha tilldelats som gåvor vid t.ex. pension eller typ jämna födelsedagar.

Gen1 (350-boetten) gjordes mellan ca 1971 och 1980. Gen2 (tonneau-boetten) mellan ca 1981-1988, och Gen3:eek:rna mellan ca 1988-1991. Gen3 var alltså den sista militärmodellen, och var baserad på en upphottad Albatrossboett (320/470), och kan nog påstås varit ett sista ”ryck” man gjorde àla ”test och försök” innan de specifikt militära helt avslutades, Gen3 lär ha funnits i både 18 och 20mm luggbredd, lite beroende på batch. 1:an och 2:an hade identiska tavlor, medan Gen3:eek:rna hade gjorts något modernare med både ”Antimagnetisk” och ”gjord i Sovjet” på tavlan. Tittar man på marknaden är Gen3:eek:rna de mest svårfunna, och bör således ha gjorts i minst upplaga.

Min Gen3 är en väldigt ovanlig klenod. Enligt vissa überkunniga togs en identisk 200-metersvariant fram på försök för den civila marknaden. Men gavs ej ut i någon större utsträckning. På ryska forum kan hittas långa spännande detektivromaner om galna ryssar som försöker snoka upp denna NVCh20. En del hävdar att dessa NVCh20 Gen3 är närmast ännu mer svåråtkomliga och svårfunna. Ni med lite djupare kunskaper om dessa får du gärna ge mig en heads-up. Som synes är det inte bara klockan som är dagens raritet. Att vara utbildad på BMP-1 och INTE Pbv501 är svårslaget!!!

Min NVCh-Albatross sitter på ett RM FALKLANDS ERA STRAP från CWC.

Ha en vårlig Ryssfredag kamratskies!
IMG_0981.JPG
Som alltid i ditt fall mycket bra och intressant historisk tillbakablick, dessutom inklusive det jag själv skulle vilja påstå är världens tre absolut coolaste modeller av dykarur! 😍
 
Senast ändrad:
Japp, vet inte om jag kommer ha så himla mycket nytta av den, men fick ett för bra pris för att kunna tacka nej. Jag gillar gamla verktyg och bara det är skäl nog. Men visst, om jag har en kass brygga med hela juveler och en annan hel brygga med kassa juveler så... Jag tänker kanske mer långsiktigt. Tex om jag skall FÖRSÖKA börja pilla med Poljot 3133 vad det lider. Att kunna serva 3133 för egen maskin är lite av en dröm jag har haft sedan jag köpte min första 3133-baserade kronograf. Men om det gör att jag får ett större behov av att byta juveler har jag ingen aning om, sannolikt inte :)
Vet inte om byta behövs så ofta! Men höjd justera kanske!
 
Tillbaka
Topp