Nuförtiden har CX och gravel/grus i många fall kovergerat till samma cyklar med lite olika utrustning (däck, utväxling et cetera). En klassisk "euro"-cross är hög, brant och kort för att kunna manövreras i relativt låg fart, på skrå och i tvära svängar (samt bäras enkelt) men får också till följd att den inte minst på tillhörande mjuka och smala däck känns riktigt nervös och oförlåtande. Numera har man gått åt det amerikanska stuket med (i sammanhanget) långa, låga och flacka cyklar som precis som gruscyklarna prioriterar stabilitet och fart. En modern allroad/gravel-hoj är utmärkt för 99% av cyklingen som alla håller på med - nej, det är inte det bästa att veva på i femti knyck i ett lagtempo och det är inte heller perfekt när stigen har köttiga, hala rötter på skrå och stenkistor men för allt annat är det kanon.
in the grass 
