Psykel
Pandion
Det är väl mest 39mm-versionen, om jag inte tar fel? Är inte 100% insatt i reffarna. Vilka äldre ref ska man spana efter om man vill ha 36mm? Nuvarande har jag koll på.Fullt med Exp 1 på K&S. Bara att köra, grym klocka f ö.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Klocksnack Explorers Club
- Trådstartare NiklasF
- Start datum
114270, 14270, 1016 är de tre senaste i 36 mm om man bortser från den som säljs idag. Själv kör jag på 114270.
Psykel
Pandion
Toppen, tack för det! Blir väl till att hålla koll! Kikar trots allt runt på en 40-årspresent åt mig själv. Det börjar närma sig!114270, 14270, 1016 är de tre senaste i 36 mm om man bortser från den som säljs idag. Själv kör jag på 114270.
Beklagar att skräpa ner med en förbjuden klocka, men under semestern var jag på budgetäventyr (liten tur runt kommunens största naturreservat, tog ändå fyra timmar), med budgetäventyrsklocka (Seiko Alpinist SPB243, Seikos motsvarighet till Rolex Explorer). Körde iallafall med kompass för att ha koll på var jag var på väg, eftersom jag inte ville ”fuska” med Google Maps! En försmak på framtida ”riktiga” äventyr med en framtida ”riktig” äventyrsklocka!
ToolDiver
KS Explorers Club
Hejsan alla
Vet ej om det här räknas som äventyr eller passar gruppen men tänkte att vissa kanske har intresse i denna tråd. F16 kommer ha flyguppvisning i helgen. Jag kommer troligtvis åka då jag är nördig i flyg och alltid kul att se draken, viggen och jas visas.
Admin får ta bort om de inte tycker det passar.
Vet ej om det här räknas som äventyr eller passar gruppen men tänkte att vissa kanske har intresse i denna tråd. F16 kommer ha flyguppvisning i helgen. Jag kommer troligtvis åka då jag är nördig i flyg och alltid kul att se draken, viggen och jas visas.
Admin får ta bort om de inte tycker det passar.
Senast ändrad:
Jag ska ta med sönerna dit på lördag. Och min Exp1 såklart.Hejsan alla
Vet ej om det här räknas som äventyr eller passar gruppen men tänkte att vissa kanske har intresse i denna tråd. F16 kommer ha flyguppvisning i helgen. Jag kommer troligtvis åka då jag är nördig i flyg och alltid kul att se draken, viggen och jas visas.
Admin får ta bort om de inte tycker det passar.
Blir tyvärr inget i år då det krockar med kalas, men nästa år borde gudsonen vara gammal nog att tycka det är lika häftigt som hans gudfar och då är planen att etablera någon form av tradition.Hejsan alla
Vet ej om det här räknas som äventyr eller passar gruppen men tänkte att vissa kanske har intresse i denna tråd. F16 kommer ha flyguppvisning i helgen. Jag kommer troligtvis åka då jag är nördig i flyg och alltid kul att se draken, viggen och jas visas.
Admin får ta bort om de inte tycker det passar.
Givetvis med Exp2 på armen.
Det låter som en fin idé!
Vinterdykarn
KS Explorers Club
Varning, långt inlägg på G 
Hejsan alla utforskare.
Tänkte avlägga lite rapport från en sväng till norra Sverige för 2-3 veckor sedan.
Jag och min son avsåg att inviga 2 av hans vänner i den ädla konsten fjällvandring.
Ett bra sätt att prova på, enligt mig, är att göra det i organiserad form och Fjällräven Classic (https://classic.fjallraven.com) är ett ypperligt event där man dessutom får möjlighet att knyta ny bekantskaper från världens alla hörn. I år var hade vi drygt 1700 deltagare från 53 länder.
Nåväl, sagt och gjort så började jag sent om sider (Juni) jaga biljetter till eventet som gick av stapeln 12-19 augusti. Då starttiderna 12/8 var slut sedan länge fick jag förlita mig på det kaos SAS ställt till som innebar att långväga gäster inte kom fram eller valde att inte chansa utan sålde sina biljetter till hugade spekulanter. Det var viktigt för oss att starta första dagen då grabbarna skulle börja skolan 18/8. Då jag och min son genomfört detta 6 respektive 5ggr tidigare kände jag mig ganska trygg i att få ihop spektaklet trots sent startade förberedelser. Även jag vägde in SAS och SJs förmåga och vi beslutade att satsa på att bila de 1350 km till Kiruna för äventyret.
Med biljetterna i hand så sket sig givetvis transportplan 1A. Min LandCruiser är fortfarande inte fullt funktionell (vilket var utlovad av firman som skulle renovera luftfjädring/ stötdämpning i bak samt AC) en vecka innan avfärd så jag var tvungen att aktivera plan 1B (lastbågar och stor takbox på min åkbil). 3 breda och 1 lång, fullväxta hanar med fjällpacking i en liten sedan, grattis…..
Hursom, Jag körde upp på 14 tim och äntligen var det dags för killarna att softa och ta in atmosfären medans jag jobbade från Camp Ripan i Kiruna dagen innan start.
I bussen till starten i Nikkaluokta fick vi reda på att det blåser 30m/s på kalfjället och mer i byarna så Fjällräven beslutat att inte släppa vidare vandrare efter Kebnekaise förrän det mojnat vilket eventuellt skulle ske senare samma kväll.
Killarna var laddade och som vanligt hade jag och min son begränsat mängden prylar att släpa på så vi vägde mellan 12-13kg emedan våra nytillkomna tyckte att det var ”litet tufft/macho att släpa på extravikt” och lastade 19 respektive 22 kg. (KS Explorer-tagen är så klart på ryggan)
Nu släpper vi iväg grabbarna.
Vi fick stanna vid Kebnekaise så vi tappade lite tid mot den ursprungliga planen. Jag körde fullt analogt (16570 kompass och papperskarta) och likaså min son (Certina DS Action, bild kommer senare). Här är en bild på killarna med Tuolpagorni, Sveriges snyggaste berg i bakgrunden.
Redan halvvägs genom dag 2 fick min grabb rejäla buksmärtor som inte vill ge sig
Vi rådgjorde med eventpersonalen som vägde mellan evakuering med ambulanshelikopter eller avvakta. De misstänkte njurbäckeninflammation
. Vi föreslog att avvakta över natten och släppte vidare de andra 2 grabbarna och kröp in i tältet.
Då det inte blivit bättre över natten beslöt vi att bryta och ta oss till läkare. Vi blev evakuerade av Kallaxflyg som även hämtade en Tysk med diskbrock och en Holländska med havererat knä.
Väl framme i Abisko (som är målet på FC) väntade vi in killarna på Abisko fjällstation innan hemfärd.
Sen var det ju bara hemresan. Vid starten av den kändes det som att vi hade bra med tid. Vi hade ju trots allt 24 tim innan killarna skulle vara i skolan och det är ju inte mer än ca 1450km. Det borde ju vara en baggis...... dvs om man inte får en däckexplosion 950km hemifrån.......
Efter en 3 tim väntan på bärgare, detektivarbete för att hitta gummi till bakhjulen och en Norrlänning som ville jobba kväll var vi på väg igen vid 20.30 tiden. God marginal om vi inte åker på ngt mer tänker jag. 950km på 11,5 tim borde vara en baggis.
7-8 vägarbeten senare och en 4 mil omväg/sightseeing pga avstängd E4 rullade jag in på uppfarten till huset vid 07.30 så killarna hade 20 min innan det var dags att bli skjutsade till skolan........ som sagt en baggis
.
Hejsan alla utforskare.
Tänkte avlägga lite rapport från en sväng till norra Sverige för 2-3 veckor sedan.
Jag och min son avsåg att inviga 2 av hans vänner i den ädla konsten fjällvandring.
Ett bra sätt att prova på, enligt mig, är att göra det i organiserad form och Fjällräven Classic (https://classic.fjallraven.com) är ett ypperligt event där man dessutom får möjlighet att knyta ny bekantskaper från världens alla hörn. I år var hade vi drygt 1700 deltagare från 53 länder.
Nåväl, sagt och gjort så började jag sent om sider (Juni) jaga biljetter till eventet som gick av stapeln 12-19 augusti. Då starttiderna 12/8 var slut sedan länge fick jag förlita mig på det kaos SAS ställt till som innebar att långväga gäster inte kom fram eller valde att inte chansa utan sålde sina biljetter till hugade spekulanter. Det var viktigt för oss att starta första dagen då grabbarna skulle börja skolan 18/8. Då jag och min son genomfört detta 6 respektive 5ggr tidigare kände jag mig ganska trygg i att få ihop spektaklet trots sent startade förberedelser. Även jag vägde in SAS och SJs förmåga och vi beslutade att satsa på att bila de 1350 km till Kiruna för äventyret.
Med biljetterna i hand så sket sig givetvis transportplan 1A. Min LandCruiser är fortfarande inte fullt funktionell (vilket var utlovad av firman som skulle renovera luftfjädring/ stötdämpning i bak samt AC) en vecka innan avfärd så jag var tvungen att aktivera plan 1B (lastbågar och stor takbox på min åkbil). 3 breda och 1 lång, fullväxta hanar med fjällpacking i en liten sedan, grattis…..
Hursom, Jag körde upp på 14 tim och äntligen var det dags för killarna att softa och ta in atmosfären medans jag jobbade från Camp Ripan i Kiruna dagen innan start.
I bussen till starten i Nikkaluokta fick vi reda på att det blåser 30m/s på kalfjället och mer i byarna så Fjällräven beslutat att inte släppa vidare vandrare efter Kebnekaise förrän det mojnat vilket eventuellt skulle ske senare samma kväll.
Killarna var laddade och som vanligt hade jag och min son begränsat mängden prylar att släpa på så vi vägde mellan 12-13kg emedan våra nytillkomna tyckte att det var ”litet tufft/macho att släpa på extravikt” och lastade 19 respektive 22 kg. (KS Explorer-tagen är så klart på ryggan)
Nu släpper vi iväg grabbarna.
Vi fick stanna vid Kebnekaise så vi tappade lite tid mot den ursprungliga planen. Jag körde fullt analogt (16570 kompass och papperskarta) och likaså min son (Certina DS Action, bild kommer senare). Här är en bild på killarna med Tuolpagorni, Sveriges snyggaste berg i bakgrunden.
Redan halvvägs genom dag 2 fick min grabb rejäla buksmärtor som inte vill ge sig
Vi rådgjorde med eventpersonalen som vägde mellan evakuering med ambulanshelikopter eller avvakta. De misstänkte njurbäckeninflammation
. Vi föreslog att avvakta över natten och släppte vidare de andra 2 grabbarna och kröp in i tältet.
Då det inte blivit bättre över natten beslöt vi att bryta och ta oss till läkare. Vi blev evakuerade av Kallaxflyg som även hämtade en Tysk med diskbrock och en Holländska med havererat knä.
Väl framme i Abisko (som är målet på FC) väntade vi in killarna på Abisko fjällstation innan hemfärd.
Sen var det ju bara hemresan. Vid starten av den kändes det som att vi hade bra med tid. Vi hade ju trots allt 24 tim innan killarna skulle vara i skolan och det är ju inte mer än ca 1450km. Det borde ju vara en baggis...... dvs om man inte får en däckexplosion 950km hemifrån
.......
Efter en 3 tim väntan på bärgare, detektivarbete för att hitta gummi till bakhjulen och en Norrlänning som ville jobba kväll var vi på väg igen vid 20.30 tiden. God marginal om vi inte åker på ngt mer tänker jag. 950km på 11,5 tim borde vara en baggis.
7-8 vägarbeten senare och en 4 mil omväg/sightseeing pga avstängd E4 rullade jag in på uppfarten till huset vid 07.30 så killarna hade 20 min innan det var dags att bli skjutsade till skolan........ som sagt en baggis
.
Senast ändrad:
ToolDiver
KS Explorers Club
OMG, äventyr delux.Varning, långt inlägg på G
Hejsan alla utforskare.
Tänkte avlägga lite rapport från en sväng till norra Sverige för 2-3 veckor sedan.
Jag och min son avsåg att inviga 2 av hans vänner i den ädla konsten fjällvandring.
Ett bra sätt att prova på, enligt mig, är att göra det i organiserad form och Fjällräven Classic (https://classic.fjallraven.com) är ett ypperligt event där man dessutom får möjlighet att knyta ny bekantskaper från världens alla hörn. I år var hade vi deltagare från 53 länder.
Nåväl, sagt och gjort så började jag sent om sider (Juni) jaga biljetter till eventet som gick av stapeln 12-19 augusti. Då starttiderna 12/8 var slut sedan länge fick jag förlita mig på det kaos SAS ställt till som innebar att långväga gäster inte kom fram eller valde att inte chansa utan sålde sina biljetter till hugade spekulanter. Det var viktigt för oss att starta första dagen då grabbarna Då jag och min son genomfört detta 6 respektive 5ggr tidigare kände jag mig ganska trygg i att få ihop spektaklet trots sents startade förberedelser. Även jag vägde in SAS och SJs förmåga och vi beslutade att satsa på att bila de 1350 km till Kiruna för äventyret.
Med biljetterna i hand så sket sig givetvis transportplan 1A. Min LandCruiser är fortfarande inte fullt funktionell (vilket var utlovad av firman som skulle renovera luftfjädring/ stötdämpning i bak samt AC) en vecka innan så jag var tvungen att aktivera plan 1B (lastbågar och stor takbox på min åkbil). 3 breda och 1 lång fullväxta hanar med fjällpacking i en liten sedan, grattis…..
Hursom, Jag körde upp på 14 tim och äntligen var det dags för killarna att softa och ta in atmosfären medans jag jobbade från Camp Ripan i Kiruna dagen innan start.
I bussen till starten i Nikkaluokta fick vi reda på att det blåser 30m/s på kalfjället och mer i byarna så fjällräven beslutat att inte släppa vidare vandrare efter Kebnekaise förrän det mojnat vilket eventuellt skulle ske senare samma kväll.
Killarna var laddade och som vanligt hade jag och min son begränsat mängden prylar att släpa på så vi vägde mellan 12-13kg emedan våra nytillkomna tyckte att det var ”litet tufft/macho att släpa på extravikt” 19 respektive 22 kg. (KS Explorer-tagen är så klart på ryggan)
Nu släpper vi iväg grabbarna.
Vi fick stanna vid Kebnekaise så vi tappade lite tid mot den ursprungliga planen. Jag körde fullt analogt (16570 kompass och papperskarta) och likaså min son (Certina DS Action, bild kommer senare). Här är en bild på killarna med Tuolpagorni, Sveriges snyggaste berg i bakgrunden.
Redan halvvägs genom dag 2 fick min grabb rejäla buksmärtor som inte vill ge sig
Vi rådgjorde med eventpersonalen som vägde mellan evakuering med ambulanshelikopter eller avvakta. De misstänkte njurbäckeninflammation
Då det inte blivit bättre över natten beslöt vi att bryta och ta oss till läkare. Vi blev evakuerade av Kallaxflyg som även hämtade en Tysk med diskbrock och en Holländska med havererat knä.
Väl framme i Abisko (som är målet på FC) väntade vi in killarna på Abisko fjällstation innan hemfärd.
Sen var det ju bara hemresan. Vid starten av den kändes det som att vi hade bra med tid. Vi hade ju trots allt 24 tim inna killarna skulle vara i skolan och det är ju inte mer än ca 1450km. Det borde ju vara en baggis...... dvs om man inte får en däckexplosion 950km hemifrån
Efter en 3 tim väntan på bärgare, detektivarbete för att hitta gummi till bakhjulen och en norrlänning som ville jobba kväll var vi på väg igen vid 20.30 tiden. God marginal om vi inte åker på ngt mer tänker jag. 950km på 11,5 tim borde vara en baggis.
7-8 vägarbeten senare och en 4 mil omväg/sightseeing pga avstängd E4 rullade jag in på uppfarten till huset vid 07.30 så killarna hade 20 min innan det var dags att bli skjutsade till skolan........ som sagt en baggis
Det låter som att ni kommer minnas den redan länge @Vinterdykarn. Väl genomfört i alla avseenden!
Grymt jobbat i många avseenden!Varning, långt inlägg på G
Hejsan alla utforskare.
Tänkte avlägga lite rapport från en sväng till norra Sverige för 2-3 veckor sedan.
Jag och min son avsåg att inviga 2 av hans vänner i den ädla konsten fjällvandring.
Ett bra sätt att prova på, enligt mig, är att göra det i organiserad form och Fjällräven Classic (https://classic.fjallraven.com) är ett ypperligt event där man dessutom får möjlighet att knyta ny bekantskaper från världens alla hörn. I år var hade vi drygt 1700 deltagare från 53 länder.
Nåväl, sagt och gjort så började jag sent om sider (Juni) jaga biljetter till eventet som gick av stapeln 12-19 augusti. Då starttiderna 12/8 var slut sedan länge fick jag förlita mig på det kaos SAS ställt till som innebar att långväga gäster inte kom fram eller valde att inte chansa utan sålde sina biljetter till hugade spekulanter. Det var viktigt för oss att starta första dagen då grabbarna skulle börja skolan 18/8. Då jag och min son genomfört detta 6 respektive 5ggr tidigare kände jag mig ganska trygg i att få ihop spektaklet trots sent startade förberedelser. Även jag vägde in SAS och SJs förmåga och vi beslutade att satsa på att bila de 1350 km till Kiruna för äventyret.
Med biljetterna i hand så sket sig givetvis transportplan 1A. Min LandCruiser är fortfarande inte fullt funktionell (vilket var utlovad av firman som skulle renovera luftfjädring/ stötdämpning i bak samt AC) en vecka innan avfärd så jag var tvungen att aktivera plan 1B (lastbågar och stor takbox på min åkbil). 3 breda och 1 lång, fullväxta hanar med fjällpacking i en liten sedan, grattis…..
Hursom, Jag körde upp på 14 tim och äntligen var det dags för killarna att softa och ta in atmosfären medans jag jobbade från Camp Ripan i Kiruna dagen innan start.
I bussen till starten i Nikkaluokta fick vi reda på att det blåser 30m/s på kalfjället och mer i byarna så Fjällräven beslutat att inte släppa vidare vandrare efter Kebnekaise förrän det mojnat vilket eventuellt skulle ske senare samma kväll.
Killarna var laddade och som vanligt hade jag och min son begränsat mängden prylar att släpa på så vi vägde mellan 12-13kg emedan våra nytillkomna tyckte att det var ”litet tufft/macho att släpa på extravikt” och lastade 19 respektive 22 kg. (KS Explorer-tagen är så klart på ryggan)
Nu släpper vi iväg grabbarna.
Vi fick stanna vid Kebnekaise så vi tappade lite tid mot den ursprungliga planen. Jag körde fullt analogt (16570 kompass och papperskarta) och likaså min son (Certina DS Action, bild kommer senare). Här är en bild på killarna med Tuolpagorni, Sveriges snyggaste berg i bakgrunden.
Redan halvvägs genom dag 2 fick min grabb rejäla buksmärtor som inte vill ge sig
Vi rådgjorde med eventpersonalen som vägde mellan evakuering med ambulanshelikopter eller avvakta. De misstänkte njurbäckeninflammation
Då det inte blivit bättre över natten beslöt vi att bryta och ta oss till läkare. Vi blev evakuerade av Kallaxflyg som även hämtade en Tysk med diskbrock och en Holländska med havererat knä.
Väl framme i Abisko (som är målet på FC) väntade vi in killarna på Abisko fjällstation innan hemfärd.
Sen var det ju bara hemresan. Vid starten av den kändes det som att vi hade bra med tid. Vi hade ju trots allt 24 tim innan killarna skulle vara i skolan och det är ju inte mer än ca 1450km. Det borde ju vara en baggis...... dvs om man inte får en däckexplosion 950km hemifrån
Efter en 3 tim väntan på bärgare, detektivarbete för att hitta gummi till bakhjulen och en Norrlänning som ville jobba kväll var vi på väg igen vid 20.30 tiden. God marginal om vi inte åker på ngt mer tänker jag. 950km på 11,5 tim borde vara en baggis.
7-8 vägarbeten senare och en 4 mil omväg/sightseeing pga avstängd E4 rullade jag in på uppfarten till huset vid 07.30 så killarna hade 20 min innan det var dags att bli skjutsade till skolan........ som sagt en baggis
Här följer ett kort inlägg om mitt besök i Ytterby Gruva, eller om man så vill, Försvarsmaktens anläggning M176.
Inslaget
Kajen
Ytterby gruva
Någon gång på 16-1700 påbörjas brytning av kvarts vid Ytterby på ön Resarö i Stockholms skärgård. Vid tiden är detta bara en av många skärgårdsgruvor. Vad som ska komma att göra Ytterby Gruva så speciell är upptäckten av nya grundämnen på platsen. Nio stycken blir det totalt vilken än idag är helt världsunik.
Gruvdriften fortgick fram till 1935. Efter cirka 20 år av vila skulle gruvan återigen komma att brukas, men denna gång som drivmedelsdepå av flygbränsle för Försvarsmakten, eller Krigsmakten som då var försvarets riktiga namn. Med ett djup på 170 meter rymde berget drygt 50,000 m3 bränsle. Man bygger en kaj för djupgående fartyg och spränger en 500m lång gång från kajen in till den gamla gruvan.
Principskiss av anläggningen
Med tiden kom man också att lagra diesel och till sist råolja i bergen. 1995 tömmer man slutligen berget och en 20 år lång sameringsprocess inleds.
Numera är gruvan öppen för guidade visningar ett par gånger om året.
Gruvschaktet. Tappar man något här lär man inte se det igen…
Inslaget
Kajen
Ytterby gruva
Någon gång på 16-1700 påbörjas brytning av kvarts vid Ytterby på ön Resarö i Stockholms skärgård. Vid tiden är detta bara en av många skärgårdsgruvor. Vad som ska komma att göra Ytterby Gruva så speciell är upptäckten av nya grundämnen på platsen. Nio stycken blir det totalt vilken än idag är helt världsunik.
Gruvdriften fortgick fram till 1935. Efter cirka 20 år av vila skulle gruvan återigen komma att brukas, men denna gång som drivmedelsdepå av flygbränsle för Försvarsmakten, eller Krigsmakten som då var försvarets riktiga namn. Med ett djup på 170 meter rymde berget drygt 50,000 m3 bränsle. Man bygger en kaj för djupgående fartyg och spränger en 500m lång gång från kajen in till den gamla gruvan.
Principskiss av anläggningen
Med tiden kom man också att lagra diesel och till sist råolja i bergen. 1995 tömmer man slutligen berget och en 20 år lång sameringsprocess inleds.
Numera är gruvan öppen för guidade visningar ett par gånger om året.
Gruvschaktet. Tappar man något här lär man inte se det igen…
Roligt att läsa om ett grubesök här i tråden! Lite av min hemmaplan eftersom jag jobbar i branschen. Har faktiskt besökt ytterby gruva men den gången fick vi inget underjordsbesök tyvärr. Däremot en trevlig båtfärd ut med en gammal ångbåtHär följer ett kort inlägg om mitt besök i Ytterby Gruva, eller om man så vill, Försvarsmaktens anläggning M176.
Inslaget
Kajen
Ytterby gruva
Någon gång på 16-1700 påbörjas brytning av kvarts vid Ytterby på ön Resarö i Stockholms skärgård. Vid tiden är detta bara en av många skärgårdsgruvor. Vad som ska komma att göra Ytterby Gruva så speciell är upptäckten av nya grundämnen på platsen. Nio stycken blir det totalt vilken än idag är helt världsunik.
Gruvdriften fortgick fram till 1935. Efter cirka 20 år av vila skulle gruvan återigen komma att brukas, men denna gång som drivmedelsdepå av flygbränsle för Försvarsmakten, eller Krigsmakten som då var försvarets riktiga namn. Med ett djup på 170 meter rymde berget drygt 50,000 m3 bränsle. Man bygger en kaj för djupgående fartyg och spränger en 500m lång gång från kajen in till den gamla gruvan.
Principskiss av anläggningen
Med tiden kom man också att lagra diesel och till sist råolja i bergen. 1995 tömmer man slutligen berget och en 20 år lång sameringsprocess inleds.
Numera är gruvan öppen för guidade visningar ett par gånger om året.
Gruvschaktet. Tappar man något här lär man inte se det igen…
ToolDiver
KS Explorers Club
WooooooooooowHär följer ett kort inlägg om mitt besök i Ytterby Gruva, eller om man så vill, Försvarsmaktens anläggning M176.
Inslaget
Kajen
Ytterby gruva
Någon gång på 16-1700 påbörjas brytning av kvarts vid Ytterby på ön Resarö i Stockholms skärgård. Vid tiden är detta bara en av många skärgårdsgruvor. Vad som ska komma att göra Ytterby Gruva så speciell är upptäckten av nya grundämnen på platsen. Nio stycken blir det totalt vilken än idag är helt världsunik.
Gruvdriften fortgick fram till 1935. Efter cirka 20 år av vila skulle gruvan återigen komma att brukas, men denna gång som drivmedelsdepå av flygbränsle för Försvarsmakten, eller Krigsmakten som då var försvarets riktiga namn. Med ett djup på 170 meter rymde berget drygt 50,000 m3 bränsle. Man bygger en kaj för djupgående fartyg och spränger en 500m lång gång från kajen in till den gamla gruvan.
Principskiss av anläggningen
Med tiden kom man också att lagra diesel och till sist råolja i bergen. 1995 tömmer man slutligen berget och en 20 år lång sameringsprocess inleds.
Numera är gruvan öppen för guidade visningar ett par gånger om året.
Gruvschaktet. Tappar man något här lär man inte se det igen…
Där skulle du haft en Explorer 2:a istället. Det hade ju varit spot-on. Hur visste du nu vad som var dag eller natt…?Här följer ett kort inlägg om mitt besök i Ytterby Gruva, eller om man så vill, Försvarsmaktens anläggning M176.
Inslaget
Kajen
Ytterby gruva
Någon gång på 16-1700 påbörjas brytning av kvarts vid Ytterby på ön Resarö i Stockholms skärgård. Vid tiden är detta bara en av många skärgårdsgruvor. Vad som ska komma att göra Ytterby Gruva så speciell är upptäckten av nya grundämnen på platsen. Nio stycken blir det totalt vilken än idag är helt världsunik.
Gruvdriften fortgick fram till 1935. Efter cirka 20 år av vila skulle gruvan återigen komma att brukas, men denna gång som drivmedelsdepå av flygbränsle för Försvarsmakten, eller Krigsmakten som då var försvarets riktiga namn. Med ett djup på 170 meter rymde berget drygt 50,000 m3 bränsle. Man bygger en kaj för djupgående fartyg och spränger en 500m lång gång från kajen in till den gamla gruvan.
Principskiss av anläggningen
Med tiden kom man också att lagra diesel och till sist råolja i bergen. 1995 tömmer man slutligen berget och en 20 år lång sameringsprocess inleds.
Numera är gruvan öppen för guidade visningar ett par gånger om året.
Gruvschaktet. Tappar man något här lär man inte se det igen…
Ja, det hade nog varit bra. Annars har man ju ingen aning. Jag får se till att skaffa en till nästa gång jag går under jord.Där skulle du haft en Explorer 2:a istället. Det hade ju varit spot-on. Hur visste du nu vad som var dag eller natt…?
Kul att du också har varit där. Det är ju helig mark för varenda kemist och geolog i världen. Men här i Sverige är det inte många som känner till platsen.Roligt att läsa om ett grubesök här i tråden! Lite av min hemmaplan eftersom jag jobbar i branschen. Har faktiskt besökt ytterby gruva men den gången fick vi inget underjordsbesök tyvärr. Däremot en trevlig båtfärd ut med en gammal ångbåt
Denna ligger nu ute på iTunes, känns som att lördagsunderhållningen är fixad.
Explorer (2022) by Matthew Dyas
https://itunes.apple.com/se/movie/explorer-2022/id1639775727?l=en
Explorer (2022) by Matthew Dyas
https://itunes.apple.com/se/movie/explorer-2022/id1639775727?l=en
Bra tips!
En riktig förebild! Den måste jag se när ungarna har gått och lagt sig.
Varning för ett långt inlägg.
Eftersom min planerade rutt genom Sarek inte blev av då min kompanjon svek mig till fördel av ett varmare Jamaica ihop med en yngre donna fick det bli en nödlösning för att lugna både fru och svärmors oro över ensamvandring oledat över bla Áhkkáh massivet.
Destination: Kvikkjokk
Datum: 3-6/9 -22
Mål: Selfie på toppen av Skierfe
Äventyret började 3/9 kl. 16.30 i Saltoluokta med båten över sjön i Sitojaure som första delmål. Jag hade planerat att börja lugnt med ett par km eftersom jag visste att det skulle bli minusgrader så fort solen gick ner så jag ville slå läger i god tid. Båten från Sitojaure över till Svijnne går 2 gånger om dagen så planen var att jag skulle med båten andra dagen kl. 17.00. Efter dom först tänkta km bakom mig insåg jag att morgonsolen skulle bli skymd av Njalásjbákte. Det skulle bli en rejäl kallstart på nästa dag om jag inte fortsätter. Jag pinnade på och hittade en bra plats att slå läger på efter ca 15km från Saltoluokta med 4km kvar till Sitojaure men viktigast av allt. Relativt fri sikt mot öster så morgonsolens första strålar når mig på morgondagen.
Solnedgång med en liten skymt av Njalásjbákte till höger
Jag gick upp 05.00. Natten bjöd på både norrsken och frost. Båtföraren nämnde -4 grader när han gick upp i Kvikkjokk men jag skulle uppskatta runt -6 grader där jag befann mig vid dygnets kallaste timmar.
Dagens första solstrålar
Jag åt frukost, tog lite bilder, packade ihop och gick dom sista 4km till Sitojaure i lagom tid för den tidigare avfärden med båt kl 08.00. Det innebär att jag redan första dygnet knatat ikapp 9h på schemat.
Molnen ligger så lågt att det känns som om man kan ta på dom
Båten över
Väl framme i Svijnne siktade jag in mig på Skierfe och valde att vika av från leden och ta en genväg över Njunjes och gå mellan topparna Bassoajvve och Doaresoajvve. Då fick jag iaf. lite oledat inom Sareks gränser att leka med. Molnen låg lågt och jag hade ca 30m fri sikt.
Att försöka navigera i dessa omständigheter rekommenderas inte om man inte vet vad man gör
Man kan redan skymta Rapadalens mynning genom molnen
Efter närmare 800 höjdmeter stigning är Skierfes topp nådd. Man får inte ta del av utsikten fören man kommer till dom sista metrarna innan stupet. Då kommer utsikten som en käftsmäll.
Selfie check!
Här får ni ett litet smakprov på utsikten över Rapadalens delta.
På toppen passade jag på att äta lunch och spendera 5h att bara ta in utsikten. Enligt mig en utsikt i världsklass!
Från Skierfes topp tog jag mig ner till Aktse fjällstuga och slog läger där i väntan på båten över till Laitaure som ska gå kl 09.00. Även denna natt blev det norrsken och frost. Men det som skiljer nätterna åt var att jag vaknade någonstans runt 4 på morgonen av en mus som på eget bevåg bestämde sig att missbruka min gästfrihet och ge sig på min matpåse. Maten klarade sig men matpåsen hade mindre tur. Eftersom musen återkom direkt jag försökte somna om fick jag gå upp trots att jag lagt 26km i benen och varit uppe till 12 slaget för att beskåda dom gröna gardinerna fladdra i den klara natthimlen dagen innan.
Jag fick i mig frukost och packade ihop tidigt för att gå den sista biten till bryggan för att ta lite bilder på dimman som låg som ett täcke över sjön.
Jag fastnade givetvis i skogspartiet på vägen ner då morgonsolen i kombination med dimman fick mig att glömma av min första tanke.
Väl framme vid bryggan hade dimman redan lättat och båten kom strax efter det. Så ett foto av en vandrare som står längst ut på en brygga omfamnad av dimma får vänta till en annan gång.
Här ser man Skierfe från båten över sjön. Lägg märke till helikoptern, en äkta linslus!
När vi kommit fram till Laitaure hade naturen gått från högfjäll till björkskog i första skedet av höstens skrud. Vackert!
Utsikt över björkskogen. Man kan se skymten av Laitaure i bakgrunden.
I princip hela vägen från björkskogen på norra sidan om Bårdde till söder om sjön Stuor Dáhtá är det en enda lång stenkista som är mer eller mindre brutal att gå i. Den här biten tar knäcken på många fotleder som går i kängor. Hittils var jag väldigt nöjd med att vandra i trailrunners. Trailrunnersulan är flexibel så mina fötter fick verkligen sättas på prov när jag höll så högt tempo. Jag tyckte att skogen inte var så mycket att se när man kom närmare inpå då jag har skog hemma så jag ökade tempot rejält och halvt joggade ner för Bårdde och vidare mot mitt sista delmål som var strax innan sjön Stuor Dáhtá söder om Pårte då jag hört att det ska vara sista vettiga möjlighet till att slå läger innan Kvikkjokk pga alla stenar.
Men drygt 2km innan Pårte fjällstuga fick min höger fot nog av den utdragna misshandeln. Jag kände att en muskel i foten var helt slutkörd. Till den grad där den värkte och minsta rörelse med tårna nästan krampade. Ignorerar jag kroppens signaler nu så kommer jag skada mig på riktigt. Jag hade bara en halv mil kvar till mitt tänkta delmål. Och jag är en envis jävel när jag bestämt mig. Så jag satte mig på en sten, öppnade en påse chips som jag släpat med mig från affären i Aktse fjällstuga och åt medans jag funderade på mina alternativ. Jag tog mitt förnuft till fånga och valde att inte vandra en meter till så jag slog läger där jag var.
Och vilken fantastisk solnedgång det blev.
Eftersom jag inte hade en tid att passa dagen efter och jag ändå hade min onda fot som bråkade med mig blev det en tidig natt utan att ställa klockan. Natten blev mild och frostfri. Efter en liten sovmorgon blev det frukost och packa ihop för sista gången för detta äventyret. Jag bestämde mig för att ta det lugnt den sista etappen över stenarna till Kvikkjokk och till min förvåning så var mina fötter som nya igen. Tänk vad lite sömn i fjällurskog kan göra. Jag ville inte riskera att dra på mig en skada så nära slutet så jag höll mig till det jag bestämt och tog det lugnt större delen av vägen. När stenkistan äntligen släppte ökade även mitt tempo till normal promenad takt.
Jag kom fram till slutmålet Kvikkjokk 6/9 kl 12.30 där det blev en välförtjänt gulash soppa och ett rum på fjällstationen med tillhörande närproducerad trerättersmiddag.
Kameran fick faktiskt stanna kvar och vila på rummet ihop med både kompass och klocka.
Totalt 82km med 2416 höjdmeter stigning och strax över det i höjdförlust. Planerad tid för spektaklet 4 dagar +1 dag ifall dåligt väder skulle råda vid Skierfe. Packade med mig proviant för 5 dagar med ca 3200kcal om dagen +1 extra middag ifall någon behöver. Alltid tagit med mig en extra middag efter att en random vandrare räddade min dag för några år sedan då min middag blev förstörd. En anekdot för en annan gång. Faktisk tid att slutföra vandringen drygt 3 dagar och lika många nätter. Att tänka på i fortsättningen? Undvik att slå läger i närheten av en fjällstuga igen. Explorern ska alltid med! Lyssna på din kropp. Utöver det? Kör bara kör!
Nu vill jag ha min KS Explorers patch!
Eftersom min planerade rutt genom Sarek inte blev av då min kompanjon svek mig till fördel av ett varmare Jamaica ihop med en yngre donna fick det bli en nödlösning för att lugna både fru och svärmors oro över ensamvandring oledat över bla Áhkkáh massivet.
Destination: Kvikkjokk
Datum: 3-6/9 -22
Mål: Selfie på toppen av Skierfe
Äventyret började 3/9 kl. 16.30 i Saltoluokta med båten över sjön i Sitojaure som första delmål. Jag hade planerat att börja lugnt med ett par km eftersom jag visste att det skulle bli minusgrader så fort solen gick ner så jag ville slå läger i god tid. Båten från Sitojaure över till Svijnne går 2 gånger om dagen så planen var att jag skulle med båten andra dagen kl. 17.00. Efter dom först tänkta km bakom mig insåg jag att morgonsolen skulle bli skymd av Njalásjbákte. Det skulle bli en rejäl kallstart på nästa dag om jag inte fortsätter. Jag pinnade på och hittade en bra plats att slå läger på efter ca 15km från Saltoluokta med 4km kvar till Sitojaure men viktigast av allt. Relativt fri sikt mot öster så morgonsolens första strålar når mig på morgondagen.
Solnedgång med en liten skymt av Njalásjbákte till höger
Jag gick upp 05.00. Natten bjöd på både norrsken och frost. Båtföraren nämnde -4 grader när han gick upp i Kvikkjokk men jag skulle uppskatta runt -6 grader där jag befann mig vid dygnets kallaste timmar.
Dagens första solstrålar
Jag åt frukost, tog lite bilder, packade ihop och gick dom sista 4km till Sitojaure i lagom tid för den tidigare avfärden med båt kl 08.00. Det innebär att jag redan första dygnet knatat ikapp 9h på schemat.
Molnen ligger så lågt att det känns som om man kan ta på dom
Båten över
Väl framme i Svijnne siktade jag in mig på Skierfe och valde att vika av från leden och ta en genväg över Njunjes och gå mellan topparna Bassoajvve och Doaresoajvve. Då fick jag iaf. lite oledat inom Sareks gränser att leka med. Molnen låg lågt och jag hade ca 30m fri sikt.
Att försöka navigera i dessa omständigheter rekommenderas inte om man inte vet vad man gör
Man kan redan skymta Rapadalens mynning genom molnen
Efter närmare 800 höjdmeter stigning är Skierfes topp nådd. Man får inte ta del av utsikten fören man kommer till dom sista metrarna innan stupet. Då kommer utsikten som en käftsmäll.
Selfie check!
Här får ni ett litet smakprov på utsikten över Rapadalens delta.
På toppen passade jag på att äta lunch och spendera 5h att bara ta in utsikten. Enligt mig en utsikt i världsklass!
Från Skierfes topp tog jag mig ner till Aktse fjällstuga och slog läger där i väntan på båten över till Laitaure som ska gå kl 09.00. Även denna natt blev det norrsken och frost. Men det som skiljer nätterna åt var att jag vaknade någonstans runt 4 på morgonen av en mus som på eget bevåg bestämde sig att missbruka min gästfrihet och ge sig på min matpåse. Maten klarade sig men matpåsen hade mindre tur. Eftersom musen återkom direkt jag försökte somna om fick jag gå upp trots att jag lagt 26km i benen och varit uppe till 12 slaget för att beskåda dom gröna gardinerna fladdra i den klara natthimlen dagen innan.
Jag fick i mig frukost och packade ihop tidigt för att gå den sista biten till bryggan för att ta lite bilder på dimman som låg som ett täcke över sjön.
Jag fastnade givetvis i skogspartiet på vägen ner då morgonsolen i kombination med dimman fick mig att glömma av min första tanke.
Väl framme vid bryggan hade dimman redan lättat och båten kom strax efter det. Så ett foto av en vandrare som står längst ut på en brygga omfamnad av dimma får vänta till en annan gång.
Här ser man Skierfe från båten över sjön. Lägg märke till helikoptern, en äkta linslus!
När vi kommit fram till Laitaure hade naturen gått från högfjäll till björkskog i första skedet av höstens skrud. Vackert!
Utsikt över björkskogen. Man kan se skymten av Laitaure i bakgrunden.
I princip hela vägen från björkskogen på norra sidan om Bårdde till söder om sjön Stuor Dáhtá är det en enda lång stenkista som är mer eller mindre brutal att gå i. Den här biten tar knäcken på många fotleder som går i kängor. Hittils var jag väldigt nöjd med att vandra i trailrunners. Trailrunnersulan är flexibel så mina fötter fick verkligen sättas på prov när jag höll så högt tempo. Jag tyckte att skogen inte var så mycket att se när man kom närmare inpå då jag har skog hemma så jag ökade tempot rejält och halvt joggade ner för Bårdde och vidare mot mitt sista delmål som var strax innan sjön Stuor Dáhtá söder om Pårte då jag hört att det ska vara sista vettiga möjlighet till att slå läger innan Kvikkjokk pga alla stenar.
Men drygt 2km innan Pårte fjällstuga fick min höger fot nog av den utdragna misshandeln. Jag kände att en muskel i foten var helt slutkörd. Till den grad där den värkte och minsta rörelse med tårna nästan krampade. Ignorerar jag kroppens signaler nu så kommer jag skada mig på riktigt. Jag hade bara en halv mil kvar till mitt tänkta delmål. Och jag är en envis jävel när jag bestämt mig. Så jag satte mig på en sten, öppnade en påse chips som jag släpat med mig från affären i Aktse fjällstuga och åt medans jag funderade på mina alternativ. Jag tog mitt förnuft till fånga och valde att inte vandra en meter till så jag slog läger där jag var.
Och vilken fantastisk solnedgång det blev.
Eftersom jag inte hade en tid att passa dagen efter och jag ändå hade min onda fot som bråkade med mig blev det en tidig natt utan att ställa klockan. Natten blev mild och frostfri. Efter en liten sovmorgon blev det frukost och packa ihop för sista gången för detta äventyret. Jag bestämde mig för att ta det lugnt den sista etappen över stenarna till Kvikkjokk och till min förvåning så var mina fötter som nya igen. Tänk vad lite sömn i fjällurskog kan göra. Jag ville inte riskera att dra på mig en skada så nära slutet så jag höll mig till det jag bestämt och tog det lugnt större delen av vägen. När stenkistan äntligen släppte ökade även mitt tempo till normal promenad takt.
Jag kom fram till slutmålet Kvikkjokk 6/9 kl 12.30 där det blev en välförtjänt gulash soppa och ett rum på fjällstationen med tillhörande närproducerad trerättersmiddag.
Kameran fick faktiskt stanna kvar och vila på rummet ihop med både kompass och klocka.
Totalt 82km med 2416 höjdmeter stigning och strax över det i höjdförlust. Planerad tid för spektaklet 4 dagar +1 dag ifall dåligt väder skulle råda vid Skierfe. Packade med mig proviant för 5 dagar med ca 3200kcal om dagen +1 extra middag ifall någon behöver. Alltid tagit med mig en extra middag efter att en random vandrare räddade min dag för några år sedan då min middag blev förstörd. En anekdot för en annan gång. Faktisk tid att slutföra vandringen drygt 3 dagar och lika många nätter. Att tänka på i fortsättningen? Undvik att slå läger i närheten av en fjällstuga igen. Explorern ska alltid med! Lyssna på din kropp. Utöver det? Kör bara kör!
Nu vill jag ha min KS Explorers patch!
Senast ändrad:
Wow! Och vilka bilder, magiska!Varning för ett långt inlägg.
Eftersom min planerade rutt genom Sarek inte blev av då min kompanjon svek mig till fördel av ett varmare Jamaica ihop med en yngre donna fick det bli en nödlösning för att lugna både fru och svärmors oro över ensamvandring oledat över bla Áhkkáh massivet.
Destination: Kvikkjokk
Datum: 3-6/9 -22
Mål: Selfie på toppen av Skierfe
Äventyret började 3/9 kl. 16.30 i Saltoluokta med båten över sjön i Sitojaure som första delmål. Jag hade planerat att börja lugnt med ett par km eftersom jag visste att det skulle bli minusgrader så fort solen gick ner så jag ville slå läger i god tid. Båten från Sitojaure över till Svijnne går 2 gånger om dagen så planen var att jag skulle med båten andra dagen kl. 17.00. Efter dom först tänkta km bakom mig insåg jag att morgonsolen skulle bli skymd av Njalásjbákte. Det skulle bli en rejäl kallstart på nästa dag om jag inte fortsätter. Jag pinnade på och hittade en bra plats att slå läger på efter ca 15km från Saltoluokta med 4km kvar till Sitojaure men viktigast av allt. Relativt fri sikt mot öster så morgonsolens första strålar når mig på morgondagen.
Solnedgång med en liten skymt av Njalásjbákte till höger
Jag gick upp 05.00. Natten bjöd på både norrsken och frost. Båtföraren nämnde -4 grader när han gick upp i Kvikkjokk men jag skulle uppskatta runt -6 grader där jag befann mig vid dygnets kallaste timmar.
Dagens första solstrålar
Jag åt frukost, tog lite bilder, packade ihop och gick dom sista 4km till Sitojaure i lagom tid för den tidigare avfärden med båt kl 08.00. Det innebär att jag redan första dygnet knatat ikapp 9h på schemat.
Molnen ligger så lågt att det känns som om man kan ta på dom
Båten över
Väl framme i Svijnne siktade jag in mig på Skierfe och valde att vika av från leden och ta en genväg över Njunjes och gå mellan topparna Bassoajvve och Doaresoajvve. Då fick jag iaf. lite oledat inom Sareks gränser att leka med. Molnen låg lågt och jag hade ca 30m fri sikt.
Att försöka navigera i dessa omständigheter rekommenderas inte om man inte vet vad man gör
Man kan redan skymta Rapadalens mynning genom molnen
Efter närmare 800 höjdmeter stigning är Skierfes topp nådd. Man får inte ta del av utsikten fören man kommer till dom sista metrarna innan stupet. Då kommer utsikten som en käftsmäll.
Selfie check!
Här får ni ett litet smakprov på utsikten över Rapadalens delta.
På toppen passade jag på att äta lunch och spendera 5h att bara ta in utsikten. Enligt mig en utsikt i världsklass!
Från Skierfes topp tog jag mig ner till Aktse fjällstuga och slog läger där i väntan på båten över till Laitaure som ska gå kl 09.00. Även denna natt blev det norrsken och frost. Men det som skiljer nätterna åt var att jag vaknade någonstans runt 4 på morgonen av en mus som på eget bevåg bestämde sig att missbruka min gästfrihet och ge sig på min matpåse. Maten klarade sig men matpåsen hade mindre tur. Eftersom musen återkom direkt jag försökte somna om fick jag gå upp trots att jag lagt 26km i benen och varit uppe till 12 slaget för att beskåda dom gröna gardinerna fladdra i den klara natthimlen dagen innan.
Jag fick i mig frukost och packade ihop tidigt för att gå den sista biten till bryggan för att ta lite bilder på dimman som låg som ett täcke över sjön.
Jag fastnade givetvis i skogspartiet på vägen ner då morgonsolen i kombination med dimman fick mig att glömma av min första tanke.
Väl framme vid bryggan hade dimman redan lättat och båten kom strax efter det. Så ett foto av en vandrare som står längst ut på en brygga omfamnad av dimma får vänta till en annan gång.
Här ser man Skierfe från båten över sjön. Lägg märke till helikoptern, en äkta linslus!
När vi kommit fram till Laitaure hade naturen gått från högfjäll till björkskog i första skedet av höstens skrud. Vackert!
Utsikt över björkskogen. Man kan se skymten av Laitaure i bakgrunden.
I princip hela vägen från björkskogen på norra sidan om Bårdde till söder om sjön Stuor Dáhtá är det en enda lång stenkista som är mer eller mindre brutal att gå i. Den här biten tar knäcken på många fotleder som går i kängor. Hittils var jag väldigt nöjd med att vandra i trailrunners. Trailrunnersulan är flexibel så mina fötter fick verkligen sättas på prov när jag höll så högt tempo. Jag tyckte att skogen inte var så mycket att se när man kom närmare inpå då jag har skog hemma så jag ökade tempot rejält och halvt joggade ner för Bårdde och vidare mot mitt sista delmål som var strax innan sjön Stuor Dáhtá söder om Pårte då jag hört att det ska vara sista vettiga möjlighet till att slå läger innan Kvikkjokk pga alla stenar.
Men drygt 2km innan Pårte fjällstuga fick min höger fot nog av den utdragna misshandeln. Jag kände att en muskel i foten var helt slutkörd. Till den grad där den värkte och minsta rörelse med tårna nästan krampade. Ignorerar jag kroppens signaler nu så kommer jag skada mig på riktigt. Jag hade bara en halv mil kvar till mitt tänkta delmål. Och jag är en envis jävel när jag bestämt mig. Så jag satte mig på en sten, öppnade en påse chips som jag släpat med mig från affären i Aktse fjällstuga och åt medans jag funderade på mina alternativ. Jag tog mitt förnuft till fånga och valde att inte vandra en meter till så jag slog läger där jag var.
Och vilken fantastisk solnedgång det blev.
Eftersom jag inte hade en tid att passa dagen efter och jag ändå hade min onda fot som bråkade med mig blev det en tidig natt utan att ställa klockan. Natten blev mild och frostfri. Efter en liten sovmorgon blev det frukost och packa ihop för sista gången för detta äventyret. Jag bestämde mig för att ta det lugnt den sista etappen över stenarna till Kvikkjokk och till min förvåning så var mina fötter som nya igen. Tänk vad lite sömn i fjällurskog kan göra. Jag ville inte riskera att dra på mig en skada så nära slutet så jag höll mig till det jag bestämt och tog det lugnt större delen av vägen. När stenkistan äntligen släppte ökade även mitt tempo till normal promenad takt.
Jag kom fram till slutmålet Kvikkjokk 6/9 kl 12.30 där det blev en välförtjänt guolash soppa och ett rum på fjällstationen med tillhörande närproducerad trerättersmiddag.
Kameran fick faktiskt stanna kvar och vila på rummet ihop med både kompass och klocka.
Totalt 82km med 2416 höjdmeter stigning och strax över det i höjdförlust. Planerad tid för spektaklet 4 dagar +1 dag ifall dåligt väder skulle råda vid Skierfe. Packade med mig proviant för 5 dagar med ca 3200kcal om dagen +1 extra middag ifall någon behöver. Alltid tagit med mig en extra middag efter att en random vandrare räddade min dag för några år sedan då min middag blev förstörd. En anekdot för en annan gång. Faktisk tid att slutföra vandringen drygt 3 dagar och lika många nätter. Att tänka på i fortsättningen? Undvik att slå läger i närheten av en fjällstuga igen. Explorern ska alltid med! Lyssna på din kropp. Utöver det? Kör bara kör!
Nu vill jag ha min KS Explorers patch!
Vilket äventyr och vilka bilder! Tack för att du delade med dig både bilder och berättelse. Grattis till patchen!Varning för ett långt inlägg.
Eftersom min planerade rutt genom Sarek inte blev av då min kompanjon svek mig till fördel av ett varmare Jamaica ihop med en yngre donna fick det bli en nödlösning för att lugna både fru och svärmors oro över ensamvandring oledat över bla Áhkkáh massivet.
Destination: Kvikkjokk
Datum: 3-6/9 -22
Mål: Selfie på toppen av Skierfe
Äventyret började 3/9 kl. 16.30 i Saltoluokta med båten över sjön i Sitojaure som första delmål. Jag hade planerat att börja lugnt med ett par km eftersom jag visste att det skulle bli minusgrader så fort solen gick ner så jag ville slå läger i god tid. Båten från Sitojaure över till Svijnne går 2 gånger om dagen så planen var att jag skulle med båten andra dagen kl. 17.00. Efter dom först tänkta km bakom mig insåg jag att morgonsolen skulle bli skymd av Njalásjbákte. Det skulle bli en rejäl kallstart på nästa dag om jag inte fortsätter. Jag pinnade på och hittade en bra plats att slå läger på efter ca 15km från Saltoluokta med 4km kvar till Sitojaure men viktigast av allt. Relativt fri sikt mot öster så morgonsolens första strålar når mig på morgondagen.
Solnedgång med en liten skymt av Njalásjbákte till höger
Jag gick upp 05.00. Natten bjöd på både norrsken och frost. Båtföraren nämnde -4 grader när han gick upp i Kvikkjokk men jag skulle uppskatta runt -6 grader där jag befann mig vid dygnets kallaste timmar.
Dagens första solstrålar
Jag åt frukost, tog lite bilder, packade ihop och gick dom sista 4km till Sitojaure i lagom tid för den tidigare avfärden med båt kl 08.00. Det innebär att jag redan första dygnet knatat ikapp 9h på schemat.
Molnen ligger så lågt att det känns som om man kan ta på dom
Båten över
Väl framme i Svijnne siktade jag in mig på Skierfe och valde att vika av från leden och ta en genväg över Njunjes och gå mellan topparna Bassoajvve och Doaresoajvve. Då fick jag iaf. lite oledat inom Sareks gränser att leka med. Molnen låg lågt och jag hade ca 30m fri sikt.
Att försöka navigera i dessa omständigheter rekommenderas inte om man inte vet vad man gör
Man kan redan skymta Rapadalens mynning genom molnen
Efter närmare 800 höjdmeter stigning är Skierfes topp nådd. Man får inte ta del av utsikten fören man kommer till dom sista metrarna innan stupet. Då kommer utsikten som en käftsmäll.
Selfie check!
Här får ni ett litet smakprov på utsikten över Rapadalens delta.
På toppen passade jag på att äta lunch och spendera 5h att bara ta in utsikten. Enligt mig en utsikt i världsklass!
Från Skierfes topp tog jag mig ner till Aktse fjällstuga och slog läger där i väntan på båten över till Laitaure som ska gå kl 09.00. Även denna natt blev det norrsken och frost. Men det som skiljer nätterna åt var att jag vaknade någonstans runt 4 på morgonen av en mus som på eget bevåg bestämde sig att missbruka min gästfrihet och ge sig på min matpåse. Maten klarade sig men matpåsen hade mindre tur. Eftersom musen återkom direkt jag försökte somna om fick jag gå upp trots att jag lagt 26km i benen och varit uppe till 12 slaget för att beskåda dom gröna gardinerna fladdra i den klara natthimlen dagen innan.
Jag fick i mig frukost och packade ihop tidigt för att gå den sista biten till bryggan för att ta lite bilder på dimman som låg som ett täcke över sjön.
Jag fastnade givetvis i skogspartiet på vägen ner då morgonsolen i kombination med dimman fick mig att glömma av min första tanke.
Väl framme vid bryggan hade dimman redan lättat och båten kom strax efter det. Så ett foto av en vandrare som står längst ut på en brygga omfamnad av dimma får vänta till en annan gång.
Här ser man Skierfe från båten över sjön. Lägg märke till helikoptern, en äkta linslus!
När vi kommit fram till Laitaure hade naturen gått från högfjäll till björkskog i första skedet av höstens skrud. Vackert!
Utsikt över björkskogen. Man kan se skymten av Laitaure i bakgrunden.
I princip hela vägen från björkskogen på norra sidan om Bårdde till söder om sjön Stuor Dáhtá är det en enda lång stenkista som är mer eller mindre brutal att gå i. Den här biten tar knäcken på många fotleder som går i kängor. Hittils var jag väldigt nöjd med att vandra i trailrunners. Trailrunnersulan är flexibel så mina fötter fick verkligen sättas på prov när jag höll så högt tempo. Jag tyckte att skogen inte var så mycket att se när man kom närmare inpå då jag har skog hemma så jag ökade tempot rejält och halvt joggade ner för Bårdde och vidare mot mitt sista delmål som var strax innan sjön Stuor Dáhtá söder om Pårte då jag hört att det ska vara sista vettiga möjlighet till att slå läger innan Kvikkjokk pga alla stenar.
Men drygt 2km innan Pårte fjällstuga fick min höger fot nog av den utdragna misshandeln. Jag kände att en muskel i foten var helt slutkörd. Till den grad där den värkte och minsta rörelse med tårna nästan krampade. Ignorerar jag kroppens signaler nu så kommer jag skada mig på riktigt. Jag hade bara en halv mil kvar till mitt tänkta delmål. Och jag är en envis jävel när jag bestämt mig. Så jag satte mig på en sten, öppnade en påse chips som jag släpat med mig från affären i Aktse fjällstuga och åt medans jag funderade på mina alternativ. Jag tog mitt förnuft till fånga och valde att inte vandra en meter till så jag slog läger där jag var.
Och vilken fantastisk solnedgång det blev.
Eftersom jag inte hade en tid att passa dagen efter och jag ändå hade min onda fot som bråkade med mig blev det en tidig natt utan att ställa klockan. Natten blev mild och frostfri. Efter en liten sovmorgon blev det frukost och packa ihop för sista gången för detta äventyret. Jag bestämde mig för att ta det lugnt den sista etappen över stenarna till Kvikkjokk och till min förvåning så var mina fötter som nya igen. Tänk vad lite sömn i fjällurskog kan göra. Jag ville inte riskera att dra på mig en skada så nära slutet så jag höll mig till det jag bestämt och tog det lugnt större delen av vägen. När stenkistan äntligen släppte ökade även mitt tempo till normal promenad takt.
Jag kom fram till slutmålet Kvikkjokk 6/9 kl 12.30 där det blev en välförtjänt gulash soppa och ett rum på fjällstationen med tillhörande närproducerad trerättersmiddag.
Kameran fick faktiskt stanna kvar och vila på rummet ihop med både kompass och klocka.
Totalt 82km med 2416 höjdmeter stigning och strax över det i höjdförlust. Planerad tid för spektaklet 4 dagar +1 dag ifall dåligt väder skulle råda vid Skierfe. Packade med mig proviant för 5 dagar med ca 3200kcal om dagen +1 extra middag ifall någon behöver. Alltid tagit med mig en extra middag efter att en random vandrare räddade min dag för några år sedan då min middag blev förstörd. En anekdot för en annan gång. Faktisk tid att slutföra vandringen drygt 3 dagar och lika många nätter. Att tänka på i fortsättningen? Undvik att slå läger i närheten av en fjällstuga igen. Explorern ska alltid med! Lyssna på din kropp. Utöver det? Kör bara kör!
Nu vill jag ha min KS Explorers patch!
Klando
Basic
Klocksnack Explorers Club
En klubb för oss som använder vår Explorer, Explorer II, eller Submariner ute på våra äventyr!
Innehållsförteckning
1. Bakgrund
- Bakgrund
- Explorers Club och Rolex
- Mål och syfte med Klocksnack Explorers Club
- Kriterier för medlemskap
- Vapnet
- Flaggan
- Medlemsmatrikel
- Referenser
- Ansvar
Den 25 oktober 1905 grundades Explorers Club i New York. Det var journalisten, historikern och upptäcktsresanden Henry Collins Walsh som såg ett behov av att förena upptäcktsresanden och uppmuntra till fler expeditioner syftandes till att kartlägga det ännu ej upptäckta i vår värld. Klubben växte snabbt och många artefakter från medlemmarnas expeditioner runt om i världen kom att fylla klubbens lokaler. 1965 beslöt man att köpa det klubbhus man huserar i än idag. Klubbhuset i New York finns att besöka för allmänheten på 46 East, 70th Street, New York. Vidare har Explorers Club idag 32 underloger runt om i världen, varav en i Sverige.
Bild från Wikipedia, Explorers Clubs klubbhus i New York
Bild från Wikipedia, skylten utanför klubbhuset i New York
Klubben har varit med och sponsrat många kända expeditioner där dess medlemmar har klarat av enastående bedrifter. Några exempel:
2. Explorers Club och Rolex
- Robert E. Peary och Matthew Henson - Först till Nordpolen (1909)
- Roland Amundesn - Först till Sydpolen (1911)
- Charles Lindbergh - Första ensamflygningen över Atlanten (1927)
- Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay - Först att nå Mt. Everest topp (1953)
- Don Walsh och Jacques Piccard - Först att nå Marianegravens djup (1960)
- Neil Armstrong och Buzz Aldrin - Först att sätta foten på månens yta (1969)
Rolex har länge haft ett samarbete med Explorers Club. Förutom att man har givit ett finansiellt stöd så har man även donerat tre klockor att följa med på medlemmarnas expeditioner. Klockorna i fråga är en Explorer, en Explorer II, och en Submariner. Projektet heter ”Rolex Expedition Watch Program” och har en tillhörande kommitté som bedömer varje enskild expedition om den är värdig att medföra en av klubbens klockor. Det blir då expeditionens ledare som får bära klockan under expeditionen. Vid hemkomst graverar Rolex expeditionens namn på klockans baklock och klockan återlämnas sedan till Explorers Club. När en klocka slutligen blir för sliten för att klara av fler äventyr så pensioneras klockan genom att finnas för allmänheten att se i klubbhuset. Mig veterligen har ingen klocka mött det ödet hittills.
Bild från Hodinkee
3. Mål och syfte med Klocksnack Explorers Club
Syftet med Klocksnack Explorers Club är tvådelat
Målet på lång sikt är att skapa en gemenskap för dem som delar samma intresse för äventyr, och samma passion för dessa klockor. Förhoppningen är att det här projektet ska leva vidare länge, vilket vi också har tagit höjd för i planering och förberedelser inför klubbens officiella öppnande.
- Att uppmuntra till en aktiv livsstil ute i naturen där nyfikenhet och upptäckarlust är de huvudsakliga drivkrafterna
- Att använda våra klockor i dess rätta element
4. Kriterier för medlemskap
För att ansöka om medlemskap krävs följande:
Uppfyller du ovan nämnda kriterier så erbjuds du att köpa klubbens märke. Det kostar 50kr vilket motsvarar vad de kostar att tillverka märket, samt portot. Du erbjuds också att få titeln ”KS Explorers Club” under ditt namn här på Klocksnack.
- Du använder en Explorer, Explorer II, eller en Submariner under hela äventyret
- Du spendera minst en heldag utomhus utan tillgång till moderna bekvämligheter
- Du fotodokumenterar ditt äventyr och tillser att din klocka syns tydligt på några av bilderna
- Du skriver en reserapport och publicerar den här i tråden tillsammans med dina bilder. I rapporten förhåller du dig till följande rubriker:
- Destination
- Datum/tidsperiod under vilket äventyret fortgick
- Mål med äventyret
- Kort om äventyret i sig
- Måluppfyllnad
- Frivilligt:
- Du lånar en av klubbens flaggor under äventyret och fotar och fyller i den medföljande loggboken.
- Du lånar klubbens Instagram-konto och lägger upp bilder medan du är ute på ditt äventyr.
Klocksnack Explorers Clubs unika märke
Få en fin titel till ditt namn på Klocksnack
5. Vapnet
Klocksnack Explorers Club har ett heraldiskt vapen som symbol. Vapnet är ritat av Davor Zovko, en av landets främsta heraldiker, och är granskat och godkänt av statsheraldikern. Vapnet är också granskat och godkänt av Svenska Vapenkollegiet och är i och med det upptaget i Svenskt Vapenregister.
Klocksnack Explorers Clubs heraldiska vapen
Den symbolik som finns inbäddad i vapnet kan enklast beskrivas såhär:
Vapnets blasonering:
- De tre klockorna som omfattas av klubben symboliseras var och en i vapnet. Explorer genom det snöbeklädda berg reser sig mot sköldens övre kant, Explorer II genom den svarta krona som också kan liknas vid en grottöppning, och Submariner genom det nedre fältet föreställandes ett hav.
- Klubbens svenska ursprung symboliseras genom de tre kronorna, varav två är i guld på ett blått fält likt lilla riksvapnet.
- De tre kronorna symboliserar också de tre Rolexklockor som omfattas av klubben.
Sköld: I silver en svart antik krona över en av en vågskura bildad blå stam och under en av grankvistskura bildat mandelsnitt vari två antika kronor av guld.
Till vapnet hör ett valspråk på latin som lyder ”Exploratio nescit finem” vilket översätts till ”Upptäckandet vet inget slut”.
Vapnet med valspråk
Varje medlem i Klocksnack Explorers Club äger rätten att föra klubbens vapen när man så finner lämpligt.
6. Flaggan
Klocksnack Explorers Club har fem individnummermärkta flaggor med tillhörande loggböcker. Dessa flaggor lånar klubben ut till medlemmar, eller aspirerande medlemmar, som planerar ett kommande äventyr. Tanken är då att man tar med sig den tilldelade flaggan på sitt äventyr och tar bilder där flaggan syns tydligt. Exempelvis på toppen av något fjäll eller vid ett vrak som man dyker på. Sen skriver man i den tillhörande loggboken var flaggan har varit och kort om upplevelsen i sig.
Klocksnack Explorers Clubs flagga och loggböcker
Vill man låna en flagga skickar man ett PM till @NiklasF. Man ansvara sedan för flaggan och loggboken fram till dess att de är återlämnade.
7. Medlemsmatrikel
#1 - @NiklasF, Reserapport
#2 - @Berns, Reserapport
#3 -
#4 - @Calvin, Reserapport
#5 - @Airman, Reserapport
#6 - @NickL, Reserapport
#7 - @WatcherR, Reserapport
#8 - @Suktinis, Reserapport
#9 - @Gäspande_Skorpan, Reserapport
#10 - @kungmikael, Reserapport
#11 - @seikodiverr, Reserapport
#12 - @ctothef, Reserapport
#13 - @gab, Reserapport
#14 - @Staben, Reserapport
#15 - @A.Edfalk, Reserapport
#16 - @andreas, Reserapport
#17 - @Zorin, Reserapport
#18 - @cjde, Reserapport
#19 - @McNulty, Reserapport
#20 - @hs01jowe, Reserapport
#21 - @slideruler, Reserapport
#22 - @Bagarebergstrom, Reserapport
#23 - @StarMan, Reserapport
#24 - @aginor, Reserapport
#25 - @Jesborn, Reserapport
#26 - @Valborg, Reserapport
#27 - @Vinterdykarn, Reserapport
#28 - @tj87, Reserapport
#29 - @Rolexsearch, Reserapport
#30 - @St Maxime, Reserapport
#31 - @JohnHarrison, Reserapport
#32 - @lekamen, Reserapport
#33 - @Flow, Reserapport
8. Referenser
https://www.explorers.org
https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Explorers_Club
https://www.rolex.org/en/environment/all-projects#exploration
https://www.hodinkee.com/articles/rolex-explorers-club-expedition-watch-program
https://www.explorers.org/news/news_detail/the_rolex_explorers_club_grants
https://svensktvapenregister.se
9. Ansvar
Varken Klocksnack eller vi som står bakom Klocksnack Explorers Club kommer att ersätta skador på person eller egendom.
Klubbens existens, upplägg, nyttjande av namn m.m. är sanktionerat av forumägarna @hook och @Leben. Klocksnack har också bidragit med ca 50% av de utgifter som klubben har haft i förberedelseskedet. Det är vi hemska tacksamma för!
Hej,
Hittat denna fantastiska tråd som jag läst med nöje och jag har även beslutat mig för att försöka bli medlem. Otroligt fint jobbat med vapnet! Jag har således några frågor jag hoppas kunna få svar på.
1. Jag har tidigare ägt en Explorer 2a som jag tagit flertalet bilder med under olika typer av äventyr. Jag har då på de tidigare äventyren inte haft med flagga/loggböcker då jag inte visste om klubbens existens men det stod som frivilligt. För ansökan stod det inget om att äventyret behöver vara gjort nyligen, men detta kanske är en förutsättning? Behöver jag då göra ansökan för ett kommande äventyr?
2. Om så är fallet, fungerar det med vilket submariner som helst? Jag har nu en 16610 och tyvärr inte min explorer 2a kvar. Såg dock att det var en no-date modell på bilden. Fungerar inte en 16610 får jag väl skaffa mig en explorer då jag är väldigt sugen på att ansöka.
3. Till sist undrar jag om jaktäventyr räknas till "äventyr". Jag är ofta ute på jaktäventyr men inte lika ofta på en bergstopp eller havsbotten. Denna fråga undrar jag över om svaret på fråga 1 skulle vara att jag behöver ansöka med ett nytt äventyr.
Åter igen tack för en fin tråd och klubb, som jag i framtiden hoppas kunna bli en del av!
Kul att du har hittat hit @Klando. Du är givetvis välkommen att söka in som medlem i Klocksnack Explorers Club.
För att svara på dina frågor:
1. Ka, äventyret ska vara nytt. Gamla meriter gäller tyvärr inte här.
2. Varje referens inom modellserierna Explorer, Explorer 2, och Submariner är godkända i klubben.
3. Jaktäventyr kan absolut platsa här. Om du vill kan vi diskutera detaljerna kring det lite noggrannare. Vad vi vill undvika är ”lång-promenad-med-hunden-och-medhavd-matsäck”. Men samtidigt försöker vi vara välkomnande och har hittills inte nekat någon sitt medlemskap.
För att svara på dina frågor:
1. Ka, äventyret ska vara nytt. Gamla meriter gäller tyvärr inte här.
2. Varje referens inom modellserierna Explorer, Explorer 2, och Submariner är godkända i klubben.
3. Jaktäventyr kan absolut platsa här. Om du vill kan vi diskutera detaljerna kring det lite noggrannare. Vad vi vill undvika är ”lång-promenad-med-hunden-och-medhavd-matsäck”. Men samtidigt försöker vi vara välkomnande och har hittills inte nekat någon sitt medlemskap.
Klando
Basic
Okej, tack för snabbt svar! Ser fram emot att ansöka med ett spännande äventyr nog för att inte bli gruppens första nekande.
Jag återkommer i DM till dig vid tillfälle för flagga och loggbok, det känns nu som ett måste. Trevlig kväll!
Känns som det börjar bli dags att knåpa ihop ett reportage snart… legat på is några år nu!Härligt jobbat! Då återstår det bara för mig att knåpa ihop ett reportage från tidigare i veckan. Håll tillgodo!
