Finns roligare saker och det är ganska mättat.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
- Status
Det beror nog på att deltagarna i microtråden är väldigt spridda i sina intressen och att microtråden i sig sedan länge har blivit för bred (och därmed känner inte alla att en hommage-tråd som denna egentligen har med micromärken att göra). Det mesta går att få in under det enorma paraply-ämnet "micro eller affordable" om man bara argumenterar halvhjärtat för sin sak. Tråden är ganska urvattnad stundvis av t ex prisvärda Casios, Citizens (som har egna trådar i egna forumdelar) och Ali Express-klockor (som borde ha en egen tråd eftersom de bevisligen har en engagerad skara följare men som i min bok inte är micromärken). Det kan gå rätt lång tid mellan riktiga diskussioner om micromärken, och det är ju givetvis OK för det kan inte alltid hända saker hela tiden, men mellan dessa diskussioner så ramlar t ex jag ut ur tråden och kollar annat på KS.
Sedan anser jag att ordet hommage blivit helt galet i vår WIS-bubbla. För mig är en hommage en hyllning, ett sätt att visa respekt för en ikonisk eller på annat sätt betydelsefull design. En hyllning som manifesteras genom en egen produkt där det som hyllas framhävs på ett respektfullt och igenkänningsbart sätt.
Senast ändrad:
Du igen. Svarar samma som förr. Ironi kan vara svårt på internet.
Alla kan inte vara lika kreativa att använda FörnamnStad som användarnamn. Eller vilja röja sin identitet av säkerhetsskäl för den delen. Men det är väl inget problem för homageägare.
Senast ändrad:
Näe skillnaden är väl att den som köper en "homage" med direkta kopplingar till orginalet hoppas på att genom denna kunna få samma känsla som att det skulle vara att ha orginalet.
Ja det har ju ändå lyfts ett par vettiga punkter som man kan tycka värda att bemötas. Men i ärlighetens namn så skulle min gissning vara att de som faktiskt är entusiaster och gillar åde riktiga homag:er eller microbrands inte riktigt ställer sig bakom trådskaparens inställning till frågan om att kalla kopior för homager för att man vill trotsa de stora tillverkarna.
Absolut! Det finns ett antal märken som jag upplever som riktigt spännande men där inte riktigt pengarna finns. Men det finns en miljon andra märken och modeller som är minst lika spännande.
Upplever egentligen att topic för denna tråden inte är kopplad till microbrands, det är två helt olika saker (imho). Microbrands som jag ser det är innovativt och folk som faktiskt vill tillföra något spännande och nytt. Vart vore Omega, Rolex och de andra om det inte startat småskaligt en gång i tiden? Ser dem som entreprenörer inom klockbranchen. Däremot att kalla produkter som San Martin för "homage" är en skymf mot både microbrands, orginalet och kunder.
Spot onUpplever egentligen att topic för denna tråden inte är kopplad till microbrands, det är två helt olika saker (imho). ....
Däremot att kalla produkter som San Martin för "homage" är en skymf mot både microbrands, orginalet och kunder.
Som ännu "en från microtråden" så kan jag bara instämma i det @thewordfox och @Deskdiversthlm skriver ovan. Well put!
Varför skulle inte homageägare vara rädd om sin identitet?
För att det inte finns något av värde att stjäla? Eller nöjer sig även inbrottstjuvar med en upplevd känsla av en annan produkt?
Jahaaaa så bara för att man har en homage är man en fattig stackare som inte har några dyrare klockor eller andra dyra ägodelar?
Homage, homage. Design, design.
När morsan växte upp i det gamla landet hade hon en Vespa (den lever fortfarande!). På den tiden ägde gubben Piaggio fortfarande företaget och mopparna var ett billigt (och snyggt) sätt att ta sig runt. Moster hade en Honda Dream (Cub i västvärlden). Samma sak. Mopparna körde runt på grusvägar, till stan, lastades med grejer och kördes rätt hårt. Lagning skedde i morfars järnaffär och lacken blev över decennierna mer och mer sprayburksbaserad. Båda lever och nyttjas som sagt fortfarande även om Vespan är rätt trött och Hondan är som gubbens yxa (tre nya huvuden, fyra nya skaft).
Sedan dess har Vespan blivit rätt dyr, något av en lyxmoppe om man så vill. När moppen kostar 55k SEK kanske man inte slänger runt den på samma sätt, en ny statussymbol ska inte ha lack som kommer från en sprayburk. Gubben Piaggio är död sen länge sedan och företaget har vandrat runt i olika ägarkonstellationer. Marknaden är idag övertagen av diverse kinesiska alternativ, några som har lånat rätt friskt av Vespans idag 70-åriga design.
Honda Dream finns också kvar och har hållit prisbilden rätt ok. Finns säkert kopior men de flesta köper ”originalet” ändå för att den har en relevant prisbild och bra kvalitet för det som efterfrågas. Familjen Honda styr fortfarande skutan.
När märken och modeller lämnar sina nischer kommer andra tillverkare fylla densamma. Att beklaga sig över detta är rätt fåfängt, originaltillverkaren har uppenbarligen själv valt bort vissa kundgrupper i förmån för nya. Vilka klockmärken som är vilka moppemärken får ni själva avgöra, jag (och morsan) kör numera elcykel (kvarts?).
När morsan växte upp i det gamla landet hade hon en Vespa (den lever fortfarande!). På den tiden ägde gubben Piaggio fortfarande företaget och mopparna var ett billigt (och snyggt) sätt att ta sig runt. Moster hade en Honda Dream (Cub i västvärlden). Samma sak. Mopparna körde runt på grusvägar, till stan, lastades med grejer och kördes rätt hårt. Lagning skedde i morfars järnaffär och lacken blev över decennierna mer och mer sprayburksbaserad. Båda lever och nyttjas som sagt fortfarande även om Vespan är rätt trött och Hondan är som gubbens yxa (tre nya huvuden, fyra nya skaft).
Sedan dess har Vespan blivit rätt dyr, något av en lyxmoppe om man så vill. När moppen kostar 55k SEK kanske man inte slänger runt den på samma sätt, en ny statussymbol ska inte ha lack som kommer från en sprayburk. Gubben Piaggio är död sen länge sedan och företaget har vandrat runt i olika ägarkonstellationer. Marknaden är idag övertagen av diverse kinesiska alternativ, några som har lånat rätt friskt av Vespans idag 70-åriga design.
Honda Dream finns också kvar och har hållit prisbilden rätt ok. Finns säkert kopior men de flesta köper ”originalet” ändå för att den har en relevant prisbild och bra kvalitet för det som efterfrågas. Familjen Honda styr fortfarande skutan.
När märken och modeller lämnar sina nischer kommer andra tillverkare fylla densamma. Att beklaga sig över detta är rätt fåfängt, originaltillverkaren har uppenbarligen själv valt bort vissa kundgrupper i förmån för nya. Vilka klockmärken som är vilka moppemärken får ni själva avgöra, jag (och morsan) kör numera elcykel (kvarts?).
Senast ändrad:
Jag syftar till brott som föranletts av en screening av ett klockforum. För här pratar vi väl ändå om klockor och inte om andra dyra ägodelar?
Skrev dyrare klockor med.
Självklart finns det de som äger klockor i båda kategorierna. Läs inte mina inlägg som satan läser bibeln.
... för att fylla i lite:
Själv äger jag exempelvis bl.a. en Halios Universa och en CW C63 Sealander. Två klockor som man ändå måste erkänna har designelement som är mer eller mindre inspirerade av Explorer respektive Aqua Terra.
Förnekar jag att det finns likheter och att det är rätt uppenbart var grundinspirationen kommer ifrån? Absolut inte.
Tycker jag att de är så lika att de inte kan sägas vara egna designer? Nej, det tycker jag inte. Det är givetvis subjektivt till viss del så andra får tycka olika, men personligen känner jag mig trygg i min åsikt att Halios och CW både har haft en vision och lyckats med att skapa klockor som upplevs som något eget samtidigt som de håller väldigt hög kvalitet för sin prisklass. Däremot kan jag absolut anse att dessa modeller är homager i dess sanna bemärkelse. Drar mig dock för att använda det begreppet eftersom det kommit att betyda något annat i klocksammanhang av anledningar som jag inte orkar spekulera i.
Hade jag hellre ägt en Explorer och en Aqua Terra? Ja det hade jag, eftersom dessa är mer ikoniska klockor och ger högre igenkänningsfaktor bland folk man träffar på samt ger bäraren en högre exklusivitetskänsla. För trots allt tänker jag heller inte förneka att den typen av faktorer spelar en viss roll för mig. Jag hade inte köpt min BB58 om det inte gjorde det.
Hade jag köpt min Halios och min CW om jag hade råd och möjlighet att utan vidare köpa en Rolex och en Omega istället? Förmodligen inte, men det betyder inte att jag inte hade uppskattat dem för det de är och det tillverkarna gör. I slutändan hade jag nog inte haft "både och", och det av den enkla anledningen att jag vill använda de klockor jag äger någorlunda regelbundet och då finns det inte obegränsat med plats i samlingen. Snarare så försöker jag aktivt att hålla den under max 7-8 klockor åt gången och även det är egentligen för många.
Hade jag kunnat tänka mig att ha en San Martin eller Tisell? Nej, det är inget för mig. I min värld är det San Martin och Tisell gör något helt annat än det som jag tycker är "micromärken" i ordets mer korrekta betydelse gör och jag skulle inte bära en sådan klocka med stolthet - men det finns uppenbarligen många andra som gör det och varför ska jag döma eller se ned på dem? Om något så avundas jag snarare synsättet att brand identity och status inte är så viktigt för jag önskar att jag var mer sådan men där är jag inte - for better or for worse.
Bra inlägg!
Väljer dock att bara kommentera detta stycke.
Kan inte detta liknas vid att det finns människor som gillar att köpa kopior på kläder, väskor och bälten? Man vill äga en viss känsla och förmedla en viss status, men samtidigt inte vilja betala för det.
Det måste ju inte stå Gucci på tshirten. En tshirt från Dressmann funkar lika bra, men är kanske inte lika sexigt...
Jag förnekar inte att jag gillar ide'n med att få en försmak av hur det är att ha ett original av en lyxmodell runt handleden. Detta därför att är väldigt snygga. Men designen befogar inte i sig själv priset för en ny bil. Det viktiga för mig är att jag inte lurar någon.
När det gäller Ginault så är det ett väldigt attraktivt märke.
Senast ändrad:
förstasidan på ginualt.com.
röd sekund och svärdtimvisare, annars så vet ju iaf jag vad jag får för associationer....
Oj den där va ju bra mycket snyggare speciellt utan pläpvisare.
förstasidan på ginualt.com.
röd sekund och svärdtimvisare, annars så vet ju iaf jag vad jag får för associationer....
givetvis kan man tycka att den är snyggare än modellen som jag inte ens nämnde, men att hävda att man inte vet varifrån i det närmaste allas associationer kommer är inte seriöst
förstasidan på ginualt.com.
röd sekund och svärdtimvisare, annars så vet ju iaf jag vad jag får för associationer....
Ok, du har rätt. Tänkte här i jämförelse med t.ex. San Martin och Pagani design. En modell jag är intresserad av är med blå urtavla vilken jag inte uppfattar vara syftad att likna Rolex så mycket som möjligt.
Ja kanske lite Certina DS actionvibbar.
Näh, kan tänka mig att folk med Rålex är lite mer ljusskygga....
Ignore är för fegisar, det tycker jag inte du visat några tecken på innan så nu blev jag lite besviken faktiskt.
Om det var jag som hade blivit upptrollad på läktarplats av en plastis igår kväll så hade jag nog hållit liiite lägre profil bara, tips i all välmening såklart
/ Messias
Jag tycker/tror det du är ute efter här mer stämmer in på de som köper kopian som det faktiskt står Rolex på.
Går man runt med en klocka det står Tisell, San Martin eller Pagani Design på så kan man inte låtsas att man är en person som har en Rolex - åtminstone inte när pandemin väl är över och främlingar kan komma närmare än 2 meter. Man måste kunna stå för att det man har inte är en Rolex för att det är uppenbart för vem som helst som kollar någorlunda noga att det inte är det. Om det då är så att man inte bryr sig ett skit om...
a) märket och allt vad det står för
b) vad det faktum att man går runt med en snodd design på handleden får folk att tänka om en
... och rakryggat står för att man verkligen gillar designen men tycker det är absurt att betala 100 papp för en klocka och dessutom antingen behöva bygga en relation med en återförsäljare för att få köpa en eller betala 20% extra till nån som vill tjäna snabba pengar så finns det väl inga större bekymmer med den hållningen tänker jag. Även om jag inte skulle tänka så eller bära en sådan klocka själv.
De som har rena kopior som är direkt olagliga försöker däremot antagligen lura sig själva lika mycket som de försöker lura sin omgivning, om jag tillåter mig själv att spekulera lite.
Har vuxna människor t-shirts med tryck?
Det kostar 100 papp att äga rätten att bära både designen och varumärket. Det är inte en mänsklig rättighet att äga vad man vill. Vissa jobbar hårt och prioriterar, andra tar genvägar. Det säger väl allt.
Jämförelsen är såklart inte 100%, och det var aldrig tanken heller.
Av erfarenhet känns det som att de flesta inte vet / bryr sig om vad som finns på ens arm. Vissa klockor är dock så ikoniska, så på håll, på gatan, så kan man ge intrycket / flasha att man äger den där åtråvärda klockan som alla vill ha... För många räcker det med den bekräftelsen.
Och chansen att någon random snubbe ska avslöja en när man är ute och går är lika med noll
De Halios och CW du refererar till är verkligen inga kopior. Det är egna tolkningar på en viss klocktyp och då kan man såklart hitta designelement som påminner om annat. Det är ju de som man kan byta urtavla på och då blir illegala förfalskningar som är den typ många har väldigt svårt för.
- Status
